Dagens gästskribent är Dan Ahlmark
Angreppet på den västerländska civilisationen genom postmodernismen och dess samhälleliga uttryck: kulturmarxismen, är oerhört brett, konstant och fullkomligt hänsynslöst. Jag ska här bara behandla några etiska aspekter av den åskådningen – liksom något om traditionell moraluppfattning i Sverige – och jämföra med en libertariansk syn. I en tidigare artikel (1) har jag diskuterat vänsterns viktigaste drivkrafter för mänskligt beteende: hopp, rädsla, godhet och skuld, där de två sista just gäller godhet.
Mycket av godhet för en kulturmarxist är knutet till att denne tror på ett antal utsagor och sedan kanske uttrycker något, som visar och understödjer den tron. Ett annat sätt att vara en god människa är att vara ett offer – man är en medlem i någon identitetspolitisk offergrupp. Som en sådan individ är man god, eftersom man just är ett offer, medan den/de som förtrycker en är den/de onda. För beslutsfattare exempelvis politiker är avsikten att göra gott för någon grundläggande för att anses god – att anknytande politik sedan verkligen realiserar detta syns mindre viktigt.
Så kriteriet att vara en god människa är alltså förbluffande torftigt! Det kräver inte mera än att vara någon, som definierats tillhöra en offergrupp, eller att man tror på vissa utsagor, vars tillämpningar man kanske ibland yttrar sig om eller har rätt avsikt. Man bara existerar, anger ett mål, tror på något eller pratar om det – och vips! är man uppfylld av godhet!
Vad är det då man ska tro på ? Jo, man ” ska självfallet tro på Allas Lika Värde (i den kulturmarxistiska versionen (2)), det mångkulturella samhället och massinvandring. Man ska vara feminist, stödja alla sexuella minoriteter, anse alla raser bättre än den vita, skydda alla religioner utom kristendomen, hylla globalism och så vidare” (1). Man ska stödja identitetspolitik i alla andra avseenden inklusive rangordningen mellan olika offergrupper. Beträffande rangordningen kan man lätt gå fel, vilket bestraffas. Olika värdegrunder kan naturligtvis betona områden lite olika, men många av de ovannämnda aspekterna finns vanligen med i kulturmarxistiskt påverkade värdegrunder.
Men beteendet att på grund av enkla definitioner och utan hänsyn till de berörda individernas (de påstådda förtryckarnas) egenskaper och handlingar avseende det område, som är relevant, förtala och fördöma dem visar på en skriande brist på rättvisa och moral. Genom att på det viset tillämpa eller gilla offer-förtryckarmodellen på ett eller flera områden visar kulturmarxister och deras anhängare bara sin bristande anständighet och förakt för etik. Medan några av dem kanske är amoraliska, torde nog de flesta rätt och slätt vara omoraliska. Att sådana personer sedan avger omdömen om godhet eller liknande är ett hån.
Men det är inte strävan efter ”godhet”, som främst bestämmer den kulturmarxistiska människans beteende. Godhet kräver ju knappast heller något av personen gällande aktivitet, som ger resultat, eftersom denna ideologi har den billigaste och ynkligaste bestämningen av godhet av alla moralläror. Kraftfullare i den ideologin är nog rädslan – exempelvis att tycka fel, vilket för en riktig människa är en löjeväckande rädsla – men allra kraftfullast är skulden. Ingen annan metod kan jämföras med den. Precis som religioner förr i tiden – och fortfarande i islam – ska de skyldiga känna skulden som ett tryck, ett stenblock vilande på ryggen, och de goda som ett hot, vilket avhåller en att lämna Den Rätta Vägen.
LIBERTARIANEN
Orsaken till att en person väljer en individualistisk livssyn är sannolikt dennes känsla av att vara unik som människa och med behov av självständighet för att kunna bestämma över sitt eget liv. Individen inser rätten till det egna livet. Denna rätt leder till libertarianismens krav på individuella rättigheter, som idag till en del kan återfinnas bland proklamerade mänskliga rättigheter. Tyvärr ingår numera bland de sistnämnda dock också ”rättigheter”, som omedelbart kränker andra.
För att kunna vara självständig krävs, att individen på basis av sin kunskap själv anstränger sig och formar sin livssyn/världsåskådning inklusive sina värderingar: grunden för moralen. Det sker med hjälp av förnuftet och logik och med beaktande av den empiriska kunskap, som finns gällande olika områden. Kulturmarxisten tror däremot inte på förnuftet och sättet att hantera och nå kunskap, utan dennes kunskapsteori baseras på subjektivism, extrem värderelativism och känslor. Libertarianens tro på rationalism och möjligheten att nå objektiv kunskap leder då till en helt annan syn på människan och samhället än kulturmarxistens. Dessutom gör rationalismen, kunskapen och livserfarenheten att i alla fall den förre så småningom kan besvara livets stora frågor såsom ”Vem är jag som människa – egentligen?” och ”Vilken är meningen med livet – för mig?”
Förutom ansvaret för sitt andliga liv bär individen ansvaret för sitt fysiska liksom för dem han påtagit sig ansvaret för. Sedan bör han ta ställning till vilken hjälp han vill ge andra människor. Libertarianer känner vanligtvis ingen som helst skuld kopplad till samhället, för det har ju främst formats av motståndarna. Till skillnad från kulturmarxisten drivs han dock starkt av hopp, medan rädsla för andra eller livet nog är svag hos de flesta libertarianer. Men önskan att vara god är självfallet ett drivande motiv. Men det är idag oklart, vad godhet egentligen är, och hur den nås.
I ett annat sammanhang skrev jag (3): ”Ett meningsfullt livsideal bör utgå från ” tillämpning av människans viktigaste egenskap…som särskiljer henne från alla andra biologiska varelser: nämligen hennes förnuft” ”. Tänkandet leder till krav på andlig utveckling, på livsföringen samt att uppfylla livets materiella anspråk. Att sedan genomföra individens ambitiösa mål och planer inspirerade av dennes värderingar och formade av förnuftet och egna beslut kräver att man maximalt utnyttjar sin kraft och sina egenskaper. Detta är grundkomponenterna i att egentligen bli en god människa.
Den traditionella synen på godhet är, att man hjälper och utför gärningar för andra. Det kan kallas hjälpsamhet, välvilja etcetera, men det verkliga stödet åt andra är, att man maximalt utnyttjar sina egenskaper – däribland kreativiteten – varvid många når aktningsvärda – och några unika – arbetsresultat. Dessa prestationer är vad som är till mest nytta för andra i samhället, eftersom det medför, att utvecklingen drivs på snabbast och att utveckling och mest resurser skapas (4). Inga religiösa eller socialt intresserade människor inriktade på ”att hjälpa andra” ger ett större bidrag åt andra än detta. Och i ett modernt libertarianskt samhälle kan många så kallade fördelningsfrågor lösas på frivillig väg (5). I Sverige stoppades tidigt sådana initiativ tvärt genom socialdemokratins extrema skattebelastning av medborgarna och dess strävan – av politiska skäl – till offentliga monopol avseende all hjälp åt människor.
De prestationer, som energiska, uthålliga och kreativa människor – däribland entreprenörer (3) – sammantaget utför leder till oerhört mycket större bidrag till mänskligheten och mänsklig välfärd än vad politiker, religiösa och konventionellt goda människor tillsammans presterar. Så den person, som respekterar andras rätt och förverkligar sina värderingar/sin moral samt mål och lever nära gränsen av sin intellektuella och arbetsmässiga kapacitet är just en av de ”goda människorna”.
Den bestämningen har inget samband med personens nivå av intelligens eller duglighet. En mindre intelligent och kompetent person, som beaktar människans ansvar, använder sitt förnuft för att nå sina mål baserade på sin moral och ambition och verkligen pressar potentialen hos sina egenskaper, kan naturligtvis vara mera aktningsvärd än en person, som konventionellt sett haft mycket större framgång.
(1) https://nyadagbladet.se/kronikor/manskliga-drivkrafter-som-vanstern-utnyttjar/
(2) https://nyadagbladet.se/kronikor/mantrat-allas-lika-varde-ett-ingrepp-pa-manniskors-rattigheter/
(3) Se ”Livsideal” i https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-3-3-hur-bor-man-utvecklas/
(4) Se ”Libertarianismens samhällsmål” i: https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-4-nagra-viktiga-samhallsmal/
(5) Ahlmark D (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, bl a s.205-208.
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
RSS – inlägg
”De prestationer, som energiska, uthålliga och kreativa människor – däribland entreprenörer – sammantaget utför leder till oerhört mycket större bidrag till mänskligheten och mänsklig välfärd än vad politiker, religiösa och konventionellt goda människor tillsammans presterar.”
Lysande formulerat, min vän!
Det är just det som alla normalt gör i sitt dagliga jobb! Speciellt inom den privata sektorn är det väl nästan omöjligt att existera om inte företaget har kunder och uppfattas positivt. Vilket just nu tyvärr bevisas extra tydligt.
Ingen av dessa företagare och deras anställda behöver utföra några ytterligare ”godhetsgärningar” utan bara sköta sitt jobb. Företagare i ännu mindre grad eftersom de har den stora vänligheten och godheten att anställa och ge andra medborgare ett meningsfullt liv genom att i sin tur hjälpa företagets kunder.
Men vänstern vill tvinga oss att se bort från detta för det verkar bara vara ”godheter” som man godkänt på partikansliet eller kyrkomötet och som man ägnar sig åt på fritiden som räknas. Gå inte på denna hjärntvätt. Sköt ditt vanliga kneg med ökande kunskap, rätt attityd och var närvarande så kan du ägna fritiden åt att känna dig glad och fri utan att bry dig om alla pekpinnar som vräks över alla av svagsinta organisationer och individer.
Det finns väl ett kriterium till för att vara en god människa – det är att man alltid ska vägra diskutera de uppenbara negativa konsekvenserna av ens godhet.
Man ska alltid låtsas som att de inte finns.
De som påpekar konsekvenser är onda, rasister. förnekare o.s.v.. Det är aldrig ”å ena sidan och å andra sidan”. Godheten är kompromisslös. Det finns ingen vågskål.
I en annan kategorisering där uppdelningen mellan ”närande” och ”tärande” används, skiljer sig folks uppfattning åt ganska mycket beroende på politisk hemvist.
Jag tänker på denna när godhet kommer på tal;
https://www.bing.com/images/search?view=detailV2&id=C83544D585B216CFAE679C9634FCBBD09D3746CE&thid=OIP.4IcPvakBhufVW-NrfEDaBAHaKd&mediaurl=https%3A%2F%2Fmz-prod.s3.amazonaws.com%2Fuploads%2Fphoto%2Ffile%2F60706%2Fmedium_original.jpg&exph=1130&expw=800&q=den+onde+den+gode+den+fule&selectedindex=0&ajaxhist=0&vt=0
Varför inte fokusera på hur vi måste stoppa möjligheterna för socialisterna att plundra medborgaren på dennes egendom och öka välståndet i Sverige innan vi blir ett u-land. Enligt trovärdiga uppgifter är 38% av Sveriges befolkning sysselsatta och finansierade med hjälp av utplundrade skatter.
Personligen tror jag att det är långt fler.
https://www.youtube.com/watch?v=gPS8Yq-a8k4&feature=youtu.be
Jag tror han tidigt i föredraget träffar rätt. Sverige har gott om naturresurser, Schweitz väldigt få. Det samma gäller även Japan och Taiwan. Dessa tre har haft en väsentligt bättre utveckling efter WWII än Sverige.
I S, J och T har människornas flit och innovationskraft varit välståndsdrivande. I Sverige valde arbetarepartiet socialdemokraterna att låta folket arbeta sig fattigt medan naturresurserna konfiskerades och exporterades ofullständigt bearbetade och därför till underpris. Men det tillät nomenklaturan att berika sig och befästa sina maktpositioner.
Taiwan hade först inget privat ägande av mark. När de tillät det, då började Taiwans ekonomi att växa.
Även om det är svårt att få ihop ett samband, så kommer Sveriges politikers misshandel av privat ägande av mark ovidkommande minska Sveriges ekonomi.
Det är ett galet sätt att se på naturresurser som att de tillhör ett folk eller en nation. Det är helt enkelt så att en naturresurs inte existerar innan man gör något åt den. T.ex. malm är ingen resurs förrän någon tar upp malmen ur backen gör något av den.
Om jag tar upp malm, kan inte någon annan komma och göra anspråk på den på grund av att malmen befann sig på ett visst geografiskt område.
Vet inte riktigt om detta är en kritik mot min beskrivning av verkligheten, eller mot mitt resonemang om skillnaden mellan Sverige och de andra tre i exemplet, eller möjligen något annat?
Nej, det var ingen kritik mot din beskrivning utan bara ett slags tillägg till den.
Libertarianer anser rimligen att mineraltillgångar tillhör den som äger marken, eftersom som äganderätten inte enbart avser en viss markyta.
Men det är inte heller någon omöjlig omtolkning av äganderätten att djupt liggande delar kan undantas. Om detta vore den enda typen av markstölder i vårt land skulle vi kunna anse oss relativt lyckligt lottade. Och ägaren måttligt bestulen, eftersom det varit andra än han själv som upptäckt den malmkropp, som han inte känt till vid det egna förvärvet. Ett ganska trivialt rättviseproblem jämfört med alla de konfiskationer som genomförs av helt andra
skäl.
Förr ägde man sin mark och jord ner till jordklotets medelpunkt – en skön tanke. Men det lade staten beslag på – utom den översta metertjocka ytlagret.
Vad Sverige och svenskarna skulle må bättre av är att ”SPÄRRAR” finns mot vansinnigt maktmissbruk. I Schweiz tre stycken till att börja med, i Sverige något socialisterna kallar ”röstsedel” som i verkligheten är en kombinerad mut, angiveri, och carte blanche sedel för utplundring, en gång vart fjärde år. Mellan valen är oppositionen avlönade frigångare utan någon som helst funktion, nu senast Ebba Bush Thoor som lierat sig med ”befälhavaren” Hr Löfven. Skratta eller gråta ihjäl sig, det är frågan.
Bra föredrag av Stellan A och rätt slutsats: att våra naturtillgångar – skog, malm och vattenkraft – ingalunda är eller varit någon garant för högt välstånd. Vilket de flesta politiker tror och därför betraktar Sveriges eftersläpning som extra anmärkningsvärd.
Nej, att Schweiz åtnjuter ett dubbellt så högt välstånd som Sverige (efter att 50-talet har startat på ungefär samma nivå) förklaras helt av att de fört en libertariansk ekonomisk politik, medan vi och resten av Europa fört en socialistisk politik, förskönande kallad ”blandekonomisk”, men med en så ojämn blandning att de (bortsett från utrikeshandeln) fungerat som sovjetiska planekonomier. Med Sverige som det mest extrema exemplet.
Däremot kan man inte, Mats, skylla på att våra råvaror exporterats ”ofullständigt bearbetade och därför till underpris”. Nyfattigdomen är till 100 procent en produkt av den ekonomiska politik som även våra förment borgerliga partierna medverkat till. Med hyresregleringen (älskad av moderaterna på Östermalm!) och en kapitalmarknad med starkt negativa realräntor som två av de mest destruktiva inslagen. Plus en förfalskad bokföring i form av djupt osann BNP-statistik, som dolt halveringen av välståndet jämfört med Schweiz.
Ett bedrägeri som även våra ekonomiprofessorer genom sin tystnad bidragit till!
Libertarianismens princip: Icke initiera eller begå våld mot någon. Således den som inte initierar eller begår våld på någon är god. Den som brukar våld är ond.
Hur lyckas man stoppa in att den som hjälper är god och den som inte hjälper är ond i libertarianismen?
Jag kan bara se artikelförfattaren som en varg som är insläppt i libertarianismen. Subtila resonemang var syfte verkar vara att skada den libertarianska idén vilket har genomsyrat alla av artikelförfattarens artiklar på Frihetsportalen.
Bra fråga, hoppas att Dan kommenterar den, för att visa sig vara något annat än den varg som du, Göran, tycker dig se.
Själv var jag också lite undrande inför påståendet att libertarianismen grundidé handlar om skillnaden mellan ont och gott. Sant förstås att frihet är bättre än tvång och att radikal liberalism producerar mer gott än ont, mer frihet och högre välstånd än socialistiska ideologier. Men en rättsstat kan aldrig utesluta bruk av våld eller bestraffningar i syftet att beakta nattväktarstatens förpliktelser, att garantera husfrid och gatufrid. Det som dagens låtsasliberaler så uppenbart misslyckats med, kanske i ännu högre grad än vänsterpartier.
Abraham Lincolns enda livsregel var: när jag gör gott mår jag gott, när jag gör något ont mår jag dåligt.
Göran!
Jag förstår inte det Du säger att jag säger eller menar. Du börjar med att säga (mening 1) :” Libertarianismens princip: Icke initiera eller begå våld mot någon. Således den som inte initierar eller begår våld på någon är god. Den som brukar våld är ond.”
Att libertarianismen innebär att inte begå våld mot någon oavsett omständigheterna känner jag inte till. Var hittade Du den principen ? Det är ju pacifism. Libertarianism tillåter självfallet försvar, och ett statligt rättssystem som använder våld mot dem som bryter mot lagar. Vi utgår från att lagen är neutral och rimlig. Men vad i min artikel gav Dig anledning att överhuvudtaget ta upp den frågan ?
Mening 2: ”Hur lyckas man stoppa in att den som hjälper är god och den som inte hjälper är ond i libertarianismen?”
Var påstår jag det ? Istället hävdar jag alltid, att individen får avgöra om denne vill hjälpa andra, och om han inte vill det är han självfallet inte ond. Däremot tror jag att tillräckligt många i ett libertarianskt samhälle kommer att vilja hjälpa andra av allmän goodwill.
En annan aspekt, som man bör komma ihåg. Libertarianism bygger på ett antal principer och några kan självfallet i ett konkret fall råka i strid med varandra. Vi vill alla säkert ha fri rörlighet, men samtidigt i dagens Sverige krävs då bland annat att medborgarna måste betala för den inflyttade. Man måste då väga rättigheter mot varandra, vilket i det fallet medför att sådan immigration inte ska tillåtas. Inte heller ska immigration tillåtas om det finns välgrundad misstanke att personen kommer att i Sverige bryta mot andra individuella rättigheter. I alla händelser behövs då ytterligare någon garanti. Så ibland måste principer vägas mot varandra och fallets omständigheter avgör vilken som ska råda.
Korrekt tolkning i sista stycket,, även om det tydligen inte råder full enighet om den saken libertarianer emellan. Mats instämmer säkert, även om hans parti, KLP, i sitt senaste program valt att lämna denna viktiga fråga obesvarad (såvitt jag kunnat se). Kan den förbli sopad under mattan även efter pågående omarbetning?
Saknar din kommentar, Mats. Är du och ditt parti eniga med Dan om att asylrätten och den fria rörligheten inte automatiskt övertrumfar alla andra aspekter, t ex ett lands säkerhetsintressen?
Är osäker på vad som står i nuvarande partiprogram, om det står något alls.
På forumet är enigheten stor om en mycket restriktiv immigrationspolitik. De som kommer hit ska vara redo integreras fullt ut och bli självförsörjande. Medborgarskap delas ut tidigast efter 5 eller 10 år och att sökande visat god integration etc.
Ett begränsat antal kan få asyl. De förväntas återvända till sina hemländer när situationen blivit bättre.
Låter betryggande – och definitivt på tvärs mot det tidigare partiprogrammet. Det är m a o ett helt annorlunda parti än i förra valet, med bättre odds än då. Men fortfarande i behov av kartellsamarbeten i någon form, det har du och jag varit eniga om, men ingenting tycks hända. Sånt fixas inte i sista minuten. Är forumet införstått??
Jo det blir nästan ett nytt parti vid nästa val, mer konservativt, mindre nyliberalt.
Forumet tycks inte vara ense om att söka samarbete. Nu är man inn på att gå den långa vägen genom att först få fast representation i kommunerna. Därefter i rikdsdagen.
Göran, jag saknar ditt svar till Dan, ett dygns tystnad är illavarslande i ett så viktigt ärende som detta. Det är givetvis din skyldighet att kommentera hans genmäle. Annars bryter du mot debattetikens mest elementära regler. Och inte för första gången i så fall; även när vi diskuterade den blågula kärnkraftens vara eller icke vara avstod du från att besvara besvärande genmälen. Jag hoppades att det var en engångshändelse styrd av prestigeskäl, en ovilja att erkänna sakfel, men så tycks inte vara fallet. Numera tycks vi ofta vara väldigt eniga om det mesta, men om sanningsetiken kvarstår frågetecken.
Jag kan nog också ha reagerat mot en eller annan formulering i dina många inlägg, men den som hävdar att ”hans syfte verkar vara att skada den libertarianska idén” har nog mer att bevisa än vad som sägs i din korta kommentar. Visst kan man spåra tankegångar som i högre grad speglat konservativa värderingar än radikalliberala, men faktum är ju att skillnaden mellan dessa två ideologier är ganska små, om man ser till de konkreta slutsatserna.
Svenskars gemensamma tankemönster kan nog bäst beskrivas som liberalkonservatism med större eller mindre inslag av vänsterretorik. Men för alla som inser att SAP i dag skamlöst gynnar de besuttna, bortfaller den senare bisatsen. Bland de vakna medborgarna är vänstern död, men den lever och frodas i partipolitiken, även – och inte minst – i toppen på våra förment liberala eller konservativa partier.
”Abraham Lincolns enda livsregel var: när jag gör gott mår jag gott, när jag gör något ont mår jag dåligt.”
Snöd egoism med andra ord.Eller?