UG – borta med vinden

SVTs Uppdrag Granskning har tittat på några besvärande uppgifter kring vindkraftparekn utanför Härnösand. E.O.N. Tycks ha varit först på plan och prospekterat. Därefter följer i följande ordning de som nu äger projektet, från topp till botten:


(Credit Suisse – RWE) – Nysäter Wind – Nordex – Active Works – NLC – utförare, entreprenörer.
Har du inte sett inslaget behöver du se det för att hänga med i mina funderingar. SVT glömde att ställa många viktiga frågor och redovisa svaren på dem, exempelvis:


Vem har beställt vindkraftparken?
Vem är tänkt att driva den?
Vilka krediter har Credit Suisse ställt ut till RWE? I vilken grad har de utnyttjats?
Vilka offentliga bidrag har utlovats? Hur mycket har utbetalats? Hur många promille av utlovat stöd krävs det för att muta en svensk byråkrat?


Vilka krav har myndigheter så som Länsstyrelsen, SNV, Energimyndighet och andra ställt innan projektet fick startsignal? Exakt vilka påpekanden har myndigheterna gjort under projektets gång? Har de krävt åtgärder, viten? Har myndigheternas agerande medverkat/avgjort att projektet avstannat? Har myndigheternas påpekande öppnat en bakdörr för beställaren att smita ut?


Vem/vilka är markägare? Vad har de utlovats i ersättning? Har de fått något? Hur påverkas de om projektet avblåses?


Varför ges klartecken att starta när så mycket data finns på att vindkraft inte gör någon nytta för klimatet eller för elförsörjningen och inte heller någonstans är lönsamt utan kraftiga subventioner? Vad hindrar SVT att ställa dessa viktiga politiska frågor kring vindkraft?


Minst en av underentreprenörerna var övertygad om att pengarna finns någonstans. Är det säkert det? Om inte Credit Suisse betalat ut något lån och inget bidrag utbetalats, då finns det ingen hög med pengar tillgänglig till entreprenörerna. Då finns det bara en upparbetad skuld till dem.


Är det dags för SVT – UG att granska både vindkraftbranschen, den så kallade hållbara utvecklingen, Agenda 21 och 2030 samt det falska klimathotet?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

19 svar på UG – borta med vinden

  1. Jan Andersson skriver:

    Återigen – läs om vindkraftparken Gässlingegrund i Vänern söder om Hammarö. Ett gigantiskt fiasko, och självklart är det vanliga hyresgäster och skattebetalare i Karlstads och Hammarö kommuner som får stå för fiolerna. Det förr så välmående Hammarö är snart bankrutt. Och sista kapitlet är inte skrivet än.

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Sådana här ”skumraskaffärer” brukar kännas igen på upplägget med flera ”målvakter” som skall ”ta skiten” när oegentligheter uppdagas.
    Någonstans i det ”seriösa bottenskrapet” vid sådana projekt, finns alltid minst en (eller fler) aktörer som kallt räknar med att, för att få lönsamhet, måste jag lura någon annan att jobba gratis åt mig.

    Jag har en fråga till:
    Har verkligen inte ME (maskinentreprenörerna) en ”väl oljad” vakthund, som skäller som f-n, när den här typen av ”nasare” dyker upp på ”gårn”?

    Jag menar; upplägget är inte nytt precis, historien kantas av fler liknande bedrägerier.

    Vi får hoppas på ordentlig uppföljning i ”grävet” om oseriösa grävjobb.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Jag hoppas att uppföljningen också visar på det politiska ansvaret, när kommunen t.ex. avstår från att titta igenom de större projekten som skall genomföras. Skall någon vanlig dödlig bygga sig ett vedskjul på villatomten, ja, då är det minsann nagelfaret bland både ekologer och annat löst folk, i kommunens regi.
    Kommunen har i princip ”vetorätt” vid etableringar likt denna. Den har inte utnyttjats. Det bör valboskapen få veta.
    Det silas mygg och sväljs kameler allt för ofta.

  4. Dandersan skriver:

    Visst saknas det uppgifter i UG programmet.
    Det gav i alla fall en inblick i hur entreprenader drivs och vem som drabbas.
    Skulden ligger väl i myndigheters agerande eller i alla fall i gränssnittet tillstånd/utförande.
    Det brukar väl finnas kontrollanter?

  5. Göran skriver:

    Hur kommer det sig att miljömupparna inte hittar någon skalbagge eller mossa i det här området?

    • Stefan Eriksson skriver:

      ”Miljömupparna” har att ”tala med kluven tunga” i fall där ”den förnybara” energiutvinningen är samtalsobjektet.
      Likt en orm!

  6. Åke Sundström skriver:

    Kanske vågar kusinerna Ekdahl, när de nu gör en ny upplaga av sitt (relativt) frispråkiga TV-program? Även om coronapandemin – som man flaggar för att ta upp – finns det gott om ”missuppfattningar” att tillrättalägga.

    Men jag vidhåller att det blir ett felaktigt fokus att klandra enskilda företag, myndigheter eller TV-program, när ansvaret finns i toppen: i riksdagen, inom Svenskt Näringsliv och bland de s k ”forskarna”, med Klas Eklund, hela IVA-etablissemanget och alla våra ekonomiprofessorer i spetsen. Hela den korrupta nomenklatura som tiger om den grundläggande lögnen, att världen hotas av en klimatkatastrof.

    Ingenting nytt för dig, givetvis, men ständigt värt att upprepa. Annars förblir läsarna vilseledda, berövade den insikt som gör dem redo att dels ursäkta olika underhuggare som tvingas lyda regeringen, men samtidigt använda sin rösträtt för att bestraffa de huvudansvariga partierna, S och M. Dessa vet givetvis vet vad du och jag vet, Mats, men tiger för att bistå olika särintressen: bl a den tunga, elslukande industrin som gynnas när vindkraften halverar elpriserna och gör medborgarna fattigare, men gläds över klirret i sina egna kassakistor. Men i båda fallen finns också en önskan att stötta deras gemensamma favorit, kärnkraften, som skulle slås ut om energibeskattningen vore rättvis/konkurrensneutral.

    • Mats Jangdal skriver:

      Kommer mer lite senare i veckan om Svenskt näringsliv och kärnkraften. Inget långt, ännu.

  7. Samuel af Ugglas skriver:

    Svenska folket har ju avsagt sig rätten eller fråntagits, en smaksak att sparka politiker och tjänstemän som missbrukar vårt förtroende.
    Inget konstigt alls i och med dessa avslöjande.
    Men vad skall väcka det sovande folket och vilka metoder skall användas?

  8. Observatören skriver:

    En privatperson har till EU-kommissionen anmält Sverige och relevanta svenska myndigheter för överträdelse av Maskindirektivet (MD), Lågspänningsdirektivet (LVD), Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) och Mutual Recognition Agreement (MRA-avtalet).

    • Stefan Eriksson skriver:

      Intressant!
      Direktiv finns det gott om, kan man leva en dag utan att begå en överträdelse månne?
      Måste myndigheter i Sverige t.o.m. svara för sig inför kommissionen?
      I så fall,,, leder det till någon kännbar åtgärd från Eu?

  9. Jan Andersson skriver:

    I den privata tunga industrin genomför man ofta (kontinuerligt?) små och stora underhålls-, reinvesterings- och nyinstallationsprojekt för att hålla produktionsapparaten tillförlitlig, miljömässigt godkänd (inkl. energieffektiv) lätt att köra med få operatörer, lätt att underhålla, samt för att öka produktionskapaciteten för att slå ut de stora fasta kostnaderna på en större producerad mängd, ofta nödvändigt för att överhuvudtaget få lönsamhet, även om den gamla fabriken går som en dröm. Ett sådant ”större” projekt kan ta ett par år av förberedelser innan genomförandebeslutet kommer, och kosta 200-300 miljoner. De största ”once in a lifetime-projekten” kan förberedas i kanske fem år och kosta 25 gånger mer.

    Man kan nog påstå att det på de flesta håll finns en stor kunskap och erfarenhet av att driva sådana stora projekt, inklusive upphandling, garantiskrivning, tidplanering och projektstyrning. För när beslutet är taget förväntar sig styrelsen att genomförandet och därmed pay-back sker med stor skyndsamhet. Ofta går det också i lås, även om tidplanen verkar orimligt kort.

    En av de allra viktigaste uppdragen för projektgruppen är alltså att hålla tidplanen, men också budgeten. Gud nåde den som måste rapportera kostnadsökningar till styrelsen, speciellt när orsaken är att enteprenörerna luktar sig till att projektgruppdns medlemmar verkar oerfarna och lätta att bluffa. För projektgruppens medlemmar, speciellt om de är inhyrda, är det vinna eller försvinna.

    Har man dessutom skrivit delade kontrakt med flera entreprenörer, så kommer dessa att skylla på varandra; båda har målsättningen att plocka ut avsevärda summor i ”tillkommande kostnader”.
    Beställaren har då inget att sätta emot, och vad värre är, kan inte veta vem som är juridiskt ansvarig om det uppstår olyckor eller vid senare garantianspråk. Därför skriver man alltid kontrakt bara med den största entreprenadfirman, som i sin tur skall köpa alla övriga tjänster och hålla sin egen budget. Beställaren skall möta varje nytt kompensationskrav med omedelbar och kunnig expertrespons, skriftlig givetvis, muntliga löften är ett skämt i detta sammanhang.

    Jag har ibland en känsla av att just det senaste stycket är det som brister mest när man har byggt till exempel Hallandsåstunneln, Nya Karolinska och Förbifart Stockholm.

    • Mats Jangdal skriver:

      En mycket bra beskrivning av avtalsskrivande och observation om detta fall. Verkar vara praxis när det gäller vindkraft att gröna idealister får för stort inflytande under projektering.
      Jag lovar att då händer två saker, antingen ena eller andra, eller båda samtidigt.
      Det blir mycket dyrare än beräknat.
      Det fungerar inte som utlovat.

      Jag har haft turen att få vara med i ett gäng erfarna förhandlare vid en upphandling, detaljer, detaljer. Allt ända fram till periodisering av avräkningar och kvarhållande av slutbetalning till efter leveransgranskning var med. Det blev inte heller några problem.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Egna erfarenheter från en ”större entreprenör” som min uppdragsgivare;
      Vid ”pressade” priser, är prio.1 att hitta tillräckligt med ”extra” oundvikliga moment i processen, som förbisetts i upphandlingsförfarandet.
      Det man ”förlorar på karusellen tas igen på gungorna”.

      Så har jag sett hur en vanlig kvadratmeter asfaltbeläggning kommit att kosta 20 000 Skr.

    • Åke Sundström skriver:

      Sant och visst – fast inte särskilt relevant vad vindkraften bekräftar. Där styrs ju besluten till 100 procent av staten, via de avgörande skattefavörerna. Utan dessa skulle inga vindsnurror byggas och allt avtalskoj utebli.

  10. Benny skriver:

    Hur kan vinkraftsgalenskaperna fortsätta trots att man har facit! Vindkraft lönar sig inte, är miljöfarligt, ineffektivt, ingen vet vad man ska göra av avfallet m.m.I andra europeiska länder så minskar investeringarna i vindkraft för att det inte fungerar i industrinationer! Man behöver jämn kraft till fabriker och industrier och då är vindkraft ingen lösning. För varje megawatt vindkraft måste motsvarande mängd reglerkraft byggas vilket ju är samhällsekonomiskt vanvett….VAD är det som miljödårarna inte förstår?

    • Åke Sundström skriver:

      Jo, alla initierade vet, men min poäng är att säkert 90 procent av väljarna är totalt ovetande. Och av de få initierade tror många (miljömupparna) att vindkraftens ekonomiska förluster uppvägs av deras ”klimatnytta”.

      Dessutom sväljer du själv en dos av ljugandet, när du talar om behovet av reglerkraft. Inte ens det är sant, men att bevisa detta är relativt komplicerat. Fast om du läser igenom vad jag tidigare skrivit på denna blogg om elmarknaden är chansen stor att polletten trillar på plats.

      • Benny skriver:

        Nog behöver man mer reglerkraft om man lägger ner kärnkraft och vattenkraften inte byggs ut! Men man får gärna tro att det inte behövs reglerkraft men en kall vinterdag utan reglerkraft kanske det går upp även för den mest förhärdade miljöpartist vad som krävs! Jo, man kan hävda att det alltid blåser någonstans eller att man kan importera el men om alla skulle resonera lika galet som i Sverige och Tyskland så skulle EU gå mot en energikris!

        • Åke Sundström skriver:

          Du ha tydligen inte tagit del av min bevisning i tidigare inlägg (se arkivet). Inte ens om all kärnkraft avvecklas uppstår någon ”elbrist”, eftersom den normala elkonsumtionen (vid fri konkurrens, t ex samma energimoms för alla miljöpåverkande energislag) ligger på högst 120 TWh och i värsta fall kan kompletteras av elimport till lägre kostnader än vad nya kraftverk kostar.

Kommentarer är stängda.