Värna egenmakten, återblick

Här är ytterligare en artikel med många år på nacken, från Liberty.nu, återpbulicerad på Frihetsportalen 1 april 2011.

Jag har allt sedan den första energikrisen på 70-talet pläderat för alternativa energikällor. Jag har fört fram gengas, vätgas, metangas, metanol, etanol och rapsolja som fordonsbränslen. Jag har efterlyst vedeldade ångkraftverk för elproduktion på gårdsnivå, samt småskalig vattenkraft, vindkraftverk och solceller. Allt detta har jag efterfrågat i storlekar och dimensioner som gör det möjligt för var och en att bli producent av sin egen energi. Drivkraften för dessa önskemål har alltid varit självförsörjning. Frihet genom oberoende av andra.

Ingen har visat intresse för mina tankegångar. Politikerna i Sverige vill inte ha ett oberoende folk. Lagstiftningen har medvetet utformats för att missgynna eller direkt förbjuda sådana anläggningar och alternativ.
Företagen, jag har bland annat kontaktat ASEA och Alfa-Laval, var helt oförstående för intresset för egen energiproduktion.

Fortfarande är det ingen i ansvarig ställning i Sverige som tycks vilja värna frihet och oberoende. När alternativ energiproduktion lyfts fram är det alltid med ett miljöalibi. Men i verkligheten är det ingen som är mer intresserad av miljön än av friheten. Detta illustreras tydligt av stormakter som USA och Ryssland. När de börjar tala om alternativ är det för att det kan stärka deras oberoende av andra. Miljön skiter de fullständigt i, på goda grunder.

Den ryska presidenten och före detta KGB-officeren, Vladimir Putin, har i sin akademiska avhandling skrivit om maktutövning via kontroll av råvaror. Är det någon som inte kan se att han som rysk president gör sitt bästa för att omsätta sina teorier i praktisk handling. Han vill stärka sin egen och Rysslands makt i världen.

USAs krig i Irak handlar om tillgången på olja, för att stärka USAs oberoende och egenmakt. Som en backup intresserar de sig också för utvecklingen av alternativen. Bland annat finkammas världen, inklusive Sverige på ny teknik. Dumma svenskar, och inte minst frustrerade nytänkare som ledsnat på svenska politikers och svenska företags ointresse, visar mer än gärna allt de har. Men tag varning av Håkan Lans förlorade patentstrid. Allt som kan stjälas i den branschen kommer att bli stulet. Det är inte ens troligt att vi får utnyttja tekniken för eget behov utan att betala licenspengar.

En gammal svensk tradition har länge varit oberoende och relativ frihet genom frivillig isolering. Den gamla versen om bondelyckan har i århundraden illustrerat den svenska inställningen. Tydligast har det kanske kommit till uttryck i vår offentliga neutralitetspolitik. Men denna frihet bygger i grunden på självförsörjning, att man i realiteten kan klara sig på egen hand, om eller när man inte kommer överens med andra om villkoren för handel.

Denna insikt tycks ha gått förlorad i dagens Sverige. Här vill man införa miljölagar som hämmar utvecklingen, som inte har oberoendet för ögonen. Sverige kommer med denna politik att bli en internationell strykgosse. Det är fullkomligt horribelt att vi, som kanske har mest av alla att vinna på ett varmare klimat och därtill något av de bästa förutsättningarna i världen för att utveckla teknik för självförsörjning och oberoende på energiområdet, inte gör detta.

Är det ren illvilja mot svenskarna eller är det monumental dumhet som gör att inte dessa aspekter kommer fram i den offentliga debatten?

Det här inlägget postades i Frihet, äldre text, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

34 svar på Värna egenmakten, återblick

  1. Göran skriver:

    Intressanta tankar. Vår store uppfinnare John Ericsson utvecklade en maskin som omvandlar solens energi direkt till mekanisk kraft. Alltså ingen omväg via el till mekanisk kraft eller via ånga till mekanisk kraft.

    Kan det vara något för dagens ingenjörer att utveckla vidare på och skapa Mats egna lilla kraftverk och faktiskt går den att driva på natten också genom att ersätta solens energi med ved, pellets eller liknande.

    John Ericsson drömde om en motor som inte utnyttjade vatten (ångmaskin) utan bara använde sig av varm luft, och en sådan skapade han även, och har varit installerad på flera skepp.

    • Mats Jangdal skriver:

      John Ericssons Caloric. Den brukar kritiseras i historieskrivning, om jag förstått rätt är det för att den hade sämre bränsleeffektivitet än ångmaskin och andra alternativ. Men det kanske går att förbättra.
      Tyvärr blir väl även en förbättrad version prissatt så att kilowattimmarna blir lika dyra som att köpa från nätet.

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Jag lägger in den här också, som lite helglektyr. GLAD PINGST !!
    https://www.vvsforum.se/nyheter/2018/mars/stirlingmotor-fixar-el-och-varme-i-hemmet/

  3. Benny skriver:

    Oberoende energiproduktion är en fasa för skattehöjar-politiker! Det är därför som de vill införa förbud mod vedeldning osv..Och hur kontrollerar man ett folk som kan visa fingret åt politiker som jagar efter mer pengar till den kroniskt tomma kassakistan? Nej, oberoende energisystem bekämpas med skatter, byråkrati och propaganda enligt känt mönster!

    • Niklas skriver:

      Tyvärr är det bara att förmånsbeskatta alternativen så att de blir ekonomiskt ointressanta. Dessutom ser ju Storebror mer och mer av dina installationer idag, med tanke på högupplösta flygfoton och satellitbilder över hela landet.

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    En av de få som förstått det här med “egenenergi” i modern tid är faktiskt Ingvar Kamprad.
    Han fick svenska folket att arbeta på fritiden kanske även på arbetstid med utplundrade bidrag från stat och kommun som lön, för att skruva ihop möblerna till det egna boet utan att avstå utplundrade löneskatter till socialisterna. Förutom alla okända socialister under radarn är den danska politikern Margrethe Vestager, numera överbetald så kallad “kommissionär” i EU som offentligt lovat att ta en gruvlig hämnd på Ingvar Kamprad. Hon vill med alla till buds stående medel försöka förinta IKEA.

    • Göran skriver:

      Bra idé att försöka utrota 100.000 arbetstillfällen. Dessa så kallade och korkade politiker, hur många produktiva arbeten har de själva skapat?

      För några dagar sedan lyssnade jag på en professor och marxist som försökte förklara hur ett socialistisk företag skulle drivas. Alla på företaget skulle vara med och bestämma vad företaget skulle göra. Lycka till med det. Det går inte ens att i en liten förening få alla medlemmar att vara engagerade i verksamheten. Inte ens i en bostadsrättsförening går det att få folk att hjälpa till på en städdag. Det är knappt att det går att få ett fotbollslag att dra åt samma håll.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jag har skaffat mig en del erfarenheter från entreprenad för/till/åt helstatliga SJ. (Det var på tiden då huvudmannaskapet ej gick att misstaga sig på, SJ var STATENS järnvägar och inget annat.)

        Jag kan ju bara säga att “tempot i utförande” var något helt annat än vad jag var van vid hos “Skånska Cementgjuteriet”,(Skanska).

        Dagarna blev väldigt “segdragna” om jag uttrycker mig lite diplomatiskt.

        Samtidigt (som denna strukturella katastrof), finner jag fortgent vinning i att staten uppbär( och sköter) huvudmannaskap vad avser anläggningar av den komplexa typen infrastruktur som väg och järnväg innebär.

        Men, då med kravet på medarbetare att föreställa sig marknadens villkor i utförandet.
        En uniformsklädd medarbetare i kollektivets anda är passé, och alldeles för dyrt att engagera.

        • Göran skriver:

          När tågen inte kommer i tid skyller man på tåget när det i verkligheten oftast är Banverkets fel. De företag som vill köra tåg på Banverkets räls får skriva in i kontraktet att de inte får berätta vems felet är när tåget inte kommer i tid.

          Själv undrar jag: Kan man inte sluta och skylla på varandra och i stället bara göra ett bra jobb?

          • Åke Sundström skriver:

            En enklare lösning: inför marknadsekonomi i transportsektorn. Vid fri konkurrens förpassas persontrafiken på räls till historien. Sedan godsfrakterna och tillsynen av den halva av rälsnätet som blir kvar auktioneras ut till högstbjudande.

            Problem solved!

            • Mats Jangdal skriver:

              Hurra!
              Men så finns det särintressen som vill att andra ska betala för deras gullegullprojekt.

              • Åke Sundström skriver:

                Med marknadsstyrning tystas alla särintressen och gnällspikar. Vad bryr sig Nisse i Högarängen om hur hans smakpreferenser drabbar eller gynnar olika företag?

            • Stefan Eriksson skriver:

              Nja, här förenklar Ni saken mer än “lovligt” Åke!
              Det finns i den bemärkelsen inga “halvor” av infrastrukturen väg, vare sig den är spårlagd eller asfalterad.
              Vi får allt lov att söka samsas på den väg som finns, både gods och människor, alternativet har vi knappast råd med.
              Visst är det så att sektorn spårbunden trafik fortfarande lider av planekonomiska åtaganden, men det har mer med invuxen servicekultur(bristfällig sådan) att göra, än det faktum att anläggningen knappast låter sig nyttjas för det fall den inte täcker av större delar av landet/befolkningen.

              Samtidigt anser jag att de som vill kan gärna bygga en höghastighetsbana mellan de tre städerna. Med följande förutsättningar:
              Sälj biljetter.
              Spara dessa intäkter.
              Bygg en bana för dessa sparade intäkter.
              Låt de som köpt biljetter att åka med på tåget.
              Bygg allteftersom pengar finns.
              Utestäng alla “kollektiva” intressen i denna byggprocess.

              Och…….
              Då förstår alla, att banan INTE blir byggd, i vilket fall inte med marknadsstyrning av detta projekt.
              Vilket jag tycker är väldigt bra (kanske för tydlighetens skull ,skall tilläggas).

              Men,, några “halvor” att hantera ur ekonomiskt
              perspektiv, finns inte. Här pratar vi mer “antingen—eller”.
              Med vänlig hälsning.
              Stefan.

              • Åke Sundström skriver:

                Vi tycks vara eniga om att höghastighetsbanan INTE bör byggas. Bra så.

                Men vad menar du med att det inte finns några “halvor”? I fri konkurrens kan godstrafiken överleva, på långa avstånd och med tunga laster. Men då räcker det att behålla högst halva dagens järnvägsnät. Vari ligger det ologiska i det resonemanget?

                I glesbebyggda länder (som Sverige och USA) förblir buss och bil de överlägset bästa alternativen för persontransporter. Med flyg som komplement på de längsta rutterna. Persontåget är överspelad 1800-talsteknolog, utom möjigen för pendeltrafik i storstadsregioner.

                • Stefan Eriksson skriver:

                  Jag håller med om att persontrafiken på räls är “överkurs” i ett glest befolkat land som Sverige.
                  Men,
                  Det går inte att bortse från det “förändrade” läget, om godstrafiken “ensamt” skall bära löpande kostnader för infrastrukturen.
                  Där lär godset hamna på väg i än högre utsträckning än idag, med tanke på nyttjandegraden av anläggningen.
                  Så….
                  Då är det snarare en fråga om antingen—eller.

                  Enkelt uttryckt:
                  Försvinner persontrafiken så försvinner godstrafiken, på en sådan kostnadsintensiv anläggning.

                  • Åke Sundström skriver:

                    Om frakttågen får vi tydligen nöja oss med att vara oense.

                    Mycket beror på “detaljerna”. Vad är banvallarna värda, vid fri konkurrens? Nära nog ingenting alls. En skicklig privat aktör som får köpa rälsen till det låga marknadspriset skulle, gissar jag, kunna ro projektet i hamn.

                    Nu har förstås vänsterstaten inget intresse av lösningar som strider mot de heliga doktrinerna om klimathot och “hållbarhet”. Så vi lär inte i brådrasket kunna få klarhet om godstågets öde. Men ett nej till höghastighetsbanan vore ett första steg mot en förnuftigare trafikpolitik.

  5. Åke Sundström skriver:

    Protest! Var får du ifrån att svensk tradition länge varit att främja “oberoende och relativ frihet genom frivillig isolering”? .

    Under överskådlig forntid, sedan liberalismens genombrott på 1860-talet, har ju traditionen varit den motsatta, närmast totalt utrikesberoende fram till 1914 och sedan dess olika handelsarrangemang, fortfarande med relativt fria handelsutbyten.

    Den svenska bondelyckan, Mats, var att befrias från skråväsendets bojor. Som dessvärre sedermera ersatts av den fredliga socialismens nästan lika hårda frihetsbegegränsningar – inte minst i Olof Palmes regi. Kort sagt: din slutsats att vår frihet “i grunden” bygger på självförsörjning håller inte.

    För handel kan pågå även om det finns olika åsikter om regelverken. Då tvingas man godta kompromisser om tullnivåer etc. Ett sådant schackrande dominerade de första tjugo åren efter nazistkatastrofen, men förbyttes sedan till ständigt friare regler – om än med en olycklig spricka mellan EG och EFTA och därefter den än mer katastrofala kompromissen EU – det byråkratiska monster som Europa till dags dato låter sig regeras av, men som nu är på god väg att avvecklas. Ett öde som förr eller senare drabbar alla feltänkta idéer. .

    Men självklart att en välordnad (“hållbar” på nysvenska) vårdapparat förutsätter en lagerhållning som klarar även oväntad smittspridning och liknande olyckor. Typ Kinaviruset. Men att vår S-MP-regering slarvat bort den tryggheten (och mer därtill) har ingenting med handelspolitiken eller våra frihetsgrader att skaffa.

    • Mats Jangdal skriver:

      Det här är den Bondelycka jag hänvisade till i texten, dikten heter så. Jag har skrivit om den tidigare, att den alltjämt gäller som rättesnöre för den svenska landsbygdsbefolkningens filosofi. Har inget att göra med statlig politik, närmast tvärtom. Det är svenska folkets vilja och dröm.

      En åtta kors bonde, som haver en häst,
      gudfruktig och ärlig, god granne därnäst,
      väl brukar sin åker, äng, spada och läst,
      bor långt upp i skogen, har sällan nå’n gäst,
      är fri ifrån herrgår’n, krig, hunger och pest,
      vet sällan av länsman, ej heller nå’n rest,
      säms väl med sin hustru, den han sig har fäst,
      bär omsorg om verlden, för själen dock mest,
      är litet låghalter god vän med sin präst,
      samt glad i sitt arbet’; den mår allra bäst.

      Dalslandsprästen W. Kruse tidigt 1700-tal

      • Åke Sundström skriver:

        Tack för den rara dikten, men att den “alltjämt gäller som rättesnöre för landsbygdsbefolkningens filosofi” är kanske anspråksfullt i överkant. Fast ideal och dröm bortom dagens ekonomiska realiteter, det kan väl stämma.

        Nu handlade min “protest” förstås om något helt annat, Det kanske du återkommer till? Eller skall jag tolka tystnaden som ett instämmande, i den delen?

        • Mats Jangdal skriver:

          Nja, jag tyckte den var vid sidan av i förhållande till texten i artikeln och förklaringen om Bondelyckan och självförsöjning. Om än i huvudsak korrekt.

  6. Stefan Eriksson skriver:

    Åke, 20.49.

    Höghastighetsbanan lär inte se dagens ljus, då marknaden för denna skärskådas ur basala ekonomiska termer. Den är helt enkelt “svinaktig” dyr, med i stort obefintliga chanser att kunna finansieras i vare sig det korta eller “livslånga” perspektivet.
    En förespråkare för ett sådant tilltag, förutsätter att staten stöter till det som behövs för drift och anläggande. Ännu värre blir det när överstatliga EU gör gällande att “de” minsann är med och finansierar stolleproven.
    Det finns faktiskt folk som “tror” på EUs utsagor om satsningar på infrastruktur, och att medlen därför “trillar från himlen”.
    De behöver upplysas om faktiska förhållanden, alternativet är förödande för både stater och unioner.
    Och det börjar bli bråttom med den biten nu,,,, innan vi hamnat i svårigheter som historiskt lett till oro och konflikter av mer allvarlig karaktär.

    • Göran skriver:

      Höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö har en beräknad förlust varje på omkring 20 miljarder kronor. Hur kan man ge sig in på ett sådant löjligt projekt.

      • Jan Andersson skriver:

        Jag säger bara p-r-e-s-t-i-g-e. Sverige är ju världens bästa land med den överlägset bästa sjukvården och de klokaste makthavarna och det sticker svårt i ögonen på somliga att det finns sämre länder med snabbare tåg.

        Förresten hur långt har Herr Excellensen Stefanus Löfveniensis kommit med sina toaletter till tredje världen? De borde väl vara leveransklara nu?
        Hur länge skall vi hålla oss?

        • Stefan Eriksson skriver:

          Ja, det gäller förmodligen att få fram “gröna” toaburkar, vad nu det innebär, “Svetsarn” får fråga superkonsulten Thunberg, hon lär ju ha koll på det mesta.
          Tanken är väl annars att toaburkarna skall vara en bonus vid köp av JAS och andra skitviktiga saker vi kan sälja från AB Sverige.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Vi kan väl säga som så, med dina siffror;
        Det beräknas kosta 20 mdr. mer än vad marknaden anser vara rätt pris.

        Beräknad förlust,,,,, är väl i förhållande till en påhittad kostnad i så fall.
        Eller är det en slags budget som säger vad det skall kosta?

        Ja hur som helst, Sverige är för glest befolkat för att ens komma på tanken att bygga upp en infrastruktur som för befolkningar i Kinesiska jättestäder.

        Nä, det är bara ett svindyrt prestigeprojekt som knappast kommer att bli ett alternativ för folk i gemen, och överhuvudtaget inte för de vilsna själar som valt att verka och bo utanför våra tre större städer.

        • Göran skriver:

          Enkelt att räkan ut förlusten.

          Kostnader: Kapitalkostnaden för byggandet fördelat på avskrivningstiden + driftskostnader + räntor på kapitalkostnaden.

          Intäkter: Förväntad biljettförsäljning till vad marknaden vill betala för en biljett.

          Intäkter – kostnader = runt -20 miljoner

          Nu har jag inte siffror i huvudet, men jag har sett kalkyl tidigare.

          Ska det bli ett överskott kommer biljetterna bli så pass dyra att få kommer vilja åka med höghastighetståget.

  7. Göran skriver:

    Det finns ett privat initiativ som vill se till att det går att åka tåg mellan Stockholm och Oslo på runt 3 timmar. Privat plan och pengar för att fixa till nuvarande räls mellan Stockholm och Oslo för att höja hastigheten på vissa sträckor finns redan.

    Det enda som behövs är ett godkännande från myndigheterna, men de är knäpptysta.

  8. Ulf Söderlund skriver:

    Vad tror ni om Norrbotniabanan då ?

    • Mats Jangdal skriver:

      Det är regionalstöd, men inte lönsamt i sig.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Ja, det är just det, att vi har att “tro”, för ingen, absolut ingen, kommer att säga vad slutnotan hamnar på. För det fall vi får informationen om kostnaderna, är automatiskt första tanken; Hur mycket dyrare kommer detta projekt att bli?, 50%, 100% eller 200% ??

      Tanken faller sig naturlig, med erfarenheterna från tidigare projekt av signifikant storlek.
      Vi har ju exemplet “världens dyraste potatiskällare” under Hallandsåsen.

      Men förbindelsen över Öresund har vad jag förstår “vanliga svarta siffror” i bokföringen.

    • Göran skriver:

      2011 gjorde Riksrevisionen en utredning om Botniabanan. Förväntat antal passagerare per år var 1,5 miljoner men blev 0,83 miljoner. Förväntad godstrafik per dygn var 18-20 tåg vilket blev 3 tåg per dygn.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Det gjordes en felaktig bedömning om intäktssidan med andra ord och därför höll inte kalkylen. Visst är det en “förlust” för de som skall fylla “håligheterna i bokslutet”, men för det mesta heter det snarare att “ägaren” får lov att skjuta till kapital, för att undvika insolvens.

        Men, när Karin Svensson-Smith (V eller Mp) (skit samma i detta sammanhang), ledamot i riksdagens trafikutskott åker på studiebesök till Kina, för att där kunna konstatera, att bygga banan på pelare innebär att vi slipper tråkiga saker som marklösen, ja,,,,,,,,,,,,,,,,, det säger väl allt, om vilka som gör anspråk på att vara experter på området.

        Där kan vi tala om en ren “förlust” för hela samhället, även om den inte automatiskt går att fastställa i reda pengar.

  9. Samuel af Ugglas skriver:

    Kommer svenska folket att återfå den relativt begränsade frihet vi hade innan politiker iscensatte och verkställde den s.k. ”Pandemin”?

  10. Stefan Eriksson skriver:

    En seriös synpunkt avseende prestigeprojekt (som kostar mycket pengar);
    https://www.fplus.se/kasta-planerna-pa-hoghastighetstag-i-papperskorgen/a/g7obzL

Kommentarer inaktiverade.