Bot och bättring

Detta är en återpublikation av en text jag publicerade innan jag öppnade för kommentarer. Ursprungligen på Liberty.nu någon gång 2001-2008. Sedan dess har Patrik Engellau myntat uttrycket det vårdindustriella komplexet. Postat den 2010-12-31 av Mats Jangdal

Det alla tycks missa i den svenska debatten om sjukvård och sjukskrivningar är att vad de flesta sjuka vill ha är bot, inte vård. Men det svenska systemet är inriktat på just vård och bestående sjukdom i uthärdlig dos, med därmed sammanhängande beroende av bidrags- och vårdapparaten. Om politikerna vill ändra på detta förhållande, vilket de med rätta bör göra, så är det inte i första hand de sjuka man ska slå på. Det är de byråkrater som gjort sig oumbärliga i systemet och alla systemfel som finns inbyggda i vården, försäkringssystemen och arbetsmarknaden som måste åtgärdas.

Det är också viktigt att hålla i minnet att de som nu kommit in i systemet, gjort det med de avtal som funnits mellan medborgaren och staten. Vill man ändra avtalen för dem som senare ska få tillgång till de så kallade välfärdssystemen så möter det inga hinder. Då vet ju alla vad som väntar. Men för dem som redan finns inom systemen bör redan ingångna avtal hållas. Det är endast så man skapar långsiktighet och trovärdighet för politiken.


Några gamla visdomsord att beakta när man skrider till verket: Små sår och fattiga vänner ska inte föraktas. Låt inte boten bli värre än soten. Låt inte snålheten bedra visheten. När krubban är tom bits hästarna. Hundra procent av ingenting är ingenting. Orkar jag den pinnen, så orkar jag också den pinnen, sa gumman. Sjuk och sund har inte en mund. Man ska inte bättra ont med värre.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 svar på Bot och bättring

  1. Göran skriver:

    Svenska läkare adresserar aldrig problemet utan sysslar bara med att behandla symptomen. Jag säger som jag alltid brukar säga att livsstilssjudomar ska man betala för själv, både läkarbesök och mediciner.

    I huvudsak ligger ansvaret för livsstilssjukdomar på individen och inte på individens granne.

    Det finns inget som helst hopp om att sjukvårdssystemet i Sverige kommer att ändra på sig och att den svenska sjukvården i sig kommer att börja adressera problemen. Det kommer endast att ske hos några enskilda läkare som kommer att få leva under press och mobbing från andra läkare. Dels är detta problem orsakat av att läkarna inte får lära sig orsaken till problemen utan endast lär sig att hitta rätt medicin, som endast behandlar symptomen.

    Men låt oss tro på att en förändring. I sådant fall låter vi plånboken styra. En person som har skapat sig själv diabetes 2 kan då välja mellan

    a) att fortsätta ha diabetes 2 och själv betala för dyra mediciner och kommande problem med diabetes 2 såsom amputering, minskad syn, cancer, högt blodtryck m.m., eller

    b) att ändra på sin kost och bli av med sin sjukdom, vilket inte kostar något.

    Det är konstigt att folk intressera sig så lite för sin hälsa, medan de flesta skulle bli skogstokiga av om de lämnar in sin bil på verkstaden med oljeläckage och bilverkstaden endast rekommenderar på att fylla på olja regelbundet i stället för att täta läckan, dvs. behandlar symtomet och inte problemet.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Riktigt så “enkelt” som alternativen a) och b) gällande diabetes är det väl inte!
      Det finns väl också en del genetiska (ärftliga) faktorer, som då också kan ha betydelse för om den enskilde “drabbas” av diabetes typ 2.
      Vissa människor kan vara hur “vårdslösa” som helst, med vad de stoppar i sig, medans andra har ett “renlevnadsmåtto” som rättesnöre, och drabbas ändock av de metabola pandemier som mänskligheten dras med.

      Men, visst är det så att mycket av välfärdssjukdomarnas utbredning har med vårt sätt att hantera våra kroppar (och sinnen) att göra.
      Därom råder relativ enighet inom forskarvärlden.

      Vad tycker Ni Göran om en “sockerskatt”? Bra,,, Dåligt,,, eller dåraktigt.
      Det finns nog fog för att försöka reducera konsumtion av socker, men om en skatt är det rätta “verktyget”, ställer jag mig tveksam till.

      Svårt dilemma.

      • Göran skriver:

        Det finns undantag där diabetes 2 inte går att rätta till med kosten. Men det får undersökas då. Men kosten kommer ändå dra ner på medicinering, så det blir pengar att spara för den enskilda individen.

        Generellt vill man skylla på genetiska orsaker vad det än är för sjukdomar, men den gen som bär på något måste aktiveras.

        Således menar jag att det är förebyggande om man ska betala själv för livsstilssjukdomar; man ser till att inte skaffa sig dem.

        Att skatta sig ut ur livsstilssjukdomar eller skatta för att förebygga dem tror jag inte en sekund på. Det affärerna inte vinner på gungorna tar de igen på karusellen. Det vill säga, mindre omsättningen på en vara innebär högre pris på andra varor, vilket innebär högre pris på de bra matvarorna och det vill vi inte.

        Dessutom har matvaror med högt sockerinnehåll samma effekt som vilken drog som helst, de triggar dopamin, ett belöningshormon, och vad jag vet så spelar priset ingen roll om du behöver drogen. Du kommer bara att omfördela vad du lägger dina pengar på.

        Det enda som gäller är utbildning. Låt oss sätta alla svenskar i en utbildning om kost. När kursen är genomförd gäller betala själv om du vill skaffa dig livsstilssjukdomar. Observera att en sådan kurs skulle ge oändligt mycket mer kunskap till folket än vad läkare får under sin utbildning till läkare vad gäller kost.

        • Thomas skriver:

          Hmm.. jag gick omvårdnadsprogrammet en gång, och där diskuterades livsmedel… och en av eleverna trodde att Coca-Cola var ett livsmedel…

          • Göran skriver:

            Definitionen av mat borde vara livsmedels som förser oss med den näring vi behöver. Resten borde definieras som som skärp eller gift.

            Fast det kanske blir pinsamt för livsmedelsindustrin eftersom den får skrota minst 90 % av allt den säljer.

            Coop ska nu märka all sin livsmedel med vad som är bra för miljön och klimatet, dvs. dess påverkan. Ja, då kan man sluta sälja sådant som inte behövs, men det kommer de naturligtvis inte att göra. Inget ont i det egentligen, eftersom det är kunderna som ska avgöra vad de vill köpa, men de spelar på lögner och hyckleri.

  2. Rikard skriver:

    Hej.

    Hör hör! Får man önska så är det att du skall ta upp tråden “sjuka vill ha bot – inte vård” igen.

    Psykiatriker jag samarbetade med i Skåne:

    “Jag är trött på att hjälpa patienter börja sätta ihop sitt liv igen, bara för att ha dem tillbaka tre månader senare efter att de haft kontakt med Af och F-kassan och kommunen!”

    Psykolog, flera olika, inom Region Skåne som jag arbetat med, parafraserat:

    “Vi lappar ihop folk och dom andra (myndigheterna, min anm.) gör sitt bästa för att driva dem till självmord!”

    Kuratorer och logopeder, också via jobb:

    “Det finns inte en av mina patienter som inte berättar samma sak: Af och F-kassan och Soc förstör deras liv!”

    Dvs eftersom vården inte skötte rehabiliteringsinsatserna, boendet, arbetsträning, et cetera så gick psykiskt sjuka, förståndshandikappade och andra med funktionsnedsättningar rätt in i den byråkratiska flistuggen och kom ut sjukare än från början.

    Jag tror på fullt allvar att det hade varit billigare att att skrota Af helt och större delen av F-kassan och ge vården hela ansvaret och medel därtill att sköta patienters eftervård och (åter)inträde i samhälle och på arbetsmarknad.

    Nog är det väl totalitarismens har och förakt mot svaghet vi ser i svenska myndigheters arbete, helt enligt Arendts beskrivning av sådant? Vad f*n producerar en byråkrat annat än koldioxid?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Åke Sundström skriver:

      Flistuggen var välfunnen – för visst kan både AF och FK med fördel läggas ner och ersättas av marknadslösningar.

      Fast flistuggen är ju i högre grad en politisk sjuka än ett byråkratisk problem. Varför inte skjuta på rätt pianister? Ingenting kan skyllas på byråkraterna, allt på de politiker som betalar hans eller hennes lön – för att de mot hygglig ersättning skall hjälpa makthavarna att cementera den svenska enpartidiktaturen. Har du problem med att sätta huvudskurkarnas namn på pränt?

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Du har fortfarande en egen vilja och ett eget ansvar.

        Om du är handläggare på F-kassan och denna på formellt laglig väg ges i uppdrag att administrera tvångssteriliseringar, tvångsaborter och palliativ vård av gamla – lyder du order eller ej?

        För att göra det övertydligt för dig : “Befehl ist befehl” är ingen ursäkt.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        • Göran skriver:

          Om det införs tvångssterilisering så kommer naturligtvis byråkraterna att genomföra det. De kommer att lyda order.

          Vi lever i ett samhälle med en socialdemokratiskt doktrin och alla myndigheter är indoktrinerad med den. Denna doktrin säger att du inte ska tänka utan bara genomföra vad partiet bestämmer.

          Jag har haft diskussioner med socialdemokratiska politiker om dödshjälp. Som exempel har jag sagt att om jag är läkare och det införs dödshjälp som när jag anställdes som läkare inte ingick i min arbetsuppgifter, då måste man förhandla mitt anställningskontrakt för att dödshjälp ska ingå i min arbetsuppgifter.

          Dessa socialdemokratiska politiker menar att det inte behövs utan man ska utföra dödshjälp och om man inte vill det ska man straffas.

        • Åke Sundström skriver:

          OCH?? Inget svar på frågan om var ANSVARET ligger, bara floskler om att alla har en “fri vilja och ett eget ansvar” och därmed en skyldighet att strunta i givna order.

          Du skjuter på fel pianister genom att skuldbelägg underhuggarna som tvingas välja mellan att lyda order eller att förlora jobbet. Du befriar Hitler från ansvaret för det massmördande som fångvaktarna verkställde.

          Och också Löfven, Kristersson och ett antal landstingsråd från skulden för att hundratals åldringar dödats genom att de inblandade totalt struntat i riksdagsbeslutet om att överföra ansvaret för beredskapslagringen till regionerna.

          Vilket säkert inte ens alla chefer kände till, så fungerar den förstenade offentliga sektorn.

          Nej, jag förstår faktiskt inte hur du tänker

    • Göran skriver:

      Det du beskriver har jag hört från flera människor. Det finns ingen holistisk syn på oss medborgare från myndigheternas sida.

      Myndigheterna utgår från att individen inte förstår sitt eget bästa. En korrekt eller bra klient för myndighetspersoner är klienter som förstår sitt bästa genom att hålla med byråkratens åsikter även om det innebär att klienten inte blir bättre eller i många fall ännu sämre. Klienten håller bara med för att få sitt nödvändiga bidrag och klienter som försöker hävda vad som kan vara bra för dem, riskerar eller lär få sitt bidrag indraget.

      Till slut handlar det om att få mat på bordet oavsett om man är hel eller trasig som människa.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        “Till slut handlar det om att få mat på bordet oavsett om man är hel eller trasig som människa”.
        Det är länge sedan socialisterna började utrota bönder och andra med fast egendom. Vad f-n är ALLEMANSRÄTT?
        Både förrätt och efterrätt? Glöm det!
        Livsmedelsransoneringen har redan börjat.
        Här ett exempel på en pennfösare och pappersvändare som skall producera din mat i en nära framtid. https://newsvoice.se/2020/06/global-djurhallningsinspektion-pandemier/

        • Thomas skriver:

          Ja, man skall inte syssla med jordbruk (annat än för det egna hushållet)

        • Göran skriver:

          Upphör aldrig dessa korkade byråkrater att förvåna en, med hänvisning till artikeln.

          Politisk påverkan och beslut har gjort att vi har drivit ihop djur i stora grupper och därmed gjort djuren sjukare. Tar vi USA som exempel så fanns det djurhållning över hela ytan, men sedan kom politikerna med sina korkade idéer och djuruppfödning koncentrerades mer eller mindre till en enda stat i USA och sjukdomar bland djuren började florera.

          Eftersom artikeln även tar upp vaccination, så finns det inga som helst bevis att vaccination har utrotat vissa sjukdomar. Hur kan sådant kunna påstås när det inte finns någon forskning om det.

          De flesta sjukdomar har haft en nedåtgående trend och den trenden har inte ändrats eller ens accelererats vid introduktion av vaccin. Således har vi inte den mista aning om hur det skulle se ut idag utan vaccination.

          • Stefan Eriksson skriver:

            Jag håller inte med dig Göran i resonemanget kring vacciner. Det finns väl fortfarande områden på jorden där avsaknaden av ett vaccinationsprogram syns tydligt.
            Hur vore det här i Sverige utan ett verksamt poliovaccin?
            Jag är själv tveksam till exempelvis pågående TBE vaccinationer, (för min egen skull), men samtidigt bör man ha i åtanke att det finns de som drabbats av en hjärnhinneinflammation, som då inte är att “leka” med.

            Så, än och då, har jag inte tagit “sprutan”, men min fru tjatar om att jag skall det.

            Ett vaccin explicit mot covid-19 tror jag inte på. Den gynnaren bekämpas bäst med immunitet hos breda befolkningslager, ungefär som vid andra “normala” säsongsinfluensor.

    • Mats Jangdal skriver:

      Jadu Rikard, jag har nu passerat 50 år som skadad-vårdskadad invalid. Inom vården har de bara hammare och ser alla problem som spikar, mycket korrekt uttryckt. En kategori har kniv och vill skära, en annan har pillerdosa och föreslår piller, en tredje elektrostimulans, en fjärde kan gjuta och föreslår orthos, en femte sjukgymnastik osv.
      Ingen har ansvar längre än näsan räcker, både bildligt och bokstavligt. Blir det fel får patienten i princip skylla sig själv.

      Det där med att en skada i extremiteter betyder en intellektuell skada eller begränsad förmåga är det allt för många i hela samhället som tror. Individualismen i samhället sträcker sig inte så långt att den även gäller personer utanför gruppen fullt friska och ej pensionerade.

      Vad man ska göra åt eländet? Vet ej!

      • Samuel af Ugglas skriver:

        De flesta förstår att det är fel att stjäla andras pengar. Men om man ber staten att göra det, och kallar det för skatt, så tycker många helt plötsligt att det är OK att stjäla pengar.
        (förf. okänd)
        Skriv in i Grundlagen, regeringsformen, en spärr för politiker och myndigheter mot att plundra befolkningen på deras egendom!!!
        Avslöja lögnerna kring det så kallade “samhällskontraktet” och “våldsmonopolet”.
        De existerar ju inte i verkligheten, eller hur?
        En verkligen bra intervju med EXPO`s Daniel Poohl i SwebbTv:
        https://www.youtube.com/watch?v=w-L7cq6qjbM#action=share
        Hur många skattepengar försvinner in i den verksamheten?
        Skickligt Mikael.

Kommentera