Vård i världsklass, utan politiker

Wow! Det finns läkare som förstår sina patienter. Sällsynt och motarbetat, men det finns. Jag har skrivit om vård tidigare, men det här perspektivet behöver jag inte skriva om nu. Det redovisas fullt tillräckligt på Samtiden.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Vård i världsklass, utan politiker

  1. Göran skriver:

    ” …läkare som förstår sina patienter.”

    Nej, inte ens denna läkare verkar förstå sina patienter. Behandling av symptomen och inte orsaken. Det är säkert under 1 % av Sveriges läkare som försöker rätta till orsaken till sjukdomar.

    Vad är orsaken till det? Helt enkelt att vi har en dålig utbildning av läkarna. Kommer den att bli bättre? Nej.

    Sedan har vi en underutvecklad och konstig inställning hos läkare, att om du får en patient frisk utan piller, då blir du mobbad, försök att dra in läkarlegitimationen osv. Samma sak råder inom läkarkåren som på alla andra områden: avundsjuka på framgångsrika personer.

    Så länge som sjukvården finansieras med skattepengar kommer den aldrig att bli bra för patienterna. Det finns inget som helst incitament för det.

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Erik Björn-Rasmussen efterlyser en “vårdpeng” som skall “följa med” patienten i dennes val av vårdgivare. Är det inte så som det faktiskt organiseras idag. Patienten kan fritt välja (efter tillgång) var denne vill vända sig med hälsorelaterade frågor.
    Utbudet / valmöjligheterna är ju inte så omfattande i glest befolkade delar av landet, och det kan upplevas vara negativt, men så ser verkligheten ut.
    Med ett för litet antal “kunder” uteblir etableringar av service, vare sig det är regioner, kommuner, eller privata “huvudmän”.
    Hur vore det med en “doktor-buss” där en välplanerad rutt mellan mindre orter skulle kunna ta sig an de “stora” återkommande behov av vård, (blodtryck, bensår, diabetes, psykiska åkommor, etc.)
    också i mer glest befolkade delar av landet. (Det kanske finns redan, annars är det ju en affärsidé)

    Med utbyggd infrastruktur för kommunikation kan finnas möjligheter att effektivt tillhandahålla medicinska underlag som hjälp för bedömning av behandlande läkare. (Men, det finns väl också redan).

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Vad skall det när det gäller hälso och sjukvård förslavade svenska folket jämföra utbudet med?
    Korrupta politiker som har tillgång till Sofiahemmet kanske?

  4. Åke Sundström skriver:

    En värdefull insikt om ett av de många delproblemen inom sjukvården, men långt ifrån ett svar om helheten. Den som handlar om systemvalet mellan planekonomisk (politiskt) styrning och marknadsstyrning, en lösning där patienter och vårdtagare gemensamt bestämmer, utan någon politisk inblandning.

    Socialism eller sann liberalism, det är kärnfrågan – som även signaturen Göran är inne på. Han påpekar också att ett felaktigt systemval tenderar att smitta av sig på läkarkåren, som därmed blir en bromskloss i stället för att som Björn-Rasmussen bidra med konstruktiva reformförslag.

    Dagens sjukvård är en typisk mellanmjölkslösning, övergripande statlig styrning men samtidigt partiell marknadsstyrning och patientinflytande inom vissa segment. Privata vårdcentraler tillsammans med landstingen som inkompetenta makthavare inom övrig sjukvård. Plus inslag av privat ägande av några större sjukhus.

    En salig soppa, som inte går att göra smakligare på annat sätt än via en total omprövning av hur den genomsjuka vårdsektorn bör styras. Något som inte heller de borgerliga partierna varit intresserade av, utan nöjt sig med symboliska förändringar, i stil med privatiseringen av St Göran i Stockholm. Lyckad som politisk markering, men med alla andra systemfel fortsatt på plats (som Coronaskandalen så tydligt illustrerar).

    Alexanderhugget är förstås att avveckla landstingen, beröva dem rätten av vansköta sjukvården. Och att antingen återföra sjukhusen i statlig ägo eller än bättre att privatisera hela vårdsvängen. Och då gärna välja den schweiziska modellen med krav på kunderna att skaffa sig en vårdförsäkring (en parallell till kravet på svenska bilägare att teckna en trafikförsäkring).

    Dick Erixson och hans parti, SD, har all anledning att följa upp Rasmussens inlägg genom att lansera den schweiziska modellen. Väl genomfört kan detta vara en valvinnare, nu när migrationsfrågan förlorar en del av sin laddning och sin roll som röstmagnet, om de övriga partierna skulle komma överens om att rejält minska asylmottagandet.

Kommentarer inaktiverade.