När EU-vänliga Euractiv tycker att det odemokratiska inslaget i EU blivit osmakligt för hur man blockerar vissa partier, då har det gått riktigt långt utför med ”fredsprojektet”. Här nedan följer min översättning av texten i artikeln:
Den oskrivna regeln om ”cordon sanitaire” (ungefär anständighetens gräns) har slagit till igen. Återigen förhindrades extremhögern att inta en nyckelposition i Europaparlamentet.
Även om få ser det som ett problem att utesluta de partier som visserligen är anti-EU i EU-institutionerna, blir det sätt som demokratiskt valda politiska krafter hålls utanför det demokratiska spelet groteskt.
För de oinvigda lånades cordon sanitaire-formeln från belgisk politisk jargong: mellan 1989 och 1992 uteslöstes extremhögern medvetet från alla politiska förhandlingar för att bilda en regerande koalition.
Toppjobb i Europaparlamentet, såsom kommitténs ordförandeskap, fördelas genom en kombination av den allmänna demokratiska principen att alla politiska grupper ska vara representerade och det så kallade d’Hondt-systemet, som delar upp tillgängliga tjänster.
Ledamöter från den nationalistiska gruppen Identity and Democracy (ID) utestängdes redan från någon nyckelpost i juli 2019, men problemet har nyligen uppstått när man inrättade tre nya specialkommittéer och en undersökningskommitté.
Den här gången förväntades ID-gruppen att ta rodret i utredningskommittén för skydd av djur under transport. Alla kandidater som informellt tilldelats ordförande i en kommitté med hjälp av d’Hondt-metoden kan dock röstas ner av samma medlemmar. Där uppstår det kvistiga.
Extremhögern presenterade en kandidat, Sylvia Limmer från Tysklands Alternative für Deutschland (AfD), men det var den gröna luxemburgska ledamoten Tilly Metz som till slut fick jobbet. För att vara tydlig är Metz den meritmässigt bästa personen för tjänsten, eftersom djurens välbefinnande är ett av hennes kärnämnen. Men i demokratiskt valda institutioner har representation företräde framför kompetens.
ID är nu den fjärde största gruppen i parlamentet efter att ha passerat de gröna när Storbritannien lämnade blocket. Så den verkliga frågan är snarare: om högerextrema partier inte ens kan få ordförande i en undersökningskommitté för djurtransporter, vad finns det för dem i Bryssel?
Tänk på att de som fullvärdiga ledamöter fortfarande kan påverka lagstiftningen genom att driva ändringsförslag. De kan också flagga en politisk fråga under en plenardebatt. Man kan nästan undra om det fortfarande är vettigt att hindra dem från att delta i parlamentets maktdelning?
Och ändå är ’cordon sanitaire’ en djupt ingrodd idé som grundligt genomsyrar den verkliga essensen av maktdelning i parlamentet. För de flesta representerar det fortfarande en Rubicon som inte behöver korsas. Till och med den nuvarande presidenten för Europaparlamentet, David Sassoli, stödde tanken på en cordon sanitaire mot nationalistiska partier när han fortfarande bara var chef för delegationen för Italiens centrum-vänsterparti Partito Democratico (PD).
Cordon sanitaire kan dock övervinnas när det finns en politisk överenskommelse. Det hände med den spanska parlamentsledamoten Mazaly Aguilar, som valdes till vice ordförande för parlamentets jordbrukskommitté, även om hennes parti, VOX, upplevdes som värt cordon sanitaire. Omröstningen gjordes via hemlig omröstning, men vid den tidpunkten sade vissa källor från parlamentet att cordon sanitaire hade misslyckats på grund av ett avtal med liberalerna att välja sin egen kandidat, Elsi Katainen, som fjärde vice president.
Gamla vanor biter sig fast, men när de inte längre har ett syfte slutar de med att läggas åt sidan. Troligtvis kommer detta i slutändan att vara ödet för cordon sanitaire.
Om man ska kalla helt vanliga sunda naturliga åsikter för högerextrema, då kan man inte komma någon stans i debatten.
Enligt min mening finns det ingenting om är högerextremt. Vad skulle vara extremt att ha åsikter åt höger?
Bland åsikter åt vänster kan vi se de mest avskyvärda åsikter där de värsta är att ha ihjäl alla med några fler hjärnceller än de känslomässigt tänkande personerna på vänsterkanten.
En högerextrem åsikt är nog mest att vilja behålla alla vänstervridna institutioner såsom att moderater röstar för att tvinga svenska folket med våld eller hot om våld att finansiera ett socialistiskt indoktrineringsverk som SVT. Det är en extrem högeråsikt.
Ordet ”högerextrem” förekommer allt oftare i debatten, men det var längesen jag såg ”vänsterextrem” som från min betraktningshorisont betecknar alla som vill förändra allting utgående från hur synd det är om olika minoriteter, härvid totalt ignorerande den stora kunskapsbärande majoritet som betalar för hela lekstugan. Hur de vänsterextrema burit sig åt för att skaffa sig tolkningsföreträde i stort sett i alla parlamentariska beslut är lätt att förstå, eftersom alla dessa också får sin utkomst genom skattesystemet. Följ alltså pengarna tills de är slut, efter den väg som åt helvetet bär. Sedan är det slut på riktigt och det blir väldigt synd om alla i landet. Men då finns det ingen kvar som kan betala, högerextrem eller inte. Sedan finns den stora invandrarenklaven kvar som kommer att leva sitt eget liv enligt egna normer och lagar, men från dessa kan inte staten krama ur ett enda öre.
Jo, det var lite tanken med att publicera detta. Vad är egentligen högerextremt? Vad säger ett påstående om högerextremt om den som uttalar det?
Här visar det att även den som använder det reflekterar över hur demokratins likabehandlingsprincip missbrukas.
Det kan bli högerextremt om man håller käften, såsom moderaterna gör eller Alternativ för Sverige. Moderaterna är beredda att hoppa till vänster ett steg om någon påhittad högeråsikt råkar stå ett steg till höger om moderaterna. Fega.
Vänster kan slänga ur sig en massa definitioner som de inte gillar för att nästa dag bryta mot dem alla utan att skämmas. Dels kan de inte se sitt eget hyckleri, och dels kommer de inte att bli kritiserad av någon; inte massmedia, inte politiska motståndare.
Georg Henrik von Wright funderade i sin bok ”Att förstå sin samtid” (från 1992) om EU och dess framtid. Att EU blev till därför att de stora bolagen i Europa förlorade sina råvarukällor när kolonialismen upphörde var orsaken till EU:s bildande och att man behövde nya råvarukällor närmare, så att säga, men han hade ändå förhoppningen att konstruktionen skulle kunna bli något så när demokratisk…. Det han resonerade om var det som brukar kallas ”Den djupa staten”, dvs den koppling mellan byråkratin och kapitalet som i grunden styr samhället. Om de demokratiska krafterna inte inser detta utan låter sig styras av ”Den djupa staten”, som så uppenbart blivit tydligt i Sverige de senaste 20-30 åren (och som idag avslöjas i amerikansk politik helt öppet) där även allmogen kan konstatera att de som absolut ville vara med i EU inte accepterar Brysselinslag som gynnar allmogen utan bara sådant som ger en gräddfil till Bryssel… Tvärtemot von Wrights förhoppning, vilket man bör ha som en varning – att EU kommer att förlora sitt folkliga stöd om ”Den djupa staten” får hybris.. fast kanske man redan anar det och gör sina motåtgärder för att inte ett motstånd kan bli starkt nog… (Märkliga tider…)
EU ville även skaffa en inre marknad som med lagar och regler skulle stänga konkurrenter ute. Det har de dock totalt misslyckas med.
Ett misslyckande är en mer eller mindre naturlag att på en marknad finns 10-12 intressenter. Varje land har den marknaden. Slår man ihop två länder så blir det inte 20-24 intressenter utan med tiden blir det 10-12. Slår man ihop alla nationella marknader inom EU så blir det med tiden 10-12 stycken. Detta verkar varken företag eller politiker förstå. Intressenter och jobb försvinner, liksom konkurrens och innovation.
Hade det enbart varit en handelsunion så kunde man haft kvar EFTA… men man ville sammanföra olika kulturer och juridik vilket inte gick, särskilt efter krisen -08 då kaoset blev den dagliga huvudvärken… Småpåvar, som svenska HD, Ruben och Hilda, Dan Eliasson, Morgan med flera, (hela den svenska byråkratin) skiter högaktningsfullt i vad som kommer från Bryssel utan duckar bara och kör på, till den svenska allmogens elände…