Har Estonia-ljugandet nått vägs ände?

Dagens gästskribent är Åke Sundström

Jag har tidigare skrivit om Estonias förlisning “Estonia – en svensk dreyfus-affär” så egentligen är det inte så mycket att tillägga efter denna veckas ”avslöjande” av ett faktum som alla närmast berörda känt till från dag ett eller två. Att det fanns ett hål i Estonia skrov, samtidigt som vår regering mödosamt – men fingerfärdigt  – ljugit ihop ett scenario i form av hårt väder och bortfallande bogvisir som katastrofens orsak. Och i nästa steg påstått att det var det tyska varvets slarv med bogvisirets bultar som orsakade massdöden på Östersjön. 

Den lögnen har – ofattbart nog – överlevt i över två decennier. I ett förment kunskapssamhälle som vårt, med gott om skeppstekniker och liknande experter,  där dock en majoritet tigit eller tvärtom medverkat till bedrägeriet. Samtidigt som bl a en utlandsboende svensk konsult, Anders Björkman,  på ett tidigt stadium totalsågade kulissbygget och sedan dess fortsatt att kommentera regeringens, medias och en rad experters motstånd mot en OBEROENDE utredning,  en regelmässig sjöförklaring. Läs gärna hans senaste kommentar på youtube: http://heiwaco.tripod.com/offres_emplois.htm. Där finns ett omfattande och väldigt övertygande material, men texten är ibland illa skriven.  

När det begav sig skrev jag själv två artiklar i Finanstidningen, med kritik främst mot Sjöfartsverkets chef för att han givit Estonia tillstånd att trafikera routen mellan Tallinn och Stockholm, trots att detta strider mot de internationella sjösäkerhetsreglerna, SOLAS. Estonia hade tidigare (under namnet Viking Sally)  gått i inomskärstrafik till Åland, men saknade den inre bogport som enligt dessa regler krävs vid trafik över öppet hav, t ex till Tallinn. Jag påstod därför att verket generaldirektör var en de huvudansvariga för Estonias undergång.  

Men jag insåg också ganska snart att Sjöfartsverket utsatts för påtryckningar från regeringen att medverka till regelbrottet i den godhjärtade avsikten att hjälpa det nyligen befriade grannlandet Estland att få igång sina kontakter med västvärlden.  Så även om GD:n tummat på regelverket, har han kunnat ursäkta sig med att ha böjt sig för vädjanden från Rosenbad.  Min slutsats har därför varit att det i realiteten är regeringen Bildt som bär huvudansvaret för vår värsta sjöfartskatastrof i fredstid, men att Sjöfartsverkets chef i egenskap av regelfuskare och möjliggörare varit i hög grad medskyldig. 

Mina artiklar i FT skapade visst rabalder i kulisserna plus ett åtalshot mot tidningen, men den inspirerade framför allt kulturredaktören Knut Carlqvist, att själv ta sig an frågan och skriva boken “Den tysta leken”. Där han bekräftade och fördjupade den kritik som redan framförts av Björkman och många andra.  Detta är den i mitt tycke den bästa dokumentationen, dock numera svåråtkomlig, eftersom få bibliotek haft kurage att inköpa den, pestförklarad som den genast blev av maktens många lakejer.  

Men nu har alltså det tidigare obefintligförklarade hålet återfunnits, betecknande nog av  en amerikansk TV-kanal, Discovery, som trotsat det dykförbud som riksdagen beslutat i det tydliga syftet att för evigt begrava den obehagliga sanningen. Trots att hålet sågs tydligt redan på ett foto i Dagens Nyheter någon dag efter olyckan. Det bör fortfarande gå att hitta i deras arkiv. Har det plockats bort, desto tydligare blir manipulerandet.  

Discovery´s modiga (men säkert kommersiellt välmotiverade) sabotage mot vår svenska maktelit borde rimligen sätta punkt för ljugandet. Men riktigt säkra kan vi ändå inte vara, eftersom Löfven verkar nöja sig med att låta berörda myndigheter ”titta på” de nya bilderna, precis som om han inte tror sina egna ögons vittnesbörd. Frågan är nu om denna fördröjningstaktik kommer att godtas av oppositionen, av pressen och av medborgarna. I så fall kan vi snart vara tillbaka på ruta ett. Det vore om möjligt än mer stötande än allt tidigare trixande. Hoppfulla tecken är dock att Estlands riksåklagare – med ett hos oss ovanligt klarspråk –  hävdat att ”Sverige har ljugit” och att till och med Lena Melin i Aftonbladet instämmer i kraven på en ny och strikt oberoende utredning, en s k sjöförklaring. Men strategin att tiga ihjäl saken kanske ändå överlever ett tag till. Huvudskurken Carl Bildt blir tydligen inte ens ombedd att kommentera ”fyndet”.  Och säkerhetspolisen (som skötte transporten av de stulna ryska vapnen från Tallinn till Stockholm, f v b till USA – PÅ EN PASSAGERARFÄRJA –  är skyddad av sekretess. 

Jag hoppas att även vår värderade bloggvärld Mats befriats från den försiktiga skepsis han tidigare uttryckt inför talet om en läcka i skrovet. Vilket förvånat mig, mot bakgrund av hans breda kunskaper, för även en förstaårselev på Chalmers vet att ett fartyg som vattenfylls via bogporten snabbt vänder sig upp och ner och kan ligga kvar i det läget väldigt länge. Ingalunda vad som hände Estonia. 

Men som jag ofta brukar säga: sanningen sparkar och när bollen nu väl är i rullning är den bli svår att stoppa. Alltför många vet att allting varit ett skamligt bedrägeri och somliga kanske t o m plågas av dystra tankar om sina egna eftermälen, ifall de fortsätter att tiga. Nu tillkommer också starka reaktionen i en omvärld som trott på skojarna i Rosenbad. Så min gissning är att detta trots allt är slutfasen. 

Kvar står den kanske mest skrämmande frågan av alla, den som handlar om hur de två huvudansvariga, Carl Bildt och Ingvar Carlsson, i 26 långa är klarat av att hålla god min i elakt spel och till synes helt oberörda fortsatt med andra sysslor.  Utan minsta spår av ånger eller deltagande i de anhörigas sorg, precis som psykopater kan bete sig.  Även Mats Odells tystnad förvånar. Som kommunikationsminister var han djupt insyltad framför i påtryckningarna mot sjöfartsverket. Även en måttligt religiös person skulle ha tagit geväret med sig ut i skogen för att befria sig från den outhärdliga skammen.  

Alla de journalister och ämbetsverkschefer som tigit eller medverkat till mörkläggningen hamnar säkert på samma etage i Dantes helvete. Liksom den tredje huvudpersonen i detta drama: den dåvarande chefsåklagaren i Stockholm – Lindstrand vill jag minnas att han heter eller hette. Han som vägrade att inleda en förundersökning i ärendet med det högst märkliga argumentet att det fanns olika åsikter om sjunkförloppet. Enkel logiskt borde förstås leda till en motsatt slutsats. Dock inte hos en ämbetsperson som prioriterat sitt egenintresse framför ämbetsplikten, efter att utsatts för påtryckningar från ”högre håll”, d v s från riksåklagaren, regeringen i högsta grad närstående. Det må vara sant att en rättegång i vilket fall skulle ha stoppats, vad än han själv beslutat i ärendet.  Men den ursäkten håller inte. Återstår att se om hans efterträdare nu gör som plikten kräver: ser till att ärendet återupptas och slutförs med högsta prioritet.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

86 svar på Har Estonia-ljugandet nått vägs ände?

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Inte underligt om svenska folket känner förakt för politiker och socialister i synnerhet. Hur kommer folket att tygla sina skamkänslor vid nästa kris, tänker på t ex Kent Härstedt?

    • Åke Sundström skriver:

      Jo, men 95 procent av väljarna tror fortfarande på bogportslögnen, så föraktet (av just detta skäl) blir väl motiverat först när sanningen slutligen uppdagas. D v s när Löfven bekräftar sina egna ögons vittnesbörd, vilket kan dröja. Eller när det osannolika inträffar att Carl Bildt, Ingvar Carlsson och f d chefsåklagare Lindstrand till sist biktar sig och ber offrens anhöriga om förlåtelse.

  2. Jan Andersson skriver:

    Det är ju mer än häpnadsväckande att en sjöförklaring inte gjorts efter en av efterkrigstidens värsta sjöolyckor. Här finns flera hundar begravda. Det viktigaste är att få reda på om olyckan verkligen var en olycka orsakad av otur/underlåtenhet eller om Estonia sänktes med avsikt, vilket bara kan ha genomförts av en stormakt, osannolikt men inte otänkbart.

    • Åke Sundström skriver:

      Jo, det är verkligen häpnadsväckande att det aldrig blev någon oberoende sjöförklaring, som de internationella regelverken föreskriver. Utan i stället en helt “vanlig” politiskt styrd utredning, tillsatt och styrd av andra medlemmar av den maktelit vars agerande och eventuella skuld skulle granskas.

      Än mer skandalöst att ingen protesterade, ingen enda juridikprofessor (mig veterligt), inga stjärnadvokater – annars nog så kaxiga – och heller varken statsvetare, filosofer eller chefer på våra stora dagstidingar. HELA det s k etablissemanget teg i denna uppenbara konspiration mot sanningen och de 852 offrens anhöriga.

      Att Estonia sänktes med avsikt visste alla berörda från dag ett. I Rosenbad förstod givetvis Ingvar Carlsson, nytillträdd boss, att det den enda rimliga förklaringen var att den ryska säkerhetspolisen gjort allvar av sina hot om att stoppa frakten av de stulna ryska vapen, som på Bildts initiativ och ganska säkert med hans eget godkännande (ett samråd som är praxis i känsliga utrikespolitiska frågor) skulle skeppas från Tallinn till USA via Sverige. Med assistans, under första etappen, av vår egen säkerhetspolis. Detta behöver inte heller utredas, men de kända svaren måste delges de anhöriga och hela väljarkåren.

      För oss klimatskeptiker är det lätt att se parallellerna till klimatljugandet. Samma mekanismer, samma intellektuella prostitution, samma maktlojala medier. En rättsstat och en demokrati i nära nog totalt sönderfall. Ett förfall som f ö kostat betydligt fler liv än de 852 liv som förspilldes en stormig septembernatt 1994. Fast stormen hade ingenting alls med saken att skaffa.

      Jag har ett annat bergsäkert bevis: varken jag eller någon annan kritiker har åtalats för förtal, vilket hade varit en självklar följd om nu den officiella version varit sann. Carl Bildt har stoiskt accepterat att vissa t o m förgått sig genom att kalla honom mördare, vilket är en överdrift, när han nu “bara” varit “vållande till andras död i minst 852 fall”.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Visa mig den svenska politiker som kan lägger handen på bibeln och säger sanningen?
        Eller är rättsrötan i Sverige total?

        • Åke Sundström skriver:

          Riktigt så illa behöver det inte vara. Rättsstaten är paralyserad, så mycket är säkert, men via politiska beslut, inte av egen kraft. Därför kan den ganska snabbt återuppväckas av nya och hederligare politiker.

          Jag är optimistisk om att vi kan nå dithän redan nästa val. Om MP och L åker ut, C krymper och SD stärks. Som ju verkar sannolikt.

      • Göran skriver:

        Med ekonomi tystar man de flesta. Det finns säkert en baktanke med att skuldsätta befolkningen och svenskar är världens mest skuldsatta folk. Lilla professorn eller juristen håller käften; villan behöver amorteras.

  3. Mats Jangdal skriver:

    På direkt fråga från Åke. Jag ser gärna att alla frågetecken kan rätas ut. Frågan är vem som ska betala för det?
    Rederiet finns väl inte kvar. Försäkringsbolaget? Sverige? Det vill säga skattebetalarna. Ska Finland och Estland också betala? Ska vi starta en insamling?

    • Åke Sundström skriver:

      Behövs inga nya utredningar, det räcker med att Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Mats Odell eller Sjöfartsverkets nya chefer bestämmer sig för att berätta sanningen. De har full frihet att välja det alternativet i stället för bli evigt fördömda inför historiens domstol.

      Det enda störande frågetecknet handlar om bogvisiret, som INTE var öppet när sjunkförloppet startade men föll av i ett senare skede. Knut Carlqvist skrev om detta, vill jag minnas, utan att längre ha tillgång till hans bok (utlånad men ej återlämnad). Vad vi vet är att inget vatten strömmande in via bildäcket (som ljugarteamen har påstått, bl a genom att felcitera vittnen). Ändå är det givetvis en märklig tillfällighet bogporten lossnat, som om en osynlig hand velat förse Carl Bildt med ett alibi. Men hur gick det till? Tror att Anders Björkman har svar på frågan, jag skall gärna kontakta honom igen i det speciella ärendet.

      • Mats Jangdal skriver:

        Bildt och Carlsson kommer inte att berätta något mer, oavsett om de vet mer eller ej.

        • Åke Sundström skriver:

          Säkert inte frivilligt, men de kan tvingas berätta, om rättsstaten via vår nya kvinnliga riksåklagare tar saken i egna händer. Avstår hon finns ytterligare en medskyldig inför historiens domstol.

          Men du att sådana utvägar bör lämnas oprövade?

          • Mats Jangdal skriver:

            Hur ska man tvinga Bildt att tala? Det går inte att tvinga honom att hålla tyst i ärenden där han är totalt okunnig.
            Han kan svara “det vet jag inte”, på varje obekväm fråga.

            För att det ska lyckas måste man först säkra bevis som visar att han agerat, visste och så vidare, saker som inte kommit fram tidigare. Spekualtioner och indicier räcker inte.

            • Åke Sundström skriver:

              Antyder du att Bildt skulle vara ovetande om sitt eget beslut att hjälpa USA att ta hem de ryska vapnen från Estland? Och att en skicklig åklagare skulle vara oförmögen att bevisa att han i så fall ljuger? Trots alls som redan är känd i den delen av historien? T ex att liknande transporter förekommit tidigare och är väl dokumenterade. Fakta finns, inget spekulerande behövs.

              Om riksåklagaren gör sin plikt och återupptar målet eller att folkopionen blir så stark att riksdagen tvingas agera, så kommer Bildt att dömas, det tror jag är en ganska säker prognos. Men sant att vi är ett sovande folk, som Bildts efterträdare som M-ledare så riktigt noterat, så förvisso är utgången oviss.

  4. Göran skriver:

    Om Estonia sänktes med avsikt, då måste man fråga sig av vilken anledning det skedde och vem som gjorde det?

    Carl Bildt gjorde sin karriär på att anklaga Sovjetunionen för att kränka Sverige med ubåtar. Vilken fadäs att senare bli anklagad av Ryssland för att stjäla vapen eller för att medverka till att smuggla ut stulna vapen.

    Om jag spekulerar lite. Låt säga att Ryssland ligger bakom sänkningen. Då borde Rysslands första steg ha varit att varna smugglarna, med ett villkor att Ryssland skulle stoppa smugglingen om det inte gjordes frivilligt av smugglarna.

    Men, av vilken anledning skulle Ryssland hålla tyst om smugglingen? De kunde ha offentliggjort den. Eller, varför inte be Estlands regering att stoppa smugglingen, för de verkar i alla fall utåt inte veta något?

    Kanske skedde smugglingen på andra fartyg? Lastfartyg. Hotades de att sänkas? Flyttar man smugglingen till ett passagerarfartyg så vågar ingen sänka det, eller?

    Och, skulle Ryssland verkligen chansa på att utsättas för en anklagelse om att ha sänkt Estonia?

    Har Estonias regering utrett vad som kördes ombord på Estonia. Vilka lastbilar kördes ombord. Var kom de ifrån? Dog chaufförerna på Estonia, eller överlevde de, eller är de saknade? Vilka anhöriga har frågat efter dem? Vilken last hade alla lastbilar? Är varje last legitim, dvs. går att spåra till var de blev lastade och av vem – företag och personal?

    Två frågor vi alla bör ställa och få svar på:

    1) Varför ville inte de svenska regeringarna att olyckan skulle utredas ordentligt?
    2) Varför ändrade de svenska regeringarna sig från att Estonia skulle bärgas till att inte göra det?

    Det finns ingen godtagbar förklaring till båda frågorna.

    • Åke Sundström skriver:

      Allt detta är väl känt, så dina frågor är sedan länge besvarade, på ett eller annat sätt. Om lastbilen med de ryska vapnen och om vapensmugglingen, som givetvis bara kunde genomföras med den estniska regeringens godkännande. Och tydligen var vapnen så viktiga för Sovjet att man utan tvekan riskerade att bli anklagade för att ha sänkt Estonia – även om att ordern tydligen var att tvinga kaptenen att vända tillbaka till Tallinn.

      Men sant att det inte finns någon godtagbar förklaring till dina två avslutande frågor.

      • Benny skriver:

        Nja, Sovjet fanns ju inte längre 1994 och i Ryssland under Jeltzin var det inga som helst problem att smuggla konventionella vapen ur eller köpa ärligt om man nu ville det och undersöka dem! Det måste vara någon annan typ av teknik som i så falla smugglades och en gissning kan vara mini-kärnladdningar eller annan hemlig kärnteknik! Kanske därför som det här med att täcka över vraket med betong kom till…Betong absorberar radioaktiv strålning och skyddar mot nyfikna dykare! Mona Sahlin vurmade ju starkt för denna lösning! Skulle det komma fram att sossarna och den svenska regimen hjälpt USA, GB m.m att smuggla den typen av teknik från forna Sovjet hade det blivit en gigantisk skandal som skakat om hela Sveriges politiska system. Hålet kan ju ha uppkommit senare när antingen ryssarna eller USA sågade upp ett hål för att hämta prylarna ut vraket. I vilket fall som helst hade sossarna knappast rört upp himmel och jord för att dölja sin inblandning om det rört sig om vanliga vapen!

        • Åke Sundström skriver:

          Sant, det var inte några “vanliga” vapen” som smugglades, utan något mer sofistikerat, annars blir ju Pentagons intresse svårbegripligt. Och det har bevisligen funnits en begäran från amerikanskt håll om svensk medverkan i transporten över Östersjön och omlastningen till ett väntande flygplan. En begäran som regeringen Bildt tragiskt nog beviljade – samtidigt som man till råga på eländet tillät vapen att tas ombord lastas på passagerarfartyget Estonia. I allra sista minuten, för att undvika ryska fritagningsförsök.

          Men din gissning att det skulle handla om hemlig kärnteknik är nog inte mer än just det, en ren gissning utan belägg. Det kan ju ha funnits andra tekniska finesser som intresserade USA:s vapenexperter. Och Monas vurmande för att begrava Estonia och under strålningssäker betong var ju ett senare kapitel.

          Din ännu vildare teori om att vapnen skulle ha hämtats upp av amerikaner eller ryssar via hålet i Estonias skrov måste däremot klassas som ett opassande skämt.

      • Göran skriver:

        Estland, Finland och Sverige är överens om en ny utredning har det hetat och alla som vill veta sanningen är nöjda med det. Nej, det är inte jag för det indikerar mer att samtliga parter är överens om att mörklägga igen. Det hade varit en bättre signal om sanning om de varit oense.

        Som du skriver, Åke, Estlands regering måste vara inblandade.

        Varför de hastigt påkallade mötena mellan statscheferna i respektive land annars?

        • Åke Sundström skriver:

          Samma gamla förhalningstaktik! Det tog tre år att fundera ut en alternativ haveriförklaring – bogportsbultarna – och nu vill alltså regeringarna “titta på” skrovet för att bekräfta vad Discovery redan hittat. Farsen fortsätter, ytterligare någon plågsam akt.

          Den estniska regeringens agerande måste nog också ses i ljuset av Estlands tacksamhet för vår goda vilja att bidra till att snabbt normalisera sjöförbindelserna länderna emellan.

          Och formellt är Estlands regering medansvarig för fusket med trafiktillståndet, vilket de många estniska offrens anhöriga kan uppröras över.

  5. Ivar Andersson skriver:

    Regeringen är mästare på att dölja obehagliga fakta. Stasiarkiven om svenskar hemligstämplades i 70 år för att skydda svenska Stasiagenter och svenska politiska partier.

  6. Jan Andersson skriver:

    Åke, efter att ha läst din artikel “Estonia – en svensk dreyfus-affär” så kan jag bara instämma! Esterna var (och är) ett splittrat folk efter Sovjets upplösning och många var (och är) hundra procent ryssar. Sverige med sitt eviga godhetsperspektiv bortsåg från sådana detaljer när de godkände hemlig vapenexport via den den nya färjan (där fartygets sjösäkerhet var underordnad världsfreden) för nu skulle ryssarna avväpnas; de skulle naturligvis inte tillåtas att ta hand om vapnen själva för att använda på annat ställe. Men USA tog gärna hand om det mesta – vår bästa officiellt okända bundsförvant. Militärer i allo land är också duktiga på att hålla tyst, speciellt till den pladdriga pressen.

    Nu försökte ryssarna på allvar stoppa leveransen utan att tidningarna skulle skriva annat än att “hårt väder tvingade fartyget att återvända till Tallin” för det hade varit ett lätt beslut för kaptenen att ta utan några politiska förtecken. Men han var kapten och estländare och vägrade. Men ryssarna var lika beslutsamma och order är en order. Och fartyget vände sedan mycket riktigt men sjönk efter en stund eftersom hotet (annars!) i form av bomben ändå hade utlösts och small av på grund av dålig planering, dålig eller utebliven kommunikation, missförstånd, dålig teknik eller ohörsamhet från apterarna som tog egna beslut eller något annat typiskt för gammaldags rysk krigföring.

    Att maskinbesättningen kunde planera sin evakuering perfekt när ingen annan hade en chans till det är ganska misstänkt. Och att medlemmar ur besättningen försvunnit beror väl enklast på att de kunde peka ut vilka som var ester och vilka som var ryssar, och vilka av ryssarna som var militärer och ledare. Och denna etniska konflikt fick absolut inte underblåsas för nu fattade även svenska makthavare vilka krafter som skulle blossa upp igen i Balitikum om sanningen uppdagades.

    Man kan säga att alla oskyldiga offrades som schackbönder i ett stormaktspel som fortfarande lever, men man lyckades ändå lägga locket på och behålla lugnet. Att esterna nu vill att sanningen ska grävas fram är mindre riskfyllt än då, och kan göra politikerna där till folkhjältar. Så icke för de svenska, som än en gång kommer att framstå som naiva flower-powerhippies.

    Hur gärna jag än vill veta vad som egentligen hände, kanske det är lugnast att låta Estonia ligga fredad på Östersjöns botten?

    • Åke Sundström skriver:

      Tack för en intressant tolkning av slutfasen: att det var den estniske kaptenens vägran att lyda de sovjetiska agenternas order (under pistolhot) återvända till Tallinn som fick “mannen i den röda kavajen” att skjuta honom och själv lägga om kursen, samtidigt som den apterade bomben utlöstes på grund av något tekniskt schabbel. Underförstått: en svensk kapten hade agerat annorlunda, styrt mot Tallinn och räddat sitt eget liv. En version som visserligen är svår att leda i bevis, men som ingalunda är otänkbar. Jag gissar att även Knut Carlqvist skulle ha velat spinna vidare på sådana lösa trådändar, men hindrade att en underlig sjukdom alltför tidigt ändade hans liv. Jag kan inte låta bli att fundera över om den sjukdomen på något sätt var kopplat till hans rotande i en skumraskaffär som skulle kunna sopa bort hela den då regerande makteliten.

      En annan tråd värd att nämnas är att journalisten Susanna Popova i sina minnesord i Svd lite oväntat och okonventionellt påstod att Knut, som hon tydligen betraktade som en god vän, hade sagt sig vilja korrigera sin berättelse, om detaljer eller helheten framgick inte.
      Var hennes tanke i själva verket att skydda partivännen Carl Bildt, genom en vag antydan om hans främste Estoniabelackare hade vela fria honom eller tona ner sin kritik? En fråga som förstås, liksom allt annat, bara kommer att besvaras om den svenska rättsstaten återupprättas.

    • Åke Sundström skriver:

      Och hur märkligt är det inte, att nu läsa spekulationer om att hålet i skrovet (som inte längre kan ifrågasättas) orsakats av en SVENSK u-båt? När elementär logik säger oss att det snarare måste ha handlat om en RYSK u-båt, som var på plats för att t ex rädda de agenter vars liv hotade av den av misstag utlösta bomben.

      Vilket tycks ha misslyckats, eftersom den beramade “mannen i den röda kavajen” tydligen följde fartyget till botten och kanske är det som fick Ingvar Carlsson backade från löftet att bärga de omkomna. Han närvaro bland de bärgade hade förvisso varit en svårknäckt nöt för regeringens rådgivare

      • Mats Jangdal skriver:

        Den skadan skulle endast kunna vara en kollisionsskada från en ubåt om ubåten låg i ytläge. Det låter ju helkorkat att köra på en färja med en militär ubåt, som har så många andra alternativ till sitt förfogande.
        Dessutom vill man väl göra hålet under vattenlinjen, inte mitt på.
        Kan hålet vara gjort av någon efter att Estonia sjönk?

        • Åke Sundström skriver:

          Men speciellt korkat att påstå att en SVENSK ubåt skulle vara involverad. Att sådana helt idiotiska påståenden förekommer, är väl ytterligare bevis på det genomsjuka i denna skandal.

          • Mats Jangdal skriver:

            Vet inte vem som kläckt ur sig att det skulle vara en svensk ubåt, men håller med, det verkar ännu mer osannolikt.

            Madsen hade väl ingen ubåt på den tiden?

            • Åke Sundström skriver:

              Jag trodde inte att någon intresserad person kunde ha missat att TV hela dygnet återkom till prat om en SVENSK ubåt, aldrig någon rysk, som väl är mer sannolikt, eftersom det nu var en sovjetiska intervention det handlade om.

              För egen skulle jag avstå från att skämta om den danske u-båtsmördaren som tänkbar förövare, men i ett genomsjukt sammanhang som detta behöver vi inte haka upp oss på sådana trivialiteter.

              • Mats Jangdal skriver:

                Som du vet har jag inte intresserat mig för Estonia. I princip inte mer än du har tvingat mig att läsa. Så det är mycket, både fakta och spekulationer jag inte har koll på.
                Jag kommer fortsatt att vara endast ljummet intresserad då jag känner att det finns viktigare saker att lägga min tid på.

                • Åke Sundström skriver:

                  Den ljumheten förstår jag mig inte på, när det faktiskt handlar om den största svenska katastrofen sen Poltava. Inte minst för vad den berättar om rättsstatens och demokratins sönderfall.

                  Vårt gemensamma intresse för den förödande svenska klimatpolitiken blir i det perspektivet en struntsak. Den handlar ju bara om pengar, låt vara gigantiska summor, 500 eller kanske ännu fler bortkastade miljarder. Men 852 döda är definitivt en allvarligare förlust.

                  Och hur svåruthärdligt är inte det faktum att denna ojämförliga massdöd i grunden orsakats av något så trivialt som Mats Odells medverkan till Sjöfartsverkets fusk med sjösäkerhetsreglerna? Det som ledde till att Estonia vid KGB:s överfall befann sig på en plats där hon inte ens hade rätt finnas.

                  Dessutom med en last av militära vapen – också det förbjudet enligt internationella regler.

                  Alltsammans med Carl Bildts och hans regerings godkännande och aktiva stöd – och mest sannolikt även med ett OK från Ingvar Carlsson.

                  • Mats Jangdal skriver:

                    Allt det där som du påstår är ju det som ska bevisas. Det är inte något som redan är bevisat.

                    Personligen anser jag förlusten av Finland, mejerilagen 1932, Saltsjöbadsavtalet, allemansrätten, all undfallenhet för nazityskland,, baltutlämningen samt diverse renbetesbeslut vara exempel på händelser efter Poltava som skötts sämre än Estonia av svenska regeringar och byråkrati.

        • Jan Andersson skriver:

          Även USNS Alabama befann sig i området och lär ha reparerats på ett varv i Skottland några dagar senare. Kanske körde de på Estonia med tornet? Det lär också finns en amerikansk SOSUS avlyssningsstation vid Understens fyrplats sedan 1985 (med amerikansk personal som transporteras dit och hem i ubåt). De har rak linje ner till Kaliningrad där ryssarna har sitt ubåtsvarv (se Jakten på Röd Oktober). Här flyter fakta och fantasi ihop, vad är sant och vad är spekulationer?

          • Åke Sundström skriver:

            En intressantare hypotes än TV-pladdret om en SVENSK ubåt. Men skulle den amerikanska besättningen vara så inkompetent att den skadat det objekt man hade uppdrag att beskydda?

            Inte så sannolikt. Jag tror mer på teorin om en bomb som KGB-angriparna applicerade som ett hot mot kaptenen, men som sen utlösts av misstag eller i något annat syfte. Vilket lär inte längre gå att klargöra.

            Jag noterar också att det hål som Discovery avbildat inte liknar det betydligt rundare hål som syntes på bilden i DN någon dag efter olyckan. Så det kan handla om två olika incidenter, både en bomb och en senare kollision. Varför inte med en RYSK ubåt, med uppgift att bistå de ryska agenterna ombord på Estonia?

            • Benny skriver:

              Varken Sovjet eller KGB fanns kvar 1994 så du måste nog fila lite på dina teorier! Ryssland under Jeltzin brydde sig inte ett dugg om någon smugglade vapen ur Ryssland!

              • Jan Andersson skriver:

                Militärer i stormakter lever sitt eget liv, och nu kanske de som varit stationerade i Estland (som låg närmast Västvärlden) förfogade över specialvapen som Jetsin inte visste något om? När det blev huggsexa på det halvt värdelösa skrotet så ville de kvarvarande militärerna rädda det som det visste var värdefullt och återställa något av sin gamla status som beslutsamma och handlingskraftiga ryssar. Och de lyckades med uppdraget de gett sig själva fast de förlorade livet, men det har militärer i alla tider ändå alltid lagt i potten. Bättre att sluta med fanan i topp än att sopa gatorna i Tallinn.

            • Jan Andersson skriver:

              Bilden verkar photoshoppad, vilket många redan har påpekat. Det går att fejka nästan vad som helst om man är skicklig.

  7. Stefan Eriksson skriver:

    Platsen där Estonia ligger är väl med lag fredad som om det vore en gravplats. Vad jag minns var den Finska, Estniska och den Svenska regeringen överens om denna åtgärd, för att för överskådlig tid omöjliggöra “intrång” på denna plats.
    Vidare undersökningar för att verifiera skador på skrovet är därmed inte möjliga att iscensätta.

    Men, nu finns det ju knappast några lagar och regler som inte medger undantag, så att från utsidan av skrovet kunna fastställa huruvida revan (hålet) uppstått av yttre påverkan eller om något inne i fartyget (explosion) orsakat denna skada, torde väl vara en rimligt enkel uppgift.
    Betydligt enklare än att helt mörklägga förekomsten av detta hål i skrovet.

    De som nu dokumenterat dessa skador på skrovet är väl åtalade för att ha brutit “gravfriden” vid skeppsvraket, om jag inte hörde fel.
    Så, visst är det befogat att ana (inte bara en, utan flera) ugglor i mossen.

    Tragiskt!

  8. Thomas skriver:

    Intressant.. men varför kommer denna historia upp just nu?

    • Åke Sundström skriver:

      Tvekar du om triggern? Eller antyder du att bolaget agerat i samförstånd med USA;s regering? Jag ser absolut inga stöd för en sådan tolkning. Affären är ju genant även för Pentagon och deras tydligen ganska valhänta medverkan i smugglingsförsöket.

      Nej, den sinnessjuka idén att frakta stulna ryska vapen på en PASSAGERARFÄRJA (falskregistrerad dessutom) har nog bara kunnat fattas av en aningslös svensk regering med SÄPO;s chefer som hjärndöda rådgivare och inkompetenta exekutörer.

      Däremot har finansiären, Discovery, säkert gjort en ekonomisk kalkyl som generat en klarsignal. Ingenting konstigt med det.

      • Jan Andersson skriver:

        Det kommer med säkerhet nya knivskarpa bilder snart, möjliggjorda av ny teknik som t. ex. “undervattensdrönare”. Det finns ett stort intresse, utrustning, våghalsar och pengar att tjäna. Se bilderna/filmerna från Titanic! Och vad ska vi göra åt det? Finns det kärnvapenladdningar i Estonia? Uran lär inte stråla någon radioaktivitet under vatten, men kanske om de tar upp det? Tar de upp det ovarsamt kanske det smäller?
        Något fick i vilket fall den estniska regeringen att snabbt byta fot i går.

        • Åke Sundström skriver:

          Det eventuella fotbytet beror nog inte på förekomsten av kärnvapen ombord på Estonia, utan i högre grad på deras de estniska regeringarnas medverkan till allt uppenbart ljugande i den offentliga utredningen – den som i sig var ett brott mot kravet på en regelrätt sjöförklaring, vilket både FN och det svenska Sjöfartsverket (självklart) underlåtit att påtala.

  9. Samuel af Ugglas skriver:

    Den intellektuella tillståndet i Sverige är ju en katastrof eller obefintligt när ledande politiker helt tappa förmågan att försvara sin integritet. Med enormt förtal och förakt som dessa pådragit sig tycks ingen ha ryggrad att få sanningen avslöjad inför DOMSTOL!
    Sverige är politiskt genomkorrupt!!!

    • Benny skriver:

      Dessvärre inte bara politiskt utan också ekonomiskt genomkorrumperat…Ja, så till den grad att korruptionen inte längre uppfattas som korruption utan upplevs som ett normaltillstånd! Uppdrag Granskning som är regimmedias “tuffaste” program tar inte ens ordet korruption i sin mun utan använder i stället synonymer i sina reportage eller frågar bara den korrumperade politikern/tjänstemannen om han/hon inte tycker det är märkligt att pengar försvunnit etc…Ett klassiskt exempel är väl den felvända dörren på nya Karolinska sjukhuset som fakturerades 90.000 kr att vända åt andra hållet! Ett jobb som en snickare normalt klarar på ca en timma för en tusenlapp! Det måste varit en sjusärdeles dörr det som kostade så mycket att vända!

  10. Åke Sundström skriver:

    Svar till Mats 16:01

    Jag vägrar tro att du på fullt allvar frågasätter hålet i Estonias skrov? Eller något av andra de övriga tydliga belägg som jag inte här tänker upprepa, eftersom du inte bemött vart och ett av dem.

    Lika lika kan jag ta till mig att du avstår från kritik mot åklagarmyndigheten i Stockholm, som begick allvarligast tänkbara tjänstefel när man vägrade inleda en förundersökning i ärendet.

    Sant, förstås, att bevisning i en rättssak inte blir slutgiltig förrän den godtagits i en domstol. Men du tycks nu till och med acceptera att den prövningen omöjliggjorts av chefsåklagare Lindstrand och hans passiva chef, Riksåklagaren. Helt obegripligt!

    Och den lista över händelser i vår moderna historia som du menar övertrumfar Estonia liknar mest ett nytt opassande skämt. Skulle mejerilagen 1932, Saltsjöbadsavtalet eller allemansrätten vara värre förbrytelser än 852 människors plågsamma död på Estonia?

    Inte ens förlusten av Finland var en större katastrof, menar jag. Den räddade oss från att dras in i andra världskriget och vi har ju för övrigt i god folkrättslig anda låtit finnarna själva bestämma om de vill återförenas med oss eller inte. Sådana önskemål har inte avhörts, vilket avgör saken.

    • Mats Jangdal skriver:

      Tror du inte jag menar vad jag skriver? Självklart gör jag det. Estonia kommer långt ner på min lista.
      Jo, både mejerilagen och allemansrätten har varit mycket mer skadliga för Sverige!

      • Benny skriver:

        Åke verkar ha gott om tid med vilda teorier om allt möjligt! Vi andra får väl vara mer selektiva i våra val. Som sagt att spekulera om Estonia är väl inte högt upp på min lista heller utan eftermälet nu liknar mest ett spektakel där de ansvariga politikerna försöker dölja sina brott och sin inkompetens!

        • Åke Sundström skriver:

          Vi är tydligen överens om att “politikerna försöker dölja sina brott och sin inkompetens”. Du medger alltså att det handlar om ett brott, men spelar ovetande om att den tesen bara kan bevisas genom att man bildar sig en uppfattning om hur förlisningen gick till. “Spekulerar”, med din vinklade terminologi. Varför denna logiska kullerbytta? Gläfsande för gläfsandet egets egen skull? I ett högst allvarligt ämne om förlusten 852 människoliv.

          Bra ändå att du INTE hör till den majoritet som aningslöst svalt Bildts och Carlssons fräcka lögn om Estonia som en beklaglig olycka med ett tyskt varv som ansvarigt. När fakta i saken är att REDERIET i praktiken medgivit eget ansvar genom att betala skadestånd (om än skamligt låga) till offrens anhöriga.

      • Åke Sundström skriver:

        Har tvingats fundera på den frågan, eftersom jag vägrat tro att du på allvar vill hävda att mejerilagen 1922 varit ett för nationen allvarligare misstag än Estoniakatastrofen och dess eftermäle.

        Ditt påstående är sannolikt korrekt i en snävt ekonomisk utvärdering, men nu handlar det ju inte om pengar utan om 852 oskyldiga människors död i en av historiens värsta fartygshaverier i fredstid. Och därmed om Sveriges anseende i omvärldens ögon. Redan nu värre skadat av Estoniaaffären än av vår misslyckade ekonomiska politik.

        Du gillar att utmana, rätt så, men här går du för långt, kanske med risker för bloggens starka varumärke.

        • Mats Jangdal skriver:

          Jag gör inte den bedömningen i monetära enheter, jag gör den i frihetsenheter. Estonias förlisning eller sänkning har berövat de drunkande och några till deras frihet.
          Mejerilagen har berövat mångfalt fler svenskar deras frihet. Tillsammans med andra liknande anti-frihetliga beslut har hela Sverige och alla svenskar berövats väsentliga delar frihet. Vi lider konsekvenserna även i denna dag.

          • Göran skriver:

            Jag kan bara hålla med dig Mats. Det handlar inte bara om minskad frihet i vad man får och inte får göra utan minskad frihet skapar även ett enorm psykisk och fysiskt lidande hos befolkningen.

          • Samuel af Ugglas skriver:

            Det som hände den 10 Juni 1932 och iscensattes av en folkpartist fick utan tvekan större konsekvenser än Estonias förlisning. Den lade grunden för det socialistiska bedrägeriet, allt sedan den tiden.
            Tyvärr Åke, de små stegens tyranni har orsakat enorma skador. Den stadfäste lögnen och stölden som ledstjärnor för svenska politiker.
            SORRY!

          • Åke Sundström skriver:

            Den förklaringen överraskar och borde ha framgått på tidigare stadium

          • Åke Sundström skriver:

            …. den gör också din inställning något mindre obebegriplig. Men varför så länge undanhålla oss den motiveringen? I synnerhet som du vet att vi är helt eniga i kritiken mot “det socialistiska bedrägeriet”, som Samuel kallar det – men glömmer att bondeförbundet (kanske även moderaterna?) var med på noterna när mejerilagen tillkom. Vänstern hade ingalunda egen majoritet för hundra år sedan, 1922.

            Jag vidhåller att sådana motiveringar inte duger som ursäkt för att tiga om regeringen Bildts huvudansvar och den pariastämpel som väntar oss när den obehagliga sanningen nu har bekräftats.

            Att riskera 852 oskyldiga människors liv är en helt annan kategori av ondska än att ett antal jordbrukare får sin ekonomiska frihet något beskuren, i god demokratisk ordning. Och med många yrkeskollegors samtycke, dessutom.

            • Åke Sundström skriver:

              Rättelse: 1932 skall det förstås vara i slutet första stycket. Inte heller då hade vänstern egen majoritet.

            • Mats Jangdal skriver:

              Jag är helt oenig med dig!
              Mejeritvånget har klassificerats som en helt ny nivå av politiskt tvång. https://www.frihetsportalen.se/2018/11/de-borgerliga-far-skylla-sig-sjalva/
              Det genomfördes av en liberal regering med stöd av högern, bondeförbundet och socialdemokraterna.
              De förändrade för alltid livet för alla svenska bönder och i nästa steg 1933, för alla svenskar som levat därefter.

              Rättsligt är Estonia en petitess i jämförelse. För de som drunknade, för de som överlevde och för de efterlevande var det naturligtvis traumatisk å det yttersta och stor sorg. Men skadan på Sverige är begränsad.

              • Stefan Eriksson skriver:

                “Rättsligt är Estonia en petitess i jämförelse”. Däri ligger kanske “nötens kärna”.
                Beroende av hur “olyckan” behandlats ur ett “rättsligt” hänseende är reaktionen olika.
                Lever vi i en rättsstat i ordets bemärkelse, eller är det bara en pinsam kuliss, som får oss “rättsmedvetna” att skämmas över sakernas tillstånd?

                Åke är väl mest förbannad på just det faktum att den rättsliga prövningen kommit att förbli en petitess i detta sammanhang.
                Inte “värdigt” en s.k. rättsstat?

                Utan att “gradera” händelser och förehavanden sinsemellan finner jag att det finns missförhållanden bland rättsvårdande myndigheter där prövningen av skuld i samband med Estonias förlisning, borde ha genomförts.

                En författning/grundlag värt namnet skulle förmodat ha kunnat stävja missförhållanden som olyckan med Estonia visat exempel på.

              • Åke Sundström skriver:

                Och jag med dig!

                Jag är övertygad om att skadan på Sveriges anseende i världen fått sig en rejäl knäck. Och att du med din tystnad godtar hela det ogenerade lögnmaskineriet är verkligen förvånande, när du i andra sammanhang både är och vill vara en sanningssägare. Att tala om Estonia en “rättslig petitess” är ett bugande inför rättsstaten dödgrävare och en obegriplig käftskäll mot Estonias offer och efterlevande.

                Jag noterar också att du struntar i att vi varit eniga om att mejerilagen ur EKONOMISK synvinkel säkert varit en större katastrof än Estonia. Att slå in öppna dörrar har väl aldrig varit din melodi?

                För första gången upplever jag att det varit omöjligt att föra ett konstruktivt och ärligt samtal. Trist, verkligen.

                • Mats Jangdal skriver:

                  Åke, din argumentation faller i bitar!
                  Sveriges anseende i världen har knappast påverkats alls av Estonia. Fartyget förknippas ju med Estland.

                  Ditt försök att smutskasta mig för tystnad om Estonia, är bara fult och olikt dig. Jag kastar inte ur mig anklagelser om svåra brott när jag inte har några bevis.

                  Jo, rättsligt är Estonia en petitess jämfört med andra ärenden i Sverige. Att händelsen är en käftsmäll mot de drabbade är säkert en korrekt bedömning. Tänk då vilken käftsmäll eller annat uttryck som kan åsättas mejeritvånget, eller allemansrätten och andra konfiskatoriska åtgärder genom åren!

                  Jag uppfattar det som att du inte instämde om något med mejeritvånget, varken eller ekonomiskt eller annat. Har du bytt åsikt nu? Jag har hela lyft fram det rättsliga anslaget mot friheten som mejeritvånget medförde.

                  • Åke Sundström skriver:

                    Du feltolkar vad jag skrev så sent som i går:

                    “..att vi varit eniga om att mejerilagen ur EKONOMISK synvinkel säkert varit en större katastrof än Estonia.”
                    Gick detta att missförstå?

                    Men visst, jag har varit förvånad över din tystnad i denna debattrunda, därför att den så illa stämmer med ditt vanliga rättspatos.

                    Du har inte ens svarat på frågan om tror att Discovery´s foto är fejkat? Eller om du godkänner bogportsteorin? . Med dina fysikkunskaper borde det vara en barnlek att svara nej. Något tycks hindra dig, jag förstår bara inte vad.

                    Sveriges anseende i världen? Det har förstås inte påverkats så mycket än, eftersom man har tagit för givet att en civiliserad stat inte ljuger om något så förfärligt som Estonias undergång. Och tar Titanic som rättesnöre: där var sjöförklaringen och allt annat mycket snabbt avklarat, något enstaka år, vill jag minnas. ,

                    Vår regering har utrett saken i nära 30 år, utan att komma en enda millimeter närmare en sann slutpunkt.

                    So what? tycks du mena.

                    • Mats Jangdal skriver:

                      Jag tror inte bilden på revan är fejkad. Men hur den ska tolkas är jag inte säker på. Ingen tycks ens vet när den uppstod.

                      Har det verkligen varit en öppen och pågående offentlig utredning om Estonia sedan förlisningen?

                      Jag har tills vidare accepterat bogportsteorin i avvaktan på bättre information. Mitt intresse för saken är inte jättestort.

  11. Jan Andersson skriver:

    Små människor kan aldrig erkänna att de hade fel, medan man känner igen en bra karl på att han kan ändra sig.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Jan, det ligger mycket i den beskrivningen, som jag upplever vara “dagens sanning”.

      Synd bara att skillnaden mellan att “ha rätt” och att “få rätt” är så stor när jurister får mangla ett ärende, speciellt då i förvaltningsdomstolar.

    • Åke Sundström skriver:

      Oklart vad, vem eller vilka du åsyftar, förtydliga gärna.

      • Jan Andersson skriver:

        Jag har liten eller ingen insyn i den politiska världen; min erfarenhet kommer från industrin där delade meningar är vardagsmat. Vad som är sant eller inte sant kan till sist utläsas som vinst eller förlust i årsberättelsen. Men då kan det vara för sent, därav det ständiga åsiktsflödet med krav på verifiering, rimlighetsbedömning och kostnad. Mycket få idéer resulterar i ett anslagsäskande, ännu färre genomförs.

  12. Göran skriver:

    Den största olyckan för Sverige är socialdemokraterna. På bara 150 år kommer de totalt förstöra Sverige och orsaka en större skada än Adolf Hitler orsakade på Tyskland. Inte ett enda land som har fört krig mot Sverige har orsakat större skada än Socialdemokraterna.

    • Åke Sundström skriver:

      Själv håller jag, som du säkert minns, de borgerliga partierna som de värsta bedragarna, genom att i så gott som allt (90 procent eller mer) ha godtaget den vänsterpolitik som förstört Sverige. Men kritik kan riktas mot media och den övriga intelligentian. Där vinns de viktiga “möjliggörarna”. Varför inte vara tydlig om detta, Göran?

      • Göran skriver:

        Det finns många skyldiga i spelet, men det är socialdemokraterna som är huvudspelaren. Vi skulle kunna skriva en lång lista på medskyldiga.

        Jag kan säga som så, att under hela mitt liv har jag har jag aldrig hört någon från den så kallade etablerade högern försvara kapitalism. Det har aldrig existerat något intellektuellt försvar av kapitalism i Sverige. Om, det har det. har det aldrig varit utanför “finrummet”, aldrig nått fram till allmogen.

  13. Åke Sundström skriver:

    Svar till Mats 14:17

    Så bra att du inte tror att revan är fejkad. Fast “ingen tycks veta hur den uppstod”, tillägger du. Hur förvånad kan du vara? Nog inser du väl att ingen i Rosenbad eller på Helgeandsholmen VILL veta, trots att givetvis alla involverade i “letandet” har klart för sig vet nära nog exakt vad som förevarit, Men förvisso ägnat stor tankemöda åt att till nästan vilket pris som helt (betongövertäckning mm) se till att väljarna absolut inte SKALL få veta.

    Och varför den retoriska frågan om det “pågått en öppen utredning om Estonia”. Givetvis inte, något mer slutet är svårt att finna, men regeringarna har tappert hålla fast vid sina “sanningar”, hur ofta och och så övertygande dessa än har blivit motbevisade. I Knut Carlqvists bok Den tysta leken, framför allt. Vad tror du annars att betongövertäckningen, dykförbudet och gravfriden handlade om? Vem längtade efter att hitta KGB-agenten med den röda kavajen bland offren om denne och hans kollegor nu inte hann sätta sig säkerhet (i en väntande ubåt t ex) .

    Det man nu kan hoppas på är att Discovery´s avslöjande skall väcka en internationell opinion som kräver ett klarläggande eller att upprörda estländare skall tvinga Löfven och Kristersson att agera och äntligen, 30 år för sent, tala om exakt vad som hände den där natten på Östersjön. Kanske t o m ett svensk fristående parti, t ex SD, upptäcker att många röster finns att hämta för den som vågar utmana den skamlösa makteliens tystnad.

  14. Åke Sundström skriver:

    Då tycker du kanske inte heller att gårdagens ”genombrott” är värt att kommentera? KD:s och SD:s framställning om att Estonias öde på nytt bör tas upp i riksdagen, när nu Discoverys bilder så klart visar att haverikommissions analys var ett rent falsarium i syfte att dölja en mängd obehagliga sanningar.

    Lika oberörd är du tydligen av anhörigföreningens nya protest eller av den lika eleganta som förödande kritik som Johan Hakelius i går publicerade på Fokus.se. Rekommenderad läsning för alla som efterlyser en balanserad röst i denna lögnhärva. Slutraderna förtjänar att återges:

    ”Är det per definition en ”konspirationsteori” att vilja finna en förklaring till haveriet som, till skillnad från haveriutredningen, tar hänsyn till alla de fakta vi nu faktiskt har? Förvånansvärt många, som i andra sammanhang berömmer sig av att tänka självständigt, verkar tycka det. Och jag tror att det beror på att de räds att framstå som lågstatuspersoner.”

    Den sista meningen kan stämma generellt, men absolut inte när det gäller Mats. Och det är ju däri det gåtfulla ligger: att en i vanliga fall modig mytjägare med genomtänkta och libertarianska åsikter om det mesta (framför allt om vår eländiga klimatpolitik) avstår från att ta ställning i vår egen svenska variant av Dreyfus-skandalen. Hur rejält skadades inte Frankrike av den affären?

    Det finns förstås ingen medborgerlig plikt att bilda sig en uppfattning om allt. Men jag känner inte igen den superhederlige bloggare jag haft förmånen att samarbeta med i så många år, när han nu trivialiserar Estoniakatastrofen och påstår att massdödandet den fasansfulla septembernatten 1994 är en mindre förbrytelse än 30-talets mejerilag eller införandet av allemansrätten! Jag delar hans kritik mot de två socialiseringsprojekten, men inte hans jämförelse.

    Mejerilagen och allemansrätten har förvisso inneburit en partiell konfiskering av enskild egendom och Mats tycks mena att den frihetsförlusten i ett hundraårsperspektiv kan ha varit mer ödesdigert än förlusten av 852 människoliv. Men mejerilagen innebar trots allt en ganska ringa inskränkning i äganderätten och näringsfriheten. Och lantbruket kompenserades via ökat statligt stöd (särskilt stort och felfördelat i nutid), så vänstersvängen den gången kan omöjligen ha varit så betungande för vår modernäring som Mats antyder.

    Och även om han skulle ha rätt vad de långsiktiga ekonomiska förlusterna anbelanger, så menar jag att det närmast är anstötligt att väga pengar mot människoliv. Det är på den punkten Mats och jag för första gången tycks vara rejält oeniga.

    • Mats Jangdal skriver:

      Undersök gärna, men betala själv för undersökningen. Visar ny dom att staten varit inblandad är det rimligt att staten får ersätta alla utlägg för undersökning.
      Det är inte rimligt att påstå att allt man finner är bevis på konspiration. Nu syns en spricka/reva i skrovet. Ja, men vi vet inte vad det betyder.

      Mejeritvånget och allemansrätten har varit dörröppnare för så mycket annan politisk klåfingrighet att den frihet och äganderätt som gått förorad inte kan ersättas ekonomiskt. Den måste återupprättas! Frihet kan inte ersättas med en aldrig så gyllene bur.

      • Åke Sundström skriver:

        Så du menar – återigen på fullt allvar? – att det INTE är statens plikt att undersöka hålet i Estonias skrov? Nej, det vägrar jag tro, även om du försäkrat att du menat allt du skrivit i detta ärende.

        För det andra så klumpar du ihop mejeritvånget och allemansrätten med all statlig styrning av näringslivet under det senaste seklet. Vari ligger det logiska i påståendet att hundra år av socialism trumfar Estonia? Ekonomiskt måhända, som jag redan noterat utan att du tycks ha noterat den saken, men omöjligen i generell, rättslig, politisk och moralisk bemärkelse.

        Sant, frihet kan inte ersättas av pengar, men vad med de 852 offrens definitiva frihetsförlust och de ca 10 000 anhörigas sorg och ilska. Som medsörjande efter en nära vän, kan jag inte undgå att känna mig djupt provocerad av dina slutsatser. Verkligen för ovanlighetens skull.

        • Mats Jangdal skriver:

          Jag förstår inte att du inte förstår eller kan acceptera att hundra års socialism varit värre för Sverige än Estonia. Detta oavsett vi tänker ekonomiskt eller rättsligt.

          Visst var det hemskt för de på olika sätt drabbade, men vad har det med svensk politik att göra? Jo, rykten och teorier om ínblandning, men konkret?

          Tafflig svensk politisk hantering vid stor sorg i landet, absolut! Upprepad vid diskoteksbranden i Göteborg och ännu värre vid tsunamin.
          Där kan man fortfarande göra mer, exvis bärga kroppar, undersöka vad det skulle kosta att bärga fartyget utan att i förväg ställa ut löfte. Men mycket mer kan man inte göra just nu. Det kommer inte att reparera allt, men så kommer det för evigt att vara.

          • Åke Sundström skriver:

            Det där var inget svar på min fråga, om du på allvar menar att staten INTE har skyldighet att undersöka hålet i Estonias skrov.

            Du bemöter inte heller min invändning mot att du jämför två omförbara kategorier, pengar och liv. Och dessutom gör det på ett felaktigt sätt, genom att ställa 872 förlorade liv 1994 i relation till effekten av ALL socialistisk politik sedan mejerilagen1932. Hur seriöst är det?

            Förvånas också storligen över din fråga, “vad har detta ned svensk politik att göra” Svar: allt! Behöver jag verkligen förtydliga?

            För vad annat än politik styrde förfalskandet av Estonias trafiktillstånd, utredningskommissionens lögner, beslutet att INTE hämta hem offren, mm mm.

            Det senare hade f ö varit en enkel sak, men låg förvisso inte makthavarnas intresse, eftersom existensen av det beramade skrov-hålet då skulle avslöjas.

            Förstår inte heller hur du kan påstå att regeringens inblandning enbart består av “rykten och teorier”. Antyder du att någon annan än Bildt och hans regering kan ha organiserat vapentransporten och tubbat Sjöfartsverket till att leverera det olagliga trafiktillståndet?

            Du föreslår att de omkomna sent omsider tas om hand och att en bärgning av fartyget bör övervägas. Bra, men varför tillägger du att “mycket mer inte kan göras just nu?

            Vad sägs om envist fortsätta att efterlysa SANNINGEN?? Att medge vad “alla” numera vet, att den officiella förklaringen var ett rent falsarium i syfte skydda berörda svenska politiker och undvika den folkliga vrede som hade utlösts. Och som nu även Stefan Löfven räds, när har tycks fortsatta den skamliga charaden.

            Nej, något liknande har nog Sverige ALDRIG upplevt i modern tid. Vad skulle det i så fall vara? Möjligen den framtidsimperalism som dagens nollränta genererar eller kanske en migrationspolitik på väg att leda till dödstal i Estoniaklass.

            • Mats Jangdal skriver:

              Jag ser inte att det är svenska statens PLIKT att göra något alls mer med Estonia.
              Det kan ändå vara rimligt att undersöka skrovet samt bärga de kroppar man kommer åt utan att riskera dykpersonalens liv.

              Jag har inte sett några BEVIS för svensk statlig smuggling av ryska vapen. Finns det sådana bevis behöver man inte bärga Estonia.
              Finns det INTE sådana bevis är staten inte skyldig att bärga Estonia för att kompromettera sig själv.

              Jag försöker att endast applicera lag och logik här. Känslor riskerar att grumla saken för mycket.

              • Åke Sundström skriver:

                Tycks mig vara brist på logik snarare än för mycket känslor som orsakar grumlet.

                Jag har INTE påstått att Estonia behöver bärgas, däremot offren. Då kan man samtidigt kontrollera både hålet i skrovet och lastbilen med de ryska vapnen. Varför underkänner du den enkla åtgärd som skulle ge alla nödvändiga svar, om du nu menar att Discoverys foton inte håller som bevis?

                Berätta varför detta hade varit (eller är) ogörligt, olämpligt eller t o m olagligt (som du nu antyder)? Och varför du väljer att svara på en fråga som jag aldrig ställt?

                För även om smuggelbevisen skulle underkännas i domstol, kvarstår regeringens brott mot SOLAS-reglerna. Och därmed deras medansvar för haveriet – tillsammans med rederiet och Sjöfartsverket.

                Lag och logik? Nej det kan man absolut inte påstå. Jag erkänner att jag inte förstår hur du resonerar. Det problemet har jag aldrig tidigare stött på.

                • Mats Jangdal skriver:

                  Hä ä´ int´ lätt å förklar´ för dom som int´begrip!

                  Så jag vet inte vad jag ska säga mer. För mig är det enkelt och inte mycket att fundera på

                  För dig är det invecklat, utstuderat eller något annat som kräver omfattande undersökning, åtgerder eller annat.

                  • Åke Sundström skriver:

                    Hög tid att avrunda. Vi är som framgått rejält oeniga i denna fråga. Främst i . sak men också när det gäller etiken och det “lättsamma” tonläget i en så djupt tragisk händelse som denna. .

        • Stefan Eriksson skriver:

          Klart är det så att när våra “förmyndare” i statens tjänst underlåter att redovisa skälen för tidigare beslut vad avser genomförandet av en fullödig utredning om förlopp och orsakssamband vid förlisningen av Estonia, så uppstår massvis med teorier.
          Till och med en del konspirationsteorier.
          Det hör till den mänskliga naturen.

          Frågan; VARFÖR? är väl den absolut vanligaste responsen på erhållet besked om död bland de närmast sörjande.

          Jag har par grannar som har låtit iordningställa en “minnesplats” på sin tomt, för sin son, som jobbade som lastbilschaufför och var olyckligtvis med på färjan.
          Han kom aldrig hem mer.

          Vi talar inte mycket om det inträffade, men så mycket kan jag säga, att förtroendet för den Svenska statens agerande kommer aldrig att “stiga över fryspunkten, hos de som sett sin sons liv släckas på ett så tidigt stadium av livet.

          En trovärdig förklaring på frågan “varför” skulle förmodat hjälpa dem att komma vidare med sitt eget liv.

          • Åke Sundström skriver:

            Tack för dom orden, Stefan. Som nog uttrycker vad väldigt många känner, men inte alla vill ta till.

            Du berättar om en grannfamilj som förlorade en son i katastrofen och liksom alla i den situationen vill veta varför. Liksom bort emot 25 000 andra nära anhöriga och vänner.

            I kort sammanfattning vet vi att Carl Bildt och hans regering, med Mats Odell som ansvarigt statsråd, försökt hjälpa USA att smuggla stulna ryska vapen från Estland. Säkert med ett godkännande av oppositionsledaren Ingvar Carlsson, som praxis är i ärenden som berör rikets säkerhet.

            Vi vet också att regeringen hade övertalat Sjöfartsverket att utfärda ett trafiktillstånd som stred mot de internationella sjösäkerhetsreglerna, SOLAS. Estonia saknade den inre bogport som hade krävts för tillåta henne att trafikera öppet hav, som mellan Tallinn-Stockholm. Ett tjänstefel av grövsta slag, som gör verket och den dåvarande generaldirektören medansvariga, även om det saknade bogvisiret inte tycks ha bidragit till haveriet, som i stället orsakades av det stora hålet i höjd med vattenlinjen, det som har samband antingen med en bomb eller med en kollision.

            Fakta i tragedin är vidare att sanningen förtigits i 26 år genom att Roenbad övertalat pressen att tiga om hålet i skrovet, trots att detta fanns med en stor bild på DN dagen efter förlisningen. Till saken hör inte minst att åklagarkammaren i Stockholm vägrade starta en förundersökning i ärendet och att RÅ avstod från överpröva det beslutet och senare underlät att återstarta målet när haverikommissionen så tydligt ljög om haveriförloppet.

            En handfull svenska politiker och byråkrater har alltså, i idel goda avsikter, gjort sig till huvudansvariga för skyldigmassdöden på Estonia. Samtidigt som hundratals “experter” hjälpt till att konstruera det falska scenario som Estoniakommissionen publicerade,

            Hälsa gärna din granne att detta är det föga trösterika men sanna svaret på deras “varför”.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Att låta konstatera huruvida detta hål i skrovet har förorsakats av en explosion inombords, eller att det är en kollision av det omfånget, torde vara en relativ enkel uppgift för metallurger och ingenjörer med dokumenterad erfarenhet av deformation av stål.

              Underlåter “staten” att låta undersöka denna så iögonfallande begivenhet, ja, då har de för evigt satt sig i avbytarbåset, och kan aldrig mer, oavsett vad saken gäller, räkna med någon som helst uppbackning av vanligt folk.

              Utebliven undersökning= avskedsansökan.

  15. Stefan Eriksson skriver:

    När Löven hänvisar till haverikommissionen i denna intervju, är min fråga:
    Finns där en permanent haverikommission som varit involverade i “utredningen” sedan Estonia förliste, eller hänvisar Löven till en “ny” haverikommission?

    Det kanske krävs en haverikommission som utreder haveriet med den förra haverikommissionen!

    Se där!! Nu har jag lärt mig att stava till ordet kommission.

    Men allvarligt talat,,, vad hänvisar han till, när han menar att “experter” skall bedöma behovet av nya utredningar?

  16. Åke Sundström skriver:

    Löfven biter huvudet av skam, fast det är förstås inte det minsta förvånande.

Kommentera