Hederskulturer då och nu.

Har vi en inhemsk svensk hederskultur? Vilka principer skulle en sådan kunna innehålla? Det var inte ovanligt med gruff och slagsmål pojkar emellan när jag växte upp. Eftersom jag både kunde vara retsam och även envis och inte gav mig, så hände det ibland att folk ville slåss med mig.


Sådant skedde under ordnade former. Bara en mot en, aldrig flera mot en. Visst kunde det bli några slag med knuten näve men mest var det brottning. Den som hamnade underst hade förlorat. Man slog aldrig på liggande. Man sparkade aldrig på någon.


Jag har läst väldigt mycket nordisk historia, mycket som rör vikingatid i vid bemärkelse. De hade i princip samma regler då som vi hade som barn. Jag menar att det kan sägas vara vår inhemska nedärvda hederskultur. Här kommer några exempel:
Det är dåligt handtverk dräpa värnlöst folk för gods. – Bodvar Bjarke


Att slå ihjäl en värnlös eller ens underlägsen människa för att ta dennes värdesaker var under en krigares värdighet. Bodvar Bjarkes hantverk var krigarens. Han slogs mot andra krigare, inte mot civilister, det var hans och de andra krigarnas heder. Ett riddarideal flera århundraden innan riddartiden.


Orvar Odd utmanade Hjalmar Hugnstore och hans följe. Men Orvar hade blott femhundra man medan Hjalmar hade femtonhundra. Hjalmar valde ut sina femhundra bästa och erbjöd att de på detta vis skulle slåss man mot man. Det gillades av Orvar och de slogs av hjärtans lust i tre dagar, med avbrott för samkväm om kvällarna.
Efter tre dagar ville Orvar slå sig samman med Hjalmar, vilken då meddelade följande villkor:


Hvarken jag eller mina män äta rått kött eller dricka blod, ty det synes mig vara ulfvamat och ej mannamat. Aldrig plundra vi köpmän och bönder, och om vi göra strandhugg betala vi allt det som tages. Aldrig få kvinnor plundras, hur stora ägodelar de än månde äga, och aldrig få mina män röfva sig en brud. Bryter någon mot dessa lagar mister han lifvet, hvem än han vara må.


Orvar Odd accepterade på stående fot dessa lagar och följde dem enligt sagan livet ut.


Visst har vi haft vår beskärda del av klassamhälle och motstånd eller rent av förbud mot att gifta sig över klassgränser, och andra påfund. Men i grunden har vår hederskultur varit den om rättvisa villkor. Således är Sverige det enda europeiska land som inte haft ett feodalt system. Trälar fanns i äldre tid, men även dessa hade rättigheter.


En sådan hederskultur som dessa gamla berättelser redovisar måste ha underlättat goda affärer. I affärer vill alla söka eliminera risk. Om man kan lita på ärlighet och ordhållighet hos dem man gör affärer med tjänar alla på det. Det går snabbare att bygga upp förmögenhet och nya affärer kan göras snabbare och med större säkerhet.


Motsatsen måste gälla för kulturer där man berömmer sig av att lura och bedra. Där det anses vanhedrande att låta motparten göra en bra affär som en rättvis fördelning av risk och belöning. I en sådan kultur hämmas affärer och företagande. Istället växer plundring, röveri, otrygghet och misär fram som ett normaltillstånd. Detta sker även om kulturen säger sig försvara ett slags heder.


Det sägs att det inflyttat en ny sorts hederskultur till Sverige. Det kan vara så, men inte liknar den vår egen mer än tusen år gamla hederskultur.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Hederskulturer då och nu.

  1. Thomas skriver:

    Hmm… Du närmar dig “pudelns kärna”. Genom det inflytande från kontinenten som skett de senaste två hundra åren har nu en egendomlig situation uppstått. Dels har vi den gamla kulturen med ett “handslag” och ett ord, så är affären klar.. Sedan har vi fascismen/socialismen med sitt ideologiska klassamhälle där vanligt folk blivit ekonomiska slavar i en falsk solidaritet, där staten via skatterna samarbetar med kapitalet via skulder och lån. Sedan kommer då det senaste in på banan, de muslimska grupperna som anser att skatteslavarna är så korkade att de är servicepersonal åt dessa nya “herrar”. Givetvis har immigranter alltid rätt – då de ser verkligheten med friska ögon och inget ideologiskt bjäfs som skymmer sikten. Problemet är att de lurade infödingarna, skatteslavarna, inte själva inser sin situation utan anser att “alla människor vill väl ha ett arbete”… Sverige som ett Nordens “NordKorea” är övertydligt när man lagt av sina “glasögon”!!

    • Göran skriver:

      Exakt. Jizya är en speciell skatt som åligger friska unga män icke-muslimska personer i områden kontrollerade av muslimer. Så den muslimska befolkningen i Sverige ser bara bidragen som en rättighet som tillkommer via deras religion.

      Den svenska vita vänstern arbetar för att bli eviga slavar. Socialism är en form av slaveri.

      • Thomas skriver:

        Den märkliga rörelsen i samhället som en del kallar “Stockholmsbyråkratin”, alltså den koloniala makten i huvudstaden som funnits sedan Hansan etablerade sig i huvudstaden på 1200-talet är naturligtvis själva grunden till det haveri som vi upplever. Så länge vi accepterar detta kommer infödingarna att trampas på, för ingen tror väl att inte de nya “herrarna” inser var makten finns….det är bara att söka sig dit.

    • Benny skriver:

      Rheinfeldt hade inte mycket vett som statsminister men epitetet det “sovande folket” ska han väl ha viss cred för! Fast boken skrev han innan han s a s tänkt färdigt och kom ut som en trogen lakej till globalismen! Kalle Bildt Sveriges första statsminister som var uttalat globalist fick en trogen efterträdare…Den skada som Rheinfeldt och Bildt gjort Sverige går väl nästan inte att reparera så grundligt var deras “jobb”….

      • Thomas skriver:

        Det sägs att “Det sovande folket” i stort sett bara skall vara ett plagiat…..

      • Göran skriver:

        Större skada har socialdemokraterna gjort. De har bland annat serverat ett indoktrinerat folk åt Bildt och Rheinfeldt.

        Lite lustigt att de så kallade borgerliga partierna inte lyckas någonting med sin ideologi eftersom de blir snabbt bortröstade så fort de har varit regering.

        Märk väl att inga borgerliga regeringar har några idéer om hur de ska sanera socialism i Sverige. I stället bygger de vidare på den.

        • Benny skriver:

          Ja, det är väl så att vi egentligen bara har ett parti i Sverige och en del fraktioner inom “partiet” kallar sig borgerliga eller vänsterpartiet etc. Men i stort sett alltid samma politik oavsett vem som är statsminister. Sosse-staten anser sig alltså vara Sverige och kampanjen mot det uppkomna riktiga oppositionspartiet SD har ju varit närmast hatisk och osmaklig. Och det kommer att fortsätta tills den dag SD också blir en del av sosse-statens parti och rätar in sig i ledet!

  2. Dandersan skriver:

    Funderade lite kring vad heder är för oss.
    Tänkte lite på de som handlar och hur man i andra länder är lite dum om man köper till angivet pris utan prutadet ingår som en del av affären. Fast pris gäller för oss.
    Men så kom jag att tänka på hantverkare som köper åt kunder. De får förmånliga rabatter men dessa förs sällan vidare till kund.
    Vår heder är oftast tunn.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Konstig uppfattning alla dessa medborgare har som hyllar landet Sverige och befolkningen rakt upp i ansiktet på mig för att vid nästa tillfälle lägga en röst på en vidrig socialist, simpel tjuv och slå sig för bröstet och predika allas lika värde. Den står jag inte utan viss stolthet över. Ända gången jag känner mig priviligerad.

  4. Inger skriver:

    När släkter och grupper bestämmer regler för andra som inte är släkt eller på annat sätt viker ner sig utan jamar med som t ex Amanda Lind i en viss folkrättsfråga. En fråga som glömmer vilka det var som bestämde att vissa skulle flytta till vissa distrikt som t ex skogsarbetare åt skogsbolagen, inkl statliga Domänverket. Dessa var fria att svälta ihjäl så mycket dom ville för arbetet som husfar fick betalades med den summa bolaget fann skäligt och sedan fanns en massa andra förpliktelser likt statarnas. Om sedan grannarnas frilevande boskap rev ner hässjorna då som nu med flit, vems fel är det? Vem har lidit mest? Det är väl det som är frågan och svaret är givet, den som skriker högst och skriker rasist. Kan man behandla Poor White Thrash rasistiskt i Sverige? För det är väl det vi är, vi som inte längre är önskvärda, varken som bofasta eller arbetare?

Kommentera