I Newsvoice kunde man den 15 oktober läsa en intressant artikel om ”lockdownism”, alltså den samtidiga reaktionen i stort sett världen över på coronapandemins utmaningar, nämligen att stänga ned hela samhället för längre eller kortare tid. Det vill säga lockdown som en politisk filosofi eller doktrin. Artikeln är så bra så jag länkar till den istället för att skriva mer om dess huvudbudskap.
Märkligt nog tycker jag, inleds den med ett påstående som jag tycker inte stämmer på klassisk liberalism eller libertarianism:
Varje politisk ideologi har tre element:
en vision om helvetet med en fiende som måste krossas;
en vision om en mer perfekt värld;
och en övergångsplan från det ena till det andra.
Kan inte påminna mig att liberalismen eller något liberalt parti identifierat ett helvete, annat än ofrihet generellt. Inte heller har de någon plan för övergången. Det är som om liberaler tror att bara de får makten så faller allt på plats helt naturligt. Därmed blir liberalism och liberal politik något diffust och oklart för alla som inte har läst in sig på dess idéer.
För väljaren som ställer sig frågan, what’s in it for me, eller vad fan får jag för pengarna, finns inget färdigt slagordssvar. J.S. Mill skriver i första kapitlet i Om Friheten:
”Den enda frihet som förtjänar sitt namn är strävan att nå vårt eget bästa på vårt eget vis, på villkor att vi inte försöker hindra andra att nå sitt, eller störa deras ansträngningar att nå därhän.”
Det är heller inget svar på vad partiet eller liberalismen ger väljaren i konkret förmån. Det är ingen beskrivning av nuvarande helvete eller hur den perfekta världen ser ut, eller hur man kommer dit. Inte för den som inte har köpt liberalismens idé. Men för den som har det räcker i princip denna enda mening. Liberalismen ger dig löftet att du får skapa din egen lycka.
För den som inte har någon egen drivkraft, ingen plan, inget mål, är det löftet snarare ett löfte om misär. Det liberala samhället kräver egen ansträngning ju! Det är inte alla som är lockade av det. Somliga är rent av mer lockade av möjligheten att snylta. De skulle aldrig rösta på liberala förslag.
Ändå är liberala partier världen över frikostiga med att ge förmåner till dem som vill snylta, som inte hyllar liberala värden. Därmed undergräver de liberala partierna sin egen betydelse och existens.
För att bli något att räkna med måste de liberala partierna göra det som Jan Norberg skriver om, beskriva dagens socialistiska system som ett helvete, visa upp vinsterna med ett frihetligt liberalt samhälle, samt peka ut vägen härifrån och dit.
För mig består helvetet exempelvis i att äganderätten inte respekteras. Det gäller jord och skog, men även egna hem och sommarstugor. Det gäller också sådana saker som att tullen inte efterfrågar äganderättsbevis på sådant som förs ut ur landet på lastbil.
Ett annat helvete är att arbetsmarknadens parter tillhålls bestämma villkoren på arbetsmarknaden, även för den som inte är medlem i någondera part. Därmed tar inte staten sitt generella ansvar för medborgarnas lika rättigheter. Inte heller bevakas medborgarnas generella rättigheter när arbetsmarknadens parter blir myndighet över kompetenser och licenser, med godtycklig rätt att upphäva erhållen licens. Detta monopol över 80% av medborgarna med rätt att utestänga övriga 20% måste upphöra.
Att vården är näst intill 100% i offentlig regi, att privata skolor är så få och motarbetas, är andra fenomen som tillhör det socialistiska helvetet. Att byråkratin berikar sig själv och beskriver den lagstiftning den önskar ha. Detta är exempel på det helvete socialismen skapat och som liberalismen borde bekämpa.
Vägen dit är mycket enkel. Liberala partier måste ha konkreta förslag att stifta lag om i parlamentet dag ett vid maktövertagandet. Då ska det inte utredas i 3 år för att eventuellt lagstiftas precis innan ett val. Tala om att det kommer att bli en omställning som kommer att märkas. Till skillnad från det ”change” Obamas demokrater och förnyelse som svenska partier försöker sälja, men som aldrig blir någon förändring som märks.
RSS – inlägg
”För mig består helvetet exempelvis i att äganderätten inte respekteras”. Kan bara instämma, med följande argument:
”Grön-röda” gör gällande att vi ser ”klimatflyktingar” och dess vedermödor, komma hit. Och visst…kan kanske hålla med om denna formulering.
Det är klimatet i samhällsordningen som antagit mutor, korruption, och rena militära operationer som substitut för ett icke existerande äganderättsligt skydd.
Livet blir meningslöst att leva om människor fråntas möjligheten att kunna äga och förvalta det som i bästa fall skulle leda till en höjd levnadsstandard.
Det finns inte så-pass mycket bistånd ”på kartan” för att avhjälpa nöd och helvete i mottagarländer om inte äganderättsliga förhållanden garanteras där de lever och bor.
Och,, här i Sverige är äganderätten på god väg att monteras ned!!
Hur svårt kan det vara att se följderna av denna destruktiva hållning?
Schwab, som grundade World Economic Forum som hålls varje år i Davos, sa nyligen att om tio år kommer ni inte att äga någonting och ni kommer att älska det!
Tror han menar att de globala företage äger allt och vi andra hyr, leasar och köper för direktkonsumtion det vi behöver.
Hoppas han har fel.
Jag läste en intressant artikel på Mises angående detta som skulle kunna passa in i kapitalism enligt Marx definition.
En kapitalism som inte grundar sig på enskilt ägande.
Talet är snart hundra år gammalt men aktuellare än någonsin.
Man skulle kanske till och med kunna påstå att dagens kapitalism har formats till något som passar in i Marx teorier?
Nåja här är artikeln, som för övrigt är bland det intressantaste jag har läst på länge.
https://www.mises.se/2020/10/26/motsattning-aganderatt-storkapitalism/
Mycket intressant läsning!
Intressant också att wordpress bedömde det som skräp och höll det osynligt för mig i två dygn, innan jag nu kunde släppa fram det.
Man undrar hur omfattande censur vi är drabbade av, egentligen?
Kom den fram nu.
Censur är tyvärr bland det första man misstänker.
Synd att det ska vara så.
Talet är bland det bästa jag har läst på länge.
Den innehåller, enligt mig, en absolut förutsättning för en fri marknad.
Jag har till och med lyckats resonera med så kallade vänsterfolk utifrån detta perspektiv.
Mest frågor som typ.
Har vi verkligen en fri marknad, när vi i praktiken inte ens kan åka till en bonde och köpa mjölk eller kött?
Sen kommer lite stakningar som svar.
Varpå jag citerar Blå Tågets ”staten och kapitalet”
Sen blir de fundersamma och tysta.
Jag hoppas den inspirerar till ett blogginlägg.
Livegenskap 2.0 (i en mer modern tappning).
Slutar med en revolution.
(Blodig sådan)
Stefan,
Tyvärr lutar jag mer emot en massiv samhällskollaps.
De som ska sköta allt som är samhällsviktigt kommer förr eller senare vägra göra det.
Eller snarare alltför få vill göra det arbetet.
Eftersom de inte kommer att få tillräcklig uppskattning av sitt arbete.
För att citera Marx: de äger inte sina produktionsmedel.
Vilket är ganska ironiskt.
När jag läser tänker jag.
Liberalism hyllar friheten att välja mellan olika utövare eller leverantörer till skillnad från socialism som vill ge ett alternativ.
Liberalism ställer stora krav på människan som skall uppdatera sig innan lämpliga val sker.
Det finns ett mellanting , där vi låter försäkringsbolag välja åt oss, såsom sjukvården bedrivs i Tyskland?
Varför inte låta oss försäkra oss med en vårdförsäkring som vi väljer och som i sin tur förser oss med de nyttigheter vi kan behöva-upphandlade på en marknad av upplysta upphandlare!
Jo, det är olika former av försäkringslösningar som kommer att bli dominerande i det liberala samhället.
Socialisterna hade haft mycket svårt att utöva ”Corona terror” mot svenska folket utan den kontroll man har genom hälso och sjukvårdsmonopolen.
Vem står kvar med skammen när väl bluffarna avslöjats, befolkningen eller sanslösa politiker?
Det kommer inte att bli några som kommer att stå till svars.
Lika lite som de som försvarade de så kallade apatiska flyktingbarnen.
José Antonio Rivera, ledaren för de spanska falangisterna höll ett tal som jag länkar till här nedan.
Han var noga med att skilja på äganderätt och kapitalism.
Nu menar han kapitalism så som Karl Marx definierade den.
Tyvärr verkar det som många som kallar sig liberaler har anammat kapitalismen på det sätt som Marx beskrev den.
En sorts kapitalism som inte respekterar vare sig äganderätt eller en fri marknad.
Nåja här är länken till hans tal.
Mycket intressant och, i mitt tycke, mer aktuell nu än vad den var då.
https://www.mises.se/2020/10/26/motsattning-aganderatt-storkapitalism/
Apropå den okränkbara rätten till LIV och EGENDOM.
The End of Unearned Opulence
https://www.lewrockwell.com/2020/10/lew-rockwell/wisdom-from-a-master/
Grundfrågan är: vad behöver vi politiska partier till? Samhället vore väsentligt friare, OM vi inte ständigt själva behövde vakta över vår jord, familj och egendomar dygnet runt mot främmande stråtrövare eller arméer. Vi har fixat det genom att införa nattväktarstaten och så småningom välfärdsstaten så att vi kan ägna oss åt att utveckla handel, hantverk, industri, infrastruktur, kultur och omsorg istället, vilket visade sig oerhört mycket effektivare, intressantare och framförallt kunde varje generation skapa nya basplattformar för den växande generationen att utveckla vidare. Vi behövde inte bo i likadana torvhus tillsammans med djuren i tusen år till. Ungefär när Westminster Cathedral byggdes i London hade vi med impulser från det som idag är Polen börjat lära oss att bygga stavhus av timmer till bostäder istället.
Men för de flesta svenskar är de egna familjebehoven och önskemålen viktigare än alla politiska idealogier och slagord som hela tiden swishar genom media, det primära. Det finns heller ingen partibunden lista på viktiga saker som någon enda svensk kan ställa sig bakom, inte ens för en kort period, och definitivt inte hela livet. Men strunt i det.
Men det intressanta är att när man verkligen behöver utnyttja välfärden så fungerar den alldeles tillfredsställande och helt utan politiska vinklingar. Det betyder tyvärr att grundfrågan kvarstår: de politiska partierna är mycket ett spel för gallerierna och välfärdssamhället skulle kanske fungera bättre utan dem?
Men i Sverige har stråtrövarna och hunnerna ersatts av myndigheter som inte ser någon gräns för sin allmänna nyttighet och det är dessa vi nu måste försvara oss mot! Struntmålet mot Karl Hedin planeras till fem dagar i rätten, för övrigt.
De politiska partivalen saknar i stort helt betydelse om inte partierna kan styra över myndigheterna. Vad har vi vunnit när vi måste försörja över halva egna svenska folket med vårt arbete?
Ska vi backa bandet?
Det finns inga politiska ideologier… Det finns enbart psykopater som alltid flyter upp till ytan… Orsaken är att när människan lämnade jägar- och samlarstadiet och blev jordbrukarsamhälle infördes ett tydligt klassamhälle som i sig skapar och gynnar psykopatiska genetiska funktioner, som dessutom sprids effektivt i människopopulationen… Det finns alltså ingen väg tillbaka till ”paradiset”, som de flesta politiska ideologier fundera på…
”För att bli något att räkna med måste de liberala partierna .. beskriva dagens socialistiska system som ett helvete, visa upp vinsterna med ett frihetligt liberalt samhälle, samt peka ut vägen härifrån och dit”.
Jo, ungefär så (men vem är Jan Norberg?, menar du inte Johan N?)
MEN lika viktigt är att beskriva detta helvete som en ond dröm, en skändlig avvikelse från det Sanna Sverige som ju dagens nyblivna pensionärer har i fullgott minne. En mardröm som även våra förment borgerliga partier medverkat till att skapa och verkligen har anledning att be om ursäkt för.
Att återskapa detta projekt är mycket enklare än de flesta föreställer sig. Och detta nygamla rike kan förstås i ekonomiska termer bli väldigt mycket bättre än 1950-talet med sin ganska låga levnadsstandard.
Det trista är väl hur obenäget även KLP (Mats´ parti) och likaledes förment sannliberala MED har varit att peka ut en sådan radikal färdriktning och beskriva dess konkreta innebörd. En uppgift som man inte kan begära att SD skall klara av, även om de i dag är det enda parti som ger uttryck för en viss ambition att i Trumps efterföljd göra Sverige Great Again.
Följ länken om lockdownism får du veta vem Jan Norberg är.
OK, jag tyckte väl att Johan Norberg (om det varit han) uttryckte sig mindre helgarderat och harigt än vanligt – att han är klimatalarmist berövar honom all liberal trovärdighet.
Läste orginalet på Newsvoice och upptäckte att Jan Norberg (pensionerad konsult boende i Portugal) helt felaktigt presenterades som författare till den artikel Mats skrev om. Norberg hade bara översatt en text skriven av en helt annan person (Jeffrey Tucker) i en Mises-anknuten tidskrift i Braslien.
Varför detta trixande, Mats? Och Tuckers utsagor hade – bortsett från en inledning som jag själv citerade med gillande – väldigt lite med sann libertariansm att skaffa, så att du fann den ”intressant” kan jag inte förstå. Texten blev ju också rejält sågad av läsarna. Hade du inte sett det heller?
Dina egna funderingar i ämnet hade jag däremot inga invändningar mot.
Läsarna kan med större behållning läsa den text som Samuel länkade till i sin andra kommentar.
Åke, har du slutat LÄSA vad jag skriver? I Norbergs artikel om lockdownism hade jag citerat 4 rader som var utgångspunkten för min fundering. Resten av artikeln angav jag som intressant, men gällande helt andra saker än det jag skrev om.
De är inte relaterade, jag bara visade var jag fått inpsirationen ifrån.
Men varför, Mats, envisas med att skriva ”Norbergs artikel” och därmed upprepa en solklar osanning? Du vill väl inte på allvar hävda att ”översättare” och ”författare” är synonymer? En ren provokation, i vilket syfte då, kan man undra?
Det handlar inte heller ”bara” om var du fått inspirationen från: ”Artikeln är så bra så jag länkar till den istället för att skriva mer om dess huvudbudskap”.
Visst, i nästa andetag totalsågar du den, men varför inte ärligen tillstå att du av misstag hyllade ett opus som du sen underkände? Det som stör dig verkar vara att jag verkligen läser vad du skriver.
”Hårklyveri Åke”!
Det framgår med all tydlighet i artikeln vem som författat och vem som har översatt.
Om sedan man väljer att referera till artikeln som ”Norbergs” i NW, är det ingen stor sak.
Vem som helst kan med lätthet fastställa upphovet, utan att direkt uppröras, för det att ”översättarens” namn används som härledning.
Förekommer ofta,,, tänker jag.
Mvh. Stefan.
Nej, absolut ingen stor sak – om det inte vore för den tydliga undertexten. Missade du den? Och visst kan det vara värt en förklaring om man samtidigt hyllar och sågar en text. Sånt kan hända när man som Mats ständigt skriver nya inlägg, men det är så ovanligt att man noterar när det sker.