Akademins kvartalsekonomi

Här är ännu ett ärende där jag inspirerats av Sture Larsson. Akademins kvartalsekonomiproblem och hur det avsätter sig som dålig kunskapsförmedling genom hela skolsystemet. Vad har akademin, i detta fall alltså högre utbildning och forskning, för kvartalsekonomiproblem? De lever ju till 100% på anslag, varav allra största delen är skattefinansierade anslag.


Anslag är per definition inte egna pengar, det är pengar man äskar (tigger) med motiveringen att givaren kommer att ha nytta av hur dessa pengar spenderas. När nu Akademin politiserats i en tidigare aldrig skådad omfattning, skiftar akademins fokus från kunskap och vetenskap till underdånig anpasslighet. Man levererar den kunskap och vetenskap politikerna betalar för. Underdånigt söker man i nåd erhålla de pengar politikerna lagt vantarna på via beskattning.


För att skydda sin svindlarverksamhet månar man om sin akademiska identitet. För man menar att den skänker legitimitet. Akademin bejakar den falska identitetsideologin och identitetspolitiken, för den ger möjlighet till avståndstagande till andra identiteter, där den akademiska utnämner sin egen till överordnad andras.


Politikens intresse kan skifta med kort varsel. Akademin behöver därför vara både lättfotad och snabbfotad för att fånga politikens uppmärksamhet. Annars sinar pengaströmmen. Budgeten för nästa termin bestäms av den budget politikerna lyckas lotsa genom riksdagen. Med en minoritetsregering är det något de krystar fram i brottning med skamgrepp mellan samtliga inblandade.


Så uppstår också akademins kvartalsekonomi. Vad politikerna kräver för akademiskt alibi för sin politik, är det akademin ständigt söker visa upp där politikerna har sitt fokus. Precis som de hungrigaste fågelungarna försöker visa det största gapet inför föräldrarnas ögon när de återkommer till boet.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Akademins kvartalsekonomi

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Eller som det sammanfattas i ordspråket; “man biter inte i den hand som föder mig”!
    Beroende på var i världen denna företeelse uppstår, kallas det för KORUPTION.
    Tagande och givande av muta helt enkelt.
    Och den ekonomin låter sig inte budgeteras i några längre perioder, då föremålet för denna “affärsmodell” skiftar snabbt och oväntat beroende på vem som håller i pengarna.

  2. Göran skriver:

    Det finns även en annan sida av akademin. Socialdemokraterna och andra socialister försöker desperat argumentera för sin sak och vill akademiskt finna svar eller bevis för sin sak. Men, de misslyckas hela tiden. Därav att de vill stärka demokratin vilka är samma sak som att driva socialdemokratin mot diktatur.

    Det borde inte undvika någon med en tänkande hjärna, att när socialdemokratin vill stärka demokratin så talar de alltid om inskränkningar. Det är inskränkningar i mötesfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att ha kontroll över sitt ägande.

    Den socialdemokratiska akademin förlorar hela tiden. Därav ser vi deras påhopp på person hela tiden.

    En akademi byggd helt och hållet på vetenskapliga principer är en akademi emot socialdemokratin. Kan inte få förekomma. Dessa så kallade forskare upptäcker säkert alldeles försent i sin karriär, att det är en lång tunga man ska ha i stället för nyfikenhet.

  3. Dandersan skriver:

    Det finns en väldig osäkerhet inom akademin. Tar anslagen slut så tar snart jobbet slut.
    När ett flerårsanslag har vunnits så infinner sig ett lugn som kanske ger frihet under ansvar.
    På samma sätt som kapitalägare kan andas ut när kapitalet inte tärs på.

  4. Jan Andersson skriver:

    De tunga akademierna borde vara oberoende och ha statlig garanti för sin kärnverksamhet oavsett politisk färg på makthavarna (just nu är lapptäcke, patchwork, väldigt inne). Ska några betala för riktad forskning så är det industrins intresseorgan, inte alla fattiga pensionärer.

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Med en röstsedel i handen kan min granne sälja sin själ till socialisten som plundrar Dig, mig och alla oss andra till total utplåning. Det går fyra år mellan dessa kupper. Grannen röstar aldrig för att begränsa stölder och utplundring tvärtom. Då kan han ju aldrig springa till doktorn eller hamna på ålderdomshemmet, eller?
    Ju mer hat och avundsjuka han kan lägga i tyngden bakom röstsedeln ju större tillfredsställelse.
    DET ÄR NÅGOT FUNDAMENTALT FEL I DET SVENSKA SKATTESYSTEMET.
    Man döljer galenskaperna bakom det vulgärsocialistiska ordet “ALLEMANSRÄTT” bl.a.
    Det finns inga bromsar, inga hinder för vanvettigheter! Svensken är snart tillintetgjord.

  6. Ivar Andersson skriver:

    Bommersviksakademin skolar in sossarna i hur den socialistiska demokratin ska tolkas och genomföras. Men lika mäktiga verkar sidoorganisationer som Socialdemokrater för tro och solidaritet vara när det gäller att ta makten över UD och SIDA.

Kommentera