Dagens gästskribent är Stefan Eriksson
Våra överstatliga institut med placeringsort i Bryssel och annorstädes utvecklas i allt snabbare takt till en beskyddarverksamhet. Från EU och dess institutioner matas allmogen med en hotbild gällande sakernas tillstånd, som då med fördel kan skyddas av samma gäng.
Skydd som affärsidé fungerar. All verksamhet som syftar till att skydda enskildas kapital, egendom, liv och hälsa, samlas under begreppet försäkringar. Vi sätter av en del av egna resurser för att på så sätt tillförsäkras ett skydd mot större konsekvenser när ”skadan” väl har hänt.
Med ”måttet” försäkringar kan levnadsstandarden bestämmas. I Sverige anses ett samhälle utan möjligheten att försäkra sig mot konsekvenser av sjuk/ålderdom, arbetslöshet, olyckor av de mest skilda slag, vara ett mindre utvecklat samhälle. Ett U-land för att förenkla.
Denna del av försäkringarna är inte helt enkelt att få förståelse för, vi har ”nämligen inget lov om vår morgondag” för att citera en äldre bekant. Därför har vårt samhälle tagit sig an uppgiften att förse oss med nämnda avtal om en ”säkrare” framtid. Annat vore väl kännetecknande för ett underutvecklat samhälle.
Något enklare då att ta till sig som en ”nödvändighet” är en försäkring, som visserligen med gränser för sitt åtagande, träder emellan dig och dina fordringsägare i fall av att ditt högt belånade hus brinner ned till grunden. För övrigt kan påstås att det finns ingen ”bortre” gräns för vad som kan försäkras när det gäller ”saker” vi samlat på oss efterhand. Har du en favorit bland dina golfklubbor? – försäkra den- risken att den trillar ur bagen och att du senare backar över den med din bil finns. Inte sååå stor, men den finns där.
Om inte förr, så allra senast när våra företrädare ansåg att det skulle påföras 25% moms på premier kopplat till försäkringar, gavs ”fiskus” en väldigt klar bild av omsättning och avkastning på allehanda försäkringar som vi ändock frivilligt anser oss behöva. Branschen visar på en stadig tillväxt i alla fall om man räknar i reella tal, då den försäkrade egendomen stadigt ökar i värde.
Denna utveckling ser stater och överstater, och finner det naturligtvis lockande att kunna ta del av vinsterna i denna stadigt växande handel. Men … konkurrensen är tuff och trots tilltagande brottslighet och annat elände, gäller det att finna nya objekt att samla under sitt skyddande paraply.
Dessutom har ju staten ett annat medel än ”kapitalet” att tillgå,, de kan ju faktiskt tvinga medborgaren att försäkra sig mot oanade och fruktade konsekvenser. Där räcker emellertid inte normala överväganden för att övertyga ”försäkringstagaren” om det nödvändiga i ett tryggare försäkrat tillstånd.
Här krävs hot. Hoten om vår snara undergång duggar tätt.
I ”brist på bröd får man ju äta limpa” som det heter, och därav kommer hotbilderna att antaga en mer och mer diffus form. Hotet är ju trots allt en grundförutsättning för att ”skyddet” skall kunna säljas in hos mertalet av kollektivet. Ju mer diffust, desto bättre, då det lättare säljer i stora omfång.
Därför ser vi idag hur våra folkvalda ger sig i lag med att försäkra oss mindre upplysta mot skadeverkningar av livets gas CO2.
Därför ser vi idag hur våra folkvalda ställer upp mål om att SKYDDA 30% av all mark och allt vattenområde inom EUs intressesfär innan utgången av 2030.
Därför ser vi idag hur SAMMA folkvalda låter ”sedelpressarna” i Frankfurt gå på högvarv, för att då mildra konsekvenserna av en annan liten gynnares (med namnet CORONA) framfart.
Hoten funkar … men hur länge? och hur skall det sluta?
Nu vill jag inte verka hotfull i min kommentar, men ser ändå utvecklingen mot en fullfjädrad ”beskyddarverksamhet”, som något oroande för vår och våra barns framtid. Det brukar inte gå att få ”maffian” att sluta frivilligt med denna typ av verksamhet, då den genererar ett inte helt oansenligt stycke pengar till upphovsinnehavaren.
Jag vill försäkra mig och mina tillgångar mot konsekvenser av ovan nämnd utveckling. Jag känner ett hot, och skulle gärna teckna ett avtal om skydd gentemot dessa företeelser. Går det ???
Om ordet SUBLIM har någon betydelse så kommer den att upplevas i den ”livsmedelsransonering” som socialisterna utvecklar löpande i Sverige. Kanske är ett ”kinesvirus” ett av ingredienserna?
När man har externa försäkringar oavsett om de är i privat regi eller i statlig regi kan man bli av med dem precis när som helst.
Vad gäller statliga försäkringar är de som pyramidspel. De som är med i början får sin sociala försäkring såsom pension, medan resten får leva på hoppet.
Statliga försäkringar innebär även att man säljer bort sitt oberoende och handlingsfrihet. Var och en kan även ställa sig frågan om denne skulle låta ens granne förvalta ens kapital? Förmodligen inte, så varför då staten? Din granne har förmodligen någon form av heder i att försöka förvalta ditt kapital på ett bra sätt, medan staten totalt saknar någon sådan heder.