It only goes to show you never can tell!

En 70-årig kvinna misstänktes ha hållit sin nu 41-åriga son inspärrad i hemmet i 28 år. Hans syster tog honom med till läkare. Han har opererats för sina skador, oklart vilka. Hon påstås i flera år försökt få myndigheter att förstå att något är fel. Ja, ni har säkert läst och hört om hela historien vid det här laget. Modern är nu frisläppt och polis och åklagare kliar sig roten och undrar vad som kan vara åtalbart.


Enligt SVT när det uppdagades hade kvinnan förlorat ett barn tidigare och därför blivit överbeskyddande mot pojken. Inte alls omöjligt. Minns att jag hade ett par grabbar i min omgivning med överbeskyddande mödrar när jag växte upp. De pojkarna blev mer udda än de hade behövt bli.


Överbeskyddande mödrar har funnits i hela mänsklighetens historia. Men när kvinnor födde många barn och det inte var väntat att alla skulle överleva var det inte så många kvinnor som hade energi över till att vara överbeskyddande.


Annat är det idag. Med mindre än två barn per kvinna i vår del av världen minskar befolkningen och de som föds måste man lyckas med. Föräldrar, inte bara kvinnor, är idag mycket mer beskyddande än tidigare generationer varit.


Media har gått från att rapportera nyheter och informera läsarna om vardagen och verkligheten, till att leva på att vara skrämselorgan. Jo, skrämseluppdraget är viktigast av allt, ty det genererar lösnummerförsäljning och klick på hemsidan. Det i sin tur indikerar uppmärksamhet för tidningen, vilket säljer annonser. Därmed går skrämselverksamheten med vinst.


När media lyckades med marknadsföringen av ”tidningen i skolan” som ett läromedel om verkligheten var skolans öde som objektiv kunskaps- och faktaförmedlare beseglat. Varken lärare eller elever kunde stå emot skrämselpropagandan.


Genast krävdes cykelhjälm på alla. Alla fordon och all trafik utom järnväg blev farligt. Fartgupp växte upp överallt i våra tätorter, till och med trafikfarliga farthinder och även på genomfartsleder. Blomlådor översvämmade gatorna i villakvarteren. Klimatet blev ett existentiellt hot, naturlig årsmån blev ”beviset” för att stabiliteten är borta. Alla sjukdomar blev livshotande. Svensk husmanskost blev osunt, kött är mord. Vapen dödar enligt alarmisterna. Särkilt farliga är lagligt ägda vapen, för de vet polisen var de finns. Alla män är våldtäktsmän och hustrumördare, enligt devisen ”mäns våld mot kvinnor”.

Dessa ångestridna alarmister och förbudsivrare inser inte att de gör livet och samhället sämre med sina griller. I det perspektivet är den 70-åriga överbeskyddande modern en representant så god som någon för den alarmistiska sjukans konsekvenser.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på It only goes to show you never can tell!

  1. Thomas skriver:

    Jag jobbade en gång som yrkesinspektör. Fick uppdraget att kolla en djurpark angående en chimpanshanne som hade angripit en skötare. Som vanligt så kom man som utredare och skulle kolla vad som borde åtgärdas för att inte problemet skulle återuppstå. Chimpanshannen satt inburad bakom galler i en egen avdelning och jag närmade mig hans bur. Han satt där och stirrade stint på mig. Blicken var något fokuserad, så att säga.. “Kom närmare så skall jag slita halsen av dig”! – var budskapet! Den blicken var omöjlig att missa buskapet i! Jag tog faktiskt ett steg bakåt, rent instinktivt.
    Den blicken kan man notera bland unga män idag, ute i samhället. Den desperation som givetvis var chimpanshannens problem har blivit en mänsklig reaktion också. Därför att det finns inga ideal kvar i dagens samhälle än Egenintresset för män att kämpa för…
    För kvinnor, i dagens Gretasamhälle, när männens gemensamma principiella kamp blivit ett “Egenintresse” så rubbas kvinnornas tro på ett stabilt samhälle, vilket är feminismens grundläggande motsägelsefulla princip – att efterfråga ett extremt starkt patriarkat – som resulterar i överdriven modersinstinkt, en sorts “skendräktiga tikar”, som skall rädda allting från “undergången”…
    Så istället för att frigöra människan från olika vanföreställningar så har det moderna samhället drivit in människorna i en primitiv rädsla som yttrar sig som “hysteriska chimpanshannar och skendräktiga tikar”…

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Har svårt att föreställa mig att en stadsbo kan definiera vad en ”skendräktighet” tik är för en skapelse. Även om ”hyndorna” är i majoritet i städerna nu för tiden.

    • Mats Jangdal skriver:

      En bra beskrivning av situationen du fått till där!

  2. Dandersan skriver:

    SVD har en annorlunda kalender på av för kostråd.
    De granskar “sanningar” om kosten och dess verkningar. Det är välgörande när sanning efter sanning faller efter närmare granskning.

    • Göran skriver:

      Märk att media inte tar ställning för någon diet utan kör runt alla dieter som ett ekorrhjul och uppfinner någon ny för varje varv. Och ingen bygger på någon vetenskap mer eller mindre utan endast på hörsägen.

      Alla råd som ges, handlar om att tillföra något och ytterst sällan om att ta bort det som kan vara dåligt, dvs. orsaken till ett problem.

  3. Jan Andersson skriver:

    Tidigare hade myndigheterna i Sverige ett (visst) förtroende för medborgarna. Man skulle följa lagarna till allmän nytta och det skulle vara lika villkor för alla. Hastighetsbegränsningar, när de infördes även på landsvägar 1967 betraktade nog de flesta som en rekommendation hur fort det var lämpligt att köra på ett visst vägavsnitt i bra väder med tanke på vägens kondition. Vi hade fortfarande massor med grusvägar på landsbygden, och på vintern körde de flesta saktare än på sommaren.

    Men så kom polisens hastighetsövervakning med “speed guns”. Det var ett avtalsbrott enligt många eftersom principen om medborgerligt förtroende och ansvar inte gällde längre, de ofta illa valda hastighetsgränserna skulle nu följas absolut, och den nya hastighetsövervakningen hade ändå ingen som helst effekt på bilisternas körvanor.

    Men snaran drogs åt efterhand. Idag kör de flesta inte ens i tillåten hastighet. Fartkameror är helt meningslösa eftersom de mäter på hundra meter av en milslång väg och alla lär sig första dagen var kameran står, och tvärnitar sedan framför den och trampar gasen i botten efteråt. Samtidigt kom vägbulorna som en tydlig signal till alla: kör helst inte här, håll dig borta från vår kommun, du är inte önskvärd här, vi eftersträvar ett dött samhälle med ett fåtal medborgare i aktiv ålder och lever hellre på statsbidrag än egen försörjning.

    Man måste köra max 30 km/h vid alla skolor, fast jag aldrig någonsin sett en elev vid vägkanten. Trafikplanerarna som avskyr bilköer verkar inte ha tänkt på att det blir dubbel trafiktäthet vid 30 km/h jämfört med 60 km/h.

    Idag har nästan alla nyare bilar autobroms och skivbromsar plus ytterligare varningssystem. Skillnaden mot femtio- och sextiotalets trumbromsar och krocksäkerhet är enorm. Säkerhetsbältet var inte uppfunnet, nästan ingen hade vinterdäck. Men jag ägde många sådana bilar och farten var fri.

    Hur fort körde vi då? På bra väg 105-110 km/h, exakt samma som idag. Inget har hänt utom att du känner dig kriminell nästan hela tiden i bilen nuförtiden och tittar i backspegeln efter polisbilar som en amerikansk filmgangster.. De som inte bryr sig kan köra hur fort de vill ändå. Det är bara de redan laglydiga och försiktiga som har drabbats av säkerhetshysterin.

    • Thomas skriver:

      Trevligt att finna att man inte är ensam angående insikten om trafikens utveckling – som en symbol för samhällets utveckling. Den senaste hysterin, att justera hastigheten med skyltar i varenda vägkrök har haft en demoraliserande effekt – som åtminstone jag insåg skulle ske redan då tanken uppstod hos myndighetens karriärsugna ledning…
      Jag noterade att släkt i USA, som är lastbilsförare, hittade en video där han konstaterade att folk körde mer vansinnigt än i USA… Jag kollade videon ett par gånger innan jag skruvade upp hörapparaten extra – för var det inte svensk radio som var bakgrundsljudet..??
      Jomen, en öppen sportbil körde förbi en lastbil väldigt nära och räckte långfingret åt lastbilen och i högtalaren i lastbilen pratades det svenska.. Och så kände jag igen mig! Den slätslipade bergväggen mitt inne i Göteborg.. Aha, svensk trafikkultur har blivit ett internationellt avskräckningsfenomen, ett negativt föredöme…

    • Mats Jangdal skriver:

      Precis så som jag upplevt förändringen. Inte minst viktigt är observationen av myndigheternas förlorade förtroende för medborgarna och omyndigförklarandet av oss.

      • Göran skriver:

        Är det inte vi medborgare som ska ha förtroende för myndigheterna? Om det är tvärtom är väl inte så mycket att bry sig om.

        Myndigheterna uppfinner uppgifter för sin egen skull och det kan vi nog inte ändra på. Ta omskyltning av 90 km vägar till 80 km. Gjort för att ha något att göra.

        • Mats Jangdal skriver:

          O, nej! Omskyltningen är gjort för att fostra och lära oss att:
          1. Pappa staten vet bäst.
          2. Fart dödar.
          3. Bilar som kör 90 förstör klimatet med sina utsläpp, men inte bilar som kör 80.
          4. Pappa staten vet bäst !!!

Kommentarer är stängda.