Dagens gästskribent är Thomas Gunnarsson
Många som aldrig fått några egna erfarenheter av en konflikt med staten, eller dess myndigheter, tror gärna att staten är den ”gode herden”, eller überpatriarken som vi alla skall luta oss mot. Så är det inte! Och rent historiskt kan många som ännu är i livet berätta om de övergrepp som skedde i mitten av 1900-talet mot enskilda medborgare, övergrepp som politiker numera ”bett om ursäkt för”. Men i grunden har inget hänt utom att några entusiaster, som Hasse och Tage, som inbillade allmogen att tiderna blivit annorlunda under senare delen av 1900-talet.
Istället ”utvecklades” byråkratin enligt Mobergs tankar till en stat i staten. Politiken, dvs, Riksdagen blev alltmer en pratkvarn där alla just bara pratar. Byråkratin skärper sin makt generation efter generation byråkrater, där arbetstillfällena blir viktigare än arbetet. Detta skärps ytterligare i en situation där arbetsmarknaden alltmer skiktar sig och det tvingar byråkratin att till varje pris skydda sig och de sina. Och den som har ögon att se med kan konstatera det ganska enkelt.
Ett fall som jag följt är en konflikt mellan staten och ett par bröder/lantbrukare som kämpat mot staten och dess övergrepp i tjugo år men som nu definitivt förlorat. Bakgrunden är främst tanken på individuell självkänsla, rättspatos och total ärlighet. När omgivningen började ”slira” på sanningen och myndigheterna drog igång ”rättsprocessen”, eller vad man skall kalla det, så blev striden total och myndigheterna bestämde att omhänderta, dvs stjäla brödernas kreatur. Man utfärdade en ”order” om detta och detta utfördes av utsedda företag av myndigheten. Då uppstod det en märklig situation, djuren var i en ladugård på en fastighet, medan platsen, fastigheten där enligt byråkratisk order djuren skulle hämtas – var en annan fastighet, väldigt lika egentligen, skillnaden var bara en siffra och en fastighetsgräns mitt på gårdsplan.
Djuren togs och placerades på en annan gård någonstans för att sedan slaktas. Fakturan från staten till bröderna blev därmed runt en halv miljon för några tiotal kreaturs hantering, sedan värdet av de slaktade djuren räknats av. Processen blev så småningom en domstolsförhandling där statens representant ansåg att den ”lilla” formella skillnad, att man hade skrivit en order om att ta djuren för bröderna, som inte gällde rätt fastighet inte hade någon ”praktisk” betydelse därför ”att det var ju bara femtio meter mellan huset och ladugården, så att fastighetsgränsen som gick på mitt på gårdsplan kunde inte påverka situationen”. Men, för en vanlig medborgare är varje liten detalj i de byråkratiska kontakterna med myndigheter helt avgörande, men inte i andra riktningen.
Bröderna förlorade målet. Formella fel av myndigheter har ingen betydelse är lärdomen och för övrigt så blev inte resningsansökan till nästa instans godkänd utan tingsrättens dom gäller. Nu är det endast att plocka fram pengar för att betala allt som detta kostat, säkerligen lika mycket till.
För oss andra gäller det som folk lärde i mitten av 1900-talet, att ducka är en fördel.
P.S
When authorities warn you of the sinfulness of sex, there is an important lesson to be learned. Do not have sex with the authorities. – Matt Groening, skapare av The Simpsons och Futurama. Sex i citatets andra mening kan ersättas med den idag vanligaste svordomen på engelska, så blir det ännu tydligare vad han menar.
/Mats
RSS – inlägg
Skall man ta strid så gäller det att vara fattig utan indrivningsbar förmögenhet.
Kan någon förklara vad LRF har för funktion.
Det är en skandalorganisation som parallellt med staten plundrat sin medlemmar på pengar och heder där staten misslyckats.
Jodå… LRF är en ”näringspolitisk organisation”… Det innebär att man har ansvar för att driva samhällets totala intressen inom det område, Landsbygden, som man sedan 1971 anser sig jobba med… De företag som dominerar inom LRF torde vara sådana som Swedbank, Arla osv…(En enskild småföretagare, som en lantbrukare, är i detta förhållande mer en ”produktionsfaktor”, medan ekonomiska intressen som önskar flytta sitt ekonomiska intresse till landsbygden, som en spekulation eller räddning av tillgångar, måste anses vara en större ”tillgång” för LRF än en ”produktionsfaktor”, enligt de principer som troligen gäller för en ”näringspolitisk organisation”…)
”…samhällets totala intressen…”
Så samhällets totala intresse som LRF driver är att förstöra för bönerna i Sverige?
Alla organisationer som ska leka att de har omtanke om samhället driver inte sina medlemmars intresse. Frågan är enkel. Vem bestämmer vad som är samhällets intresse? Om det intresset är fel, fortsätter man då att gräva en grop som faller över en?
Svaret är även enkelt. Driver man sina medlemmars intressen, då kommer man även att gagna samhället.
Det enda intresse som LRF driver är sina anställdas intressen, som drivs av aktuell trend hur korkade den än är.
Jovisst.. de medlemmar i LRF som bestämmer är givetvis Swedbank, Arla, med flera… (Notera att Skånemejerier är medlem, vad jag vet, och de ägs av franska intressen…) Du gör samma misstag som alla andra – att inte förstå vilka intressen, medlemmar, som bestämmer utan ”tror” att det finns någon slags demokrati i systemet… (Demokratin inom bonderörelsen upphörde med ”kollektivanslutningen till RLF, år 1932, av de svenska bönderna”, som Bo Rothstein uttryckte det…)
För mig spelar det ingen roll om en medlemsorganisation är demokratisk eller inte, bara den representerar medlemmarna.
Jag tror inte att jag är så pass naiva att jag tror att en medlemsorganisation representerar sina medlemmar. Evolutionen för en organisation är att den startar som intresseorganisation för en sak och övergår med tiden till att bli en organisation för de anställda. Därmed har organisationen ingen funktionen längre för medlemmarna.
Sedan, narturligtsvis, så måste man som enskild – fysisk -medlem fundera på hur ”demokratin” fungerar… Och inte fastna i själva principen – att en medlemsorganisation alltid är till för medlemmarnas intressen… För så fungerar inte vårt samhälle idag!
Ska det vara en organisation som är till för medlemmarna så ska den också arbeta för medlemmarnas intresse och inget annat. Att det sedan fullständigt kryllar av organisationer som inte bryr sig om sina medlemmars intressen får det belasta medlemmarna som accepterar det.
Där är vi överens..
Jag lyssnade för över trettio år sedan på ett föredrag av av en av Sveriges tyngsta koncernledare. Föredraget var kort, standardiserat och mest reklam, men i frågestunden efteråt kom en fråga om en känd medlemsorganisation. Koncernledaren tappade nästan masken och fördömde i princip alla sådana organisationer och varnade oss för att av slentrian bli medlemmar och betala för det.
Hej.
Om möjligt kunde Gunnarsson kanske referera målet närmare, inte för att jag tror att det finns mycket att göra, men för att kunna ta del av det hela – det är sällan så enkelt som man tror, vilket inte ska läsas som en ursäkt för staten om beskrivningen är korrekt utan som en synpunkt:
Det tjänstemannen ser, och det den enskilde ser, är sällan samma. Det blir lätt som de fem blinda och elefanten.
Jag har erfarenhet både av att vara den som företräder staten (som lärare) och som den som opponerar sig mot den, därav ”det är sällan så enkelt som man tror”. I tjänsten har jag varit tvungen att göra orosanmälan ang. elev där det senare visat sig vara obefogat; misstanken var tack och lov felaktig.
Men för den familj som delvis p.g.a. min anmälan vänts ut och in på av socialtjänsten spelar ju det ingen roll: deras oerhört obehagliga och skrämmande upplevelse blir deras enda bestående minne, ett minne de kanske delger med allt och alla så fort socialtjänsten eller skolan kommer på tal.
Alternativet är att inte anmäla. Hur skulle det sedan låta om oegentligheter eller övergrepp upptäcktes?
Det är väldigt lätt för den som aldrig haft tjänstemannens plikt att arbeta enligt lagen att sätta sig till doms över densamma, just för att insikten i att tjänstemannen inte får sätta sig över lagen, inte får göra avsteg från rutiner är för svår att förstå för den som aldrig själv tvingats agera enligt lag, mot den egna moralen och rättskänslan. (Att det sedan finns alldeles för många tjänstemän som tanklöst lyder och som gör avsteg och begår fel men inom ramarna för det politiskt korrekta ändrar inte på detta – två olika fel blir inte ett rätt.)
Annars har Dandersan rätt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Hur kommer det sig att du väljer att representera staten och inte eleverna?
Här handlar det om flera fel som gjordes, men försvaret, som sedan länge tillbaka fokuserat på formella fel som angreppspunkt i försvaret, just pekade på denna punkt… Den ursprungliga frågan – om omhändertagandet av kreaturen var riktigt – var alltså sedan långt innan hanterad i förvaltningsrätten, som brukligt… Alltså, om myndigheten hade agerat enligt gängse rutiner. Den processen är det som i t.ex. pandemilagen är det som kallas överklagande av åtgärd… Så att ta djuren och varför var då redan ”avklarat”, utan här handlar det om man skött det formellt rätt, vilket ju precis som man kan konstatera, inte hade skett, vilket man missade i förvaltningsrätten… Men för att få en rättvisare dom så måste alltid frågan flyttas till tingsrätten, för som en gammal åklagare som började med försvarsverksamhet sade ”att i förvaltningsrätten där förvara man bara papper”….
Rättsrötan är inte total, men alltför ofta förekommande. Men det utfallet är ofrånkomligt i socialistiska samhällen – en konsekvens av den allomfattande byråkrati som utmärker planekonomiska samhällsbyggen.
Och därmed, min poäng, att det borgerlighetens nära not totala acceptans av Palmes starka stat som lett fram till dagens sönderfall. Den som kommer att drabba våra barnbarn i än högre grad än dagens offer, fast på andra sätt (nyfattigdom).
Till och med en duktig jurist som moderaternas partisekreterare tiger och rullar tummarna hellre än att stå upp för anständighet, rättvisa och frihetliga principer. Har denne eller den huvudansvarige, late Uffe, vett att skämmas? Verkar inte så.
I detta fall… stöld av enskild egendom, kreatur, så blir det oftast ett livslångt djurförbud på samma gång… Ett livstidsstraff, utfärdat av en tjänsteman/kvinna, som därmed delar ut dödsdomar för en del… Det kallas visserligen inte ens en ”dom”, utan en ”administrativ åtgärd”. Sett ur vad som skedde i mitten av 1900-talet så var åtminstone nazitysklands djurförbud enbart femårigt, plus att det ansågs vara ett straff och utdömdes av domstol…
Jo, det är för djävligt! Och ingen enda politiker lyfter ett enda lillfinger )inte ens västgöten Ericson?), samtidigt som det beramade forskarsamhällets aktörer, mest kvinnor numera i djursektorn har jag förstått, gömmer sig bakom sina marxistiska pulpeter.
Jo, Ericsson motionerade om att djurförbudet skulle flyttas till en djurskyddsdom i Tingsrätten, och det triggade fler att göra det samma – men sedan så dog allt, som det brukar göra i politiken… Så byråkratin fortsätter sin aktivitet och sin terror.. enligt helt självklara principer, egenintresset..
Bara dog? Trots en motion (i riksdagen väl)? Hur då, kan man ju undra. Nedröstad av de 349:s : bedragargäng. Även av hans egna partivänner?
En motion måste ju behandlas på något sätt… men inget skedde. Så frågan ”dog”… Därför att det egentligen är djurförbudet en psykologiskt effektiv funktion!! För att peka på var felen gjorts (Anonymt angiveri), så måste Eskil Erlandsson, som jordbruksminister, belastas för hela problemet när han lade ner Djurskyddsmyndigheten.. han skapade flera katastrofala beslut där det värsta var att ”man inte fick fakturera djurägaren om det inte fanns några fel..” Alltså, triggade det igång ett föreskriftsskrivande och felsökande hos djurägarna som blivit standard – för att kunna fakturera. Alltså, myndigheterna är en affärsdrivande verksamhet med fakturerande självfinansierande besöksverksamhet.
Ett unicum! En motion som ”glöms bort”, varken avslås eller godkänns, bara lever kvar i cyberrymden?? Låter osannolikt, men vem orkar gräva i sån dynga? Men det var väl inspektörerna och inte djurägarna som triggades att felsöka i de senares djurstallar?
Thomas inlägg om den socialistiska statens övergrepp mot enskilda medborgare på landsbygden berör livsnerven till vår överlevnad. Konstigt, med all historisk erfarenhet av alla dessa övergrepp vågar ingen ta initiativ att sätta stopp för alla vansinnigheter.
Skall Karl Hedin bli den förste?
Det är inte bara landsbygdens befolkning som lever under sådana villkor. Paralleller i lagstiftningen finns på flera ställen… ta socialagstiftningen, omhändertagande av barn.. fundera på vad det beror på att endast frisläppta fångar med utländska rötter/dubbelt medborgarskap får rejäla ersättningar på grund av att de suttit inne på grund av felaktiga domar!? En medborgare med enbart svenskt medborgarskap hamnar i en helt annan division och är inte värd med än 70 000 kr, vad som än har skett… (Trots att propagandan påstår motsatsen, att svenska medborgare är gynnade..) Att påpeka hur illa läget är – är helt omöjligt för ingen vill veta!!!