Gör sig statsanställda personligt ansvariga för dålig rådgivning?

Dagens gästskribent är Sture Larsson

Om man diskuterar granbarkborren och skogens produktion kommer man osökt in på vindkraft. Torka tycks gynna granbarkborren och detta förstärker vi med vindkraft.  Vindkraftverken anses öka luftomsättningen nere på mark över stora ytor runt kraftverken,  vilket ofelbart betyder förstärkning av torka. Vindkraften har också en rad andra implikationer på skog. Vindkraftens vägnät tar mycket stora arealer. Infrastrukturens etablering och vård  kräver mycket stabila vägar,  som tar mycket stora ytor som antagligen aldrig kommer att återställas som produktiv skogsmark. Vägnätets stabilitet kräver dikande som i sig blir torkande. Svensk skogsmark är i hög grad morän, alltså icke vattenhållande. Torra skogar betyder ökad brandrisk etc..

Vindkraftens maskinpark är i jakten på storlek alltid i utkanten av vad man kunskapsmässigt vet om materials hållfasthet och konstruktion. Både den tekniska och ekonomiska livslängden på anläggningarna är därför troligen alltid långt kortare än de planer tillstånden bygger på,  vilket statistiken också påstås visa. Underhållskostnaderna kommer sannolikt alltid att följa den berömda ishockeyklubban. Plant en tid men så plötsligt exponentiellt upp, vilket inte är för riskkapital intressant. En bruten vinge kan ställa en hel park stilla av säkerhetsskäl. Kapitalet bakom vindkraft är i hög grad utländskt riskkapital som sannolikt sticker vid första motgång och som då överlämnar bortfallet av produktion till staten att lösa och återställande till kommun, i verkligheten till markägarna, till skogsägarna. Staten kommer inte som i gruvnäringen att gå in som städgumma.

Just nu redovisar t.ex. en norsk rapport att vindkraftskapitalet är i hög grad i skatteparadis okontrollerbart gömt kapital. Det betyder t.ex. att en stat med mycket vindkraft i privat ägo saknar framtida kontroll av landets energiproduktion och till energiproduktionen bundet ekonomiskt utfall. Ett vägnät för t.ex. tunga kranar kräver rejäla vägbankar. Det betyder ofta krossat berg. Med vindkraft planerar man för att lägga strängar av vattengenomflutet material som är att se som okontrollerbart gruvavfall som läggs ut över stora arealer som kommer att förstärka vattenföroreningen över enorma områden sannolikt också som tillväxthinder. En av de första effekterna av den gröna tanken var motarbetande av metabolt svavel i naturen. Hela östra Sverige och i synnerhet dess våta områden och sjö är idag områden med b-vitaminbrist. B-vitaminer kräver tillgång till en svavelatom i ena ringen.

KSLA (Kungl. Skogs och Lantbruksakademin) består i hög grad  av SLU – folk. Detta folk bör kunna  klassas som naturvetare och borde inte kunna  gå på t.ex. amsagor om växthusgaser, behov av förtunning av atmosfär, kolsänkor, koldioxidgömmor etc.  till men för klimatet torgfört av statsvetare och ekonomer. 2019 frågade jag 26 akademier med examensrätt på doktorsnivå och kungl. Vetenskapsakademin om det finns växthusgaser och hur dessa fungerar. SLU teg som muren liksom flertalet andra inkl. Vetenskapsakademin. Enda möjligen ärliga svar gav Luleå tekniska universitet som med i princip vändande post sa sig sakna kunskap. Uppsala U tyckte det var intressant att jag intresserade mig för klimat.

Ännu har ingen naturvetare sagt att man kan kyla planeten genom att förtunna atmosfären. Den gubben kommer inte ens att födas. Likväl är detta vad hela surven av publika akademiker, politiker och media inkl. SLU-folk marknadsför. Vindkraften är ett utfall av detta som så mycket annat som idag faller inom det absoluta förbudet för en offentligt anställd att genom rådgivning försätta staten, rättsgaranten, i strikt konsultansvar. SLU – folk har verkligen i kraft av gamla Lantbruksnämnden och nu Skogsstyrelsen sedan 60-talet rosat denna illegala  marknad. Om jag ser tillbaka på min tid på Ultuna så handlade min utbildning om att bli en rådgivare som alltså inom gällande lag inte skulle kunna fungera annat än som privat av ansvarsförsäkring uppbackad individ. Om jag förstår det rätt så är flertalet akademier fortfarande producenter av illegala rådgivare fångade i en svartvit värld.

Det finns alltid många detaljer på ett järnspett, så även vad gäller granbarkborre och skogens produktion.

Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Gör sig statsanställda personligt ansvariga för dålig rådgivning?

  1. Jan Andersson skriver:

    Jättekranar till lands, specialfartyg till sjöss. Varje liten åtgärd med lyftbehov kräver att fartyget kommer, att inte isen ligger och att inte sjön är för grov. Påminner mest om miljardärsfruarna i USA som skickade sina betjänter med flyg till Europa för att köpa en viss sorts chokladpraliner.

  2. Thomas skriver:

    Om jag minns rätt så är de flesta högskolor under Högskoleämbetet (eller vad det heter) – utom då SLU… Som ligger direkt under fd. Jordbruksdepartementet.. och Jordbruksministern.. Winberg använde SLU för sina feministiska experiment.. Kvoterade in kvinnor på olika utbildningar. och chefsuppgifter. (när en kvinnlig rektor ville kvotera in män på vetrinärutbildningen så gick hon på pumpen.. så fick man inte göra) Så, att hänvisa till SLU är att göra ner sin egen existens… Men informationen är intressant så tillvida att det konfirmerar ens fördomar om SLU.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Fantastisk film om bränderna i Utah 2017.
    Wildfires in Utah. 2017-08-07
    VIDEO: https://www.youtube.com/watch?v=3I3oewMq6B0#action=share

    Och orsaken, granbarkborren i skön förening med miljögalningarnas sabotage.
    Det är inte många som förstår vad det handlar om. Skogsägarens skötsel av hans/vår natur.

    • Göran skriver:

      I Stockholm protesterar nu “naturvännerna” mot att man hugger ned granbarkborr-angripen skog. Nä, låt granbarkborren förstöra hela skogen.

  4. Niklas skriver:

    Sture, du har fel när du påstår att morän inte är vattenhållande. Ty morän innehåller ju faktiskt även en del finmaterial, som just är vattenhållande. Detta gäller främst moräner ovanför högsta kustlinjen, som aldrig blivit ursvallade. Däremot så är grövre enkelkornsjordar (som främst finns nedanför högsta kustlinjen) icke vattenhållande och därför torkkänsliga, varför de passar bättre för tallskog än för granskog.

    Vad vindkraft och barkborre beträffar, så blir det ju en massa luckor i skogen där vindkraften står. Dessa luckor är dels solbelysta och dels utsatta för kraftiga vindbyar, vilket båda gynnar barkborren.

    • Thomas skriver:

      Granbarkborren i sig är en effekt av skogsvårdslagen från 1948, som krävde att “skogen skall leverera virke till industrin”… Så att problem med granbarkborren uppstod är en effekt av en rigid lagstiftning som bara har ett syfte.. att berika industrins ägare (som i vissa fall varit skogsägarna själva..). Ja, alltså.. industrin efterfrågade främst gran och tall… (hade vi haft en annan skogsvårdslag som låter markägaren ta ansvaret, så kunde vi haft en annan skog som tålde granbarkborren – men också en markägarprotest mot vindkraftsparkerna. Men när nu markägarna (utom bolagen) är så maktlösa så tar man givetsvis varje möjlighet att få in någon krona…skogen har ju ändå så
      dåligt värde idag.

  5. Jan Andersson skriver:

    Det drogs igång en kampanj MOT pappersanvändning på nittiotalet, därför att regnskogarna skövlades, även i Sverige (!). I dag har pendeln slagit om till det motsatt; nu är det plast som är boven i dramat.

    Vad som är sant är att vi idag har mer skog i Sverige än någonsin, beroende på en omfattande återplantering (tre-fyra nya plantor för varje nedsågat skördat träd) . Vår industrihistoria grundar sig på Englands och dess allt ökande efterfrågan på järn. Järn finns överallt, men förr behövdes stora mängder skog för att göra träkol, ett nödvändig ingrediens på den tiden både för produktion av halvfabrikatet tackjärn och för att smida tackjärnet till användbart stål.

    I England högg man ner all befintlig skog, och när den var slut så gick frågan till Sverige. I trehundra år var sedan svenskt järn vår ojämförligt viktigaste exportvara.

    Men inte heller här räckte skogarna till utan stora områden skövlades till kalhyggen och Konungen och Järnkontoret utfärdade strikta begränsningar.

    Modernt skogsbruk lämnar fula spår i naturen, men en ogallrad vildvuxen barrskog är inte till glädje för någon. Och ny skog växer upp på trettio år.

    Så ta det lugnt, plocka svamp och bär någon annanstans om du måste utnyttja allemansrätten. Snart har “din” skog vuxit upp igen.

  6. Ove Björklund skriver:

    Forskarna Keith/Miller visar att massiv landbaserad vindkraft höjer medeltemperaturen 0,3 C, vilket innebär att vindkraft är ett större klimathot än fossil energi under de närmaste decennierna.
    Under sommarnätter höjs marktemperaturen 0,5-3,5 C så att daggbildning uteblir. Kinesiska satellitstudier visar lägre tillväxt över 9 km. Markvibrationer orsakar ökad emission av CO2 och metan ur våtmarker och humus. Ekosystemen rubbas. Mindre återfångst av CO2.
    Havsbaserad vindkraft kondenserar fuktig havsluft så att den falleri havet. Nederbörden minskar med 30 % (Archer), vilket leder till torka, vattenbrist, livsmedelsbrist och skogsdöd.

    Tyska forskare har bekräftat teorierna. Landet upplevde 2020 det tredje torråret i rad. Torka och insektsskador har slagit ut 30 % av landets skogar. Sverige blir inget undantag. SLU har förklarat att barkborre- angreppen gynnats av torkan 2018. Svensk handel meddelar att stigande köttpriser orsakats av foderbristen och den stora nödslakten 2018.

    • Benny skriver:

      Problemen med vindkraft är enorma men klimattalibanerna vägrar se nackdelarna…De arma stackarna tror att ett högteknologiskt industrisamhälle kan klara sig med vindmöllor vilket ju är vanvett!

  7. Rikard skriver:

    Hej.

    Statsanställda är bara ansvariga om de agerat mot instruktion från politisk uppdragsgivare. Detta är de facto, förstås, inte de jure.

    Ta fallet Karl Hedin som exempel. Åklagaren, och nu kammaråklagaren, anför Hedins åsikter ang. varg och vargjakt som bevis för at illegal jakt på varg bedrivits. Åklagaren anför avlyssning som skett olagligen. Kammaråklagaren anför nu som bevis i sin överklagan av den friande domen innehåll i samtal som ej avlyssnats; kammaråklagaren anser sig alltså veta vad som sagts i alla fall. Att Hedin, som är jägare, har vapen hemma anförs som bevis för att jaktbrott begåtts.

    Det är så tjockt med fel, övertramp, och lagbrott i hela affären så man tror det inte.

    Den som tror att någon av poliserna som hjälpt åklagaren plantera “bevis”, eller åklagaren, eller kammaråklagaren som nu överklagar kommer att lida minsta men för sitt agerande, räck upp en hand: jag har en motor som går på vatten att sälja till er.

    Transportstyrelsens fordonsregister? Lars Vilks som man i princip håller i husarrest via personskyddet. Vapenstölderna i regeringskansliet? Kommuners lagvidriga agerande re: bidrag, förtur, och bostäder till illegala invandrare? Advokaters brott och och brott mot god sed?

    En lag är bara legitim om lagstiftaren hålls strängt efter densamma.

    Och på tal om skog: tittade på en fastighet utanför Ljusdal häromsistens. 1.1mkr: två bostadshus plus extra byggnader, tomt på ca 3000kvm plus skog på 20ha och myr på 7ha, ink. fiskevatten och jakträtt för hela området. Väldigt prisvärt om man kunde köpa huset och stycka av all skog utom två-tre ha närmast bostaden – som sen kan säljas vidare eller hyras ut eller bli sommarstuga.

    Men icke! Förvärvstillstånd sa Bill. Köparen, enskild som bolag, får inte bo i glesbygd sa Bull. Prövningstillstånd kostar 4600:- sa Länsstyrelsen (och då ska vi inte ens gå in på om man sen får lov att stycka av marken och sälja…).

    Dra åt H*lvete! Dra direkt åt H*lvete utan att passera Gå! Om det bara var mellan mig och säljaren hade jag kunnat lägga handpenningen kontant i näven på honom. Men icke. Staten ska bestämma om han får sälja till mig och om jag får köpa.

    Något säger mig att Stora Enso, Svenska Kyrkan och statens skogsbolag inte har det problemet…

    Det får bli “alternativa affärer” i fortsättningen också, istället för att teckna firma och köra allt på öppet bräde, vitt och fint. Duger det åt ytisar och politiker duger det åt mig – hur många kebabhak och pizzerior har ni sett som drabbats av C19-restriktioner?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  8. hibratt skriver:

    Trevligt att se att du får kraftfullt stöd från Gunnar Wetterberg i Expressen. Han skriver

    ‘GUNNAR WETTERBERG
    Slarviga tjänstemän borde kunna straffas
    Publicerad 18 apr 2021 kl 18.00

    Någon gång i hedenhös tjänstgjorde jag vid svenska FN-delegationen i Genève. Under en tid jobbade en ung tjej från Sverige som barnflicka åt en av sekreterarna där. Flickan bestämde sig för att gå samma yrkesväg.

    När hon kom tillbaka frågade hon kommunens studievägledare hur hon skulle göra för att bli sekreterare. Vägledaren rekommenderade ett känt handelsinstitut i Stockholm. Hon satsade något år på att komplettera för att söka in – men då visade det sig att institutet redan var nedlagt sedan flera år tillbaka.

    Jag blev så förbannad när jag hörde talas om det. Jag påminns om det när jag läser reportaget i Dagens Samhälle om tjänstefel. Hon lade ett år av sitt liv på att komplettera – och så visade det sig att vägen var stängd. Hur slafsig får en yrkesvägledare bli?

    Fram till 1976 kunde statligt anställda straffas med böter eller fängelse för fel eller försummelse i tjänsten. Då avskaffade man det traditionella ämbetsansvaret och ersatte det med ett system där ansvaret inskränktes till myndighetsutövning samtidigt som påföljderna mildrades.

    Vägledarens rådgivning var inte myndighetsutövning. Myndighetsutövning handlar om beslut som tilldelar den enskilde förmåner, rättigheter eller bestraffningar. Det är beslut som kan kosta den drabbade dyrt, om det blir fel – men det gjorde den slarviga rådgivningen också.

    För tillitens skull vore det bra om lagstiftningen ändrades. Om någon hade anmält rådgivaren kanske det ändå skulle ha utlöst en disciplinåtgärd. Försumliga tjänstemän kan varnas och ådömas löneavdrag, enligt arbetsrättens regler. Men hur ofta sker det? Och hur lätt är det för någon utifrån att få i gång det interna disciplinmaskineriet?

    Syftet med reformen 1976 var att ansvarsreglerna skulle bli mer likartade över hela arbetsmarknaden. Men är det rimligt? De offentliga organen verkar på medborgarnas förtroende. De finns där för att sköta uppgifter som vi inte vill överlåta till marknaden. De har vårt förtroende att värna om utsatta människor eller för att vårda värden som vi vill skydda från vinstmekanismen. De offentliga myndigheterna ska inte vara som privata företag, hur mycket man än började trumpeta ut motsatsen just från ungefär den tid då ämbetsansvaret stöptes om.

    Ytterst handlar det om medborgarnas förtroende för myndigheterna. Allmänheten ska kunna lita på att statens, regionernas och kommunernas tjänstemän gör sitt bästa och är kunniga i det de är satta att sköta. För tilliten är det viktigt att veta att en slarvig tjänsteman kan åtalas och dömas om han gör fel. För tjänstemännen vore straffansvaret en viktig påminnelse om att inte slarva med sina uppgifter.

    I kölvattnet på IT-tumultet vid Transportstyrelsen förklarade riksdagen i april 2018 att regeringen borde se över lagstiftningen om tjänstefel. Efter två år (!) uppdrog regeringen åt hovrättsrådet Anne Rapp att ”överväga och ta ställning till om det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas och vid behov lämna nödvändiga författningsförslag”.’

Kommentarer inaktiverade.