Byråkrater kan inte avskedas. Politikerna har avhänt sig makten att friställa byråkrater som inte låter politikerna i egenskap av arbetsgivare leda och fördela arbetet. LAS sätter stopp för det. En offentliganställd kan i princip inte avskedas på grund av inkompetens eller tjänstefel. De kan bara flyttas till andra arbetsuppgifter, där de vanligen fortsätter att ödelägga sitt fögderi. Ett återinfört tjänstemannaansvar är en bit på vägen, men man kommer inte i mål innan LAS avskaffats.
Långt innan avsked blir önskvärt/nödvändigt har politikerna svårt att som sagt leda och fördela arbetet. Då talas det om ministerstyre och diktatur. Vid regeringsbyte i riksdag och kommuner sitter socialdemokratiska tjänstemän kvar i orubbat bo och likt en motståndsrörelse av stay-behind snitt saboterar alla försök att rätta till det sossarna fördärvat.
Det går inte att sänka skatterna innan man undanröjt det man skickar skatterna till. Det vill säga att man måste hugga ner den stora byråkratin. Detta kräver regeländringar. Politikerna har rätten att ta tillbaka makten, de kan lagstifta om att åter få leda och fördela arbetet. De kan avskaffa LAS.
Att bara sänka skatter och strypa bidragen till de svagaste är redan prövat både i Sverige och på andra håll. Det gör bara vänstern starkare och så åker det borgerliga partiet ut på örona i nästa val.
Har tjatat om detta i 30 års tid, men det verkar inte gå hem. De som betalar mycket i skatt är alldeles för kåta på sina pengar för att tänka långsiktig politik som får både dem själva och deras barn att behålla mer av sina inkomster. Då lämnar man WO till socialisterna.
Man måste tala för de frihetliga frågorna, för medborgarnas egenmakt istället för vanmakt och beroende. Man måste läxa upp arbetsgivarna och facket som enats om att bara anställa prima arbetskraft och låta staten ta hand om dem man ratat. De vägrar se att då blir skatten hög eller så blir det kommunistisk revolution.
Ska man genomföra långvariga, långsiktiga, förändringar måste man vara hårdast med sig själv och de egna och man måste vara mycket tålmodig. Verkar inte finnas något parti i Sverige som är redo att binda sig vid ett sådant uppdrag.
Det är folket som måste återta ”UTNÄMNINGSMAKTEN” hur galet det än kan låta. Att korrupta partigängare skall sköta den detaljen leder bara till parasitism och kleptokrati. Väljarna, folket måste göras medvetna och ges möjlighet att sparka politiker som missbrukar ett förtroende.
Varför skulle det vara UTOPISKT?
Alla lagar borde vara tidsbegränsade. När en lag börjar löpa ut får man inventera om den gjorde någon nytta, eller var direkt skadlig; ska den förlängas eller förfalla?
När någon säger till mig att en lag behövs, brukar jag fråga hur vi människor har lyckats klara oss utan den tidigare?
Har man en storkoncern med 168000 anställda så borde första punkten vid varje styrelsemöte vara att ”se över personalstyrkan”. Troligen kan 20% utan vidare avvaras, om de som är kvar skärper sig aldrig så litet. Det kommer att gå lätt, så man måste nog sikta litet högre, kanske 30%. När de som inte står på listan börjar protestera på allvar så vet man att man har siktat ungefär rätt.
Kommer aldrig att hända att politikerna ser över personalstyrkan för politikerna kan alltid höja skatten. Dessutom minskar arbetslösheten när fler är sysselsatta. Att många sysselsatta inte tillför någon nytta för landet saknar betydelse.
Precis som i Sovjet så blir det nog en förändring – om än så väldigt överraskande..
Byråkratin mutar in sina egna avgiftsområden (med föreskrifter) där de kan fakturera in sina behov.
Men precis som i Sovjet, så faller allt bara när faktureringsobjekten uteblir..försvinner, upplöses..
Att beskatta de fattigaste för att kunna ge bidrag (att skapa bidragstagare – röstboskap) går utmärkt så länge det finns medel att dela ut som bidrag. Men då den processen är dåligt förstådd, så reagerar folket, när medlen tryter, genom att anse att ”Alla skall bidraga – vara med”… Men den dag som det inte längre fungerar så trampar alla på varann – istället för att hjälpa varann.. och vad som då sker ”får vi se då”/ser vi.