Dagens gästskribent är Åke Sundström
Självklart måste vi leva med en statligt styrd bostadsmarknad! Det tycker även politiker som kallar sig liberaler eller konservativa. Ulf Kristersson och alla hans underhuggare till exempel.
Centerledaren Lööf, som kräver fria hyror i nyproduktionen, är en än mer skamlös hycklare, eftersom prissättningen i nyproduktion redan ÄR fri, via systemet som kryptiskt kallas ”presumtionshyra” (hur många av hennes egna gräsrötter förstår att den termen betyder att byggandet blir lönsamt och att hennes förslag alltså är bara är ett populistiskt slag i luften). Hon vill ingenting förändra, bara spela teater och ragga röster. Menade hon och hennes borgerliga partikamrater allvar skulle de givetvis föreslå marknadshyror över hela linjen, inte bara i nyproduktionen där sådana redan i största hemlighet införts.
Detta är inget hyressättningsproblem utan en fråga om ren och skär anständighet: att behandla alla människor lika. Inga kelgriser eller svarta får som han sa, Per Albin. En grundsyn som Löfven så falskt påstår sig instämma i.
Hög tid också för diverse kommentaror, som kallar sig experter eller rent av ekonomer, att sluta stödja bostadsskojarna. T ex när de inte låtsas förstå varken Lööfs tankefel eller Kristerssons motiv för att tiga. En liten tröst ändå att lilla sannliberala KLP – sent omsider – har fri hyror på sitt program. Dock utan att göra något större väsen av sig i bostadsdebatten, antydande man inte är riktigt övertygade om att det kravet är det enda logiska för ett sannborgerligt parti. Och faktiskt för ALLA partier, inte minst för SAP. Det är ju rörelsens egna barnbarn som är de stora förlorarna i detta skamliga spel, medan den gamla överklassen på Östermalm tillhör vinnarna.
Förmenta marknadsvänner har i snart ett helt sekel accepterat en djupt skadlig och antiliberal bostadspolitik. Desto viktigare att snarast möjligt förpassa den till historiens skräphög för feltänkta idéer. Hög tid att våga språnget, Uffe!
Det blir inga förändringar förrän väljarna kan hänvisa politiker som misskött/missbrukar sina uppdrag i den svenska förvaltningen till ”SOCIALEN”!!!
Reinfeldt, 20.000.000:kr i utflyttningsbonus från Rosenbad!!!
Ren korruption.
Detta är ett komplicerat problem som en sorts ”följa John”…
För att kunna bygga nya bostäder måste det finnas en marknad.. (Byggandet är en viktig del av samhällsekonomin)
Det måste finnas hyresgäster…(även om man måste importera)
Så staten går emellan och stöttar många med olika stöd – för att byggandet skall fortgå.. och att fastighetsägarna skall få sina inkomster – hyrorna.
Allt detta var enkelt på Strängs tid.. men idag?
Här byggs överallt, dyrt så in i helvete.. och värre blir det framöver.
Vem skall bo där?
Vi skrattade åt grekerna för ett tiotal år sedan då de hade 25% av pensionärsflocken som fattigpensionärer… Idag kan vi konstatera att den siffran slår vi, här hemma, med marginal även i ”civiliserade” landsdelar (35-40% fattigpensionärer). Som därmed får bostadstillägg…
Stockholm har landets flest ensamhushåll, alltså givna stödtagare, Bostadstillägg…
Fortsätter man denna gamla ”Strängska” bostadspolitik (för att subventionera byggandet) så ruineras statskassan troligen, eller kräver skattehöjningar, därför att fastighetsägarna måste kunna få in sina hyror då tomma hus och befolkningen boende på gatan (i minusgrader) innebär politisk oro. Mojjgan, som skall genomföra regeländringen, har inte mycket att välja på och V tar nu chansen och startade valrörelsen i den gångna veckan…
Sedan..
Då vi är inlemmade i EU/USAs ekonomiska situation med nollränta och nyskapande av dollar/euro som måste placeras någonstans så blir det väl the Great Reset som gäller.. I USA sker nu en ”förbrukning” av dessa nya ”slantar”, finansbolag köper upp alla möjliga fastigheter (som har ett uthyrningsvärde)… varför?
Ingen aning, men om räntan inte är möjlig att höja utan inflationen snurrar på så borde väl det endast vara hyresintäkter som har något värde…??
Men om, man som i Sverige har bostadsbidrag och bostadstillägg – som täcker upp för brister i folks boendeekonomi, så bör det väl vara en närmast katastrofal funktion framöver..??
Är då inte en avveckling av hyresregleringen helt nödvändig, oavsett vad politiken tycket?
Därför att det som sker i USA borde väl även snart ske här – att fastighetsmarknaden utvecklas enligt mantrat: ”Du äger inget, men är lycklig ändå”…
För den oinformerade: En Tvåa på Östermalm 6 000/mån En tvåa i Kista 12 000/mån.
Kötid till Östermalm 10 år till Kista noll.
Något är väldigt fel!
Ett svårlöst problem eftersom bostaden för de allra flesta är mycket mer än tak över huvudet. Mäklarnas ”läget-läget-läget” som de tre viktigaste faktorerna för prissättning säger mycket, och här återfinns naturligtvis den stora och ökande skräcken att få fel granne, vilket kan vara det absolut största problemet för många köpare. Sedan kommer näraliggade parkeringsplatser för flera bilar och ofarliga skolvägar.
Egentligen handlar det om den obefintliga dialogen mellan bostadssökare och de som planerar för och genomför nya byggprojekt. Mitt emellan sitter arkitekterna med bakbundna händer. Det var längesedan Staten med dess ”regelverk” tillförde något positivt i denna fråga som för nästan alla medborgare är centralt när vi berör begreppet livskvalitet.
Till tröst kan man granska de småkommuner som lyckats hålla sin bebyggelse luftig och behaglig med låga vackra hus i bra lägen och där de flesta faktiskt skulle bo var som helst. Men de är inte många, och det krävs säkert en eller flera ”järnhänder” i kommunkontoret för att behålla statusen.
Typiskt nog är det ingen som frågar hur vi själva skulle vilja ha det. Från EU och nedåt sitter legioner av närsynta beskäftiga handläggare ”med bakbundna händer” och bestämmer ”åt oss”. Vi får inte ha kvar våra älskade fossilbilar, så länge till. Vår unikt väl utförda eldistribution är snart ett minne blott.
Vi ska ha dåligt samvete när vi äter, väldigt dåligt när vi åker bil, men märkligt nog inte alls när vi ser på TV, stänger av hjärnan och försätter oss i ett vegetativt tillstånd för att orka sitta kvar!
Om jag får ha en åsikt i frågan: alla tillståndsgivare ”byggnadsnämnder” ska ledas av en stadsarkitekt (som förr).
Alla byggnader även utanför stadsplanerade områden skall omfattas (lugn, ett papper från kommunen höjer fastighetens värde).
Till ansökning om byggnadslov från en enskild till en byggnadsnämd måste alltid bifogas ett utlåtande av en från husleverantören och byggnadsnämnden oberoende arkitekt, eftersom det är svårt för andra att visualisera en byggnad på en oröjd tomt, och det finns många flera aspekter på en byggnads utförande och placering än vad en lekman kan veta förrän det är för sent. Observera att jag betraktar även den tillståndsgivande byggnadsnämnden som lekmän i vissa frågor.
Innan man planerar för ett nytt äldreboende, fråga de äldre hur byggnaden-bostaden skall utföras och inte bara vårdpersonalen! Om det är några som verkligen vet vad som ska prioriteras så är det de äldre som har bott på många olika platser i livet. För de äldre är det livskvalitet att få besök och inte bli bortglömda (förlora sin identitet) så några lättillgängliga parkeringplatser vid entrén kanske inte vore en så dum idé (besökarna är nämligen ofta åldringar själva).
Utvecklingen går tyvärr stadigt bakåt, under alltmer totalitära och enfaldigt beskäftiga myndighter, toppstyrda av nationella och internationella regelverk, där ingen hänsyn tas till annat än maktbehovet, avundsjukan och ignoransen hos alla myndigheter.
De i ett samhälle som är bäst på något ska också anlitas för att göra jobbet, annars sker ingen utveckling eller förbättring, bara ökade kostnader för att behålla status quo. Framförhållning och planering är nyckelord, ser man en brist av en viss yrkesgrupp i framtiden måste man fånga upp lämpliga ungdomar innan de hunnit bestämma sig för annan utbildning och ordna en trovärdig undervisning. Någon större import av arbetskraft behövs knappast då (och man kanske ska plocka bort utbildningslinjer som dans och näverslöjd).
Sedan har vi den föråldrade byggbranschen och dess dyra och tidskrävandr metoder. Bygg alla hus så att de kan monteras ner och återanvändas på ett annat ställe. Tekniken finns och kan utvecklas ytterligare.
Det är så med byråkrater…Ger man dem makt så utnyttjar de makten för egen vinning eller svågerpolitik! Och det är det vi ser i bostadsbranschen idag att det blivit otroligt dyrt att bygga p g a all kostsam byråkrati…Läste att i Växjö har det nya onödiga sjukhusprojektet redan kostat 500 miljoner utan att så mycket som en tillstymmelse till spade synts till…Tomten kostade 50 miljoner! Man kan undra vad som kostat 450 miljoner och landstinget mumlar vagt om konsulter, planavgifter, utredningar bla bla…Ett nytt Karolinska på gång alltså!
Ingen enda kommentar om huvudfrågan: LIKABEHANDLINGSPRINCIPEN. Är portalens läsare nöjda med att unga tvingas betalas dubbellt så höga hyror som sina föräldrar?
Men välkommet att Lars Jonung och Roland Andersson i SvD i går tog ställning för det krav som borde vara självklart för Kristersson och Lööf: marknadshyror i HELA beståndet.
Fast duon krånglade till saken genom att föreslå en invecklad transaktion för att lösa övergångsproblemen, i stället för den metod som Assar Lindbeck m fl tidigare förordat, att låta anpassningen till fri hyressättning ske under en lång övergångstid på cirka tio år. Med ett tak för den tillåtna årliga hyreshöjningen på t ex 6 procent.
Poängen med den ansatsen är att de samhällsekonomiska vinsterna infinner sig per omgående, från dag ett. Den svarta marknaden tvärdör och dagens övervinster i nyproduktionen krymper. Dagens moderata bunkergäng låter sig lamslås den dåliga traditionen att skydda ”majorsänkorna på Östermalm”.
Andra borgerliga partier har ingenting alls att skylla på, men har förträngt minnet av Bertils Ohlins pinsamma fadäs, att av taktiska skäl säga nej till Tager Erlanders förnuftiga förslag att redan 1957 skrota den krigstida hyresregleringen. Det misstaget har resulterat i oerhört stora välfärdsförluster för AB Sverige. Och dagens folkparti, L, har tydligen ingenting alls lärt av den läxan, låt vara att andra faktorer kan ha varit mer avgörande för dom som röstat med fötterna och gjort L till ett för dagen irrelevant 2,5 procentsparti.
Hmm.. av vad jag kom fram till när jag läste Torsten Nothins böcker så var det särskilt hans kritik mot Erlander/Hedlund och deras ambition att fortsätta ”tillfälliga” krigslagar, som kanske hyresregleringen, för att permanenta det korporativa samhället (fascismen).. Oavsett så torde väl hyresregleringen, med bostadsbidraget, vara en sorts fastighetsvariant av jordbrukspolitiken där det främst är byggföretagen och underhållsverksamheten som gynnas… Om nu fastighetskatten återinförs så blir det väl en faktor till som blandas in i leken..?
Frågan är intressant med den ”utveckling” som vi står inför…
Sant att hyresregleringen är en ”variant av jordbrukspolitiken” – två skräckexempel på socialistisk planekonomi – båda med näbbar och klor försvarade av dagens förmenta antisocialister, Kristersson och Lööf. Så det ligger en viss pervers logik i att Stureplan beskrivits som centralpunkten i det gamla bondeförbundets nya universum.
Och andra som fortfarande vill se hela Sverige leva, många i detta forum vad jag tror mig veta, bör notera att marknadshyror skulle dämpa Stor-Stockholms tillväxt och gynna glesbygden, Och mången majorsänka skulle nog finna sig hyggligt väl tillrätta även i den närbelägna storgodsprovinsen Sörmland, i Torshälla, Strängnäs eller Flen.
Samtidigt som antalet helt tomma lägenheten (spekulationsobjekt) genast skulle bli till salu. Som frihetsvänner vet är marknaden och den fria konkurrensen lösenorden för de enkla och fungerande vägvalen.
Du missar bostadsbidragets sociala och politiska funktion.. Bostadsbidraget (bostadstillägget) är ett sätt att dölja en extrem beskattning av låga inkomster, som varit en del i en svensk finanspolitik som hållt kronans värde uppe genom ”svenskbilden” och en medelklass med köpkraft. Det var klart redan på Strängs tid..
Efter troligt nyval om någon månad kommer Kristersson att bli statsminister och avgör snabbt frågan om hyresregleringen och S återkommer hösten 2022.. Problemet är löst, och den politiska fasaden är återställd..
Men varför denna fars för en så liten fråga? (eller är den inte så liten?)
Ånej, jag missar ingenting alls. I ett sannliberalt samhälle behövs varken bostadspolitik eller hyresbidrag, kan det vara en nyhet för dig?
Och inte ens om man är socialist är det särskilt smart att kräva selektiva subventioner av det slaget, Deras indirekta fördelningseffekter (högre och ofta orättfärdiga vinster för de privata byggföretagen) kommer man aldrig ifrån.
Har du förträngt att det hör till de mest elementära mänskliga frihetsgraderna att när som helst och var som helst kunna skaffa sig tak över huvudet? Att det alltid måste finnas en pool av lediga bostäder. Den frågan är sannerligen ingen försumbar fars.
Det innebär också att en del inte kommer att ha någon bostad – därför att de inte kan betala hyra ens.. Den sociala effekten är given – ett politiskt problem..
Jag såg att vi har områden idag där det finns 30-40% fattigpensionärer… Det brukar vara folk med en pension på 6-8 000 kr – före skatt..
Tyvärr, ”Huston, we have a problem”…
Du behöver vidga synfältet, Thomas. I libertarianska samhällen finns inga bostadslösa och där riskerar få utöver arbetsvägrarna att bli fattigpensionär.
Det är den svenska ”välfärden” (i regi även av M) som har skapat dagens pensionärsproletariat och samtidigt överväldtrar tunga bördor på våra barnbarn.
Även Du min Brutus, frestas man utbrista när f d DN-skribenten NES, Nils Erik Sandberg gör ett inlägg om hyresregleringen (SvD 19/6) .
Å ena sidan kritiserar han dårskapen att under 90-talet riva över 20 000 moderna lägenheter i norra Sverige, eftersom den s k allmännyttan inte ansåg sig kunna sänka hyran för att hitta hyresgäster, d v s införa ”marknadshyra”. Han noterar också att bostadsmarknaden fungerade väl på 30-talet, trots att bostadsministerposten inte ens var påtänkt.
Men samtidigt använder Sandberg ordet ”bostadsbrist” lika tanklöst som Mats har hanterat ordet ”elbrist”. Sandberg noterar dock, helt riktigt, att bostadsköerna skapats av förbudet mot prissättning på en fri marknad. Vilket betyder att det inte råder någon egentlig bristsituation; köerna har varit resultatet av korkade politiska beslut.
Tyvärr förtiger NES att det handlat om ren konfiskation av privat egendom, skamligt nog godtagen även av våra borgerliga partier och framför allt av ekonomiprofessorn Bertil Ohlin som 1957 satte P för Tage Erlanders kloka propå att slopa hyresregleringen
Ohlin var alltså en till synes mer inbiten marxist än Erlander, fast det handlade om ett rent taktiskt spekulerande som feltände – vilket väljarnas dyrt fått erfara via sitt helt onödiga men snart hundraåriga bostadsköande.
Hur obegripligt är det inte att dagens borgerliga partier FORTFARANDE godtar denna oslagbara idioti.
För några år sedan, inan man blev pensionär, så kollade jag fastighetsmarknaden angående min förestående pension… Hittade bl.a. en relativt ny konferensanläggning på gränsen mellan Halland och Västergötland.. Byggd med EU-pengar och kanske något felaktigt planerad, men till rätt pris.. (inga kompisar var intresserade..)
Sedan dök det upp en grupp villor i ett avfolkningsområde i norra Sverige.. till mycket rimliga priser per styck.. Samma där, inga kompisar var intresserade…
Ja, så höll det på några år, men nu får det vara.. Den globala turbulensen är för stor för en 40-talist, tycker jag…
Du har försiktiga polare, det är inte det sämsta, men inte alltid så bra heller, Nu var det förstås NES, Nils Eriks Sandbergs, logik jag kritiserade, med en passning också till Mats – om innebörden av det felanvända ordet ”brist” i sammansättningar som elbrist eller bostadsbrist. När inte ens sådant tycks gå att reda ut ens i detta forum är det illa ställt.
Att makteliten kallar sant för falskt och överskott för brist är lättare att förstå. Makten anses värd ett ganska högt pris i form av lögner och statistikfusk. Detta systematiska trixande är Löfvens och Kristerssons favoritarena, den borde förmenta frihetsvänner, inklusive Nils Erik Sandberg, hålla sig borta från. Vilket dom ofta gör, men dessvärre inte alltid och inte i detta fall.