Släng en slang uti brunnen…

… och önska dig nånting!

Dagens gästskribent är Sture Larsson

Jag noterar idag en intressant artikel om vattenförsörjningen i Skåne. För alla de kommuner som är beroende av egen försörjning baserad på grundvatten är emellertid den kritiska frågan: Hur många bergvärmebrunnar finns i området och hur förorenat är därför grundvattnet med okända ämnen?

I Sverige finns idag minst 450 000 bergvärmebrunnar ( när SGU redovisade 320 000 talade branschen om 450 000) och samtliga måste betraktas som infiltrationsbrunnar, som i princip är dumheter. De har tillkommit som en del av växthusgasteorin som inte existerar i verkligheten och de kan omöjligen återbetala de högre installationskostnader som de innebär jämfört med t.ex. ofarlig luft-luft eller luft-vatten-värme.

Verkningsgraden är nämligen låst till låga ingångstemperaturer, sannolikt under + 5 grader året om. Till detta kommer jordvärmeanläggningar som på sikt är enorma föroreningskällor. Det stora problemet är emellertid att de finns i tätort, d.v.s. mitt i hårdast förorenad miljö med nu uppåt 100 000 industriellt framställda kemikalier om vars egenskaper och förekomst vi vet lite om. Idag refereras t.ex. i media en undersökning som visar mental retardation hos barn p.g.a. bisfenoler. Jag erinrar mig en artikel som antydde att landet har mer än 500 pfas-förorenade ”vattenhål”. Den första domen i pfas-mål har redan fallit.

Det som normalt via s.k. perkolation skall ta decennier eller sekler kan nu t.ex i samband med en översvämning i området ske på dagar via bergvärmebrunnar. Skånsk bergvärme måste antas förorena det stora flödet Alnarpsströmmen som lär börja under Simris.  Bergvärmebrunnar enligt SGU Normbrunn 07 är inte täta = infiltrationssäkra. Till saken hör också att kemisten inte finner annat än det han söker.

För att förstå dilemmat. Vombverket bygger på sjövatten via infiltrationsdammar. Infiltrationen handlar om hundratals meter sandfilter. Ändå sålde Vombverket fram till ca 1998 vatten tämligen hårt förorenat med alggifter från Vombsjön. Jag råkade 1997 själv testa ett glas vatten från min egen kran och skärrades rejält av vad jag såg i form av fällning i glaset. Man hade inte förstått att dessa gifter kunde passera så stora sandfilter och alltså sannolikt därför inte analyserat. Dagens vattenleverantörer, kommuner eller kommunala bolag,  från grundvatten har ett enormt och snabbt ökande problem via sina grundvattenintag. Vad skall de analysera av 100 000 möjliga kemiska föroreningar och vad skall de rena och hur skall de rena. Tekniken finns inte, pengarna finns inte.

Via SGU och dess normbrunnsdirektiv sitter staten med ett enormt, strikt konsultansvar som kommunerna och brunnsägarna inte kommer att kunna komma åt. Det fanns i varje fall tills för något år sedan ingen oberoende utvärdering och det politiska internberoendet förhindrar säkert alla analyser.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Släng en slang uti brunnen…

  1. Jan Andersson skriver:

    Jag fick en offert för ett tag sedan från en seriös installatör av värmesystem i småhus. Mellan alternativen luftvärmepump dockad till befintlig elpanna och dito bergvärme (inkl. borrning) skilde det bara ca 30.000 SEK. Då hade valet varit lätt eftersom en luftvärmepump låter en del när den startar och går. Men så kom pandemin och jag flyttade istället. Dricksvattnet på förra stället kom från en vidsträckt sandmo ett par mil därifrån, på nya stället från en insjö i skogen, så det kan smaka sjögräs på sommaren. Men jag var mest bekymrad för ett läckande ledningsnät i mark nära gammal kemisk industri där man nu har ”sanerat” marken.

    Mental retardation har vi redan märkt av i stor skala, när den förra kommunen byggde vindkraftverk för hundratals miljoner i stället för att ta reda på var rören i mark gick någonstans, och flytta dem långt från fabriken. Och dessutom långt isär; sanitärt avlopp och färskt dricksvatten i samma dike är en rysare.

    Och hur många svenskar får fortfarande sitt dricksvatten genom trätuber eller tegelrör? Sådana var fortfarande vanliga för femtio år sedan. Järnrör (även rostfria) som fungerat länge kan det snabbt rosta hål på på grund av nya vagabonderande strömmar i mark, från elektrisk jordning av nya vindkraftverk, solcellsinatallationer, laddstationer för bilar och allt vanligare induktionshällar i alla kök.

    Men nu lägger man nog ner mest plaströr, men det är väl från dem som bisfenolerna kommer, eller? Men det är nog ingen idé att fråga på kommunkontoret, de har i många fall ingen aning om var rören går eller vad de är gjorda av. Jag fick svaret: ”Fråga en geolog”.

  2. Thomas skriver:

    Det man inte ser finns inte..
    Bergvärmebrunnar i Tyskland, om jag minns rätt, är bara hälften så djupa som i Sverige..
    De är också fyllda med lera (runt slangarna) så inget vatten ”kan” cirkulera..
    Detta är en omöjlig teknik i så djupa hål som man har i Sverige..

    All vattenreningsteknik tycks komma från USA, där man bara levererar råvatten till hushållen.. Hur man använder vattnet är en personlig fråga – medan man i Sverige levererar dricksvatten (Som folk skiter i)… Det är klart att det svenska systemet blir oerhört byråkratiskt (och dyrt) och innebär också att den (oftast) kommunala byråkratin vill dölja verkligheten.. som t.ex. att långa ledningar och begränsat flöde innebär svamptillväxt inne i rören som för en del medborgare skapar allergireaktioner, som de inte vet varifrån de får reaktionerna..

    Själv har jag haft källvatten som (tyvärr) runnit litet på markytan innan det nått min ”brunn” där det sedan flyttat sig genom plastslangar.. Det innebär att vattnet har haft en tydlig säsongskvalitet, med ”buljongkänsla” periodvis… Dock, jag lever fortfarande så lite ”buljong” tycks inte vara något problem om inte någon älg går och dör i avrinningsområdet…

    Naturligtvis så är en del vattentäkter stoppade på grund av kemiska analyser..
    Ett klassiskt sådant är atrazin i vattentäkten där ”ingen” vet varifrån detta kommer…
    Jordbruket, som man brukar ”hitta” som källa för allt ont, använde inte så mycket atrazin (utom i majsodling innan atrazin förbjöds, men som då endast rörde sig om några få hektar i Skåne)..
    När jag berättade detta för en kommunal vattentjänsteman, så blev han så lycklig.. Det var ju jordbruket ändå…
    Att vägverket använde atrazin förr, för att inte asfalten skulle blomma, är ordentligt glömt…
    Det finns massor av ”roliga” fenomen i Naturen och inte bara klimatproblem och vindkraftsverk..

  3. Dandersan skriver:

    Min bergborrade värmepumpsbrunn är 200 m djup.
    Men det är inte grundvattnet som cirkulerar i brunnen.
    Två rör-ett med nedåtgående vätskeström och ett med uppåtgående ström-av köldmedel.
    På så sätt kan jag kyla berget långt under NOLL.
    Grundvatten är bra eftersom det ger god kontakt med omgivande berg.
    Grundvattenflöde, i sluttningar, är perfekt eftersom kylan jag skapar förs bort.
    Jag tror de flesta har cirkulerande system utan läckage!
    Läcker det så är medlet drickbart!

    • Mats Jangdal skriver:

      Som jag förstår Sture är det inläckage av ytvatten via borrhålet, det som Thomas berättar att man tätar med lera i Tyskland, som är faran för förorening. Det finns ett inte bara ett hål, det finns närmare en halv miljon, som potentiellt läcker ner till grundvatten eller vettentäkt.

      • Dandersan skriver:

        En bergborrad brunn skall ha ett rör nedborrat till fast berg och tätat med cement-allt för att undvika ytvatten till brunnen.
        Jag gissar att Tysklands berg är sedimentärt med risk för betydligt lägre vattenstånd än våra. Saknas kontakt via vatten eller lera så kan den delen av brunnen inte avge värme till värmepumpen.
        Sen vet jag inte vilka föroreningar som Sture har i sitt ytvatten?
        Det är svårt att förhindra infiltration av ytvatten över hela ytan.

  4. Thomas skriver:

    jag är medlem i Västergötlands fornminnesförening.
    Det var en utfärd till Örestens fästning i Skene där vi besökte kullens topp..
    Man funderade då på hur fästningen fixade sitt vatten på 1300-talet..
    det måste ju funnits en källa på kullen, men idag då..?
    Tja, då jag kände till gården så berättade jag att källan sinade när man på gården några hundra meter bort, borrade efter vatten…
    Så Grundvatten är inte bara Grundvatten..

Kommentarer är stängda.