Demokratiska dilemman

Under 1800-talets senare hälft började delar av samhällsdebatten handla om demokrati. Ett samhällssystem som skulle garantera alla medborgare inflytande över besluten och därmed fullständig rättvisa. Detta var naturligtvis en utopi och det fanns de som påpekade denna felaktiga förhoppning om vad demokrati är och vilka problem den kan lösa.

Lika fullt infördes i flera länder demokrati från cirka år 1900 och framåt. Demokratierna är dock ganska olika utformade. En del är fortfarande monarkier, andra är republiker, vilka som har rösträtt, vilken makt författningen ger politiken och hur den makten fördelas kan vara ganska olika. I USA vägrade man till helt nyligen att kalla sin republik för demokrati.

I västvärlden har man efter andra världskriget urskuldat sin bristande utveckling och förnyelse av demokratin med att ”demokrati är ett dåligt sätt att styra ett land, men det är det bästa som finns”. Det är ett ovärdigt sätt att snöpa nödvändig debatt.

Världen förändras och utvecklingen står inte still, truismer naturligtvis, men ingen verkar reagera på att inget görs för att anpassa demokratierna till detta. EU, kanske någon säger, men nej, EU är snarare ett sätt att desavouera demokratin.

Låt mig räkna upp några frågor där demokratin i nuvarande skepnad inte har några eller i vart fall inte alls några tillfredsställande svar.

Svenskarnas ställning i Sverige
Att Sverige är historisk hemort för alla svenskar torde vara en självklarhet för alla ärliga människor. Lika fullt finns det svenskar som anser att man inte får uttrycka sig så, att det är diskriminerande mot andra människor, rent av rasistiskt. Men att hysa den åsikten är ju diskriminerande mot svenskarna. Vår högsta demokratiska församling har till och med förklarat att Sverige är ett mångkulturellt land. Med det beslutet har demokratin definitivt fattat ett beslut som demokratin inte hade mandat att fatta.

Samernas ställning i Sverige
Samerna är en folkgrupp med historisk hemort inom bland annat det område som utgör Sverige, men inte enbart här. De har dessutom hemort i Norge, Finland och Ryssland. Av politiska skäl, inte vetenskapliga eller historiska skäl kallas samerna Sveriges urbefolkning. Samerna är den enda folkgrupp som kallas Sveriges urbefolkning, den officiell orsaken är att de är i minoritet. En majoritet kan tydligen inte kallas för ett rikes urbefolkning, för den har för diffus särart.

Men samerna har av historiska skäl (en del är diskriminerande) andra villkor än övriga medborgare i Sverige. Fast det gäller inte alla samer, bara de renägande. Att denna kvarleva från en odemokratisk tid har fått leva kvar är både skamligt och bekymmersamt. De olika regelverken och anspråken ser inte ut att kunna lösas demokratiskt, alltså med omröstning där majoritetens vilja blir beslutande.

Inte heller är utsikterna goda till en permanent lösning som gillas av alla. Så politikerna låter bli att röra i allt som har att göra med samer och svenskar inom det område där båda folkgrupperna finns. Det skulle kosta för mycket i både politiskt anseende och pengar lösa frågan, så den sparkas vidare som en tomburk i rännstenen till nästa politiker att hantera.

Migranternas ställning i Sverige
Migranter är en samlingsbeteckning på människor som av olika anledningar kommit hit och vill stanna här, med avgivande av olika skäl. För arbetskraftsinvandrare finns sedan gammalt klara regler, ej kriminellt belastad, jobb och lön som går att leva på, är de viktigaste. För flyktingar med asylskäl är det FNs definition som gäller. Det är en ganska strikt definition och denna grupp är förhållandevis liten i förhållande till alla som kommit på senare år. Den överlägset största gruppen de senaste decennierna är de som kallar sig flyktingar, men har har mycket oklara skäl till varför de ska kallas för det. De kallas ofta för ekonomiska flyktingar och även bidragsturister.

Sverige har en mycket märklig ordning för att få bli en juridisk del av det svenska samhället. I princip alla som kommer hit accepteras som juridiska svenskar. I de flesta andra länder måste invandrare kunna visa att de språkligt, socialt och på annat sätt har anpassat sig till det nya landet innan de kan få juridisk status som medborgare. Men i Sverige får de rösträtt långt innan och helt utan krav på social och språklig anpassning. En sådan ordning får snabbt negativ inverkan på landets demokrati.

Äganderättens ställning i Sverige
Äganderätten har varit central i alla civilisationer i mer än 5000 år bedömer historikerna. Det första skriftliga beviset som vi känner till för det är 4200 år gammal kilskrift på lertavlor, som berättar att kung Urukagina av Lagash garanterar bönderna besittningsrätt gentemot adel, präster, krigsherrar och köpmän på sin mark. Vi skulle behöva dessa gamla regler här och nu, när exempelvis Vänsterpartiet anser att när stat eller kommun tar mark i anspråk för gemensam nytta och infrastruktur så ska markägaren inte ha någon ersättning alls. Varför de strök kommunismen ur partinamnet kan man undra, när den till alla delar ändå finns kvar i deras tankar. Men alla socialister tänker likadant, de tar gärna god odlingsmark i anspråk för växande tätorters behov. Förutom övergreppen på äganderätten är det att ta maten ur munnen på framtiden.

I Sverige har socialisterna ”demokratiskt” beslutat att markägare måste tåla intrång på sin mark och även att vissa naturprodukter med värde får avlägsnas av vem som helst utan ersättning till markägaren. De kallar det för allemansrätt. Fler och fler regler och lagar har tillkommit som inneburit allvarliga inskränkningar i ägarens rätt att nyttja sin egendom så som denne själv önskar. Fler är på gång, eftersom svenska politiker i EU bjudit in dess politiker och tjänstemän att fatta beslut som medför långtgående konsekvenser för svenskt skogsbruk. Här är demokratin inget skydd för markägandet. Eller med andra ord. Den politiska demokratin skapar otrygghet och direkt diskriminering mot ett av samhällets viktigaste fundament – äganderätten.

Frihetens ställning i Sverige
I Sverige är kollektivet norm. Kollektivavtal gäller på arbetsmarknaden och den som inte vill acceptera det jagas till utblottning och vanära. Sverige beskrivs ofta ett konsensussamhälle, och det skulle kunna vara demokratiskt. Men Sverige är i verkligheten ett konformistiskt samhälle. Det vill säga att det är tvingande att foga sig maktens eller majoritetens vilja. Detta är i grunden oförenligt med demokrati. Så därför säger svenskarna konsensus när de menar konformism.

Denna konflikt håller nu på att bli ovanligt lätt att beskåda. I plandemins spår följer ett konformistiskt krav på att alla måste vaccinera sig med ett ”vaccin” som inte utvärderats och godkänts. Det har ett tillfälligt tillstånd att brukas, inte mer. Politiker, media och officiellt tillfrågade experter säger alla samma sak. Alla måste vaccineras för den allmänna hälsans skull och i solidaritetens namn. Ingen av dem andas avvikande mening trots stort motstånd i breda grupper mot att chansa med en oprövad drog mot en smitta som de flesta smittade har 99,98% chans eller mer att överleva. Den konformistiska ”demokratin” i Sverige klarar inte att hantera två olika åsikter, viljor eller önskemål samtidigt.

Individens ställning i Sverige
Utan frihet och äganderätt har individen egentligen ingen ställning alls. Är det inte kollektivavtalet enligt beskrivningen ovan, så är det feminismen, genusdoktrinen eller rent av den mycket diffusa anti-rasismen som gäller. Sedan tidigare har sossepolitiken i modernismens och den starka statens namn frånskiljt medborgaren från sin egenmakt i det mesta från vaggan till graven.

Sanningens ställning i Sverige
Nej sanningen hålls inte högt i Sverige. Här är det dogmen som gäller. Dogmen om socialismens frälsning. Dogmen om klimathotet, mångfalden, hållbarheten. Dogmen om Covid 19s farlighet och hur experimentvaccinet frälser oss från lidande och död.

Demokratins framtid
Stora frågor inser ni säkert, kanske för stora för att hanteras av demokratin? Om inte demokratin klarar att hantera dem, vad skulle då kunna göra det? Om demokratin är det bästa sätt människan uppfunnit för att hantera samhällsfrågor av alla slag, varför skulle då demokratin inte vara lämplig att hantera dessa mycket stora och helt avgörande frågor för ett framåtskridande som gör att dessa reduceras till vardagsfrågor som redan lösts på ett principiellt plan och därefter hanteras av berörda medborgare själva?

Är demokratin oförmögen att förnya sig själv för att den varken har den handlingsfrihet eller handlingskraft som krävs? I demokratin så är det långbänk, förhandling och i bästa fall konsensus som gäller. I den konformistiska demokratin gäller jantelagen. Ingen får sticka ut, ingen får fatta egna beslut. I det nya digitala fragmenterade informationssamhället kan den politiska eliten inte upprätthålla bilden av att vara allvetande eller ens pålitliga. Starka ledare göre sig icke besvär. Folket våndas och far illa, men förmår inte välja de ledare som behövs för att bryta dödläget.

Delningsekonomi kallas den möjlighet att äga eller bruka något gemensamt som möjliggörs av internet. En effekt antas vara att stora företag går miste om affärer som individer gör direkt sinsemellan. Kan det finnas en utveckling där vi även får delningsdemokrati? Alltså att vi via internet finner intressegemenskaper som vi delar och därvid hanterar våra egna beslut utan inblandning av politiska partier och staten? Vad händer i det läget med nationen?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Demokratiska dilemman

  1. Thomas skriver:

    Allting är bara drömmar från 1800 och 1900-talen….
    när vi gick in i 2000-talet så kom det nya med en krasch, för exakt tjugo år sedan igår…

    Och igår var förändringen tydligt irreversibel. Särskilt för oss i Sverige, som alltid vill vara “moderna”…

    Tydligen började den “Moderna” epoken, Löntagarens tid, redan på 1200-talet då en del ställde sig frågan – Varför? Så har vi gjort sedan dess – men epoker tycks inte klarar sig längre än 700-800 år, så den “moderna”epoken närmar sig sitt slut. Med dunder och brak!

    För svensk del så förbereds en immigration av miljoner afghanflyktingar genom snyftpropaganda i SVT… Varför? Ja, just det… Frågeställningen från 1200-talet…
    Spännande tider.

  2. Jan Andersson skriver:

    Oj, en lysande sammanfattning av läget i världen. Man skulle vilja uttrycka sina tankar kring nästan alla problemställningar men ingen läsare skulle därför förändra sina åsikter utan bara leta efter bekräftelser på att man själv tänker lika eller tänker helt olika. Alla individer har egna tankar om allt, beroende på egna upplevelser och önskemål.

    Men vi kan inte leva helt självständigt, mycket få människor skulle kunna leva som eremiter utan kontakt med omvärlden. Alla måste alltså anpassa sig i mindre eller högre grad; den som sitter i fängelse till hundra procent, men den som är rik äger full frihet, eller?

    Den allra viktigast frågan är: varfrån kommer vårt välstånd? De flesta idag skulle nog tyvärr svara “staten” men staten har historiskt aldrig kunnat generera något välstånd, bara utnyttja andras entreprenörskap och hårda arbete för att kunna skapa gemensamma satsningar typ sjukvård, infrastruktur och försvar.

    För inte så länge sedan debatterades öppet om den “närande” och “tärande” sektorn men det ser man aldrig längre. Det närande sektorn, grunden för allt välstånd, ska helst bort. Alla värdefulla människor i landet som tänker aldrig så litet utanför konformismens fängelse ska också bort.

    Cementakrisen har gjort detta bottenlöst samhällsfientliga tänkande synligt för alla. Migrationen borde ha gjort det långt tidigare, liksom Olof Palmes hetsjakt på storföretagen redan på sjuttiotalet borde ha gjort, för att inte nämna nedmonteringen av jordbruket. Allt i den heliga socialismens tecken, fast ingen medlöpare egentligen har haft en aning om konsekvenserna.

    Vargfrågan är inte så stor i sammanhanget, men också en av de allra tydligaste översittarsignalerna. De som måste dela sitt livsutrymme med vargen hatar den intensivt! Men landbygden mobbar man hittills ostraffat, folket där tiger och lider och jobbar vidare, skit har man alltid varit van vid från överheten.

    De flesta rationaliserar sitt avståndstagande till konformismen genom att bara tänka på sig själva och kräva tillfredsställelse av sina speciella “behov”, utan att förstå sin roll i det större sammanhanget. Därför finns det nästan ingen som vill förstå att covidvaccinationerna är till för att rädda sjukvårdsapparaten kvar på kartan, och inte enskilda individer. De verkliga offren för covidpandemin är inte de covidsmittade utan alla de som inte getts plats för andra åkommor på överfulla kliniker.

    På femtiotalet var inneordet “vi”, nu är det “jag”. Se mig! Men titta då! Ett rop på hjälp i en skön ny värld när unga inte längre förstår sin plats i samhället som snart vuxna. Med all tydlighet kan de se att de inte duger eller kommer att räcka till, eftersom staten tar in så mycket utlänningar istället!

    Om man fick en örfil i skolan på femtiotalet och var oklok nog att berätta det för föräldrarna så fick man en eller två örfilar till. Skulle det inträffa nu mailbombar föräldrarna läraren och rektorn för att få läraren avsatt. Men – men en örfil i rätt tid när inte tillsägelser längre fungerade var kanske högst befogad och nyckeln till ett bättre liv som vuxen i ett fortfarande fungerande samhälle utan lyckopiller?

    • Göran skriver:

      Varifrån kommer välståndet? Ja, i Sverige skulle nog de flesta säga socialdemokraterna. Sanningen är mer att välståndet kommer från fria personer som inte begränsas av en massa lagar, regler och pålagor.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      “Vargfrågan är inte så stor i sammanhanget”?
      Kan säkert uppfattas så, men Jan, jag bjuder gärna in Dig en dag under brukningssäsongerna, vår och höst i det svenska lantbruket att sitta med mig på en traktor och gärna registrera och bokföra de miljontals “svartfågel” (kråka, skata, kaja) som tillsammans med glador och duvhök decimerar det svenska “fältviltet” till näst intill obefintligt. Förresten varför kan urbefolkningen i Nordsverige ha laglig rätt att värna sin egendom men inte vi andra? Vargen får inte äta Ren men gärna obegränsat antal Älgkalvar.
      Räven kan vi hålla efter någorlunda men vilda katter som stryker längs hägn och remisser det är strax något helt annat. En hopplös uppgift som fanatiska miljögalningar gör allt för att sabotera. Dessa individer (miljögalningarna) har jag numera inlemmat i gruppen rovdjur. Konstigt, att rovdjuren skall finnas på landsbygden till mest möjliga skada för dem som bor där men inte de stackars människorna som skyddas av polis, betong och gatlyktor, bevare dem från undergången, Milde Herre Gud!
      Mattemplens tid är kanske snart förbi?

      • Jan Andersson skriver:

        Vargen i Värmland har tvingat ett flertal som jag råkat vara bekant med och som hittat sin drömtillvaro på landsbygden utan att vara lantbrukare till yrket att flytta in till tätorterna igen. Det finns inte några rationella skäl till detta utan mest psykologiska.

        Från den dag man första gången sett en varg stå stilla i ett hörn av ens mark och stirra så tänker man varje dag på vad den skulle kunna göra när man lämnar bostadshuset för att gå till ett uthus eller gå en sväng på markerna och njuta av tillvaron. Att gå ut ensam i mörkret upplevs som ytterst obehagligt.

        Även de tuffaste kommer till jobbet och säger att nu är det roliga slut, för vänner, barn med barnbarn kommer inte längre ut för att vistas en helg på deras lantställen. “Jag törs aldrig ta dit barnbarna igen” är en vanlig tanke.

        Det fanns en by med 45 barnfamiljer, men när vargen kom flyttade 43 tillbaka till staden.

        Vargen är nog helt ofarlig för människor idag, men många har hästar på sin mark som andra hyr in men som man har ansvar för, och andra skaffar kanske några får och bygger gärden runt betesmarken.

        Det är kanske tio års glädjefullt slit som går till spillo när man flyttar tillbaka till tätorten, och egendomarnas värdestegring är så liten att det aldrig lönar ekonomiskt att investera i något, men man gjorde det ändå för sin och sina barnbarns skull.

        Vargförespråkare bor ofta mitt i den största tätorten och har troligen inte en susning om vad jag här beskrivit.

      • Jan Andersson skriver:

        Tack för inbjudan, jag har faktiskt som en gång inbiten stadsbo hjälpt en skolkamrat att plöja en åker. Det var för sextio år sen och jag satt mest på stänkskärmen eftersom traktorn helt saknade bromsar och rattglappet var ett halvt varv eller så…

        Efter plöjningen skulle vi så, men alla säckarna med utsäde var märkta med en stor röd dödskalle. Jag frågade varför, och gillade inte svaret jag fick, så jag drog mig tillbaka till staden. Vi hade förresten en fantastisk kemilärare på realskolan, där vi båda gick…

      • Mats Jangdal skriver:

        Var och sköt in älgstudaren i helgen. De skånska jägarna tror att när vargen börjar ta hästsportföl värda miljoner blir det slut med varg i Skåne. Ville inte, men var ändå tvungen att göra dem ledsna. Sådana förluster hos “överklassen” kommer bara vara till glädje på LST.

  3. Göran skriver:

    Långtidsminnet är inte så bra hos folk. Kan någon här säga ett västerländsk land som har haft så kallad demokrati i mer än 50 år som idag inte har problem med invandring som delvis förstör landet?

    Jämför med de så kallade östeuropeiska länder som har haft demokrati i 30 år, där befolkningen fortfarande har ett motstånd mot invandring.

    Min slutsats är att demokrati är ett självförstörande system.

    Bättre namn på demokrati borde vara pöbel.

    • Mats Jangdal skriver:

      Det var också ett vanligt argument på 1800-talet, att demokrati bara skulle bli pöbelvälde.
      Ändå skulle jag påstå att Schweiz inte har problem med invandringen. Men de är ett lysande undantag.

      • Göran skriver:

        Jo, både Schweiz och Island kan vara undantag, men det är krafter bland pöbeln i dessa länder som vill ha mer invandring.

        Ska vara kallt beräknande, så ska man aldrig ta emot invandrare som har högre barnafödande än den inhemska befolkningen. Gör man det, då dömer man även sin egen befolkning till undergång.

        I Schweiz kan folket i alla fall folkomrösta om det ser att utvecklingen går åt skogen. Vad kan vi göra i Sverige? Ingenting. Det snackas om integration eller att vända utvecklingen på 20 års sikt, men dessa kort tänkande individer förstår inte att om 20 är det för sent att vända på något, om det inte sker med våld; inbördeskrig med andra ord.

        Något att tänka på när man köper hus. I vilken del vill man ha sitt hus? I den islamiska delen av Sverige eller i den etniskt svenska delen av Sverige?

        Och vad kan Sverigedemokraterna göra som många hoppas på? Ja, det krävs att 70 % av svenskarna röstar på dem för att få majoritet i riksdagen. Det kommer aldrig att ske. För varje val måste ännu mer svenskar rösta på SD, osv.

      • Jan Andersson skriver:

        Det verkar som demokrati bäst utövas i mindre grupper. I stora länder som USA är folk från öster till väster, norr till söder alldeles för olika för att ska bli komsensus om någonting – utom pengar. Sverige är också diversifierat från norr till söder, stad och land. Smålänningar och västgötar skulle inte se några större problem med att bilda egna suveräna nationer, allt skulle rulla på som vanligt. Värmland och Dalsland vill nog helst tillhöra Norge. Skåne skulle falla i armarna på Danmark dag ett.

        • Mats Jangdal skriver:

          Tror Värmland skulle klyvas i en östlig och västlig del. Den västra till Norge och den östra till Bergslagen.
          Är inte heller så säker på Skåne. De är rätt glada för att vara sig själva nog idag. Kanske ihop med södra Halland och Blekinge.

          • Jan Andersson skriver:

            Historiskt hade skåningar och hallänningar helt olika mentalitet. Skåningen var gästvänlig och jovial, hallänningen inbunden och misstänksam och drog gärna kniv.

            Det finns en gammal skröna om detta:

            En skåning vandrade norrut i gränstrakterna mellan Skåne och Halland när han såg en man komma vandrande motsatt väg norrifrån. Han tänkte att det kunde nog vara en hallänning och det gällde att hålla honom på gott humör. Så han tog fram snusdosan och höll fram den när de möttes. Hallänningen tog för sig och tog gärna också en andra pris när skåningen bjöd så generöst. Men när båda skulle gå vidare säger hallänningen: — Du e nok en gohelliger man, men ja måste nok skära dej lette ändå!

            • Mats Jangdal skriver:

              Det visste jag inte om hallänningar. Har samåkt med en sådan mellan Luleå och Piteå. Efter några vändor i hans Renault 4L sa jag stopp, antingen åker vi i min Citroen GS eller så åker jag själv.
              Jag hann å stanna i ishalkan när älgskocken sprang över E4 i mörkret!

      • Jan Andersson skriver:

        Vad kungarna under stormaktstiden strävade efter var ett land som var lätt att försvara, som alltså hade naturliga gränser. De lyckades de med! Men idag? Denna tanke är knappast så relevant längre eftersom det är EU:s diffusa gränser som gäller. En annan sak kungarna försvarade var den protestantiska kyrkan, med motiveringen att de katolska länderna behandlade sina undersåtar väsentligt brutalare.

    • Åke Sundström skriver:

      Relevant jämförelse, men fel slutsats. Sant att demokratin är mer levande i forna öststater än i Sverige. Men detta beror inte på att “demokratin är ett självförstörande system”.

      Det är faktiskt inte demokratins fel att POLITISKA PARTIER vägrar leva som man lär och i praktiken omvandlar folkstyret till ett politikervälde. Man väljer, med öppna ögon, att vända sina egna väljare ryggen och etablerar antidemokratiska system som nära påminner om Mussolinis Italien.

      Särskilt skamligt att partier som kallar sig konservativa eller liberala spelat ledande roller i denna grundläggande omvandling av Sverige. Konkret: Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och deras bunkergäng har mer att skämmas för än Stefan Löfven. Att socialister gillar socialistisk dirigism är förstås mindre förvånande än att förmenta marknadsliberaler gör det.

      • Thomas skriver:

        tja… det gamla vanliga…
        Den svenska fascismen uppstod helt klart på 1930-talet…
        Som en socialdemokratisk maktfunktion, där särskilt den “myrdalska sociala ingenjörskonsten” blev tongivande…
        Det är naturligtvis svårt för oss infödingar att se detta, men läser man Torsten Nothins böcker från 1950-talet så blir det klarare..
        Eller avhandlingen “Ett folk av mänsklig granit” (som givetvis inte blivit så populär)…
        Så blir det klarare..att efter Enkammarriksdagens införande som ju var en effekt av socialfascismens maktövertagande via byråkratisk funktion med ramlagar och föreskrifter i myndighetsutövande så är dagens situation given.
        Påfåglarna i Riksdagen är just bara påfåglar…
        (måste man bli på dåligt humör jämt…?)

        • Åke Sundström skriver:

          Dåligt humör skall man akta sig för – och nu var det ju inte dig jag kritiserade, utan Göran och hans tal om demokratin som ett “självförstörande system”. Jag har också kritiserat Mats för hans benägenhet att skjuta på fel pianister, skylla allt elände på de s k oligarkerna, Rockefeller och hans polare.

          Men jag påminner gärna om vikten av att skilja mellan den faktiska fascismen (Tyskland och Italien på 30-talet) och vad vi kan enas om att kalla “fascistllknande” system. Ordval betyder, som Orwell predikade. .

          Gunner Myrdal var en klassisk socialdemokrat och medansvarig för uppbyggnaden av Palmes socialstat. Men han var ångerfull på äldre dar (ett ganska ovanligt pudlande, om än lågmält formulerat) och förtjänar nog inte att bli ihopkopplad med tyranner som Mussolini eller Hitler.

          Det borde vara tillräckligt skrämmande att vi har förmenta frihetsvänner som Bild, Reinfeldt och Kristersson att anklaga för antidemokratisk retorik och marxistiskt medlöperi. På en dogmatisk vänster kan man inte ha några förväntningar. .

          • Thomas skriver:

            Hur det fascistiska förtrycket känns i skinnet avgör vad det är, inte vad fascisterna själva kalla sig…

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Några tankar kring Mats fantastiska inlägg.
    Samefrågan har ju politikerna löst genom den genom korrupta Anna Skarheds insatser om jag inte missminner mig. ”Så politikerna låter bli att röra i allt som har göra med samer och svenskar inom det område där båda folk grupperna finns”.
    Den domen är väl bara en introduktion till vad som komma skall. Domen berörde väl bara Girjas sameby än så länge. Just det, vad är den s k ”renbeteslagen” om inte diskriminering av svenska folket.
    Beträffande det ”mångkulturella” har ju aldrig svenska Folket överhuvudtaget tillfrågats vad jag vet.
    ”Men i Sverige får de rösträtt långt innan och helt utan krav på social och språklig anpassning. En sådan ordning får snabbt negativ inverkan på landets demokrati”.
    Det är ju en ren skymf mot svenska folket som tvingas ge bort vad generationer av svenskar kämpat för.
    Det vulgärsocialistiska ordet ALLEMANSRÄTT skulle kunna analyseras och borde snarast utplånas ur den svenska Regeringsformen. Det är nog det värsta skamgrepp socialisterna utövat mot svenskarna. Det har intet med rätten att ströva fritt i svensk natur utan enbart möjligheten att inskränka och kränka äganderätten och nyttjanderätten till enskild egendom.
    ”Sedan tidigare har sossepolitiken i modernismens och den starka statens namn frånskiljt medborgaren från sin egenmakt i det mesta från vaggan till graven”.
    Nog så sant. Men hade förmodligen aldrig kunnat inträffa om vi hade haft personval i Sverige med möjlighet att sparka de politiker som missbrukar väljarnas förtroende och det inte finns något förbud mot att köpa röster. Det är något så fruktansvärt genomfalskt, MÄN får inte köpa sex men kvinnor får ostraffat sälja samma vara.
    ”Sanningens ställning i Sverige”?
    ”Nej sanningen hålls inte högt i Sverige. Här är det dogmen som gäller”.
    Det är ju helt gratis att ljuga i Sverige. T o m den svenska polisen kan inför sittande rätt blåljuga.
    Och skulle någon svensk medborgare försöka försvara sin heder mot svenska staten är det bara till att glömma. Se bara vad Bildt och Fredrik ”den kale” Reinfeldt lyckats undkomma genom årens svek och osanningar, svenska folkets dom, var blev den av?
    ”Folket våndas och far illa, men förmår inte välja de ledare som behövs för att bryta dödläget”.
    Fick vi bara stryka oärliga och tveksamma kandidater på valsedlarna och tjänstemän endast tillåts räkna röster och redovisa resultaten från valen under dagtid. Det kunde vara ett steg i rätt riktning.
    Då kanske media hade fått göra själ för namnet.
    Tack Mats för att Du håller FRIHETSPORTALEN levande.

    • Göran skriver:

      Om vi låtsas att en demokrati skulle fungera, då kräver det att varje person som röstar är insatt. Vad vi ser med icke svenskars rösträtt, är att det egentligen inte är någon som bryr sig om utifall demokratin i Sverige skulle kunna fungera.

      • Jan Andersson skriver:

        Vad är väsentligt i livet, och vad är helt oväsentligt i förlängningen? Äsch, jag lever för stunden, morgondagen är en skälm. Rösträtt? Vilken partiledare har snyggast blus eller har elaka ögon? Haha, jag röstade på X för X skriver så kul kommentarer på Twitter!

Kommentera