Dagens gästskribent är Tege Tornvall
Dyrare bilar. Högre skatt. Mindre subventioner. Dyrare bränsle. Dyrare el. Dyrare försäkring. Dyrare parkering. Färre P-platser. Trängre på gator och vägar.
Det väntar bilister och bilägare framöver. Inte ens elbilar slipper undan. De som bestämmer detta är det lilla Miljöpartiet, som i rådande parlamentariska läge får fritt spelrum för sin allmänt bilfientliga syn.
Att ogilla avgaser, buller och trängsel är de inte ensamma om. Men de ogillar också att vi alls tar oss fram i privat ägda bilar. De vill få oss alla att åka kollektivt med tåg eller buss – och ännu hellre att gå eller cykla.
Detta passar möjligen raska och pigga stadsbor i aktiv ålder. Idealet tycks vara tusentals hurtbullar på språng med kruska och morotssaft i ränseln. Men många fler varken är, vill eller kan vara det.
Det gäller inte minst alla som med eget arbete skapar det svenska samhällets bestånd och utveckling. Vars arbete bidrar till barnavård, skola, utbildning och forskning, sjukvård, äldrevård, polis, försvar och andra samhällstjänster.
För dem är tid en bristvara och avstånd ett hinder. Tid sparar de och avstånd övervinner de med egna bilar. Arbetet att köra dem utför de själva, oftast oavlönat – men beskattat. Det vet våra politiker och utgår ifrån om det blir orostider.
Men annars är privatbilismen en tacksam skatteko. Den sinar aldrig, eftersom det privata transportbehovet är så stort att det sällan kan mötas med kollektivtrafik.
I stället för att tacka för hjälpen och underlätta ägande och bruk av egen bil svarar riksdag och regering med fler begränsningar och hårdare pålagor.
Så här ser svenska bilisters vardag ut hösten 2021:
Bilpriser: Bara mindre bensin- och dieselbilar kostar under 300-350.000 kronor. Laddhybrider kostar 50-100.000 kronor mer. Rena elbilar i praktisk storlek kostar runt halvmiljonen eller mer – men ger än så länge 70.000 kr bonus.
Leasing: Mindre bensin- och dieselbilar kostar 2-3.000 kronor per månad för 3-årskontrakt. Några få elbilar leasas ut för runt 3.000 kronor för att ge fart åt försäljningen. Men flertalet kostar minst 4-5.000 kronor. Företag får dra av momsen.
Skatt: 360 kr per år för alla. Bensin- och dieselbilar 107 kr koldioxidskatt per gram och km mellan 90 och 130 g/km. 132 kronor per gram för över 130 g/km. Höjd skatt 2022: för en VW Passat 1.700 kr dyrare = 9.000 kr per år. 70.000 kr bonus för elbilar, men ingen bonus för elbilar som kostar över 700.000 kr. 2023 sänks bonusen till 50.000 kr.
Bränslen: Bensinpris i oktober ca 17:50 per liter, diesel 19 kronor. Nya höjningar på gång. Reduktionsplikt = iblandning av etanol ökas successivt till 2030 med 28 procent för bensin och 66 procent för diesel. Sämre för motorerna. Lägre energiinnehåll = högre förbrukning. Dyrare.
Laddning: Direkt från nätet 1:50 per kWh = ca 3 kronor per mil. Laddbox hemma /på jobbet inkl. installation: 10-20.000 kr. På fem år: 2-4.000 kronor per år = ca 1:50-3 kronor per mil. Vid laddstolpe 2-5 kronor per kWh = 4-10 kronor per mil. Ionity tar 8:70 per kWh = 17:40 per mil. P-avgift kan tillkomma. Billigast ladda hemma = begränsad räckvidd.
Parkering: Landsort och mindre städer har ännu ofta P-skiva för gratis parkering. Större städer tar P-avgift från några kronor ända till 50 kronor per timme i Stockholms innerstad. Uttalat MP-syfte: att få ut bilar ur städer.
Garage: Hyran per kvm ligger kring 500-1.000 kronor per år = 12-24.000 kronor per år, högre i storstäder. Den ökar med efterfrågan.
Försäkring: Dyrare med dyrare bilar och mer känslig elektronik i bilarna. Aktuell knäckfråga med elektronisk förarassistans: vem körde bilen i en olycka?
Finansiering: Låga räntor ger billiga lån och gör privat leasing intressant. Men ökande tryck mot högre räntor kan om några år ge räntor på 4-6 procent och högre lånekostnader.
Förmånsbilar: Nya regler höjer kostnaden och minskar avdraget. Det blir ingen skillnad mot att köpa och äga bilen privat – annat än att man som privatperson slipper finansiera affären. I gengäld binder man sig för fast månadskostnad under avtalstiden. Förmånen minskar pensionsgrundande inkomst.
Slutsats: Att ha bil blir allt dyrare och svårare med skatter och regleringar. I större städer kan extra kostnader nästan fördubbla totalkostnaden. Man kan åka mycket taxi för denna kostnad, men bilen ger egen frihet – även i yrkeslivet.
Tege Tornvall
Förr beundrade jag alla som hade haft turen att födas i Stockholm eller lyckats etablera sig där; nu tycker jag bara förbannat synd om dem som tvingas bo i Stockholm, Göteborg eller Malmö. När jag möter dem verkar de kuvade, tysta och skamsna, i bästa fall sammanbitna.
I landsbyarna, om man lyckas samla ihop några strängt upptagna invånare på samma ställe så gnistrar de av energi och välvilja.
Dessutom är det vackert, människovänligt och tryggt på landet, åtminstone så länge man får ha bil. Någon elström till övers för elbilar finns inte, så det saknas det allt intresse för.
Städerna trasas sönder av alla ombyggnads- och förtätningsprojekt i allt snabbare takt, resultatet när de någon gång lyckas bli färdiga med något är så fult att till och med invånarna protesterar ibland, de som för att stå ut annars vant sig vid att acceptera allt med ett axelryck.
Det gäller nu att förpassa skräckmissionärerna dit de hör hemma – för alltid.
Och så var sagan slut och alla kunde leva lyckliga alla sina dagar.
Är man född på landet tror man många gånger att t.ex. Stockholm har så mycket mer att erbjuda. Stockholmarna hånar landsbygden för Sibylla-kiosken, men går alltid till samma krog. Vad är skillnaden?
Var känner man sig som ensammast? I huset i skogen eller i lägenheten i storstaden? Är man bland massor med folk man inte känner, då känner man sig ensam.
Vad gäller kreativitet, så kan jag säga att i storstaden finns det gott om folk som säger att man inte kommer att lyckas, medan vistelse på landet erbjuder bra mycket mindre av den varan.
Jag har bott omväxlande i storstäder och i landsbygd och måste säga att landsbygd har varit bra mycket bättre än storstad.
Folk man inte känner eller skulle vilja känna för allt i världen…
Om man lägger ihop alla skatter som bilister drar in – skatt på bilen; skatt på drivmedel; skatt på service av bilen; skatt på bensinstationer osv. -hamnar vi på upp emot 100 miljarder kronor per år. Av dessa pengar går 22-25 miljarder tillbaka till bilägarna i form av vägar.
Av ovan kan man lätt se att om vi bilister fick ta hand om vägar helt privat, så skulle vi ha mycket bättre vägar i Sverige och som bilist betala betydligt mindre. Svaret på frågan om vem som ska bygga vägarna är enkelt: Vi bilister.
Samma kan vi implementera på vad som helst. Av det kan vi enkelt förstå att alla statliga projekt som medborgarna tror att staten måste driva bara är en myt. Statlig verksamhet är bara till för att dra in mer pengar än nödvändigt och att utöva makt och kontroll.
Min första bil var av ett udda märke som inte gick igenom besiktningen på grund av rost och att någon bytt chassinummer och krånglat med registreringsnumret. Jag lyckades reda ut det hela och få hjälp med svetslagning och ett intyg från polisen att bilen var OK. Jag fick den mycket billigt, men den gick sedan 5000 mil utan större krångel. Nästa bil var en gammal tvåtaktare med defekt motor. Jag lyfte ut hela motorn och plockade isär den i tvättstugan, och den blev riktigt pigg sedan. Och så fortsatte det i femton år, min första fabriksnya bil var en tjänstebil, men glädjen blev kortvarig eftersom förmånsvärdet höjdes rekordsnabbt, och jag fick tjocka bruna kuvert från Skatteverket därför att kamreren på jobbet hade bokfört tjänstebilarna på fel sätt. Det gick till rättegång innan anklagelserna annullerades helt. Någon mer tjänstebil blev det inte eftersom jag inte ens hade råd med förmånsbeskattningen, fast mitt jobb innebar mycket tjänsteresor. Jag fick ta företagets längsta resor, med flyg och hyrbil, för att kunna jobba alls.
Nu som pensionärer är vi helt beroende av en bil för allt, men enligt MP ska den bort om tre år. Vi kan inte ladda en elbil någonstans i trakten. Det innebär att huset blir värdelöst, och att vi helst själva borde gå upp i rök (om vi läser mellan raderna).
Snygg politik av en regering som jag inte ens skulle anlita för att byta sand i en sandlåda.
Var finns oppositionen och protesterna? Kristersson sitter och surar för att han blivit kallad blåbrun. Där är det långt kvar innan han kan samla sig och ens fundera på vilka skyldigheter en oppositionsledare har i en demokrati.
De som är födda på 1940-50-talen har levt i en fantastisk tid..
Vi började med att se de sista hästdrivna transporterna i städerna och även trehjuliga förkrigs-HD som budfordon..
Trafiken förändrades i en rasande takt.. Inte konstigt att man ”trodde” på månfärderna när ens egen tekniska förändring var så enorm – att gå från förkrigspräglade engelska Triumph och BSA till Honda 750 som gjorde 200…. och detta bara på två-tre år..
Men så stannade allt upp med oljekrisen och skuldsamhället blev mallen..
att man ifrågasätter månfärderna tycker jag är helt i sin ordning då inget egentligen blivit bättre sedan Honda 750 introducerades 1968-69…
Den svenska motorutvecklaren från Motala tog sin egen v-motor och försökte sälja den i Tyskland, men hittade ingen köpare – medan ryktet förtäljer att Yamaha hade ett kontor i den stad där han försökte sälja sin idé och därefter kom då Yamaha TR-1 ut på marknaden med ett nytt motorkoncept.. som man har än idag.
Har något förändrats? inte egentligen… bygger man ut vägnätet så ökar bara trafiken.
Hur vänder man på detta? Genom att sänka på skatten för särskilt de låga inkomsterna..
den princip som Miljöpartiet lanserade på 1980-talet, om att skattebalansera genom höjning på vissa saker och minska på andra blev fel hanterat, då man sänker skatten för tunnelbaneåkare i Stockholm och höjer skatten för bilåkande landsbygdsbor, när man måste göra justeringarna på individnivå och inte mellan individer – som det nu är…
Så att uppleva hur samhället självförvållat nu faller tillbaka till ett fattigsverige med en majoritet av tiggare och socialfall och en liten byråkratisk elit som anser att de som inget har ”är lata och aldrig har arbetat” är, som sagt en fantastisk upplevelse….
I min bostadsrättsförening kostar laddstolpen 300 kr/månad. Med 1200 mil per år så innebär detta 3 kr/mil. Elanvändningen debiteras separat. Så vid publika laddstolpar bör elen kosta 5 kr/kWh och då blir milkostnaden cirka 10 kr/mil. Dieselbilen drar 0.6 l/mil och dieseln 20 kr/l dvs kostnaden blir 12 kr/mil. Ingen större skillnad mellan elbil och dieselbil.
Sen är det ju så att dieselbilen har i det närmaste obegränsad räckvidd medan en elbil är mycket begränsad utanför städernas möjligheter till laddning. Inga spontana resor till fjällen där inte! När man läst om alla stolligheter som MP kläckt ur sig på sin partistämma så inser man hur långt borta medlemmarna i det partiet lever från verkligheten. T o m gamle Birger Schlaug tar avstånd från det tokpartiet numera vilket inte vill säga lite! Kanske är Sverige utsedd som experimentland av globalisterna för att se hur långt man kan driva en från början foglig befolkning innan det smäller och samhällets grundvalar eroderar bort? Tja, vem vet vilka tankegångar som styr globalismen när deras planer ska implementeras och realiseras! Möjligt är det så att experimentet går ut på att se om det verkligen går att ruinera ett f.d rikt land och se om folket kan anpassa sig till ett liv i armod efter årtionden av välstånd utan att det blir upplopp och motstånd?
Jag kör 2500 mil per år som pensionär, i min mest aktiva tid 5000 mil per år. Det var inte så mycket, kunde ha åkt mer…
Du åker lite mer än medelsvensson och då blir driftskostnaden för elbilen lägre.