I huvudet på Putin – enmanskrigaren

Dagens gästskribent är Christer Nilsson

Två saker har Stalin och hans beundrare Putin gemensamt. Båda ville krossa den ukrainska nationalismen. Båda drömde om att härska över jordens största imperium och att utvidga detta i samma anda som Ivan den förskräcklige på 1500-talet och Peter den store på 1700-talet. Tsar Peter krossade vid Poltava (ligger i dag i mellersta Ukraina) år 1709 Karl XII:s armé vilket senare ledde till den svenska stormaktens fall. För Stalin gällde utrotning av ukrainare 1932-33 när han verkställde en gigantisk svältkatastrof då 7 miljoner dog varav hälften barn, vilket för evigt sitter fastbränt i den ukrainska folksjälen. Ihågkommen som ”Holodomor”, hungerdöden.

För Putin gäller det att återerövra de randstater som förklarade sig självständiga efter Sovjetunionens sammanbrott 1991. ”Makt och styrka ska ta tillbaka Rysslands historiska äganderätt”, säger denna farlige moderna despot när han den 24 februari 2022 med brutal vapenmakt lät överfalla Ukraina i ett fullskaligt krig. Mannen som härskar över jordens största land och största kärnvapenarsenal tillräckligt stor för att ödelägga klotet. Men kriget har pågått i Ukraina sedan 2014. Ukrainsk militär har skjutit på och bombat den rysktalande separatistbefolkningen i östra Ukraina i många år. Man beräknar att 14 000 civila har dödats. Det skriver inte systemmedia om. Men tro inte annat än att jag anser Putin vara en hänsynslös despot med många människoliv på sitt samvete och att jag ömmar för de drabbade människorna som bor i Ukraina och som nu i allt mer omfattande utsträckning flyr för sina liv.

Det är ingen söndagsskolegosse som ligger bakom allt detta. I sexton år 1975-1991 var Putin, född 1952 i Leningrad, KGB-officer i Sovjetunionen. I flera år var han stationerad i Östtyskland där han utbildade Stasi i att övervaka, förfölja, trakassera, spärra in och tortera misstänkta regimkritiker. Precis som han idag gör med de ryssar som protesterar mot invasionen av Ukraina. Det ligger något djupt förljuget i den bild som målas upp för det ryska folket av de hårt kontrollerade medierna: ”Den ukrainsktalande befolkningen hotar de cirka 30 procent rysktalande – som länge sett sig mer som ukrainare än ryssar – och den nazistanstrukna regimen, enligt Putin, med den rysktalande och judiske (sic!) presidenten Volodymyr Zelenskyj, vald 2019, i spetsen hade låtit Nato installera offensiva vapen”.

Man kan rent intellektuellt förstå Putins ödesdigra val om en invasion. Att han känt sig hårt trängd av västs oblyga – och idiotiska – strategi att försöka inlemma Ukraina i Nato respektive EU. Hur korkat och självförvållat har inte USA och EU agerat här. En anledning till beslutet var säkert att väst spelat både arrogant och okunnigt om Rysslands oeftergivliga krav om en ”röd linje” vid Ukrainas gräns och att man ignorerat Putins förhandlingsvilja i flera år. Andra viktiga anledningar var de 20 000 natosoldater som fanns i Ukraina i färd med att utbilda och träna den ukrainska armén, samt att det enligt uppgifter fanns anläggningar för tillverkning av biovapen, finansierade av Pentagon. Källa: Reuters.

Det förefaller obegripligt att man med propagandans hjälp kan tuta i en hel rysk befolkning alla uppenbara lögner som cirkulerar om kriget och dess orsaker. Men ryssarna gillar Putin – fortfarande. Han håller ordning på oligarkerna och byråkraterna, trots att de senare svämmar över alla bräddar och trots att en gigantisk korruption bara förvärras. Man gillar också hans kompromisslöshet gentemot USA och Nato och den aggressiva och våldsamma politiken mot små grannländer, som Georgien, och nu senast ”hotet” från Ukraina. Ryssarna gillar Putin därför att han fingertoppskänsligt aktar sig för att fördöma den sovjetiska historien. Han tiger om att kommunismen tagit livet av flest antal människor av alla politiska system. Han tiger om annekteringen av de baltiska länderna, om överfallet på Finland, om Gulaglägren, om alla de blodiga utrensningarna. Putin låtsas som om allt detta inte fanns. Dånande ekar tystnaden kring samarbetet med Hitler, styckningen av den polska staten, det ryska folkets lidande och Stalins tillkortakommande som överbefälhavare. Mängder av smutsig byk är otvättad. En blind fläck i ryska samhällets öga.

I krigets pipeline ligger nu allt ökande flyktingströmmar till EU, inrättande av en ryskstyrd marionettregim, eller i varje fall att Ukraina inte ansöker om Natomedlemskap samt erkänner att Donbassregionen i östra Ukraina och Krimhalvön ska vara ryskt. Vidare hårda sanktioner mot Ryssland från västvärlden, stopp för Nord Stream 2 samt spelet om oljan och gasen från Ryssland. Som en detalj i detta vilar det ett löjes skimmer över västvärldens patetiska beslut att frysa alla tillgångar för Putin och utrikesminister Lavrov. Dem kan man se i månen efter. Vladimir Putins tillgångar, uppskattade till lågt räknat 300 miljarder kronor, ligger hermetiskt dolda bakom ”icke-transparanta” nätverk av offshore-fonder världen över. Han kommer att leva gott på sin ålders höst.

Man kan lyssna på den kunnige John Mearsheimer, professor i politisk vetenskap vid Chicago University – https://www.youtube.com/watch?v=JrMiSQAGOS4 – som menar att Nato alltmer börjar likna en papperstiger. Trump tänkte på ett sätt rätt när han ville dra sig ur samarbetet med denna koloss på lerfötter och att det var dags för nya, moderna försvarsallianser i stället. Mearsheimers slutsats är att Ukraina måste kunna bli en neutral buffert mellan Nato och Ryssland. Men hur ska vi kunna komma dithän utan att aggressionerna ytterligare trappas upp?

Det räcker med att titta på den etnisk-språkliga kartan över Ukraina för att förstå hur komplicerat det kan vara – med två så olika grupper invävda i varandra – att försöka leva fredligt tillsammans. Spåren från Balkankrigen och Rwanda-konflikten förskräcker.
Vi har ännu inte sett tydliga tecken på ”etniska rensningar” men de lurar runt hörnet.

Christer Nilsson
historiker, författare

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på I huvudet på Putin – enmanskrigaren

  1. Jan Andersson skriver:

    Bakom mycket oro i världen efter det obegripliga första världskriget står England och dess makthunger att integrera allt mer av jordens länder i det brittiska samväldet : ”Rule, Britannia, Rule the world…”. De gjorde det också med våld om inget annat hjälpte, och engelska blev världsspråket som vi måste lära oss i skolan, fast tyska för oss i Sverige hade varit naturligare.

    Maktbalansen i världen blev allt skevare, vilket Hitler ville ändra på genom ett vänskapsavtal med Ryssland, vilket också genomfördes och undertecknades av ryska och tyska diplomater 1939. En rysk diplomat hade frågat efter signeringen: ”Vad gör vi med Polen?” och den tyska diplomaten hade svarat med ett skratt: ”Det får vi väl dela på!”.

    Hitler var nöjd med avtalet, men tre veckor senare trängde ryska styrkor in i Polen för att annektera ”sin halva” och han förstod att de tyska sändebuden hade blivit grundlurade av ryssarna; tyskarna hade gett ryssarna ett finger, men de tog hela handen.

    Tänkte ryssarna stanna vid mittlinjen, eller skulle de fortsätta med att ta det svaga Tyskland också? De hade nyss visat att de absolut inte gick att lita på, så de måste snabbt motas tillbaka, vilket visade sig svårt, och det var inte förrän 1945 när ryssarna fått en tredjedel av Tyskland som de lugnade ner sig. Tack vare amerikanska resurser stannade det vid den lösningen.

    Sverige tog stark ställning för Tyskland i andra världskrigets första år och under hela krigstiden försågs tyskarna med allt som svensk järnhantering kunde förmå att producera..Markus Wallenberg fungerade i princip som industriminister och såg på sitt sätt till att Sverige hölls utanför kriget. England krävde också så småningom att få leveranser, med hot om bombning av gruvindustrin, vilket tillgodosågs fast med mycket mer smussel. De tyska permittenttågen till och från Norge var alltså en baggis i sammanhanget. Man kan nog hävda att Sverige höll Tyskland under armarna under hela andra världskriget och förlängde det ett par år, men det gällde för oss med det färska finska vinterkriget i gott minne mest att hjälpa Tyskland att hålla ryssarna borta från Skandinavien.

    Putin har nu mycket överraskande och brutalt visat att avspänningsåren efter murens fall inte betyder ett skit för dem. Att Ryssland förvandlats från ett kommunistiskt helvete till en lika ohanterlig kapitalism fast utan att kunna använda råvarumiljarderna på något vettigt sätt är obegripligt, speciellt med Kina som granne och inspirationskälla.

    Vi är alltså tillbaka på ruta noll. Efter Ukraina, vad händer med Skandinavien och Finland, nu när vi alla valt sida och ensidigt stöttat Ukraina? Att det allt mer politiskt utarmade USA med egna stora bekymmer skulle hjälpa oss att mota bort ryssarna ”på andra sidan jordklotet” är högst osannolikt eftersom ryssarna inte utgör något hot mot dem och USA är nu nästan självförsörjande på olja och gas efter genombrottet för frackingtekniken. Men de vill gärna vara med och se vad som händer, med satellitövervakning, avancerade lyssningsstationer för utbåtstrafik och annat ofarligt.

    Men vad gör man med grottmänniskor som Putin och hans kabinett, som nyckfullt är beredda att offra tiotusentals liv för en principsak? Det finns bara en sak, att slåss på samma villkor och låta honom förstå att det kommer att kosta dubbelt så mycket prestige som han tror att han ska vinna. Slår han oss på ena kinden så vänder vi inte den andra till utan ger honom en rak höger mitt i ansiktet.

    • ivarandersson skriver:

      Tyskarna har åter lurats av ryssarna och blivit beroende av rysk gas. Även Italien är beroende av rysk gas. Ryssarna har invaderat Europa med gasledningar.

      • Benny skriver:

        Nu var det väl inte Ryssland som tvingade EU att köpa gas eller bygga ledningar? Orsaken var ju att den ryska gasen var billigare och bättre för konsumenterna och industrin! Men Ivar verkar leva i sin egen propagandavärld där verkligheten inte göra sig besvär…EU har invaderat Europa med sina idioter till politiker! Klaga på dem som är skyldiga och försök inte blanda ihop korten!

        • ivarandersson skriver:

          Benny ser världen på sitt säregna sätt.

        • ivarandersson skriver:

          ”Nu var det väl inte Ryssland som tvingade EU att köpa gas eller bygga ledningar? Orsaken var ju att den ryska gasen var billigare och bättre för konsumenterna och industrin!”
          Precis vad jag skrev: Tyskarna har åter lurats av ryssarna och blivit beroende av rysk gas.

          • Benny skriver:

            Lurats? Tja det är din vridna åsikt! Nu luras Tyskland att köpa svindyr LNG-gas från USA som kommer att göra det svårt för den tyska industrin att konkurrera. Det är ju tyskarna själva som ville köpa gas från Ryssland för att den är både billigare och bättre…Bara att tugga i sig fakta, men Ivar vet förstås bättre än tyska industrialister och konsumenter?

            • ivarandersson skriver:

              Nu tvingas Tyskland att köpa svindyr LNG-gas från USA som kommer att göra det svårt för den tyska industrin att konkurrera.

        • Jan Andersson skriver:

          Exkat så är det. När UK skulle lämna EU var en av de svåraste stötestenarna de femtusen brittiska tjänstemän som till mångas lättnad en gång lämnade hemlandet för lekstugan Bryssel där de enligt mångas mening passade bättre. Men nu skulle de hem igen, och var skulle de placeras?

  2. Göran skriver:

    Tänk er en sådan hemsk tanke att dela upp Ukraina i flera länder. Det är inte bara språkliga grupper utan kulturella olikheter.

    Uppdelning i olika länder gäller inte bara för Ukraina utan för många länder.

    Kan inte baskerna få sitt land och kan inte katalonierna få sitt land? Lustigt att folket inte får bestämma.

    • Benny skriver:

      Jugoslavien styckades av Nato och nästan alla applåderade förutom Serbien…Och samma sak bör och ska ske med Ukraina, en stat som är helt dysfunktionell och där regimen efter kuppen 2014 mördat ca 14 tusen människor i östra Ukraina enligt, OSSE:s beräkningar. Ju förr desto bättre och det blir betydligt lugnare när uppdelningen är klar. Om man läser Ukrainas historia blir man förskräckt och man förstår att fulmedia gör allt för att undvika ämnet! Man undrar ju varför styckningen av Jugoslavien var ok enligt EU och USA men varför inte Ukraina också, som precis som Jugoslavien skapades av kommunisterna? Det är väl så att fick folken bestämma vore det många länder som delades både i Europa och Nordamerika och den anden får inte släppas ur flaskan enligt globalisterna!

Kommentarer är stängda.