Det är bra att man forskar på hur vi kan ersätta olja med andra produkter, främst sådana avsedda för att vara energibärare ombord på fordonen vid körning. Det är bra att ha kunskap och viss handlingsberedskap vid stora förändringar i tillgänglighet, marknad, politik eller annat som påverkar våra transportsystem.
Det är dock inte bra att av politiska skäl tvinga in en produkt eller metod som är betydligt dyrare eller skapar andra bekymmer i form av exempelvis brist eller överexploatering av befintliga resurser. Den obefogade rädslan för klimatförändringar orsakade av AGW, det vill säga våra utsläpp av CO2 är en sådan faktor som inte borde, inte kan, tas in i ekvationen vid saklig analys.
Klimathotarna använder fortfarande som främsta argument det falska påståendet att ”fossil” CO2 inte ingår i kretsloppet, eller inte ingår fullt ut, och därför måste vi sluta använda kol och olja. De menar rent av att vi kan vara tvungna att tvätta bort CO2 ut atmosfären för att rädda klimatet.
Så jag säger det igen, med gott stöd i god naturvetenskaplig forskning. Det är haven som reglerar ALL CO2 i atmosfären. Ja, tillsammans med solen då naturligtvis! Människan har ingen mätbar påverkan på detta. Varma hav (vid ekvatorn) gasar ut CO2, kalla hav (vid polerna) absorberar CO2. Så länge haven är en buffrad kalklösning, troligen för evigt, kommer karbonater att fällas ut i samma takt som CO2 absorberas. Det kan vilken fysiker eller kemist som helst värd sitt salt bekräfta. Detta är såvitt vi vet vår planets största och bäst fungerande jämviktssystem.
Ökad solinstrålning, som har högst effekt vid ekvatorn, ger ökad halt av CO2 atmosfären. Det ger naturligtvis även en varmare atmosfär, men det har inget med CO2 att göra. Det är helt och hållet en effekt av den ökade solinstrålning som vi haft under ungefär samma period som atmosfärens CO2-halt registrerats vid Mauna Loa i Hawaii.. Hur solinstrålningen varierar över tid och har varierat, beskrivs insiktsfullt av astrofysiker, inte av glorifierade meteorologer.
Nåväl, en nyligen lämnad svensk rapport om hur man kan få bättre utbyte av biologiskt material vid konvertering till flytande eller gasformigt bränsle för transportsektorn visar att det kan erhållas primärt på två sätt. Det ena är att man med tillsats av elektricitet i processen kan öka utbytet. Det andra är att man dessutom, med hjälp av ännu mer elektricitet via elektrolys av vatten tillför vätgas.
Rapporten (Furusjö, E., et. al., (2022) Bio-electro fuels – hybrid technology for improved resource efficiency. Publ. No FDOS 45:2022. Available at https://f3centre.se/en/renewable-transportation-fuels-and- systems/ )
utgår ifrån det alarmistiska narrativet att användning av kol och olja är klimatskadligt och ser då dessa metoder som möjliga att utveckla för ersättningsbränslen. Men, och det är två stora men, som rapporten också nämner. Dels förutsätter det tillgång till stora mängder ”fossilfri” elektricitet. De nämner inte kärnkraft, men det torde vara det enda alternativet. Dels så är det långt ifrån ekonomiskt motiverat i det stadium tekniken befinner sig idag och med den tillgänglighet och prisbild som ännu är på ”fossila” bränslen.
När makten efterfrågar en tulipanaros, då får någon ta på sig uppdraget att beskriva hur en sådan skulle kunna vara beskaffad. Men varningen till makten, att någon sådan inte står att finna i den fysiska världen kan makten strunta i. Den hänvisar glatt till den teoretiska beskrivningen.
Järnvägarna möjliggjorde tyngre transporter än ett fyrspann hästar orkade dra uppför en brant backe, men den bakomliggande tekniken var förstås ångmaskinen. Utan de nya lokomotiven hade inte industrialismen varit möjlig. Bränslet kunde vara ved, men stenkol blev den allt dominerande energikällan. Lilla England var dessutom effektivt rensat från ved i större mängder redan på 1500-talet, vilket är det enda orsaken till att Sverige fick en förfrågan om att leverera järn till England, och alltså den helt avgörande faktorn bakom den svenska ”järnåldern” 1570-1870.
På samma sätt var upptäckten av råolja i marken och framtagning av alla tekniker som behövdes för att göra den användbar hela den bakomliggande orsaken till den moderna industrialismen på 1900-talet. Att på kort tid ersätta den med något annat är inte möjligt utan synnerligen allvarliga inskränkningar i vår levnadsstandard. Dessutom bygger de nya kraven på ”omställning” på rena lögner, rädsla för allt och inget och en synnerligen förslagen toppstyrning från en samhällsgrupp som inte bryr sig om konsekvenserna så länge de tjänar pengar, helst mer än någon gjort förut.
Det är inget nytt att ”oligarker” leker kurragömma med politiker, Rohtschild betalade soldaterna på båda sidor när England slogs mot Frankrike, och lånade dessutom ut pengarna. Att kassavagnarna tog fram till lägren berodde på att ingendera sidan visste vilka som skulle få ut sin sold, och lät dem passera.
Nu är vi grundlurade på samma vis, fast långt värre. Och mycket få verkar att kunna genomskåda de uppenbara lögnerna, utom kineser och indier. Och vi har kvinnor på många beslutande poster, tyvärr är kvinnor de mest lättlurade när det gäller ”manliga” branscher som industri och försvar, vilket historien visar med förödande tydlighet.
Pingback: Elektrifierade biobränslen | ulsansblogg
22-06-16 Priset per liter för diesel är med senaste höjningen uppe i 27,36 kronor per liter hos ledande kedjor. En liter 95-oktanig bensin kostar 23,33 kronor per liter efter sänkningen.
Även förnybara bränslet HVO 100 höjs med 40 öre per liter i dag och kostar nu 33,42 kronor. Priset på E85 höjs med 70 öre till 21,72 kronor per liter.
Vad jag vet slipper HVO energiskatt och är ändå betydligt dyrare än dieseln trots reduktionsplikten. HVO är en gökunge som regeringen med MP placerat i Sverige.
Makten med FN och EU bestämmer ensidigt att de etablerade bränslena bensin och diesel nu ska spädas ut för att avge sin koldioxid på ett annat sätt, fast mängden är oförändrad. Först när hela produktions- och distributionsapparaten har ställt om, kommer uppvaknandet – det finns inte så mycket HVO och etanol som behövs, så det uppstår ett förödande priskrig, där den med bäst ekonomi kan betala, medan de med minst pengar måste avstå från att tanka.
Miljöpartisterna, kända för att ha hela huvudet under armen, jublar – äntligen biter deras argument på verkligheten igen.
Socialisterna ler snett, visserligen har bränslepriset en krafigt negativ effekt på ekonomi och handel och skapar en förödande inflation, men Staten blir inte lidande eftersom skattepålägget är procentuellt (med moms på skatt) så förmågan att ta emot fler outbildade lycksökande minskar inte. Så ingen skada är egentligen skedd.
I en sunt tänkade organisation skulle man omedelbart, när bristen på utspädningsvätska blev känd, ha dragit tillbaka kravet på obestämd tid för att rädda ekonomin. Men kvinnor gillar inte att bli knäppta på näsan, speciellt inte av män, så besluten cementerades bara ännu tydligare.
Nu går vi mot en mycket osäker framtid, och ingen politiker verkar begripa vad politik handlar om – att ena folkets vilja under en fana, en kompromiss.