Jag läser Ludwig von Mises Mänskligt Handlande, som utkom i USA 1949, i den svenska översättningen som utkom 2020. Den är på cirka 900 sidor av mycket skiftande karaktär, kvalitet och aktualitet. Sidorna 261-271 har dock många intressanta redovisningar och tankar. Jag citerar ur tre kapitel och kommenterar i tre artiklar. Indragen text är citat ur boken.
Stabilisering
Ett resultat av alla dessa misstag är idén om stabilisering.
Regeringarnas tillkortakommanden i hanterandet av monetära frågor, och de förödande konsekvenserna av politik som syftar till att sänka låneräntan och stimulera affärsverksamheten genom kreditexpansion, födde tankarna som till slut utmynnade i formulerandet av slagordet ”stabilisering”.
En mycket träffande beskrivning av den oro som covidpengarna skapat på exempelvis aktiemarknaden. Värden har blåsts upp med låtsaspengar och måste nu korrigeras av marknaden efter vad företagen faktiskt avkastar. Att pengarna alls ”skapades” berodde i första hand på regeringarnas panik över en ny influensa. Ett politiskt dubbelfel alltså.
Stabilitet, som stabiliseringsprogrammen strävar efter, är ett tomt och motsägelsefullt begrepp. Handlandets drivkraft, det vill säga förbättringen av livsvillkor, är något som människan föds med. Människan själv förändras från ögonblick till ögonblick, och hennes värderingar, vilja och handlingar förändras med henne. Inom handlandets område finns det inget evigt förutom förändring. Det finns ingen fast punkt i denna ändlösa förändring annat än de eviga aprioristiska handlingskategorierna.
Den framstående ekonomen Irving Fisher, stabiliseringsrörelsens främsta företrädare, ställer dollarn bredvid en korg som innehåller alla de varor en hemmafru köper på marknaden för det nuvarande underhållet av hennes hushåll. I den proportion till vilken mängden pengar som krävs för köpet av innehållet i denna korg förändras har dollarns köpkraft förändrats. Stabiliseringspolitikens mål är att denna monetära utgift inte ska förändras.
Här minns vi Olof Palmes kapitulation för Skärholmsfruarna. Socialdemokraterna hade ju lovat prisstabilitet och ekonomisk demokrati. När det inte kunde levereras upprördes folket och politikerna svarade med att inte ta ansvar och berätta sanningen, utan söka dölja sina fel med nya fel.
Även bortsett från oöverstigliga hinder skulle uppgiften vara olöslig. Inte bara förändras varors tekniska inslag och nya slags varor uppstår medan andra försvinner, det är även ett faktum att värdeomdömen förändras och att detta ger upphov till förändringar i efterfrågan och produktionen. Mätningsdoktrinens antaganden kräver människor med fasta önskemål och värderingar. Det är endast om människor alltid värderade samma saker på samma sätt som vi skulle kunna se prisförändringar som uttryck för förändringar i pengars förmåga att köpa saker.
Om alla mänskliga villkor var oföränderliga, alla människor alltid upprepade samma handlingar eftersom deras obehag och tankar på hur de skulle bli av med dessa var konstanta, … skulle vi leva i en stabil värld.
Det är denna stabila värld av fogliga undersåtar socialisterna och globalisterna i exempelvis WEF har som gemensam dröm.
I ett hypotetiskt stillastående tillstånd finns inga förändringar som kan mätas. I den verkliga, föränderliga världen finns inga fasta punkter, dimensioner eller relationer som skulle kunna användas som standard.
Där det finns handling, finns det förändring. Handlande är en hävstång för förändring.
Den pretentiösa högaktningsfullhet som statistiker och statistikbyråer visar prov på i sitt framtagande av index över köpkraft och levnadskostnad är opassande. Dessa indexsiffror är som bäst grova och oprecisa illustrationer av förändringar som har inträffat.
En omdömesgill hemmafru vet mycket mer om prisförändringar, i den mån de påverkar hennes eget hushåll, än vad de statistiska genomsnitten kan berätta. Hon har liten användning för beräkningar som bortser från förändringar av kvaliteten på och mängden av de varor som hon tillåts köpa till priserna som används i beräkningarna.
Där kvantiteter mäts upphör alla framtida tvivel och oenigheter om deras storlek. Frågan är avgjord. Ingen dividerar med meteorologer om deras mätningar av temperatur, fuktighet, atmosfärstryck eller andra meteorologiska data. Å andra sidan accepterar ingen en indexsiffra om de inte förväntar sig en personlig fördel från att den specifika siffran erkänns av allmänheten. Fastställandet av indexsiffror löser inte konflikter, utan överför dem enbart till ett område där konflikter mellan motsatta åsikter och intressen är oförsonliga.
Var det någon som i USA läste Mises, Roger Revelle kanske, som insåg att om ingen ifrågasätter en meteorologs utsagor, då kan man använda väder och klimat under täckmantel av vetenskap för att stjäla makten från politikerna. Det vill säga att politikerna tvingas följa den propaganda och opinionsbildning man skapar genom att påstå saker om framtida väder.
Den historiska processen är en sekvens av förändringar. Människan kan inte sätta stopp för den och skapa en tidsålder i vilken all historia är pausad.
RSS – inlägg
LIte nyfiken på när och om Du kanske får tid för att göra en häftig analys av hur Statistiska Central Byrån tillverkar för politikerna ”manipulerad” information för att förföra och förleda POLITIKER såväl som SVENSKA FOLKET?
Det är väl svårt att gå förbi ämnet ”manipulerad statistik” som ett rent maktinstrument?
Mises har väl redan gett svaret! Eftersom all mätning av ekonomi (enligt honom) är mer eller mindre medveten förfalskning av verkligheten, så är naturligtvis SCBs statistik inte en beskrivning av verkligheten, utan en beskrivning av hur beställaren vill att verkligheten ska beskrivas.
Förstår SVENSKA FOLKET det eller dämpar Mammon nyfikenheten?
Generellt tror svensken och alla andra att staten måste gripa in i ekonomi och rätta till ”misstag” som den fria marknaden gör.
Den fria marknaden gör fel, men rättar snabbt till dem. Staten permanentar felen. När de blir tillräckligt många, då får vi en lågkonjunktur.
Fel som drabbade få personer, samlar staten på så att de till slut drabbar alla.
Pingback: Mises del 2 Stabilisering | ulsansblogg