Det finns många synpunkter på religioner och gudstro. Spännvidden är stor, från att någon religiös skrift Torahn, Bibeln eller Koranen är i konkret mening skriven direkt av Gud och måste åtlydas bokstavligt och i detalj för att undslippa evig pina i helvetet. Till att religion är bra för att människan blir galen om hon inte tror på gud. Ända fram till att all religion är galenskap och borde förbjudas.
Jag har länge befunnit mig nära den sistnämnda hållningen, ofta exemplifierat med uttrycket att, om man kunde resonera logiskt med religiösa människor skulle det inte finnas några religiös människor. Men jag kan instämma i att något måste man tro på, sig själv, lag och rättvisa, kanske till och med ett fotbollslag eller nödvändigheten av att hålla gräsmattan fri från maskrosor.
Jag har dock upptäckt ett område där religionen har spelat en stor och viktig roll, men som den tycks ha tappat bort. Dess viktigaste uppgift är att förbereda oss för döden! Vi kan tycka vad vi vill om evolutionen och det naturliga urvalet. Men det har en obönhörlig konsekvens för oss alla. Vi ska alla dö, och de som har otur eller någon avvikelse från den perfekta kroppen, dör i någon mening i förtid.
Men det vill inte den moderna människan acceptera. Alla ska leva lika länge. Om det behövs ska alla tvångsvårdas för att uppnå stipulerad livslängd. Livskvalitet är det inte så noga med, det är kvantitet som räknas.
Med en livsåskådning som hjälper oss att leva med kvalitet och bejaka att vi därigenom undslipper helvetet både före och efter döden, blir vi redo att möta döden som den är när än den kommer. Rädda och ängsliga människor faller lätt offer för propaganda och all sköns bedrägerier.
En ”religion” eller kyrka gör folk mindre rädda för döden skulle kunna jag kunna vara del av. Man skulle kunna säga att jag redan är en proselyt.
Med en åldersbetingad livserfarenhet, samt en lång yrkesvana söker jag alltid svar på vilka konsekvenserna blir för mig och andra om jag inte gör vissa saker, alltså orsak-verkan. Om jag finner att varken jag själv eller någon annan bryr sig det minsta, så struntar jag givetvis i principerna. Om man som gamling inbillar sig att barn och barnbarn blir glada om man inte slutar med att sköta det och det, får man oftast vid en rak fråga det brutala svaret att de inte har en jävla aning om vad jag snackar om. Det enda de vill veta är var jag jag gömt nyckeln till bankfacket och mormors silverbestick.
De enda som inte ger sig är alla myndigheter och företag som vill ha svar på det mesta och inte får eller kan kontakta varandra för att ta fram siffror och statistik (ingen har beaktat orsak-verkan utan bara målat fan på väggen med stöd av jurister) eller alla käcka digitaliseringsförsök från företag som tror att alla pensionärer stolpar omkring i livsmedelsbutiken med en mobiltelefon i näven för att hitta extrapriser och kunna betala med en knapptryckning, när det enda jag vill är att hitta något ätbart som påminner om husmanskost, vilket blir allt svårare i en djungel av skräpmat med syntetisk smak och konsistens från andra sidan jordklotet (fast märkligt nog tillverkat i Tyskland) och till rena fantasipriserna om man beaktar orsak-verkan. De tolkar alltså mitt förvirrade utseende fel; jag är inte imponerad av utbudet utan trött i benen av allt letade efter något som med god vilja skulle kunde vara ätbar (jag har en gammal kockutbildning till glädje och förfäran).
Jag skulle nog tänka mig att ”gå i kyrkan” men inte under reguljära gudstjänster eftersom protestantismen och Martin Luther är och var politiska rörelser (till skillnad från den katolska kyrkan) och dessutom ilka skött av extremvänsteraktivister upp till ärkebiskopsnivån. Men på övrig tid är kyrkorna stängda och låsta. Orsak och verkan, man kan inte ens låna nyckeln i klockargården längre fast de har gömt kyrksilvret under altarduken.
Dagens religiösa skrönor har samma funktion som forna tiders skrönor.
Några exempel:
Månfärderna.. Att Jesus gick på vatten är troligare än att amerikanarna var på Månen.
Men berättelserna har samma funktion.
Universum.. När tanken på ett början eller slut för tillvaron hamnar i en alltför teoretisk situation så blir det den filosofiska bakgrund man själv är uppvuxen med som avgör vad tankeresultatet blir.
Döden.. Är man en modern ifrågasättande medborgare blir det ett behov av skrönornas onda behov av skrämda barns hormoner som förlänger livet, ty skräcken över döden blir en drift till att agera utan hänsyn till andra.
Allt detta är en given utveckling om man funderar på vad religionens betydelse för människan är och har varit historiskt.
Du glömde den nya religionen att ”koldioxid är ett gift” som måste bort oavsett vad det kostar ekonomiskt och i mänskligt lidande (svält). Förr fruktade folket skärselden. Numera fruktar folk att jorden ska brinna upp pga koldioxidutsläpp. Oavsett om vi tror eller inte tror kommer vi alla att dö.
Självklart är CO2-frågan religiös…
Greta är profeten.. eller åtminstone en ”visgosse”, typ häxprocesserna..
Fast det klimathysteriker missat är ju att var ska energin till att ”bränna” upp jorden komma ifrån? Jordens avstånd till solen, haven och atmosfärens sammansättning är ju en garanti för att detta tankens missfoster är fysikaliskt omöjlig. Men fysik och kemi har väl aldrig varit klimatdårarnas starkaste gren och man kan med fog misstänka att de flesta riktiga klimatforskare känner till allt detta men att pengarna man får om man säger ”rätt” saker väger mer än integriteten.
Pingback: Religionens betydelse | ulsansblogg
Jag läste Mats och era andras underbara inlägg högt.
Hon frågade när jag var färdig; var tror din ANDE tar vägen när jag inte får hålla om dig mer.
Mina barnbarns barn ser bara bilden efter morfar, that’s it ! ! ! Annandag Pingst.