Är rasism ett högerfenomen?

Nej, naturligtvis inte! Jag kan inte se att rasism eller diskriminering på något vis skulle vara reserverat för människor med högersympatier, snarare tvärtom. Den tyska nationalsocialismen var tydligt rasistisk. Dessa idéer fick stark genklang hos exempelvis de svenska socialdemokraterna. Jag har så sent som på 70-talet hört sossar omnämna människor med pengar som judar, fast de inte alls hade kopplingar till den religionen. SSU i Malmö har avslöjats som starkt antisemitiskt. Det var demokraterna i den amerikanska södern som ville ha kvar sina slavar och republikanerna i norr som befriade dem.

Så nej, man kan inte säga att rasism generellt är typiskt för högeridéer, inte ens för extrema högeridéer. De mest högerextrema idéer jag känner till bryr sig inte alls ras eller diskriminering. Där bryr man sig om pengar, ekonomi, frihet, äganderätt, rättsstat med mera, allt lika för alla och helt utan tankar som kan kallas rasism.

Varför envisas då vänstern med att måla rasism över högeridéer, och varför rapar media upp samma narrativ utan att analysera vad som sägs? För att det är effektivt naturligtvis! Rasism är inget som någon vill förknippas med. Den som får epitetet kletat på sig blir upptagen med att försvara sig och förklara. Lögnaren kan lugnt gå vidare och ägna sig åt annat. Den så kallade rasisten förlorar i aktning och trovärdighet, lögnaren vinner både på lögnen och på den positiva bild av sig själv denne visar upp i andra frågor.

Därför måste vänsterns fasansfulla rasism och diskriminering visas upp var gång de öppnar truten i ämnet. Det är inte ens vänsterextremism, det är standard för vänstern. Tala om Röda Khmererna i Kambodja, tala om Gulag i Sovjetunionen. Berätta om Che Guevaras intensiva hat mot svarta. Redovisa demokraternas slavsamhälle och kopplingar till Ku Klux Klan.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

18 svar på Är rasism ett högerfenomen?

  1. Thomas skriver:

    Om berättelsen är korrekt, så var det inte så bra att köpa slavar från samma by när man var ute på arbetskraftsinköp för tvåtusen år sedan i Rom…
    För att slavarna skulle syssla med sina egna problem så var det bäst att köpa slavar från olika byar och områden, särskilt om man visste att de alltid var i luven på varann…
    Att vi idag inte kan genomskåda detta fenomen är något märkligt, men tyder på att gammal psykologi funkar fortfarande.
    Och dessutom blivit än mer finslipat.

    • Thomas skriver:

      Egentligen så är svensk politik just ett sådant fenomen.
      Att påstå att det finns en höger-vänsterskala inom svensk politik är nog allt att missa målet.. Det finns bara ett mål – en svensk fascism. Dit samtliga Riksdagspartier inordnar sig! Numera, sedan i höstas, även SD, då man blivit accepterad av de andra i Riskdagen..
      Fasaden behöver inte längre någon ”buse”.. (javisst ja, det är Putin nu istället.. Hur kunde man veta det redan i höstas..?)
      Blir då jag, med detta påstående, bokad som vänster?
      Hmm… då måste man fundera på vad man själv anser vara ”vänster och höger” och utifrån detta analysera om man själv är vänster eller höger eller bara en svensk smygfascist som bara har en tanke, den egna plånboken…
      Därför att, om man tänker efter, det finns inget annat än den egna plånboken som gäller i Sverige. Genomgående!
      En fascinerande samhällskultur. Eller kanske skall uttryckas som en fascistiserande kultur…

      • Thomas skriver:

        Givetvis går det inte att erkänna att landets samhällskultur är en smygfascism. Det skulle ju jämställa Sveriges politik och ekonomiska samhällssystem med Kinas kommunistparti, även om vi på ytan har en ”flora” av ”demokratiska” funktioner…
        Därför att öppet ha en enpartistat, som Kina, skulle skapa samma problem som i Kina (eller DDR) och klart avslöja för allmogen att de är lurade…
        Så om så sker, vilket jag faktiskt tror är ett genomgående problem även i Sverige där befolkningen tycks vända politiken ryggen (endast 3% av befolkningen är med i politiska partier, jämfört med 30% på 1960-talet), kan ett kinesiskt samhällsfenomen kanske uppstå även här (i en ekonomisk kris), ett fenomen som kallas ”laying flat”… ja, eller det kanske redan är även ”svenskt” så att säga..?

        • Jan Andersson skriver:

          Vi har i praktiken en enpartistat, folkomröstrningen är endast rådgivande. I USA finns ett liknande system, bara med den skillnaden att det slutgiltiga valet efter folkomröstningen utförs av i förväg utsedda elektorer. Här i Sverige vet vi inte vilka som egentligen bestämmer, annat än att talmannen på något sätt är inblandad.

          Valdebatten, som borde handla om Sveriges framtid, har blivit damfotboll. Och invandringen är fortfarande gigantisk i förhållande till vad vi står ut med. Sedan finns nu en rad andra fundamentala och hittills olösta och ökande problem, som energiförsörjningen.

          Jag kan på fem minuter skriva en tiopunktslista över de svåraste nästa mandatperiod. Men listan stannar i fickan, absolut ingen jag känner håller med mig i mer än ett par frågor. Ändå närmar vi oss snabbt i flera frågor ”the tipping point” som det sannolikt aldrig går att ta sig ur.

          • Göran skriver:

            Vi ska påstås ha ett folkstyre, dvs. demokrati. Men kan vi se folkstyre på följande sätt.

            På en cykel har du ett styre för att styra cykeln: cykelstyre.

            Folkstyre (demokrati) betyder således att styra folket och inte att folket styr.

  2. Göran skriver:

    En video som avslöjar demokraters humanistiska syn på svart människor i USA, dvs. de låga förväntningarnas rasism. Bland det bästa man kan se i detta ämne på bara lite mer än 4 minuter.

    • Göran skriver:

      Här är länken (glömde):

      https://www.youtube.com/watch?v=yW2LpFkVfYk

      • Thomas skriver:

        När man betraktade sina studiekamrater från Afrika på 1970-talet så tyckte man ju att de var tekniskt obegåvade…
        Tiden gick och Europa exporterade sina gamla bilar och traktorer till Afrika och köpte nya Tesla och Deere..
        Men redan för tjugo år sedan, om man kom på besök i något ökenland som Mali, t.ex. så kunde man se dessa gamla mersabussar, som man skrotat i Europa, rullande och pysande. Ingen vacker syn, möjligen, men fungerande med hjälp av ytterst händiga infödingar…
        Så behöver man basalt tekniskt kunnig arbetskraft numera, så kolla upp några infödingar från Mali…

  3. Göran skriver:

    Om någon anklagar dig för att vara rasist, svara ja på det. Det är totalt meningslöst att svara nej, för ingen bryr sig om ett nej. Vid ett ja är den anklagades ammunition slut.

    Jag brukar säga: Jag är en vit heterosexuell etnisk svensk man, så jag är per definition automatiskt rasist.

    Var och ska veta att rasism är en vänsterbliven uppfinning att kleta på icke vänsterblivna.

    Som etnisk svensk är det svårt att inte vara en rasist eftersom en jämförelse mellan etniska svenskar och andra etniska grupper såsom araber och afrikaner och vad respektive etnisk grupp har åstadkommit, ger en väldigt stor övervikt till de etniska svenskarnas fördel. Etniska svenskar är helt enkelt bättre. Det går inte att komma ifrån eller att förneka.

    Det innebär inte att etniska svenskar behandlar andra etniska grupper sämre eller på någon skala över bra eller dåliga. Snarare är det tvärtom, att vi etniska svenskar behandlar andra etniska grupper bättre än vad dessa andra etniska grupper behandlar etniska svenskar.

    • Jan Andersson skriver:

      Att vara rasist är kanske att se gemensamma problem inom en viss folkgrupp när de hamnar utanför sin egen kultursfär. Svenskar (och tyskar) går med kortbyxor på stadsgatorna i Spanien, dessutom med strumpor i skorna. Det är kulturellt otänkbart för spanjorer. Samt beställer drinkar på engelska, trots att Spanien är spansktalande; spanska är också ett världsspråk och ovanligt lätt att lära sig. Men de tolererar oss, på samma sätt som vi i praktiken tolererar udda klädkultur och vanor från våra invandrare. Men vi blir inte spanjorer bara för att vi har rest till Spanien, och invandrarna till Sverige blir aldrig svenskar bara för att de har rest hit.

      Spanjorerna är katoliker, vi är prorestanter och inte välkomna i en spansk kyrka, speciellt inte i badkläder. Vad skulle hända om vi propsade på att få komma in ändå, nakna om så vore, och hugga ihjäl de spanjorer som försökte hindra oss?

      Att vara svensk rasist är kanske att vara medveten om de kulturella skillnaderna och se framtida problem för vissa folkgruppers etablering eller integrering i nordisk kultur.

      Vänsterns skrikhalsar borde kanske också betraktas som en folkgrupp som har svårt att acceptera nordisk kultur (jobba hårt, planera för vintern, sköt dig själv, ligg inte andra till last, dö för din kung). I så fall är jag uttalat rasistiskt lagd.

      • Göran skriver:

        Engelska eller spanska i Spanien. Jag irriteras över att restaurangpersonalen automatisk räcker över en engelsk meny eller svensk och talar engelska med mig. Och även om jag kan beställa på spanska, envisas de flesta med att tala engelska.

    • Benny skriver:

      Man blir anklagad för att vara både det ena och det andra om man har en annan åsikt än PK-maffian som exempel klimatet! Anser man inte CO2 för att vara orsaken till klimatets växlingar så är man klimatförnekare, man är anti-vaxxare och oansvarig om man vägrar spruta in ett obeprövat verkningslöst ”vaccin”, man är ”Putinist” om man försöker förstå de verkliga orsakerna till att det är krig i Ukraina, man blir stämplad som rasist om man påtalar det vansinniga i att ta in miljontals muslimer och analfabeter till Sverige m m. Det är helt enkelt så att avslöjar du den av överheten påbjudna och förljugna ”Sverigebilden” så ska du brännmärkas med alla medel…När läget blir värre för den lögnaktiga ”överheten” d v s sossemaffian så räcker det nog inte med brännmärkning och social uteslutning utan grövre metoder som redan aviserats av ”Lill-Mogge” väntar.

  4. Jan Andersson skriver:

    Den som får en dålig grundutbildning (beroende på boendeort) tappar troligen intresset för vidareutbilding och gör sig själv ointressant för en arbetsgivare. Alternativet är att flytta dit ett eventuellt jobb finns, men om man helt enkelt inte vill så blir det svårt att försörja sig, och har man ”dragit” några år försämras oddsen ytterligare, ingen arbetsgivare vill kosta på upplärning av någpn som snart kan förväntas tröttna på det nya jobbet.

    Man kan också ha högst legitima skäl att stanna kvar på en arbetslös ort genom att man har förplikteler mot anhöriga eller att lönen man skulle få inte täcker kostnaden för att pendla till en ny ort. Här är bensinpriserna idag ett helt avgörande hinder, och den utlovade snara utfasningen av fossilbränslen gör det utopiskt eftersom en elbil för en miljon är ett helt orealistiskt alternativ. Kommer de att kunna betala elräkningen själva? Och detta begriper varje arbetslös, om de får chansen måste de ta den, men en viss framförhållning måste ovillkorligen finnas med i bilden.

    Kollektivt skulle kunna vara ett alternativ, men förbindelser mellan Dyngbränna och Bastuträsk saknas. Det går att åka med skolbussen, men restiderna är orealistiska för en heltidsarbetande och de går inte på helgdagar då man reser.

    Ändå finns det de som tar steget, med hjälp av föräldrar eller andra, för det är trots allt bättre på sikt än att bli ett oönskat socialfall. Samhället som smickar sig självt i alla valdebatter har egentligen ingen avgörande stöttning att komma med, om en statlig lösning faktiskt skulle vara till hjälp, stoppas den snart av andra regler som skall förhindra ”missbruk”.

    Tjejerna har det svårare är killar, jobben är färre, lönerma lägre och förpliktelslserna större.

    För invandrarna tillkommer problemet att de vill vara tillsammans i högre grad än svenskar. De får därför ännu svårare om de flyttar (flyttas) till glesbygden och en eventuell arbetsgivare måste troligen under lång tid ”få dem billigt” om han ska våga anställa någon. Många söker ”självgående” personal, men det går knappast att finna någon sådan invandrare. Om arbetsgivaren måste avsätta en annan person som handledare faller hela lönsamheten och det fungerar bara om skattebetalarna står för hela kostnaden, alltså helt meningslöst.

    Bättre vore det om varje kommun kunde ha en ”jobbcoach” som träffar ungdomarna redan under skoltiden och kan inpränta i både ungdomarna och deras föräldrar att den dagen snart kommer då barnen måste stå på egna ben. Samt att bussa dem upprepade gånger till olika skolor och företag på rimligt avstånd för motivationshöjande studiebesök. Och att de måste ha mobilen i fickan när de jobbar, nog så svårt. 8

    Det är inte litet som krävs av en sådan arbetslivscoach, för denne måste själv vara synnerligen erfaren arbetsgivare och kunna se möjligheterna, samt vara engagerad i glesbygdens framtid och ha de rätta kontakterna på kommunkontoret. Den så kallade Arbetsförmedlingen har inget att komma med vid en jämförelse.

    • Göran skriver:

      Jobbcoach, blir ytterligare ett institut att skylla ifrån sig på.

      Vi lägger för mycket personligt ansvar på staten. Utbildning borde inte vara en fråga för staten. T.ex. borde företag utbilda mycket mer. Det finns yrken som det knappt finns någon statlig utbildning till utan företagen tar in personer på lärlingsutbildning mer eller mindre. Det sker även mycket intern utbildning i företag.

      En fördel med utbildning i företag är att vederbörande kan få en lön direkt, och kan snabbt upptäcka om yrket är något personen kommer att dels trivas med eller inte har läggning för.

      • Jan Andersson skriver:

        Jag var en tid fackligt aktiv och föreslog att facken skulle ta hand om sina arbetslösa själva och aktivt och kunnigt förmedla nya jobb. Det fanns ju redan (av arbetsgivaren betalda) ombudsmän på de flesta större arbetsplatser! Vilka kunde vara mer lämpliga än de som visste vilja krav som ställdes på en arbetssökande och vilka som var de mest lämpade för ett visst jobb?

        Jag fick majestätiskt tunga mothugg från fackombudsmännen. De visste allt om fackligt arbete (hur man kunde mjölka pengar ur arbetsgivarna) men inget om yrkeskraven för sina medlemmar.

        En jobbcoach skulle inte vara statligt anställd, utan avlönad av typ SAF, eftersom han delvis ersätter folk på medlemsföretagens personalavdelningar, förlåt HR-avdelningar, och långsiktigt säkrar glesbygdsförtagens existens. Borde intressera SAF, åtminstone det SAF som fanns förr.

        • Göran skriver:

          Jobbcoach har varit prövat att arbetsförmedlingen där det visade sig att det kostade typ 10 miljoner kronor att få en enda person i arbete. De fick betalat för varje arbetslös de tog sig an utan krav på denne skulle få ett jobb.

          Naturligtvis ska en jobbcoach bara få betalt när denna har fått en person i arbete.

          Bäst är om det finns så gott om jobb att den som blir arbetslös kan veta att denne kan få ett nytt jobb inom en månad. Bristen på jobb är politiskt designat och även med hjälp av fackföreningarna.

          Egentligen igen brist på jobb utan jobb finns det oändligt av, det är bara en fråga om ersättningen för jobben.

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    En lagom dos för att avslöja socialisten för den som inte vet: https://swebbtube.se/videos/watch/83345e33-f668-41db-93b0-e40544bf7673
    Den är säkert portad över allt annat i svenska media?

  6. Pingback: Är rasism ett högerfenomen? | ulsansblogg

Kommentarer är stängda.