Men vad ska vi då göra med brottslingar som använder våld mot varandra eller andra? Vuxna, det vill säga myndiga brottslingar, våldsverkare ska natuligtvis dömas i domstol och låsas in på vanligt sätt.
När det gäller omyndiga förbrytare måste vi engagera större delar av samhället än enbart polis och domstol. Till exempel måste socialtjänsten och skolan kopplas in mycket tidigare och informationen flyta naturligt mellan de berörda myndigheterna. Den som genom våld, våldtäkt, rån, misshandel, utpressning och annan bedräglig verksamhet skadar andra och inkräktar på deras integritet kan inte påräkna att samhället låter deras egen integritet vara intakt.
Att de avslöjas för vad de gjort är en del av samhällets preventiva respons för att få dem att inte göra det igen. En åtgärd som också måste till när det gäller minderåriga förövare är att engagera familj och vårdnadshavare. Det kan röra sig om penningböter som föräldrarna får betala, men även samhällstjänst för både barn och föräldrar. När en ungdomsbrottsling kan sänka en hel familj tvingar det familjerna att engagera sig, att agera förebyggande.
Ja, lagarna måste justeras en aning för att göra detta möjligt. Men vi kan inte tiga still och låta förfallet fortgå utan åtminstone allvarligt menade försök att rätta till den fallerande politiken och de felande personerna.
Min egen erfarenheter att samhället inte tillåter föräldrarna att ha en åsikt…
Utan det dominerande ”omhändertagandesystemet” profiterar på problemen.
När numera systemet krackelerar så underminerar man bara ytterligare föräldrarnas inflytande, särskilt fädernas inflytande och skapar en kultur där sönerna tappar respekten för sina fäder och har sina mansideal bland gatans marodörer…
Detta är troligen inget nytt i historien utan det borde vi inse skall ske, men som vanligt, vi lär inget av historien utan tenderar bara att upprepa den…
Det du beskriver är socialistisk, feministisk, antipatriarkal familjepolitik. Mitt förslag vill gå åt andra hållet, återupprätta familjens betydelse och ansvar.
Ett system där kvinnorna kan gifta sig med staten, få barn med staten som familjeförsörjare utan närvarande fadersfigur, är ett samhälle med självskadebeteende. Inte minst för att flickor som växer upp utan far riskerar att se män konstiga, skrämmande varelser och därför kräva att slippa män i sina liv.
Är där dessutom en övervikt av unga män i förhållande till unga kvinnor, utan utbildning och arbete, då kommer dessa män att begå brott, ta till våld mm. Historien är entydig på denna punkt.
Vad jag menar är att processen är irreversibel..
Historien om Sanna Marin beskriver en del i denna process.
Jag skulle tro att nästa steg blir liknande bakgrunden till de uppslitsade axelvaddarna på medeltida manskläder, som ju skall vara stridseffekter som blev ett mode…
Utvecklingen är därmed en biologisk process som inte låter sig styras av annat än biologin.
Man skulle kunna hänvisa till Lars Bern, som menar att ”Det är kört..”
Du menar att människan är en art som nu siktat in sig på självdestruktion?
Åtminstone i Väst…
Nej, det tror jag inte på. Man skulle kunna säga att alla arter sparar energi när den kan det. Att jobba kräver energi, att få bidrag är att spara på energi.
Med andra ord, blir det biologiskt att göra så lite som möjligt när det är möjligt. I princip skulle det kunna leda till någon form av självdestruktion, speciellt om allt är uppbyggt på ett kollektiv och inte en individ.
Man jagar i dagsljus när det finns villebråd, men sitter annars runt lägerelden och drar jakthistorier. Inte mig emot.
Dessutom, det är män som varit unga pojkar och har nog alla ett hum om sina egna förvillelser, stora eller små. Men nu är det 100 % kvinnor som ska lösa problemen. Det kommer givetvis aldrig att funka. När jag själv var 12-15 år sökte man alltid efter en manlig respons på sina tankar. Tyvärr fanns inga sådana män i min bekantskapskrets, bara en morbror ganska hårt hållen av sin hustru. Men det han kunde säga när inte hon lyssnade var guld värt, bland annat att alla killar i min ålder grubblade över sin existens, och det var ett högst normalt led i vuxenblivandet. Tjejer ville bli som mamma, killar ville stå på egna ben. Och mina svåraste frågor fick jag nog utforska själv, det fanns inget bra alternativ. Det kunde ibland leda till kontroverser och att man blev ”besvärlig” vilket alla kvinnor av princip avskyr, och deras reaktioner ökar bara grubblerierna. Och av ”snälla” pojkar blir det inga män, utan ryggradslösa mähän.
Man måste vara tuff för att vara snäll. Annars är det underkastelse.
Tja, man kan väl konstatera att tiden för den ”gyllene miljarden” som västvärlden ibland kallas håller på att kollapsa med globalismen som pådrivare. Och visst är det så att dyrare energi och en massa inflyttare från u-länder leder till försämrad levnadsstandard och återgång till fattigare tider. Kampanjen att skrämma in den ovetande allmänheten i väst med att lura i folk att kol, gas och olja kan ersättas med vindsnurror och solpaneler för att rädda klimatet har lyckats och det är väl bara ca 20%, alltså de mer pålästa, som fattar att det är en gigantisk bluff från globalisterna och deras media som lurat i folk att det finns en s k klimatkris. Att flytta in en massa dysfunktionella invandrare som står för ca 90% av kriminaliteten gör ju inte saken bättre men är en del av planen att defragmentera motståndet mot globalisterna som flyttar fram sina positioner i västvärlden.