Jag hade förra veckan anledning att resa från Skåne där jag numera bor, för att närvara på en begravning i Luleå, Norrbotten. Resan företogs med egen bil, som vanligt.
Jag har alltid varit kritisk till 2+1 vägar så som varande en trafiksäkerhetsmässig halvmessyr. Nu kunde jag även konstatera att de är en ren lögn vad gäller hastighet och bränsleförbrukning. Jag gjorde nämligen två test som visar detta.
När man kör på 110-väg med 2+1 och det förekommer lastbilar, personbilar med släpvagn eller andra fordon som inte håller trafikrytmen nära den maximalt tillåtna blir det ryckigt. I detta fall visade bilens färddator att på en femmils sträcka gick bränsleförbrukningen upp från 0,6 liter per mil till 0,8 liter. En ökning med två deciliter eller 33%. Det är inte en fördel för några som helst miljömål ens om vi struntar i klimatutsläpp.
På en annan sådan sträcka som kördes i relativt tät trafik försökte jag utröna vilken konstant hastighet jag kunde hålla för att på enfilssträckan precis komma ikapp de som körde om mig på tvåfilssträckan. Det blev 80 km/h, på 110-väg! En helt oacceptabel suboptimering av trafikapparaten! Irritationen från andra trafikanter mot mitt sätt att köra blev naturligtvis påtaglig. Men sanningen är att de kom inte fortare fram än jag. De som ökade hastigheten över det tillåtna för att komma förbi hela kön innan nästa avsmalning gjorde naturligtvis avsevärda förluster i bränsle.
I mina ögon är dessa 2+1 vägar ett rent och avsiktligt trafiksabotage, maskerat som trafiksäkerhet, vilket också starkt kan ifrågasättas!
Vi skulle behöva bygga ny fyrfältsväg Norrköping – Kvicksund – Sala – Gävle rakast möjligt och sedan fortsätta på samma sätt ända upp till Haparanda. Denna väg ska inte ha en hastighetsgräns under 120 km/h. Den bör alltså som inses av ovan angivna sträckning gå utanför Västerås. Vidare måste den även gå utanför och väster om Härnösand samt öster om Örnsköldsvik. E4 i Norrland går redan utanför Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Piteå och Luleå. Passagen genom Skellefteå centrum går relativt smidigt, men är inte optimal. Umeå rundas på östra sidan via inte mindre än åtta rondeller! Här borde en ny väg som ansluter via E12 väster om staden byggas.
För 40-50 år sedan talade politiker och industri om att skapa ett rundare Sverige, med betydelsen anlägga infrastruktur som underlättar rationella transporter. Av detta blev inte mycket gjort. Klimatpolitiken har förhindrat nödvändiga investeringar på ett förödande sätt. Nu är det hög tid att genomföra planerna från förr. En nord-sydlig väg som jag här beskrivit vore en god början.
P.S. Bifgar bilder på vad Google anser vara huvudvägar i Sverige (gult) och vilka av dessa som är snabba (grönt).
Grundproblemet i trafiken är väl finansieringen. Bilisterna betalar in si sådär 70-80 miljarder i skatter och avgifter per år, men får bara tillbaka ca 15-20 miljarder till vägunderhåll och nybyggnation. Tänk vilken fin vägstandard vi hade haft, om vägarna hade fått tillbaka alla 70-80 miljarder/år!
Men för varje ny väg vi bygger, så brukar det bli ett antal markägare, som kommer i kläm och får sina skiften förstörda.
Visst är det så. Men en del får också mark tillbaks, skogsmark i första hand. Samhällsnyttan måste bedömas som mycket stor. Tänk den dag vi får de nya självkörande bilarna och dessa med säkerhet kan kör mycket snabbare även utanför parkeringsplatser, då skulle en sådan väg som jag här beskriver göra större nytta än höghastighetståg för personbefordran.
De klassiska frågan: Vem ska bygga vägarna?
Svaret är enkelt: Bilisterna.
Om vi övergick till i stort helt privata vägar i Sverige och bilisterna betalade dem, så skulle vi ha bättre vägar och den skatt som bilisterna betalar kan kapas med minst 60 %.
Om 70 % av vägar i Sverige idag är privata, då kan väl resterande 30 % också vara privata.
Som bonus får vi bort de inflationsdrivande myndigheter som håller på med vägar. Det är ju så, att statens utgifter är det som skapar och driver inflationen. Med andra ord. Billigare för alla – även cyklister.
Vägnätet är byggt för godstransporter och inte persontransporter. Vi får vara glada att vi får använda våra motorvägar utan extra avgift. 80 km/h passar lastbilar bättre än personbilar.
Helt klart är fokus på gods. Men människan lever icke av gods allena. Vi behöver möjligheter till snabba och säkra individuella transporter i ett frihetligt samhälle.
Mats J
En viktig komponent i godset är livsmedel och bränsle. Vi är inte självförsörjande med livsmedel varken regionalt eller nationellt. Utan bränsletransporter är din personbil väldigt begränsad. Gengas dög under WWII men duger knappast idag.
Självklart, och med fyrfilig, eller vid tätare koncentrationer, sexfilig motorväg löser man enkelt även transporterna.
Men de fullständigt orimliga bränslepriserna nu så gjorde jag faktiskt också ett par jämförelser för en tid sedan för att se skillnaden mellan aggressiv körning, vanlig körning och ren snålkörning, dessutom blev det en ofrivilligt en mycket tydlig jämförelse mellan bra och dålig trafikmiljö.
Till att börja med körde jag till en ort ca tre-fyra mil bort dit jag regelbundet åker för att handla. Jag har en SUV som väger nästan två ton och har större luftmotstånd än en ”vanlig” bil. Hög fart och uppförsbackar borde därför konsumera jämförelsevis mycket energi, men är svårt att märka för motorn är stark och det är aldrig svårt att hålla farten eller till och med öka i en redan snabb uppförsbacke.
Ditresan genomfördes i ganska raskt tempo på förstklassig fyrfilig motorväg i skapligt tät trafik, och toppfarten låg ofta på 140 km/h.
Hemresan däremot, gick med ett ”ägg under gasfoten” och jag blev omkörd av i stort sett alla, även många långtradare, vilket är en ganska obehaglig upplevelse som jag nästan aldrig utsatt mig för tidigare. Och den tog tio minuter längre tid.
Skillnaden i bränsleförbrukning blev dramatisk, 1,3 liter/mil på ditresan, 0,63 på hemresan, alltså hälften. De tio minuter jag sparade på ditresan kostade mig bortåt 20 kr, inte mycket i sammanhanget men ibland kör man längre sträckor än bara tre-fyra mil. Och det hade varit värt 20 kr att slippa de närgångna lastbilarna. Normalkörning brukar sedan flera år ligga på 0,73 liter/mil.
Men jag skulle sedan åka en längre sträcka på nära 30 mil efter en rutt jag aldrig tidigare kört. Det blev samma sträckning som både Google Maps och bilens navigator rekommenderade, alltså den kortaste. På hemvägen valde jag en annan sträckning tre mil längre fast mindre trafikerad och utan ett flertal rödljus, utan stadskörning, utan fartkameror och en mängd hastighetsskyltar. Båda vägarna körde jag typisk snålkörning max 90, någon gång 100 när bakomliggande trafik inte kunde köra om. Skillnaden blev tydlig: ditresan 0,62 liter/mil, hemresan 0,53. Men det viktigaste: hemresan blev trots att den alltså var tre mil längre 52 minuter snabbare!
Snålkörningsprinciperna är:
– aldrig gasen i botten.
– aldrig över nitto, annat än om det bildas kö bakom då man kan smyga upp till hundra km/h tillfälligt.
– aldrig accelerera i uppförsbacke.
– släppa gaspedalen i god tid före vägskäl speciellt i (även svaga) utförslutningar.
– inte småbromsa i onödan eftersom du måste kompensera med gasen strax efter.
– hålla koll så man inte gasar på för mycket när man ändå måste sakta in direkt, som i stan.
Mitträckesvägar är törstiga vägar, eftersom du måste bryta mot de flesta av dessa regler för att ta dig fram utan att bli kvar bakom lastbilskaravanerna som blir allt längre då och begränsar all trafik påtagligt. Och har du sett en bil som råkat toucha vajerräcket? Skrot, ofta slits framhjulet bort.
Tack för denna bekräftelse på min argumentation via andra observationer av fenomenet!
Spara 20 kr om dagen blir 7.300 kr på ett år. Fortfarande värt att inte bli omkörd av en långtradare? Lite ironi.
Även jag har testat det här med att köra försiktigt. I vanliga fall brukar jag stå på. På en sträcka på 35 mil kunde jag spara en kvarts tank och tidsförlusten blev bara 20 minuter. Dessutom kändes det faktiskt ganska bra att inte hålla på och stressa förbi långsammare fordon.
Skillnaden mellan att köra 130-140 i stället för 110 eller 120 är väldigt liten i tid. Det är i de lägre hastigheterna man sparar tid. Kan man höja medelhastigheten från 70 till 100, då sparas tid. Till det behövs smartare vägar och även smartare bilister.
Visst är det så. Men på 150 mil sparar man rätt mycket tid även med en måttlig höjning. Notera att det är medelhastigheten som måste upp, inte korta toppar!
Höjd medelhastighet från 80 till 120 skulle spara väldigt mycket tid. Det motsvarar skillnaden mellan att komma fram samma dag eller tvingas till en övernattning!
Vår BMW diesel verkar gå snålast i ca 90km/t men går absolut bäst i 130/140 km/t och det märks att den är gjord för Autobahn. Och visst är det en plåga att köra 90 med den bilen, det känns som man felparkerat mitt på vägen. Och man omkörd titt som tätt i 100 även om det är maxfarten enligt skyltarna på de felbyggda 2+1 vägarna som mest känns som enfiliga hela tiden.
Det är inte så mycket högre hastighet som höjer medelhastigheten utan lägre hastighet som sänker medelhastigheten ganska ordentligt. Vid hastigheten noll i flera minuter, såsom vid ett trafiklyse på rött, krävs det ordentligt med hastighet över fartbegränsningen för att kompensera det.
Så, det behövs trix att få bort hastighetssänkande problem.
Exakt så, vi hade sådana räkneexempel redan i folkskolan, två bilar A och B osv.
Långtradare har färjor att passa och allt oftare ett tidsfönster för att passa in förarens tillåtna körtider till olika rastplatser och ibland för att få leverera överhuvudtaget. Kommer de för sent står en annan lastbil vid leveranskajen och flera som väntar.
Därför måste de hålla sina beräknade hastigheter och kör om direkt när de kommer ikapp en väglus som jag även om det är ett långt uppförslut och omkörningen tar typ tre minuter. Skulle du då råka på ett ännu långsammare fordon i backen kan du inte köra om utan måste lägga dig bakom och i backspegeln se hur fler långtradare hänger på den första. Du har god tid att studera det decimetergrova avgasröret en meter från ditt luftintag och de sotiga avgaserna från öststatsdiesel.
På E6 i norra Bohuslän är långtradarna vissa tider i stark majoritet, alla på väg till Norge över Svinesund. Det är inte sällan man ser tre exakt lika fordon på väg norrut med fem meters lucka, t.ex. med tulpaner från Nederländerna eller andra färskvaror.
För övrigt kostar en tankning nu ca 1800 kr för att köra 90-100 mil, vilket vi hittills i många år har gjort två gånger i månaden. Den dag vi inte kan betala längre måste vi sluta att umgås, handla mat och underhålla huset; någon annan transportmöjlighet finns inte på landet. Allt för en fix idé om ett klimathot och att nå fullständigt meningslösa ”klimatmål”. Det är så sjukt att även massinvandringen i jämförelse verkar logisk.
Umeåprojektet, Västra länken
”Fordonstrafiken genom centrala Umeå orsakar både trafikproblem och dålig luft. Lösningen är en ny ringled runt Umeå. Idag är två tredjedelar av ringleden färdig och den sista delen, Västra länken (ny E12) byggs.”
https://www.trafikverket.se/vara-projekt/projekt-i-vasterbottens-lan/umeaprojektet-vastra-lanken/
Mvh,
Lösningen på lång sikt är naturligtvis att bygga separerade lastbilvägar och personbilsvägar. Det kommer att tvingas fram av säkerhetsskäl; det spelar ingen roll vad du har för säkerhetssystem i bilen om du frontar mot en lastbil eller buss, sannolikt dödas alla i en vanlig bil och det kommer inte att accepteras i framtiden, här kan vi snacka om en nollvision på allvar.
Att köra gods på järnväg kan fungera för tunga bulktransporter utan tidspress och om det finns direkt på- och avlastning vid ändstationerna så att ingen lastbil ändå måste anlitas.
Skulle vi tvingas köra allt gods på järnväg måste vi dra spår till alla bönder i Sverige, och järnvägsnätet skulle bli en logistisk mardröm.
Om man funderar på nya snabbtågslinjer är man illa ute, och kan lika gärna använda pengarna till en ny motorväg, för den kommer att användas hundra gånger mer av alla kategorier människor och företag. Järnbanan möjliggjorde industrialismen, oljeboomen gjorde den omodern och opraktisk, men har överlevt sig själv när ett land får ett bra vägnät. Sverige ligger halvvägs än så länge och ingen skulle tycka illa om eller förlora på ännu bättre vägar överallt.
En fördel med separerade vägar är att man kan tillverka bredare bussar och lastbilar; en fyra meter bred buss skulle vara långt bekvämare än dagens smala och trånga 2,5-meters, byggda så därför att det inte får plats bredare fordon på våra standardvägar. Man kunde också tillåta samma fart för lastbilar som för bussar för att busschaufförerna ska slippa att ligga på omkörning hela tiden i tät trafik. Leveranstiderna kortas, och jämn fart spar bränsle!
Blir det stopp i den ena väghalvan fixas en snabb bypass i mötande väghalva, för nu är det slut på mitträcken och diken mellan vägbanorna. Att man inte styr över på fel vägbana övervakas elektroniskt.
Trafiken är en typiskt ”modern” kulturfråga….
Det ”moderna” är ett sätt att alltid få befolkningen att kasta sina invanda åsikter på sophögen och anamma det nya, ”moderna”… Att skapa en historielöshet som ger lydiga slavar och konsumenter i ett globalistiskt fascistsamhälle…
Trafikfrågan har gått från den gammalmodiga vänstertrafiken där sunt förnuft och eget ansvar under frihet var ledorden… Hästen hade förkörsrätten. Det gällde fri fart för den som så ville, utom i tätbebyggt område..
En samhällskultur som kallas ”Frihet till!” Individens eget ansvar som Frihet.
Med högeromläggningen började en rejäl kulturomläggning. Som i dessa tider blivit detaljreglerat… Och därmed också ansvarslös… Så då gäller enbart att så länge man följer reglerna så är allt OK.. Något personligt ansvar krävs inte längre och så länge man inte är upptäckt så är allt OK…då har det ”moderna” inträtt, dvs ”Frihet från”…
Och där är vi idag, den moderna människan…
Det fanns ett ”samhällskontrakt” alltså en slags tyst överenskommelse mellan ledarskiktet och medborgarna. ”Sköt du ditt, så sköter vi vårt”. Det betydde att man hade ett eget ansvar för sin grundhälsa, utbildning och utkomst. Och eftersom de flesta av ren självbevarelsedrift faktiskt gjorde det så kunde samhället fixa vissa generella funktioner som var opraktiska eller omöjliga för mindre samhällsgrupper att ta fram, som akutsjukvård och bibliotek. Det var tufft för många unga att ta till sig detta personliga ansvar, men när de lyckades fanns ett underlag för en personliga stolthet som var ens egen.
Mellan Strömstad (mycket nära norska gränsen) och metropolen Tromsö i Norge är det fågelvägen 125 mil. Gå in på Google Maps och navigera dit! Bilvägen är 192 mil, mestadels på svenska vägar! Ska man ännu längre norrut, t.ex. till Hammerfest är det 143 mil kontra 201 mil. Vill man resa med tåg och buss tar det 3 dagar, flyg dit tar 3 timmar och kostar minst 5000 SEK. Bil tar 24 timmar kontinuerlig körtid (vem orkar?) och man måste även åka genom Finland! Och det finns ingen järnväg norrut från Strömstad.
Hur tänker man fixa ett ”rundare Skandinavien”? Bara varmluft som vanligt? Eller kommer billigt elflyg att bli framtiden som de som bekostar forskning med skattemedel tror?