Dagens gästskribent är Magnus Jönsson, orförande i Klassiskt liberala partiet.
Jag lade ut en liten snutt på Twitter med en kvinna som försvarade sig mot en angripare medelst handeldvapen.
Vid denna texts färdigställande har ännu inga negativa kommentarer framförts. Sannolikt beror det på att vänstertrollen insett det meningslösa i att försöka provocera mig.
Även de mest vänsterblivna stannar numera vid att konstatera att jag är dum i hela huvudet för att därefter blockera och gå vidare med sina liv.
Jag kan tycka att det är ett tråkigt förhållningssätt i de flesta frågor och kanske särskilt just i den så viktiga frågan om rätten att försvara sig.
Vi lever nämligen så tillvida i den yttersta av tider eftersom staten inte ens försöker låtsas om att den har ett exklusivt våldsmonopol. I alla fall om man bortser från deras handläggning av offerlösa brott.
När det gäller att trakassera medborgarna med urinprov, fortkörningsböter och andra meningslösheter är staten ganska bra på tårna. Precis som att försvåra för hederliga sportskyttar och jägare.
Kriminaldårarna ges uppenbarligen ganska fria tyglar att sköta sin hantering, åtminstone upplevs det så av oss som måste betala kalaset.
Rätten för hederligt folk att beväpna sig och kunna göra motstånd är givetvis en hörnsten i varje frihetsälskande ideologi. Särskilt gäller det kvinnor som av helt naturliga skäl oftast befinner sig i ett underläge mot en starkare man.
Det är helt enkelt ett sätt att utjämna oddsen.
Kraven för att få bära vapen bör åtminstone vara att du är medborgare, ostraffad, psykiskt frisk och genomgår vederbörlig utbildning. Det numera så populariserade begreppet vandel spelar givetvis in. Rätten att bära vapen ska vara ett förtroende som det lokala civilsamhället ger dig för att man litar på ditt goda omdöme.
Sist och slutligen är det nämligen en fråga om ett förtroende från din omgivning. Ungefär som när föräldrar ger sitt förtroende till barn, man litar på att de är vuxna nog att klara av det.
Detta innebär i princip att myndighetsföreträdare inte ska lägga sig i saken. Åtminstone inte myndighetsföreträdare på nationell nivå.
Det bästa är att sådant här sköts så lokalt som möjligt.
Socialister och andra typer av vänsterblivna protesterar självklart mot en sådan tingens ordning.
Deras kunskaper om vapen och deras användare kommer vanligtvis från Hollywood och reportage i kvällspressen.
Vi kan alla hålla med om att urvalet då blir lätt stereotypt.
Socialister och andra typer av vänsterblivna anser också helst att alla ska tycka lika och vara lika. Solidaritet, menskonst och kroppsvätskor till alla är deras paroll.
De förstår inte att total jämlikhet också betyder att alla kan ha det lika dåligt. Sålunda missar de lätt att lokala variationer faktiskt kan vara önskvärda.
I ett klassiskt liberalt Sverige kan det mycket möjligt vara så att boende på Söder och Hammarby Sjöstad i Stockholm har helt andra vapenregler än landsortskommuner.
Det är i själva verket en önskvärd effekt av att det lokala civilsamhället själv får bestämma hur en slipsten ska dras.
Klassiskt liberala partiets principiella hållning är att avlöva staten på makt och ge den till lokalsamhället.
Polischefer ska väljas av medborgarna och får helt enkelt slipa till sina argument för att få tjänsterna. Ett av dessa argument kan vara att se över hur vapen ska hanteras.
Frågan är då om vi får ett bättre samhälle om vi utrustar oss med vapen?
Självklart blir inte samhället bättre enkom av det. Men det är en viktig detalj att tänka på eftersom vi sträcker ett finger åt alla dem som tycker medborgarna alldeles ska hålla kakhålet stängt och fortsätta betala skatt, amen.
Genom att driva vapenfrågan visar vi att vi inte nöjer oss med mindre än att en större frihet tillerkänns oss.
Socialister och vänsterblivna hatar oss för det, och vi ger oss inte!
P.S. I annat ärende, på tisdag 8/11 föreläser professorn i tillämpad kärnfysik, Jan Blomgren, under rubriken ”Varför har vi elkris?” på biblioteket i Helsingborg kl. 15-17. Gratis inträde. Ett arrangemang av Klimatrealisterna, Klimatupplysningen och Klimatsans. Välkomna!
RSS – inlägg
Det finns inte inskrivet i den svenska grundlagen att medborgaren ÄGER rätten till LIV, sitt eget, vad jag vet. Socialisterna visste vad de gjorde när de lurade borgarna och den övriga befolkning 1974.
Pingback: Vapen, en rättvisefråga! | ulsansblogg
Utanför ämnet: Var det Blomgren som för inte länge sedan sade att han inte ser någon förbättring i europeisk elproduktion på minst tio år? Innan dess kommer mycken industri att läggas ned (och flyttas till Kina).
Är det inte enastående märkligt.
Den utmärkta artikeln om vad LIVET är värt, att försvaras kommenteras inte här. Det är ett forum som står till allas förfogande, är det heller inte värt att försvara?
Det ”våldsmakten” är tillsatt att göra, förhindra mord t.ex. har jag aldrig hört talas om.
Med angiveri kan våldsmakten kränka min hemfrid och värre kommer det att bli.