Magisteruppsats avslöjar Sveriges förfall

Jag har läst en av de första kvalitetsstudierna av vårdens hantering av covid. Den heter ”Government and/or Governance?” Det är en magisteruppsats av Josef Azem vid Malmö universitet. Studien gäller region Skåne, men naturligtvis med bakgrundsmaterial om vad staten kräver och vad tidigare litteratur och offentlig statistik berättar om saken.

Tyvärr lider uppsatsen av tre mycket besvärande fel. Den är språkligt undermålig, med särskrivningar, felstavningar, felaktiga ordval och dålig syntax. Josef Azem kanske inte har svenska som modersmål, vilket ursäktar en del, men detta var bitvis jobbigt att läsa.

Det andra är att han inte lyckas befria sig från den socialdemokratiskt färgade etatismen där staten står för det goda i alla lägen. Han redovisar elefanten i rummet men ser den inte själv. Därför ser han varken vari problemen bestått eller några lösningar.

Det tredje är att han helt sitter fast i att covid var en svår och mycket dödlig pandemi, helt enligt WHOs definition och att smittspårning med PCR-test, isolering och nedstängningar, samt behandling med mRNA-vaccinerna är det som fått bukt med smittan. Inget om naturlig immunitet eller naturligt urval.

Här är det sista stycket i hans slutsats:

”Befintlig studie har också försökte belysa hur viktigt det är att den offentliga hälso- och sjukvården omhuldar de statliga grundvärderingarna; det vill säga demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt samt effektivt service vid samverkan med växande privat sektor, EU och internationella organisationer, vilka inte följer de ovan nämnda principer samt inte heller tar ansvar för sina beslut eller åtgärder inför vare sig den Svenska riksdag, regering eller medborgare.
För att få en rättvis bild av styrningssystemet inom svensk hälso- och sjukvård behövs det att alla statliga, regionala, kommunala samt privat aktörers roll studeras tillsammans som ett system i sin kontext från ansvarsperspektiv. Detta kräver omfattande forskningsinsats. Befintlig studie har bara snuddat vid aktörernas ansvarsskylighet utan att fördjupa sig i dem.”

Som vanligt avslutas forskningsrapporter med en ordalydelse som inte hymlar om att det behövs mycket mer pengar om forskaren ska kunna rapportera något användbart.

Government beskrivs som uppifrån och ner perspektiv, eller stuprörsmodell som det också kallas. När ”government” styr kallas det samordning.
Governance beskrivs som horisontellt nätverkande. När ”governance” styr kallas det samverkan.. Gränserna är inte absoluta, ofta styrs offentlig sektor av en blandning.

Det är denna blandning Azem studerat och beskrivit. Ibland jämför han med privat verksamhet, men förstår inte dess värde trots att 25% av vården i Region Skåne ges i privat regi. Istället skriver han som en fundering i slutsatsen:

”Samverkansorganisering och styrning av offentlig verksamhet går hand i hand med ansvarsfrågan och demokrati. Dessa områden berördes inte i befintlig studie i detalj utan nämndes endast här och där. Vem bär egentligen ansvaret för krishantering, och vem bär ansvaret för konsekvenser? Hur kan vår demokratis väktare i den skattefinansierade, politiskstyrda offentlig sektor fortsätta stå för de av samhället fastställa grundvärderingar och inte låta politikens och privata intresse kränka dem? Hur kan vi undvika att ekonomiska värderingar tränger undan de demokratiska värderingarna?”

Azem redovisar ingen förståelse för hur offentlig sektor egentligen fungerar. Inget om byråkratin som ser sin egen verksamhets särintresse som rikets viktigaste allmänintresse. Därmed ser han inte heller de lösningar som varje privat företagsledare skulle se, nämligen att i en kris inte låsa sig vid organisationsform, titel, tidigare jobbeskrivning, etc.

I en kris krävs konkretion, vem gör vad? Triage, prioriteringsprincipen för akutvård, ABC – andning, blödning, chock, kan i överförd betydelse även användas vid en pandemi. Sätt mål! Detta är chefsfunktionernas roll. Rapportera, snabbt och sakligt!

För att nätverkande utanför ordinarie rutiner ska fungera krävs personkännedom, bekantskap med dem man samverkar om de nu akuta målen. Det räcker inte med att veta personens titel. I företagande vet man vilka andra man ska kontakta när det är bråttom, när det är kvalitet som är prioriterat, när nytänkande krävs etc. Det är sällan samma personer.

Byråkrati och karriärism (Jag skrev om Karriärismen 2010 och återpublicerade 2020) med intresse endast för egen lön och status, utan intresse för arbetsuppgifterna kommer alltid att komma till korta i dessa lägen.
Så blev det också. Det säkraste för alla inblandade, vilket Azem indirekt beskriver, är att göra så lite som möjligt själv och skylla på andra. Det gäller allt från statminister, ansvarig minister, till myndighetschefer, regionråd och kommunalråd. I praktiken lades operativt ansvar på den informationsansvariga myndigheten – FHM. Deras initiala tanke att platta ut kurvan och låta naturlig immunitet hinna bildas och samtidigt söka hålla så låg belastning som möjligt på akutvården var korrekt och borde ha fullföljts.

Men framgången för det konceptet omintetgjordes av redan begångna synder där avveckling av såväl akutsjukhus, akutvårdplatser, vårdavdelningar, minskning av kompetent personal, obefintlig kommunal beredskap samt medias hysteriska krav på att stoppa smitta och död fick ledningar att börja snubbla på varandra medan de letade ”quick fixes”.

Innan murens fall och det därefter avvecklade försvaret hade Totalförsvaret 125.000 extra sjukvårdsplatser. Sverige hade år 1970 115 akutsjukhus, reducerat till 71 stycken 1 januari 2020. Försvarsbesluten som avvecklade försvarets beredskap och därmed mycket av annan beredskap togs av regering och riksdag 1992, 1996, 1999, 2004 och 2009. Ni minns säkert vilka som hade regeringsansvaret respektive år.

Vid millennieskiftet och slutet av kalla kriget bildades Krisberedskapsmyndigheten (KBM; 2002). År 2009 absorberades KBM tillsammans med andra beredskapsmyndigheter, bl.a. Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (RKE) och Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), av den nuvarande Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Men, MSB – trots sitt namn – har inget direkt operativt ansvar för samhällets beredskap.

Den 1 januari 2014 slogs Smittskyddsinstitutet och Statens folkhälsoinstitut samman och bildade Folkhälsomyndigheten. Sedan 2015 tog Folkhälsomyndigheten (FHM) över ansvaret för folkets hälsa, skyddet mot smittsamma sjukdomar och andra hälsohot, samt pandemiberedskap. Folkhälsomyndigheten bevakar över 60 smittsamma sjukdomar.

Sammantaget har man slagit ihop och trollat bort en mängd offentlig verksamhet, nödvändig för den gemensamma välfärden. All verksamhet har avvecklats, man har bara låtit skalen stå kvar likt potemkinkulisser för att få folket att tro att samhället fungerar.

”Krishantering bedrivs av den som innehar ansvar under vanliga omständigheter, samt av den myndighet som har ansvar för verksamheten (MSB, 2018, s. 24–25)”

Inte nog med att våra politiker genom att avskaffa tjänstemannaansvar och införa LAS gjort det omöjligt för politikerna, än mindre folket, att utkräva ansvar av myndigheter och i synnerhet dess chefer, för arbete så illa utfört att skadar landet och folket. Det kan vara en överbefälhavare, en chef för MSB eller VD för Vattenfall. Politikerna har alltså dessutom frikopplat all styrning av offentlig verksamhet från själva verksamheten, så varje försök att finna någon ansvarig genom att löpa linan till dess slut resulterar i en repstump som svävar i tomma intet, likt det indiska reptricket.

Denna magisteruppsats främsta merit är att den med sin genomgång av beslut och konsekvenser obönhörligt beskriver att Sverige avsiktligt har gjorts bankrutt. Våra makthavare har gjort det för den egna makten och för sin godhetssignalering när en miljon människor utan möjlighet att bidra bjudits in på en springnota till de svenska skattebetalarna.
Men Josef Azem verkar inte kunna se eller vilja erkänna det själv.

Exempel på hur Covid använts för totalitära syften.
Klicka på länken för att höra Jacinda Ardern, Nya Zeelands nu avgångna premiärminister förklara att det är endast regeringen som vet sanningen. Hon har ersatts av en man som deltog i detta och står för samma politik.

Klick på länken för att höra henne säga att NZ ska bli ett uppdelat samhälle med olika rättigheter för dem som är vaccinerade och de som är ovaccinerade.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

43 svar på Magisteruppsats avslöjar Sveriges förfall

  1. sixtenshusse skriver:

    Josef Azem får säkert en professur i något eller så får han efterträda ett annat stolpskott hos MSB som tack för hans ”arbete”

  2. ivarandersson skriver:

    Det verkar som att kvotering gäller även inom ”forskningen”.

  3. Jan Andersson skriver:

    Ingen i hela världen visste hur farligt covid-viruset var i början av 2020. Men den Svenska Vårdapparaten hade redan tagit betalt för att hålla svenskarna (och några till) friska och tanken på att den redan tungt belastade vårdappraten skulle få in tiofalt många nya akutfall var skrämmande, femtiotusen svenskar stod redan i kö och det fanns en vårdgaranti som plötsligt inte var värd papperet den var skriven på. Ingen som redan innan covid var svårt sjuk kunde räkna med något vård alls, för det skulle inte finnas sängar och inga sköterskor för andra än de högst smittosamma döende i covid.

    Många yngre sköterskor kom aldrig till jobbet inför risken att utplånas i en ond och bråd död och ta hela sin familj med sig innan nästa månadsskifte; det fanns inte en chans att de skulle kunna klara sig från att bli smittade om de var kvar på jobbet. Problemet var nog detsamma i hela världen.

    Fanns en möjlig lösning att få folk att stanna hemma och sköta sig själva utan att behöva uppsöka akutvården?

    Ja, ett vaccin, eller något som fick folk att lugna sig en smula, för själva influensan visade sig gudskelov vara ganska harmlös, med nu var anden släppt ur flaskan och paniken nära överallt.

    Världens länder hade också fundamentalt olka sätt att räkna döda, Sverige hade ett av de mest aningslöst panikskapande. Vi hade 2020 den värsta statistiken av alla, men idag ligger vi nästan i topp när det gäller de länder i världen med det minsta antalet dödsfall i covid. Så Anders Tegnell hade rätt, alla bliir smittade förr eller senare, och influensan är mycket harmlös, men vårt sätt att käka febernedsätrande piller så snart tempen stigit ett par grader är livsfarlig när det gäller ett virus som måste oskadliggöras av kroppens egna immunsystem och som kan leda till kärlblödning.

    Vaccinet hade kanske en dämpande effekt på själva sjukdomsförloppet, kanske inte.
    Men den psykologiska effekten var fenomenal, folk litade korkat nog på att de var immuna från covid redan eftet första sprutan och vårdpersonalen gick tillbaka till jobbet, fast ingen har någonsin påstått att vaccinet ger immunitet mot covidviruset.

    Själva fick vi nog covid i somras, vi var bara ”förkylda” ett par dagar, sedan var allt normalt igen. Utom några egendomliga post-covideffekter, som att maten inte smakade något, men det var vi redan tidigare vana vid. Hade inte covidhysterin varit så omtalad hade vi garatetat aldrig noterat att vi råkat ut för något ovanligt.

    De som nu belåtet berättar att de har tagit sin femte spruta, uppvisar två saker: dels att de litar på vårdapparaten i Sverige och fått valuta för sina skattepengar, och dels att de inte kommer att rusa till närmaste vårdinrättning när har fått covid, för de tror sig vara immuna och bara är förkylda. Båda guld värt för att de som verkligen är sjuka i något farligt ska få relevant vård i tid.

    • Göran skriver:

      Idag vet vi att vaccinet inte skyddar något. Desto mer sprutor vi tar desto mindre skydd, och än värre, desto fler sprutor desto större risk för sjukhusvård eller död.

  4. Pingback: Magisteruppsats avslöjar Sveriges förfall | ulsansblogg

  5. Göran skriver:

    ”Det verkar som att kvotering gäller även inom ’forskningen’”.

    Nej. Så här dåliga är väldigt många uppsatser på alla nivåer och även doktorsavhandlingar i dagens utbildningssystem.

    Att språket är dåligt visar enligt min mening på att opponenterna är lika dåliga på språket för just språket brukar vara det som opponenterna anmärker på mest och sällan på uppsatsens ämne.

  6. Göran skriver:

    Av det som citeras från uppsatsen i artikeln, måste jag säga att det bara var svammel.

    Vad skulle ni säga om jag anser att det är viktigt att vi omhuldar de demokratiska principerna när vi ska bygga en bro eller gjuta grunden till ett hus?

    Det är detta som är problemet. Om en patient ska få ett piller är det inte viktigt att patienten får ”rätt” piller eller om pillret ens hjälper patienten utan att pillret gavs efter politisk ideologiska principer. Vad kan gå fel!

    Det handlar aldrig om: vad fungerar.

    Som en sjuksköterska svarade när politikerna sade att det skulle förbättra vården: ”Vad ska vi nu får för mer blanketter att fylla i och ägna ännu mindre tid åt patienterna?”

    • Mats Jangdal skriver:

      Det var precis det jag ville ge exempel på med citaten, att vården inte var det primära, utan organisationen. Det var också avsikten med avhandlingen, så inte förvånande på det viset.
      Min poäng är att det verkar vara avsiktligt som man avrustat offentlig sektor, utan att man sänkt skatterna.

  7. Göran Åkesson skriver:

    Du tar upp det viktiga förfallet av, primärt inte landets välfärdsfunktioner (ett resultat), utan de funktioner som staten ska tillhandahålla, eftersom de inte är operationellt lika effektivt organiserbara från ett enskild medborgarperspektiv. Exempel är försvar mot ’yttre fiende’, polisiär verksamhet och rättskipning som försvar mot en ’inre fiende’ personlig eller kollektiv, sjukvård, skola, beredskap för samhälleliga kristillfällen osv. Alla dessa samhällsfunktioner är ’på deken’, nedmonterade successivt. Jag är enig i Din betraktelse att detta inte skett ’hursomhelst’ och av en tillfällighet. Det är såklart organiserat medvetet. Låt vara att våra högsta beslutande instanser kollektivt är underställda mind-control, vilket är den enda plausibla orsaken till denna storskaliga, successiva nedmontering, där det fattas kompetens, kapacitet och kvantitet. Tänk på sjukvård, polis, försvar, domstolsväsende, skola!
    Jag vill ansluta till det aktuella exemplet Covid 19/’vaccinationer’. Sverige saknar egen kompetens inom läkemedelsutvärdering. Vårt land följer EUs utvärdering, dvs om EU godkänner ett preparat eller en vaccinationsförordning, följer ett svenskt godkännande som ett ’brev från posten’. EU följer nästintill slaviskt det som godkännes av FDA. FDA är underställt läkemedelsföretagens lobbyism. Läkemedelsföretagen är styrda av ekonomiska intressen, i handen på några få intressenter. Således får vi en pyramid där beslutsfattandet i toppen bestämmer det som rekommenderas/beslutas som gällande för vårt land. I komplement följer Sverige som betalande medlem i WHO, vanligen dess rekommendationer. När ’pandemi’ utropas därifrån, efter korrigering av begreppets kriterier i anslutning till den ’misslyckade fågelinfluensaepidemin’ 2009, följer Sverige således upp påverkat genom dessa två ’vektorer’. Besluten blev att C-19 utgjorde en pandemi, vars behandling endast kunde ges effekt, via mRNA experimentella injektioner. Alla farhågor kring dessa injektioner och därtill professionella värderingar av C-19 som normalt icke-letal influensa, i likhet med flertal andra infuensor, försvann som bortblåst av vinden. Behöver jag påminna om att WHO är styrd av samma intressen som läkemedelsbolagen.
    Covid-19 hade nyligen ett inlägg under Annika Dahlqvists blogg. Läs gärna mina kommentarer där som komplement till denna kommentar.
    De svenska medborgarna är födda bokom ljuset, accentuerat av ett icke-fungerande fysiologiskt och politiskt kollektiv. Var och en är numera sig själv närmast.

  8. Thomas skriver:

    Detta är naturligtvis en ofrånkomlig ”utveckling” – på alla områden.
    Om man tänker efter…

    • Thomas skriver:

      Om man tänker efter…
      Svensk politik och kultur gynnar alltid de starka och största.
      Inom företagande, inom politiken, bland vanliga grannar och medborgare…
      De svaga och små föraktas.
      ”Alla skall med”… som det heter.
      Jag begär inte att detta skall förstås, för då hade jag inte behövt skriva detta…utan det är endast ett konstaterande.
      Om någon vill fundera på det, så varsågod.
      Inget förändras av det, utom vi själva…

      • Göran skriver:

        Vi behöver starka och stora före att utvecklingen ska gå framåt. När vi slutar utveckla är vi mer eller mindre dömda att gå under.

        Men, det är inte politikerna som är de starka och stora. Politikerna är svaga och deras politik har gjort oss svaga. Kort och gott är det vi ser idag en kultur av svaghet, dömd att gå under.

        • Thomas skriver:

          Som sagt…

        • Jan Andersson skriver:

          De starka ledarna som funnits har själva upplevelser från situationer i många olika skepnader och sammanhang och unga kan bara bli erfarna genom att gå genom ekluten själva. Churchill deltog aktivt i boerkriget, J F Kennedy aktivt i WWII.

          Det är omöjligt att förstå kraven på sitt ledarskap om man bara är en politisk broiler från ungdomsförbunden. Ingen som inte själv gjort konkurs vet vad det innebär i förlorat förtroende och allmän förnedring, och att inte kunna tanka bilen med kortet när man står på en obemannad mack i obygden på väg till en arbetsintervju, med dubbdäcken på i juni.

          Ledare som verkligen varit framgångsrika och skapat en världsindustri hudflängs i media bara de öppnar munnen, som Leif Östling i Scania. Ta reda på vad han har skapat och buga er sedan till jorden, alla ni snabbkäftade journalistyngel i alla skepnader!

          • Thomas skriver:

            Jo, att haft konkursen nosande i baken ger erfarenheter som aldrig går ur…
            Det man trodde gällde ju inte så efter det tror man inte på något…
            Därför måste den som är stark vara snäll…och inte tvärtom, för alla kan få konkursen efter sig…

            • Göran skriver:

              En konkursadvokat sade en gång att man blir ingen bra företagare innan man har minst tre konkurser bakom sig.

              Många konkurser är inte självförvållande eller av oskicklighet. Det räcker med att någon kund inte kan betala, så kan det vara kört. I vissa fall är det arbetare i företaget som inte bryr sig om hur det går för företaget som orsakar konkurs. Det har jag sett i några fall.

              I ett fall var det en leverantör som levererade felaktigt och det gick inte att rätta till i tid så alla löpande utgifter i företaget blev till slut så stora att företaget fick sättas i konkurs.

  9. Jan Andersson skriver:

    När man läser Mats’ utdrag ur avhandlingen igen, så ser man att den också överförbart handlar om statens roll kontra medborgarna i stort. Och en total brist på förståelse om näringlivets uppkomst och fall.

    Staten sätter regelverket men dess representanter skulle istället kunna lyssna på näringslivet och försöka förstå villkoren och svårigheterna och gå dem tillmötes med intresse och inte likgiltighet eller vrånghet som i många fall. Då skulle regelverken (hårdbantade) byggas underifrån istället högt uppifrån som nu. Att hänvisa till miljörörelsens utopiska krav i stället för att försöka tillämpa möjligheternas ädla konst, innebär att man egentligen redan har tagit ställning för ett totalitärt samhälle, och helt bortsett från att människor överallt VILL har en utmaning, VILL pröva sina vingar och VILL ha ett skapande liv, och inte bli en trasdocka i det tärande samhällsskikt som hamnat utanför av olika skäl och olika stelbenta sociala förväntningar som inte går att ändra på under deras livstid.

    Än värre blir det när överordnade federala organisationer har tagit över ansvaret och egentligen bara förser alla medborgare i en jättelik federalstat med likadana regler och lösningar och därmed egentligen alla med samma trista mao-uniformer (bildligt talat) .

    Men hallå! Samhällen är olika och har fundamentalt olika grundvillkor. Och konkurrens innebär en ständig förbättring sett ut kundens perspektiv, ett helt avgörande tankesätt i ett levande fritt samhälle.

    Om man idag grovt försöker bedöma förtagandets villkor i Sverige, så är chansen att hitta rätt medarbetare begränsad eftersom unga har sett hur ”fabriker” läggs ner och de har istället skaffat sig en annan utbildning som bara syftar mot en säker statlig anställning. De har inte fått med sig att statens långa arm inte behövs överallt, men utan ett privat näringsliv går det inte att behålla ett samhälle beboeligt någonstans.

    Vad gör då staten (eller de överordnade federala statsmakterna)? Jo, de gör allt för att förvärra situationen som att höja skatten kraftigt på resekostnader (bilar) och energi, gör det svårt eller omöjligt att hitta en bostad och gör varje näringsgren olönsam genom ”arbetsgivaravgifter” på redan höga ingångslöner, nya miljöavgifter, samt ta bort alla incitament att investera i verksamheten genom att hota med nya restriktioner. Så dödar man en näringsgren och sitt eget folk.

    Svenska ungdomar vill något annat! Men vilka lyssnar på dem och vem ska berätta allt som kan göras och byggas när allt som en gång var blomstrande industrier står med utslagna fönster och infallna tak?

    Staten vill i socalistisk anda alltid ha initiativet och ligga steget före. Därför förbjuds alla andra att ta egna initiativ när en möjlighet uppenbarar sig och bör tas tillvara snabbt. Men ack, man får inte föregripa den femåriga statliga utredningen som med stor klokhet och bredd kommer att reglera detta. Tyvärr är inte möjligheten kvar då, andra länder såg den också och ligger nu fem år före i utvecklingen.

    Vi var en gång världledande på kärnkraft genom Asea Atom i Västerås. Sedan förbjöds det att i princip bara att tänka på kärnkraft. Men vi kunde ha försett omvärlden med säker energi. Hur har er aktivism fungerat i den icke-virtuella verkligheten, miljövänstern?

  10. Jan Andersson skriver:

    Jag bor numera på mitt 77:de levnadsår i en sommarstuga nära en av den svenska västkustens bästa badstränder. De flesta stugägarna är norrnän, av den enkla anledningen att man i Norge inte får bygga en stuga vid kusten utan att mantalskriva sig där. Det har varit en mycket levande plats med mycket folk och med bilar, båtar, kanoter och barn, vuxna och hundar i ständig rörelse, sommartid med grillar och kulörta lyktor överallt, vintertid med belysta hus och träd, många ljuspunkter synliga från vårt hus. Även vintertid folk i vsrtannat hus varje helg, barn utomhus med diverse aktiviteter och med extra mycket ljusslingor uppsatta överallt runt den mörkaste årstiden.

    Det var då, först kom pandemin och det norska utreseförbudet. Så småningom fick de flesta tillstånd att åka hit några timmar, men bara för att tömma kylskåpen och släcka ytterbelysningen, övernattning var strängt förbjudet. Och det blev tyst, folktomt och kolsvart på hela området. Träd och buskar tuktas inte längre fast de växer som ogräs så här kustnära. Stranden är tom, nästen ingen badar sommarens finaste dag.

    Sedan kom bränsleprischocken, och elprischocken, lika i båda länderna. Så det är fortfarande mörkt och tyst på området, husen står på minimitemperatur, varmvattnet och kylskåpen avstängda och hinner inte bli beboeliga under en vanlig helg. Många norrmän har skaffat elbil (bara ekonomiska fördelar med dem i Norge) med kan inte ladda för hemresan här på området.

    Själv sitter jag vid ett litet skrivbord i gästrummet och ritar industrianläggningar. Alla unga ingenjörer jobbar med datateknik för alla verksamheter som har ett namn skall nu digitaliseras. Industrin har inte kvar några egna projektavdelningar för det finns inga unga att anställa när di gamle har gått i pension.

    Jag är tacksam för extrainkomsten, den senaste elräkningen var större än pensionen och att tanka bilen kostar bortåt tvåtusen. Jag kan då åka hundra mil, lagom avstånd till och från ett projektmöte på industrin som jag jobbar för. Mina kollegor sover i bilarna, övernattning kostar tvåtusen till. Industrin har fått panikbörja med energisparprojekt om de har något kvar att ta till som inte redan är utnyttjat, vilket skjuter andra projekt på framtiden. Det är nästa bara miljöprojekt som genomförs, men sanktionavgifterna är nog billigare än elströmmen. Fast det kan ju ändras snabbt, så jag jobbar väl på så länge det finns någon processindustri kvar, de som bestämmer vill ju ha bort allt på sikt och de ser ut att lyckas med det.

    • Mats Jangdal skriver:

      Ytterlgare ett målande sätt att beskriva det tomma skal som återstår av vårt välstånd.

      • Thomas skriver:

        Jag har nog berättat om mitt möte med den 68-årige drängen på mjölkfarmen i USA när jag var där 1971…
        Han hade sparat ihop till en mobilehome, en höftledsoperation och en möjlig pensionering..
        Jag berättade om folkpensionen, som jag ”visste” vi hade…
        ”Sverige måste vara paradiset på jorden”, blev hans reaktion…

        Torsten Nothins slutord i sin bok ”Från Branting till Erlander” var ”Svenska folket kommer att upptäcka att de offrat sitt välstånd på den falska solidaritetens altare”…

        Alltså, jag tror att utvecklingens gång är ofrånkomlig när hybrisen tar över ödmjukheten…

    • Göran skriver:

      Det du skriver gör mig mörkrädd. Det är små förfall här och där och tillsammans blir de till slut avgörande.

      Begåvningsreserven minskar i Sverige. Det kommer nog stoppa processindustrin i Sverige – brist på kompetent personal.

      Jan, hur många araber och afrikaner ser du jobb inom processindustrin?

      Bland småföretagare har de nog upptäckt ganska snabbt att visa grupper inte är anställningsbara. Den upptäckten går nog lite långsammare i större företag. I Svenska Näringsliv är den upptäckten inte gjord ännu verkar det som.

      • Jan Andersson skriver:

        De som anställs måste i princip ha examen över gymnasienivå.
        De jobb som inte kräver akademiska examensbetyg utan ”bara” yrkesutbildning, arbetslivserfsrenhet, säkerhetsutbildningar och godkända lokala skyddskurser sköts ofta av specialiserade servicefirmor, lokala eller nationella, kanske med lokal filial. Det blir sakta allt vanligare att en process som inte är en ren kärnverksamhet leasas med servicen inbakad och processövervakning över internet. När miljöreglerna ändras igen så kan leverantören ta sin anläggning och dra.

      • Jan Andersson skriver:

        Svaret på din fråga är alltså: jag har aldrig sett någon ”nyanländ” i den processindustri jag besökt de senaste 10-12 åren.

        Det finns i den industri jag känner till några i trävaruindustrin och träförädlingsbranschen (ofta genom bemanningsföretag) för där finns fortfarande tempojobben kvar, och de jobbar bra eftersom de aldrig står och snackar bort någon arbetstid.

        I processindustrin är driften överallt numera datorstyrd och det finns inget behov av tempoarbetare. Processoperatörerna övervakar och griper in bara när störningar inträffar, och de måste då vara erfarna, snabbtänkta och ge tydliga anvisningar med självförtroende och pondus, för att slippa bli indragna i diskussioner om vad som egentligen har hänt med trött underhållspersonal nattetid. Ordväxlingen som uppstår är mycket kortfattad, anläggningsspecifik och omöjlig för en utomstående att begripa även om de talar samma språk och dialekt.

        Skogsindustrin, vår mest lönsamma exportbransch, är starkt hotad nu av EU, som har skaffat sig förvaltningsrätten över all skog i Sverige oavsett vem som äger den. En av de mest lönsamma exportprodukterna är vätskeboard, dvs. mjölkkartong för livsmedelsförpackningar, och Sverige står för minst en femtedel av världsproduktionen (mycket beroende på att ingen vill ha returfiber — begagnat dasspapper – i sin mjölk).

        EU inbillar sig troligen att skogen i Sverige skövlas och är hotad, men vi har idag 8 procent mer skog än för hundra år sedan. Men EU bestämmer, och har nu ett skarpt förslag att förbjuda vätskeboard och sådana förpackningar för att inte skogen ska skövlas i Sverige, den måste sparas för att vara en ”kolsänka” för hela Europa. Och vi ska börja diska glasflaskor igen..

        Svensk industri har redan börjat importera skog bl.a, från Österrike, och varför inte deras skog ska vara kolsänka kan ingen begripa.

        Den svenska regeringen borde skratta högt åt så fåniga missförstånd på skolflicksnivå, hålla upp båda handflatorna och säga ”stopp” men det gör de inte. De förstår inte. EU kommer nog att få igenom förslaget, trots att vi med förtjänsten från bl.a. vätskeboarden ska betala en tidigarelagd pensionsålder i Spanien, och är tvungna är höja vår egen.

        EU vill inte Sveriges väl, och är idag en fullständigt överflödig lekstuga för övervintrade vänsterakivister. Bort med skiten, tycker alla i skogsindustrin.

        • Göran skriver:

          Även Sveriges regeringar, väster eller höger, vill inte heller Sveriges väl. Låt säga att EU tillsammans med Sveriges regering dödar tillverkningen av vätskeboard, då blir det inte mycket kvar av mjölk, filmjölk, grädde och yogurt i brutikerna.

          Tror i att Ebba Bush fattar det? Jag tror inte det.

          • Jan Andersson skriver:

            Exakt. Den idé som Ruben Andersson från byn Raus i Skåne såg i Amerika och sedan mödosamt under årtionden utvecklade till en världsprodukt är inte längre bara hans, utan utvecklas fortfarande i samarbete med tusentals olika företag över hela den civiliserade världen som främst ser möjligheten att förpacka och sälja sådant som tidigare knappast var praktiskt möjligt att sälja.

            När du själv storhandlar, så har du förmodligen minst fem sådana förpackningar av vätskeboard med hem till kylskåpet, kanske åtta-tio. Att byta ut dem mot glasflaskor blir för tungt och tar större plats i kylskåpet. Vi kommer alltså inte att köpa mer än högst två eller tre. Och för att hålla ner vikten så blir glaset tunt och måste kanske förses med ett skyddande pappomslag med isolering där man kan trycka med flerfärg och informera om innehållet? Det kommer att höja priserna med 50%, utan att miljön har fått vidkännas någon förbättring.

            Det allra största problemet blir att diska alla returglas om vi ska återinföra returglashantering igen precis när vi lyckats få bort den gamla.

            Visst är plastbelagd kartong svårare att återvinna än oplastad kartong. Men det fungerar, annars brinner det bra. Att primitiva folk kastar soporna i floder och hav är ett helt annat problem som går att lösa av deras ledare.

          • Thomas skriver:

            Man måste förstå att problemen är av kulturell grund..?!
            Här hemma, i norra Europa, så tror alla att man ”spelar fotboll” i Bryssel – men man ”spelar poker”!
            Går en så enkel förklaring att förstå för oss nordeuropéer?
            Nej.
            Då blir det som det är…
            (Om man utgår från en sådan kulturs funktion så blir det mycket som blir ”uppenbarat”, men den insikten har aldrig kunnat etablera sig utan naiva fårskallar har varit typiskt för vår kultur i ”alla tider”)

            • Thomas skriver:

              Jo, och så skogspolitiken…
              Den har sedan 1948 styrts med hård hand av staten via skogsvårdslagens olika förändringar… Den enskilde skogsägaren har inte haft så mycket ”fri” marknad att röra sig på, men de som jobbat i den efterföljande industrin har naturligtvis inte sett den statliga styrningen som ett problem, utan som en fördel…det har alltså inte handlat om en fri marknad utan om en fascistisk styrning – som då nu flyttas till Bryssel.. (Förväntat, eller?)

              • Jan Andersson skriver:

                Det stämmer att skogsbolagen ofta betalat underpris för skogen, men var fanns alternativet? Man ser efter vägarna varje dag misskötta ogallrade skogsarealer som skulle ge betydligt bättre avkastning om man hade följt hundra år gamla regler – men det är kanske sådan ”naturklassad” skog som staten sparat som ”rekreationområden” fast knappast en ekorre tar sig igenom?

                Revirförvaltarna i varje skogbolag har sällan konkurrerat om virket, utan samarbetat för att korta ner transporterna så att inte timmertransportbilar till olika industrier skulle behöva möta varandra på riksvägarna. En timmerbil måste förresten gå i tvåskift för att vara en lönsam investering för åkarna.

                Vissa pappers- och kartongprodukter måste göras av lövträ (i praktiken björk) vilket inte alls finns i tillräcklig mängd i Sverige, utan importeras hit från bl.a. Ryssland. Undrar hur det går nu…

                • Thomas skriver:

                  Hmm…
                  Det sista skiftet jag haft och avverkat, då jag lämnat över fastigheten till en dotter, var en plantering från 50-talet.. som Skogsvårdsstyrelsen beordrade en björkröjning på 70-talet, vilket innebar att det enbart var gran kvar… Rötan kom så det var ingen mening med att spara skogen.. hade björken fått stå kvar hade rötan inte kommit då alla som jobbat med rotposter vet att granen i en blandskog är frisk.. Men staten bryr sig inte om böndernas nedärvda kunskaper utan det är byråkratins regler som gäller.

    • Benny skriver:

      Man kan ju undra varför det är den rikaste procenten i världen som driver på klimatbluffen och propagerar för ”vacciner” som tar död på folk? Min teori är att de vill fortsätta med sina lyxliv och med 8 miljarder människor så har de insett att resurserna inte räcker till för alla. Alltså måste en massa, ur deras perspektiv, ”useless eaters” som tär på resurserna bort så att de själva kan fortsätta sina lyxliv. Och vi ser ju att ingen av dessa klimatapostlar eller superrika lever som de lär utan det är alla andra som ska leva på marginalen.

      • Göran skriver:

        Rikaste procenten är 80 miljoner människor. Så många är de inte. Det handlar nog snarare om de 0,01 procenten. De flesta rika ställer nog inte upp på den globalistiska agenda. Den skulle döda de flestas verksamhet. Problem är nog att de flesta inte förstår det.

        • Jan Andersson skriver:

          Det är naturligtvis ett stort problem att så många av världens allra rikaste som ryms i en dubbeldäckad londonbuss (80-90 personer) tillsammans äger hälften av alla världens tillgångar. Dessa tillgångar skulle vara väsentligt mycket mer användbara utspridda på ett större kollektiv, som inte har som sitt främsta mål att dubbla sin förmögenhet till nästa års busstur.

  11. Mats Jangdal skriver:

    En vänsteråsikt om europeisk korruption. Som före detta finansminister måste man medge att han bör ha god insikt.
    https://www.youtube.com/watch?v=d5mMRsEKLRU

    • Thomas skriver:

      Man skall nog inte betrakta ”Vänster” som vänster överallt…
      All politisk åsikt grundas på en lokal kultur…
      Det innebär att den ”vänster” som greken uttrycker är mer nordisk liberalism/frihetstänkande än nordisk ”vänster”…
      Men om man är mer fokuserad på rubriker än innehåll så fastnar man redan i rubriken och missar innehållet…
      Det är inte enkelt att inse detta då vi redan med Luther missade kristendomens kärna, som den utrycks i södra Europa, ja, även i ortodoxa ryska kyrkan… (vilket är så tydligt i vår syn på krisen i Ukraina, där vi egentligen inte fattar något – på grund av vår enkla syn på tillvaron som gynnar en genialisk korruption som kulturfenomen med oförståelse för vad som egentligen sker..)

      • Mats Jangdal skriver:

        Som intelligent, öppen och ärlig debattör måste man försöka lyssna på alla. Hans beskrivning av korruptionen är slående.
        Det där med religion är svårare för en ateist att förstå sig på. Trots att jag läst en hel del om religion känns det mesta som beskrivs där som vanföreställningar om verkligheten.
        Det skrämmande är att religiösa människor skapar en annan verklighet utifrån sina dogmer.

        • Thomas skriver:

          Alltså, åter…
          En religion är en intellektuell test där varje människa måste ha en egen tolkning av en gemensam uppfattning.
          Om man tar bort det resonemanget så är det enbart ytan kvar att fundera över..
          Som i vårt nordiska fall blir det en ytlig funktion om ”syndabocken” och hans eventuella omoral…
          Finns inte ”syndabocken” så finns ingen omoral..
          Grekens konstaterande att omoral alltid finns är då ett religiöst konstaterande som ingår vardagens tillvaro, medan vi här norr kräver en ”syndabock” för att bli kvitt våra frustrationer…

          • Jan Andersson skriver:

            Alla behöver vi något att tro på, något som håller ihop ett samhälle och ett folk. Går det inte att tro på staten (som i Grekland) så tror man på Kyrkan, ett tryggt ställe där samma trösterika budskap predikats i tusentals år (och alltså bevisats sant eftersom det finns kvar).

            I Sverige fick vi en regim som predikade en ny doktrin som visade sig ännu bättre och som höll oss utanför två världskrig och skapade ett välstånd nästan ingen på jorden hade upplevt innan. Så vad skulle vi med kyrkan till – också?

            Nu är vi snart tillbaka till samma usla statliga styrning som de flesta andra länder tvingats stå ut med länge tack vare EU (och därför aldrig slutat gå till kyrkan) .

            Så vi får nog se en ökad kyrklighet från alla som tycker sig behöva en stomme och en ryggrad i samhällskroppen. Enda problemet är att den officiella Svenska Kyrkan inte har fattat galoppen utan blivit en sådan politiskt aktiv organisation som vi ville undvika när vi går till kyrkan. Dessutom vill vill höra det evigt oföränderligt trygga evengeliet, inte en uppoppad infantil vänsterversion som skär illa i öronen.

            Vi har en fördel i norden jämfört med södern: vi har lärt oss att överleva vintrarna genom att jobba hårdare på sommaren och planera för den kalla årstiden. Så kyrkan behöver inte övertyga oss om dygden att arbeta. De måste kanske trycka litet hårdare på det i kyrkorna nere i medelhavsländerna?

          • Mats Jangdal skriver:

            Nej, jag kan inte känna igen något av det du beskriver som det jag uppfattar som verklighet, nödvändighet, tro, moral, synd, skuld, mål, etc.

            Människorna blir allt mer obegripliga och mänskligheten framstår som allt mer korkad för var dag som går.

            • Thomas skriver:

              Jag inser att vi alla är inlåsta i vår egen kultur och det intressanta är om man lyckats bredda sin kulturella uppfattning när man blivit äldre…
              Alltför många lyckas inte med att lägga till något av det man upplevt, vilket jag insåg under valrörelsen…
              åsikten att ”Sverige är paradiset på jorden” var det alltför många som lider av, insåg jag…
              Att vi snabbt hamnat i en kolonial situation kan bara en del immigranter konstatera som något förundrade ställer sig frågan – varför inte infödingarna inser det….?

              • Mats Jangdal skriver:

                Att man inte känner igen eller erkänner sådant hos sig själv, betyder inte att man inte observerat det hos andra.
                Då förundras man ofta.

                Kolonialismen är dock uppenbar, kan man tycka.

    • Jan Andersson skriver:

      Jag tycker nog att att han kringgår det egentliga problemet; att Greklands ekonomi var körd i botten av det jättelika flyktingmottagandet där, och självklart ville de som räddade situationen ha vissa garantier för att de nya pengarna inte försvann samma väg.

      Han fabulerar vilt när han påstår att det behövdes ”hundratals ingenjörer” för att manipulera de amerikasålda bilarna i syfte att bluffa miljötestningen – det räcker gott med en enda som ändrar ett villkor i styrprogrammet. Och att grekiskan Eva Kaili egentligen är oskyldig, när hon har blåst hela EU-kollektivet. EU är väl tänkt att vara världens mest högtstående moraliska federala organisation? Finns det något annat som jag inte har upptäckt?

      Nu tar Kina över bilindustrin i Tyskland, men den har varit på fallrepet i trettio år och överlevt bara genom att bilarna byggts med billigast möjliga komponenter.

      Skillnaden på Sverige och Grekland är att medborgarna här fortfarande följer reglerna, vilket de aldrig ens börjat med i Grekland. Nu är vi emellertid i samma situation som Grekland var då – på väg mot konkurs och samhällskollaps. Grekerna ”visste” att regimen inte skulle göra rätt och motiverade därmed allmänkorruptionen, svenskarna tror att regimen här kommer att fixa det hela och har fullt förtroende fortfarande för fumlarna i riksdagshuset. Vad väntar den dag vi vaknar till insikt?

      • Mats Jangdal skriver:

        Jo, att han själv varit minister borgar inte för att han beskriver de beslut han själv varit delaktig i på ett sanningsenligt sätt.
        En historielärare jag kände, med djup speicailsering på Grekland, sa vid ett tillfälle att grekerna är de mest ogillade, opålitlga människorna i östra Medelhavet. Alla föredrar judar framför greker.
        Sant eller ej kan jag inte bedöma. Den trojanska hästen kanske påverkar omdömet hos människorna i området.
        Notabelt är att alla folkgrupper i området skrivit sin egen historia och jag har inte sett två som är kompatibla med varandra.

Kommentarer är stängda.