Tjänstemannaidéerna som aldrig dör

Regeringen har lämnat sitt förslag till ändringar i svensk vapenlagstiftning för att passa till EUs vapendirektiv. Det är nästan ordagrant likalydande som den proposition S lade fram för ett år sedan och den samlade högeroppositionen röstade ner. Man anger tydligen anledningen till att man nu kräver registrering av magasin, trots att EU inte kräver det, att det är för svårt att skriva ett sådant undantag i en lagtext.

Man häpnar! Hur korkade kan politiker vara? Om det inte behöver regleras så skriver man helt enkelt inget alls, så förblir det oreglerat. De femårslicenser som oppositionen under socialdemokratiskt styre flera gånger fick majoritet för att S skulle avskaffa, finns inte med i skrivningen. Femårslicenserna har aldrig varit föremål för EUs intresse. Men med tanke på de löften man utställde till väljarna inför valet 2022 hade det varit på sin plats att inkludera femårslicensernas avskaffande.

Med tanke på den nya miljöministerns svar på oro inför ett eventuellt blyhagelförbud, att ”det är en nischfråga man kan skita i”, att nya justitieministern lägger fram samma förslag som man näpsade den förra för, en energiminister som hattat betänkligt, och en statsminister som verkar ur fas med dessa klavertramp och de löften de gick till val på, undrar man om den nya regeringen alls förstår sig på politik?

Allt detta pekar dock på ett mycket större problem som byråkratin i en demokrati skapar, och än värre i en socialistisk demokrati. Förslag och idéer som en gång fått fäste bland tjänstemännen i byråkratin dör aldrig. De går inte bort, försvinner inte för att folket och politikerna sagt nej. Efter ett val kommer det nya politiker som i de flesta fall inte har en susning om att vissa förslag ratats eller varför. Då kan tjänstemännen slänga fram dem igen. Enkelt och bekvämt för tjänstemännen, som får som de vill.

FN har i över tio års tid önskat förbjuda alla civila vapen via den Arms Trade Treaty (ATT) som de antagit. Det är samma agenda som ständigt får demokraterna i USA att återvända med nya förslag på att runda andra tillägget i konstitutionen. Samma önskan finns hos tjänstemännen i EU, polisen och naturvårdsverket i Sverige. Nästan inga politiker eller partier i Sverige känner till detta, så de blir enkla offer för tjänstemannapropåer gång på gång.

Jag kan påminna om andra tjänstemannaförslag som aldrig dör. Avskaffandet av äganderätten är ett sådant. Ett stort steg togs när allemansrätten, inklusive strandskydd och skylt- och stängselförbud infördes. Dessa intrång i äganderätten har sedan utökats, allt utan ersättning till markägarna. Andra intrång i äganderätten är en mängd regleringar i skogsvårdslagen, vattendirektiv mm. I flera fall motiverade utifrån falska förespeglingar om mångfald.

Jag behöver väl knappast påminna om klimathotet för att läsarna ska känna igen tjänstemannaidéer som inte går att rösta bort eftersom politikerna inte förstår frågan och inte törs gå emot sina tjänstemän och den massiva propagandan i media. Djurskyddsaktivister i myndigheterna har vi också redovisat tidigare. Det skulle inte förvåna mig om det i någon byråkrats skrivbordslåda ligger förslag till löntagarfonder. Den som sett den brittiska TV-serien ”Yes, minister!” förstår hur väl den beskriver verkligheten.

Allt detta vet socialisterna och är därför genomfört av dem. Byråkratin och dess oavsättliga tjänstemän är socialismens verkliga förankring vid makten. Det är inte demokratin och inte lagarna, det är utnämningsmakten. För att det ska fungera ”smärtfritt” är så många myndigheter och så många av socialisterna tillsatta tjänstemän som möjligt deras bästa försäkring för ett fortsatt maktinnehav. En stor volym gör att de alltid flytta omkring uppdrag, uppslag och personer så att inget egentligen förändras oavsett förändringar i budget, konjunkturer, vetenskap eller annat.

De verkar ha anammat Groucho Marx kända replik om hans heliga principer. Dessa är våra myndigheter, gillar ni dem inte har vi andra myndigheter!

PS. Hur kommer det sig att aktivisterna så lätt kommer till positioner de inte ska ha? Förmodligen för att tjänstemän i grunden är lata. Så när någon visar engagemang för en viss fråga, då får denne hand om det, till de andras lättnad. Kritik mot aktivisten blir sedan kritik mot hela tjänstemannakåren i sann kollegial anda och avfärdas därför som osaklig även när den är mitt i prick. DS.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Tjänstemannaidéerna som aldrig dör

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Hur kommer det sig att aktivisterna så lätt kommer till positioner de inte ska ha”?
    SVENSKA FOLKET fick aldrig chansen att konfrontera utnämningsmakten och oppositionen föll på eget grepp, man var feg man vågade inte förrän det blev för sent.
    Nu försöker SOCIALISTERNA stjäla våra LIV. Vad gör ”giftbödeln” med COVID-sprutan?
    Väldigt bra sammanfattning Mats!

  2. Göran skriver:

    Något att fundera på. Har det någonsin under människans existens mer eller mindre funnits någon form av styre som har fungerat? Om vi begränsar det till 1900-talet, kan någon säga något land där regeringen, de styrande eller liknande inte har ställt till med en jäkla soppa rent ut sagt.

    • Benny skriver:

      Den enda gången Belgien fungerat är när de inte hade någon regering på ca 2 år då politiskt käbbel förhindrade en ny ledning. Säger väl en del om eländet som politiker skapar…

      • Mats Jangdal skriver:

        Det visar väl snarare att när tjänstemännen inte har några politiker att lura till dumheter så fungerar allt bättre.

    • Jan Andersson skriver:

      Det lär ha funnits sådana ”upplysta despoter” förr men de hade aldrig makt över kontinenter utan bara mindre folkstammar. De fanns litet varstans, Indien, Skottland, Tyskland har nämnts. Och naturligtvis föll deras regimer med dem själva; mindre lyckade grannar anföll och tog över i tron att klokskap går i arv.

      De hade det gemensamt att de inte styrde med hjälp av vidskepelse och religion i någon större skala, men förstod att ett strävsamt folk behövde litet sådant för att hålla ihop familjer och samhällen.

      I Sverige och på många andra ställen skapade klostren ofta sådana lokalsamhällen. Vadstena hade på trettonhundratalet över sexhundra gårdar i sin förvaltning eftersom ensamstående bönder ofta köpte sin åldringsvård livet ut genom att skänka sin jord till klostret i utbyte mot ett boende där med en trygghet och tillvaro som de dittills aldrig varit i närheten av.

      Det var bara den innersta kretsen som sysslade med religiösa riter, men de hade inget samröre med den stora skara av hundratals hantverkare och tjänstehjon som behövdes för den dagliga driften av detta lilla imperium. Saknat hantverkskunnande löstes genom att kalla på skickliga munkar från t.ex. Tyskland inom samma kyrka och som kom till fots och ofta stannade kvar. Samhället utanför klostret gynnades av dessa skickliga yrkesmän och det ingick i kallelsen att sprida sina kunskaper vidare.

      Från Tyskland kom också under samma tidsperiod söner till adelsmän, eftersom bara den äldste sonen som ärvde något. De yngre sönerna blev korsriddare eller utövade med egna legoarméer erövringskrig i Europas ytterområden. De importerades till Sverige i utbyte mot stora landområden oftast i orörda områden,; kanske mest i södra Norrland, som på den tiden var nästan folktomt. De förde med sig hela miniarméer med hästat och skickliga ryttare, för de var naturligtvis på sin vakt i det laglösa område som Sverige var på den tiden.

      De flesta av oss har fortfarande mycket tyskt DNA och likhetena är många. Man kan ofta bara se på händerna när en tysk yrkesman jobbar; åtminstone jag gör exakt lika.

      Idag är det kansle bara näringslivet som ibland kan skapa motsvarande trygghet och tillförsikt hos de anställda och deras familjer.

      Under det svenska indelningsystemets tid låg ”Krigsmanskassan” i Vadstena. De betalade ut en synnerligen mager pension till avdankade soldater men bara de som fått avsked med betyg ”utmärkt väl”. Men Vadstena som ort representerade nog fortfarande på den tiden ordning och reda och långsiktig pålitlighet.

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Våra moderna ungdomar blir itutade att Sveriges historia börjar med Tage Erlander.
        Tack Jan, det är perspektiven som räknas.

        • Benny skriver:

          Frågade några bekantas barn om vikingatiden och om de kände till att vikingar bott på Grönland tills klimatet blev för kallt för jordbruk och boskapsskötsel där på 1300-talet? Sådant är tydligen bortraderat från undervisningen numera och man kan misstänka att det beror på att eleverna inte ska börja ifrågasätta klimatkyrkans agenda.

  3. Ivar Andersson skriver:

    Det verkar som att vapnen ska fördelas mellan polisen och de kriminella gängen. Jägarna är bara ett särintresse 🙂

  4. Pingback: Tjänstemannaidéerna som aldrig dör – Life, Death and all between

  5. Thomas skriver:

    Idag tycks byråkratin blivit politiker – som styr byråkratin…
    Vad kan gå fel..?

Kommentarer är stängda.