Jag försöker en gång till med att beskriva varför jag så envist förordar fred i Ukraina. Jag är född efter WWII, men det var så levande bland de äldre i släkten att jag trodde kriget fortfarande pågick när jag började i första klass.
Bidragande till detta var säkert min farfars erfarenhet av att ha varit inkallad både i första och andra världskriget för att bevaka Sveriges gräns mot Finland. Eller bevaka och bevaka, de skulle förmodligen bara ringa staben om främmande militär försökte ta sig över Torne älv.
De var strängt tillsagda att aldrig i något läge besvara någon eld, för det skulle dra in Sverige i krig mot antingen Tyskland eller Ryssland/Sovjetunionen, beroende på vem som för tillfället härjade i Finland. Det hände att folk flydde över älven, men blev ihjälskjutna från finska sidan precis när de nådde den svenska stranden. Allt sådant fick dock passera för att Sverige inte skulle dras in. Det hände även att någon på andra sidan tyckte att svenskarna inte skulle se allt som pågick, så de sköt mot svenskarna för att tvinga dem ducka och ta skydd. Krig är det dummaste människan tagit sig för, brukade farfar säga.
Min far var vapenhatare och hatade den militärtjänst han gjort i Eksjö. 1949 gjorde han ingenjörspraktik i Tyskland. Allt var trasigt, landet bokstavligen haltade fram. Vapenhatet smittade inte av sig på mig och inte heller på hans yngste bror född 1939. Familjen med fyra fick alltså se fadern och familjeförsörjaren vara borta stora delar av WWII. Tur att farmor var driftig, med många kontakter. Min farbror förklarade krigets villkor för mig på enklast möjliga vis under min uppväxt. ”Blir det krig eller börjar smälla, då tar man sig fortast möjligt långt därifrån. Gör man inte det är man en idiot!” Han var inte vapenhatare, snarare tvärtom, en passionerad jägare. Men jakt och skytte är trots vapnen något helt annat än krig.
Under min uppväxt träffade jag européer från exempelvis Holland, Tjeckien och Ungern som flytt under eller strax efter kriget. De var ovilliga att tala om vad de upplevt. Men de var alla klart märkta av kriget och var exempelvis känsliga för buller och smällar. Vaksamma och inte sällan med sömnsvårigheter.
Det kalla kriget var i full gång när jag växte upp. McCarthy jagade kommunister i USA och skapade en extremt enögd syn på världen. Flera länder anslöt sig till gruppen av kärnvapenmakter. Sverige planerade för det, men avbröt i sista stund. Avgående amerikanske presidenten Eisenhower varnade sin efterföljare John F. Kennedy för det militärindustriella komplexet. Båda hade varit aktiva i WWII.
Men Kennedy kunde inte stå emot kraven att stoppa kommunismen var än den visade sig i världen. Det militärindustriella komplexet fick sina önskningar uppfyllda när USA tog över efter Frankrike i Vietnam. Att kriget var ett befrielsekrig från fransk kolonialism i Indokina väckte ingen sympati i USA, för ”befriarna” var nämligen kommunister. I Sverige träffade jag medan detta krig pågick ett par amerikanska desertörer som undvek det inkallningslotteri som gick under namnet the draft.
I en familj som jag bodde hos i USA fanns en son som var ett år äldre än mig. Han undvek draft och krigsplacering i Vietnam genom att frivilligt söka till kustbevakningen med placering i de stora sjöarna med gräns mot Kanada. En klart lugnare militärtjänstgöring. Andra familjer jag lärde känna hade inte den turen. En del söner tvingades åka till Vietnam. Inte alla kom hem hem med livet i behåll. Vietnamkriget blev till slut en svår nesa för USA.
Sexdagarskriget när Israel blev anfallet av de omgivande arabstaterna väcktes hos mig nya insikter om krig. Efter Vietnamkriget har USA varit inblandade i krig i en mängd länder, som Libanon, Balkan, Kuwait, Irak, Afghanistan, Libyen och nu Ukraina. Dessutom interventioner i en mängd länder i Latinamerika. De har provocerat fram regimbyten på flera håll, där de nya ledarna svikit sitt eget folk för att istället gynna amerikanska intressen. Problemet har inte varit vare sig kommunism eller kapitalism. Det har varit den amerikanska teokratin som ser det egna landet som guds utvalda.
Jag har träffat några svenskar som gjort svensk FN-tjänst i blå basker. Har de inte själva deltagit i strid, vilket de flesta inte gjort, har de egentligen varit på en gruppresa till främmande land. Skillnaden i inställning till krig är påtaglig mellan de som har och de som inte har varit i strid.
Hollywood har hela tiden varit behjälpligt att skildra den amerikanska militären och dess aktiviteter i främmande länder som något mycket behjärtansvärt och en garanti för amerikansk säkerhet. Filmindustrin måste idag bedömas vara en integrerad del av det militärindustriella komplexet. NFL, proffsligan i amerikansk fotboll, är en annan verksamhet som tar hjälp av amerikansk militär för inramning av sin sport. I gengäld ger spelare och kommentatorer oupphörligt sitt beröm till militär och militarism.
USA har över hundra militärbaser runt om i världen, inte minst som en omringning av Ryssland. Amerikanska kärnvapen finns utplacerade i England, Tyskland, Holland, Belgien, Österrike, Italien och Turkiet. Amerikanska presidenter (ej Trump) och militär har i strid med Minskavtalet värvat nya natomedlemmar och placerat ut soldater och militär utrustning allt närmare Rysslands gränser.
Provokationerna mot Ryssland har aldrig upphört trots omvärderingen av McCarthys häxjakt och trots kommunismens avveckling i Ryssland. Många tycker sig fortfarande se kommunism i Ryssland, inte minst svenska moderater verkar helt låsta vid den bilden. Deras hat mot kommunism förblindar så de blir oförmögna till bra realpolitik.
Ryssland då? Har inte de gjort fel? De har tre gånger senaste 300 åren drygt, invaderats av Sverige, Frankrike och Tyskland. Dessa tre försök har visat att det inte går att invadera Ryssland på konventionellt sätt. Motiven för dessa anfall skiftar. Sveriges var mest en ”håll er borta från oss” kampanj. Frankrikes var i en komplicerad tid efter deras revolution och med kolonialkrig där England dominerade, vilker senare ledde till Krimkriget.
Ryssland passade dock på att anfalla Sverige och ta Finland. Men de stoppade i norra Norrland och avstod anspråk på svenska sidan Bottenviken. En vanlig bedömning är att de kunnat ta hela Sverige om de önskat. De två världskrigen ser jag inte som bevis på ryskt anfallskrig. Att de försökte återta Finland som de endast 20 år tidigare förlorat är begripligt, i synnerhet som det var Sovjetunionen och inte Ryssland. Jag ser de två varianterna av samhällsorganisation på rysk mark som väsensskilda system. Efter Sovjets fall har Ryssland sökt hålla konflikter som uppstått nära sina egna gränser från att nå Ryssland.
När vi bilade i Italien 1968 var fortfarande spåren efter andra världskriget synliga på en del håll, trots att Italien inte alls var värst drabbat. I Frankrike syns fortfarande i denna dag rester av Maginotlinjen och andra krigsskådeplatser. Vi har upplevt snart hundra år av hat, propaganda och missämja efter 1945. Jag hade hoppats på en läkeprocess. EU har visat sig inte vara den processen. Inte FN eller Nato heller.
Vi kan inte låta Ukraina bli en ny källa till hundra år av hat och missämja. Sök fred nu! Ingen part kommer att bli helt nöjd, men om mindre än hundra bör känslorna ha lagt sig och ett liv i fred värderas högre. Vi kan inte tillåta ett permanentande av den situation som beskrivs i 1984, där Oceanien, Eurasien och Östasien befinner sig i ett evigt krig och sanningsministeriet växlande bestämmer vem som är vän och vem som är fiende.
När jag var liten och tågluffade i Europa var en syn, man inte såg i Sverige, alla invalidiserade män, stympade kroppsdelar.
Min huvudorsak att inte rösta för svenskt medlemskap i EU var att jag trodde att det skulle leda till att Sverige blev medlem i en organisation som skulle föra krig mot Ryssland.
Lite lustigt att man anför krig som skäl att befria förtryckta folk. När de så kallade sydstaterna i USA inte ville vara med i USA längre, då startade USA (nordstaterna) krig mot dem.
Fria människor ser jag in små nationer och inte i stora. Stora nationer kommer aldrig att ge folket den frihet det behöver för att skapa välstånd.
Ja, dessa stympade. En arm eller ett ben borta. Det såg man både i italien och Tyskland 1968. I Sverige var det en sällsynthet.
Pingback: Krig eller fred | ulsansblogg
Tack för de orden.
Som liten var jag krigsromantiker, men så upptäckte jag Sven Hassel i högstadiets skolbibliotek och han tog effektivt ur mig alla illusioner om krig som något ärofyllt.
Jag önskar eländet i Ukraina upphör så snart som möjligt, men det lär ju inte ske, då masspsykosen inte kan fördra en sann lösning som ser till båda parternas* intressen utan föreskriver att Ryssland skall ge sig villkorslöst.
(* egentligen fel att tala om båda parterna, då det är den tredje parten, de maktgalna psykopaterna som håller i trådarna borta i USA som driver på konflikten.)
Den som vill kan skriva under ett internationellt fredsupprop.
https://www.change.org/p/fredsuppropet-f%C3%B6r-fredsamtal-ist%C3%A4llet-f%C3%B6r-mer-vapen-till-kriget-i-ukraina?recruited_by_id=9812b100-bc2f-11ed-a83d-317965857d85
Det Europa som nu agerar mot Ryssland är ett Europa som sannolikt har sett sina bästa dagar. En enig elit försöker krossa både Ryssland och per automatik även Europa-medvetet. Vid första blick på skeendet kan man tro att Europas ledare är de absolut mest inkompetenta som någonsin skådats. Men säkerligen är de redan ”programmerade” att agera enligt en förutbestämd agenda.
Befolkningarna göre sig inga besvär – gammelmedia backar upp narrativet. Man kan också undra hur många år båda sidor planerat detta krig? Enligt uppgifter på olika ställen så pangar Ryssland upp ca 50 – 60 000 granater per dag emedan Ukr kanske pangar iväg typ 20-30000.Snacka om att ha bunkrat upp ui förväg och ett överläge för ryssen
Putin verkar vara den mest vuxne i rummet men för mig är det en gåta varför Putin inte snabbt gjorde processen kort istället för denna SMO som senare ledde fram till större mobilisering. Om man följer icke gammelmedia så är situationen kritisk för Ukraina – vem har rätt – vem har fel om detta.
Det handlar om några månader sen är det finito.
Så, vad kan vi förvänta oss? Vapenvila ? Fredstrevare ? Eskalering med utökade vapenslag?
Frågan är om Polen är sugna på att skicka fler legosoldater till Ukraina för att dö? Enligt uppgift har tusentals polska soldater redan stupat på slagfältet och ett okänt antal från andra länder. Polen har dock stora intressen för att hålla igång kriget och låta ryssarna decimera den ukrainska militären till grus, desto lättare att ta tillbaka Galicien från Ukraina. Och det kommer fler och fler blänkare från Polen att de nog är beredda att dela upp Ukraina med Ryssland. Polackerna måste bara först se till att storebror USA och EU också inser att det är den bästa lösningen. Ukraina får helt enkelt finna sig i att bli det lilla land det en gång var innan Sovjetstaten med ukrainskvänliga ledare pumpade upp detta konstgjorda land som aldrig fungerat efter Sovjets upplösning på egen hand.
För varje ukrainsk soldat som kapitulerar blir det till en stor vinst för pres. Putin.
Detta avgörs inte av enskilda soldater eller ens stora grupper soldater.
Det är inte säkert att Putin är det sämsta alternativet.
Mats Du skriver ”Jag försöker en gång till med att beskriva varför jag så envist förordar fred i Ukraina.”
Hur ska fredsavtalet se? Ska Putin bestämma hur gränserna ska dras? Kommer Ukraina vara ett land som styrs på Rysslands villkor ungefär som Belarus? Ska Putin få skapa nya Sovjet?
Självklart kan jag inte på förhand säga hur ett fredsavtal ska eller kommer att se ut. Båda sidor kommer att ha anspråk på territorium. Troligt är att Ryssland kommer få Donbass och Krim erkända som ryskt.
Europa måste klargöra för Ryssland och USA att vi inte accepterar att Europa görs till slagfält för stormaktskonflikter. Både Ryssland och USA måste fås att erkänna det.
Små eftergifter i utbyte mot långvarig fred och stabilitet. Istället för eskalerat krig och omfattande förstörelse av hela Europa. Det måste vara målet.
Varför ska inte gränsen som gällde före 2014 vara fredens resultat? Eller ska angreppskrig belönas med att man får behålla sina erövringar vid fredsförhandlingar?
Varför ska krigsprovokation löna sig?
Varför ska anfallskrig/rån/stöld på grannar löna sig?
Varför ska mobbing och provokationer inte få bemötas? Står du på mobbarnas sida?
Står du på rånarnas och tjuvarnas sida?
Jag står på fredens sida.
Mats Det var ett märkligt svar på min fråga.
Du tar inte avstånd från rånarna och tjuvarna?
Att kalla stridande parter för rånare och tjuvar är inte värdigt ett svar i en seriös debatt om detta allvarliga ämne.
Alla som deltar i krig begår handlingar som är allvarliga brott i fredstid.
Mats 9.06
Ska Putin och ryssarna få behålla sina erövringar inom Ukrainas gränser före 2014?
Är detta acceptabelt enligt dig Mats?
https://www.friatider.se/rysslands-harda-krav-fred-i-ukraina
Det är väl ganska enkelt att stå på invånarnas på Krim, Donbas m.fl. sida.
Låt dem avgöra va de vill tillhöra.
Precis! Demokrati kallas det tror jag.
För övrigt vill jag att Dalsland ska bli fritt. Folkomröstning nu!
Tänker du så om USA + Natos krig i Irak också?
Resultatet av WWI var en ekonomisk och social katastrof för krigets förlorare, Tyskland…
Resultatet av WWII var en ekonomisk och social katastrof för krigets förlorare, Tyskland – fram till Marshallhjälpen, som kom till enbart för att segraren ansåg att Ryssland var den nye fienden.. Så utan den hjälpen hade inte Europa hämtat sig som det skett.
Resultatet av nuvarande krig (WWIII?) blir en ekonomisk och social katastrof för Europa och det blir också slutet för den europeiska epoken därför att nu finns ingen självklar amerikansk ”hjälp” utan nu slår ”100 – årskriget”s resultat igenom för gott…
Så, en fred omedelbart är Europas enda chans.
Men utredningar har visat att de länder som inte fick Marshallhjälp har klarat sig bäst. England fick väldigt mycket. Italien fick en del. Tyskland inte mycket alls, men de fick amerikanska militärbaser och fick till en början inte spendera en mark på militära utgifter, så allt de tjänade kunde lägga på civil utveckling.
Möjligt… jag bara minns vad den tyske chefen på den gård jag besökte en gång på 80-talet berättade… hade inte Marshall blivit chef för de amerikansk trupperna hade Tyskland blivit ett u-land enligt de ambitioner amerikanarna hade tills Marshall fick befälet..
Dock, då BRICS-länderna snabbt skapar nya grupperingar nu så delas världen upp i två läger, där vi troligen tillhör förlorarna…
Möjligen att dollarns räntehöjningar ingår i krigsföringen så det kan bli som på Volkers tid… Detta blir inte lätt…
Brasilien och Kina har enats om att handla i varandras valutor, inte i USD. De är varandras största handelspartners. Det är ett stort flöde USD som stoppas.
Eftersom Ukrainabråket handlar om västvärldens ekonomi/dollarns dominans så är alla dessa rörelser avgörande…
Europa och USA var de enda industriområdena i världen, egentligen, efter 1945. Idag är nästan hela planeten industriområden.. att ”halka efter” innebär att bli ett U-land och så kan det bli för Europa, om kriget fortsätter.
Det var inte direkt någon fri företagsamhet i Tyskland efter kriget. Stor misstänksamhet mot Tyskarna. Förmodligen en ändrad attityd, som Marshall kanske bidrog till, som gjorde mer än pengar.
Det stämmer. Spanien fick först ingen hjälp och återhämtade sig snabbast. När de sedan fick hjälp, fanns det inget behov för det.
Det är som vanligt. Statliga bidrag hjälper inget. Pengarna hamnar på fel ställen.
Tack Mats för denna utmärkta genomgång. Jag har sparat den för att visa mina barnbarn så småningom.
Det uppstår i militariserade länder en misstro mot den demokratiskt valda regeringen och dess långsamma beslutsprocesser. Så även i Sverige under hela min militärutbildning, så snart vi vi bibringades omvärldsinfo om ”läget” så vädrades denna misstro ständigt, speciellt varnades vi för alla naiva vänsteraktivister med egna idéer om evig fred.
I fredstid tävlar ändå alla militära organisationer om pengar till upprustning och vilken teknik som ger snabbast seger i en konflikt. Civilsamhället ser på och får ibland veta att försvaret betalar sig självt genom vapenindustrin oss dess lönsamma export av krigsmateriel, men bara ”försvarsutrustning” godkänns, inte ”attackvapen”.
Den som ger sig på an annan nation gör det kanske ibland av samma primitiva och långsökta skäl som alla sportintresserade ser som väsentligt; det egna laget måste vinna, vilket i ett slag suddar ut alla egna tillkortakommanden i livet, för nu är vi bäst!
Förr kunde möjligen enstaka idrottsmän som det sades ”tävla för sitt land” och tog de emot pengar så blev de uteslutna. Idrotten var en uppoffring, inte en födkrok, sagt av överviktiga män med hatt och i långa överrockar som hade sitt på det torra. Idag handlar all sport om stora pengar.
Om man behöver se motiven bakom alla miltära aggressioner, så gäller nog huvudsakligen ”Follow the Money”. Varför skulle annars USA slösa militära resurser i ökenländer på andra sidan jordklotet? Eller Ryssland försöka återta sitt ”homeland” i Ukraina, ett av jordens verkligt bördiga jordbruksländer som dessutom har gott om färskvatten och ”kan föda hela världen” i rätta händer, främst Rysslands (och Kinas, vars egna odlingar är otillräckliga).
Och återigen, svaga ledare var som helst på jorden är lätta offer för militarismen. De enda man nu säkert vet är vinnare är Kina, inte en demokrati. Var finns annars de mest pålästa och starkaste ledarna?
Tack! Det man garanterat vet är att vanligt folk förlorar mest på krig.
Första gången jag egentligen insåg världskrigens tunga minne var under en affärsresa till London 1985. Den sammanföll med ”Remembrance Day” när drottningen bland annat lägger ner en krans till alla stupades ära vid ”The Cenotaph” på Whitehall.
På vårt enkla hotell var receptionsdisken prydd med röda pappersblommor som föreställde de vallmoblommor som växte på slagfälten i Flandern, och som vi sedan såg burna av många londonbor.
Vi frågade i vår svenska enfald vad dessa hade för innebörd, och receptionisten stirrade förbluffad på oss: ”Minnesdagen, stilleståndsdagen, firar ni inte den i Sverige?”.
Dagen efter besökte vi Westminster Abbey och såg hur gräsmattan utanför kyrkan hade inrutats med enkla band och snören, där varje ruta representerade ett brittiskt regemente, och där alla som sörjde en anhörig som deltagit, kunde sätta ner en pinne med namn och ibland bild av de stupade unga män som inte kom hem levande. Många pinnar blev det…
Det var ett minne och en läxa för livet för oss fredskadade svenskar som ditills inte förstått vilken oändligt meningslös fasa varje krig är.
Bra påminnelse att inte ens för de som segrar i ett krig är kriget ett ljust minne.
Lite lustigt att det i dessa dagar har det blivit kvinnor som hetsar på krig. Sedan får vi män dö i dem.
Den sköna Helena ler i mjugg. Delila himlar lätt med ögonen.
Medlemmar i FPÖ lämnar parlamentet när Zelensky tigger mer pengar. Lämnar kvar en skylt med texten ”Plats för Fred!”
https://english.almayadeen.net/news/politics/austrian-lawmakers-walk-out-during-zelensky-address-to-parli
Fler än jag som vill att Sverige inte ska gå med i Nato.
https://nyadagbladet.se/debatt/aterkalla-ansokan-om-natomedlemskap/
Jag vill inte heller gå med i NATO.
Inte jag heller. Tror det är många som inte villvi ska med, men inte vågar säga det högt. Ryker anställningen ryker bolånet.
Tack för en fin text! Har några små saker att anföra:
1. Vad gäller antalet USAs militärbaser i världe får man oftast fram en siffra på ca 850.
2. Anledningar till svensk anfall mot Ryssland har varit bl.a. att man ville styra över vem som ska bli kung där, alltså inte bara ’håll er borta’.
Nej, jag vill inte till NATO heller! H*lvetes skurkorganisation…
@Ivar Andersson 2023-04-02 kl. 18:27
Det spelar väl ingen roll om det är acceptabelt för mig!
Det viktiga är att båda parter enas om ett fredsavtal och slutar kriga!
Och inte minst, därmed förhindrar att kriget sprider sig till resten av Europa och kansek ut i världen.
Här är många intressanta uppgifter vars sanningshalt och relevans jag inte kan bedöma. Värt att läsa ändå!
https://sveanews.wordpress.com/2023/04/11/manga-undrar-vi-vill-fa-ett-slut-pa-kriget-varfor-tar-kriget-i-ukraina-sa-lang-tid/
Lars Bern har en tänkvärd krönika.
https://anthropocene.live/2023/04/08/finlands-nato-anslutning-medfor-kraftigt-okad-krigsrisk-for-sverige/
Mer medlemmar i NATO innebär inte för USA ett bättre försvarat Europa utan mer resurser att kriga mot Ryssland.
Uttalade av Putin för inte så länge sedan till NATO. ”Om ni tror att ni kan besegra Ryssland på marken – prova.” ”Vi har inte ens börjat.”
Så är det nog. Ryssland går inte att besegra. Det går att vinna slag mot Ryssland men inte ett krig och då speciellt på ryskt territorium.