Lantbruket och växthusgaserna

Dagens gästskribent är Sture Larsson

Jag ser med stor förvåning på att lantbruksfolk löjlar sig med att prata växthusgaser, driva reklamkampanjer etc baserade på växthusgaser som inte existerar. Jag har två gånger frågat svenska akademier med någon förankring i naturvetenskap om det finns någon känd vetenskapare som vill förtunna atmosfären och om de känner till någon växthusgas. Ingen har ens försökt svara på frågorna. Inte heller dansk, norsk, finsk eller 5 tillfrågade tyska universitet känner till någon som vill förtunna atmosfären för att kyla planeten eller något som kan fungera som växthusgas.. Problemet är att planeten är ca 6000 grader varm inuti och måste stråla ut den energi som tränger ut, så att vi får en komforttemperatur runt + 15 grader C på de 15 % av ytan som vi kan leva på. Atmosfären är runt – 50 grader C och kan endast transportera energi ut mot den termiska nollpunkten i rymden, -273 grader C. Det kallas termodynamik. Det är därför vi lever.

En nyfödd är redan expert på termodynamik, när den söker moderns värme. Det är därför extremt genant att lantbrukets folk, som borde vara naturvetare, i media fantiserar om växthusgaser, kofisar och metan etc. som inte kan vara växthusgaser. SLU är t.ex. ett universitet som inte svarat på frågorna trots löften men ändå babblar dess företrädare och deras ”produkter” om växthusgaser. 50 % har inte svarat alls trots legal svarsplikt och endast en har svarat genom hög företrädare = chef ( i Sverige har endast försvaret skola för behörighet och för nästa behörighetsnivå, chefsutbildning finns inte) och för utländska akademier gäller 100 % svarsvägran. Några har erkänt fråga, lovat återkomma men inte gjort detta. Hade de haft en chans att hudflänga mig hade de naturligtvis gjort detta men vetenskapare rädda om sitt namn förnekar inte elementära kunskaper om termodynamik.

Lantbruket har betydligt värre problem än kofisar att ta fasta på. Hur skall produktunderlaget säkras? Vem ska sköta jobbet, den produktnära hanteringen? Klimatpolitiken medför mest skada, eftersom den saknar vetenskaplig grund. För lantbruket är kanske värsta effekt att klimatpolitiken betyder jakt på förbränning som bryter Svavelcirkulationen mark/atmosfär. Det borde vara lantbrukets käpphäst. Hela Sverige ligger nu i svavelskugga och med elbil och vätgasindustri blir svavelbristen monumental, kanske inte i välgödslad mark men i betesmarkerna och runt omkring. Utan svavelnedfall blir det tillgängliga svavlet låst i stabila föreningar och lantbruket lever i princip på svavelomsättningen under ett fåtal månader. Pollinationens insekter är de som lever på den svaveltillgång som skall vara metabol under bara några få månader. Småfåglarna måste ha tillgång till svavelrik föda, insektslarver,  under enstaka vårveckor.

De flesta har inte en aning om att Svavel som egentligen är en bristvara i odlingsjord är nyckel till produktion av lantbrukets avsaluvaror som byggs av  aminosyror, proteiner, vitaminer etc. vars molekyler kräver tillgång till metabolt svavel för att bildas. Vi saknar redan nu 50 % av insektsfaunan, vilket betyder framtida och redan nu  existerande obalanser i den natur ni skall förvalta.

Lantbrukets problem nr 1 är frågan om det finns några som vill syssla med ”handpåläggningen” = djurvård, odling, lagring, paketering etc. d.v.s.  den nära varukontakten.De är världens mest underbetalda och de söker sig om möjligt in i den urbaniserade världen, bort från lantbruket. Kina sitter t.ex. i en rävsax som kanske betyder halvering av befolkningen på en generation. Kvinnan har lämnat lantbruket för urbanisering och industri. Lämnat ett lantbruk som i hög grad bygger på terrassland som kräver oerhört mycket handarbete för odling och skörd samt för  underhåll av dammväggar. Kvinna föder inte ens längre barn, fri som hon blivit från manliga krav och extra ansvar för hem och familj.

Även Sverige har detta problem. Det bildas allt större företag och dessa bygger idag på tillfällig, underbetald immigrantbaserad arbetskraft. Knappt ett industribär i Sverige plockas av svensk hand. Det betyder oerhörda risker och kanske särskilt kvalitetsrisker. Om företagets produktkvalitet beror av folk som inte har kunskap och som inte kan informeras, därför att språkkunskaperna saknas, kan ingen garantera kvalitet. Vi har nu brist på ägg i min butik, sannolikt beroende på salmonella på ett storföretag i Småland. Det förvånar mig inte alls. Det aktuella företaget lever antagligen på tillfälligt och egentligen outbildat folk från låglöneländer som sannolikt också lever på medhavda livsmedel som ingen kontrollerar. Det kan bara gå galet och ändå är lantbrukets företrädare ivriga växthusgasdebattörer utan att vara ens i närheten av faktisk naturvetenskap.

Varför inte släppa fantasierna om kofisar och klimat och ägna er åt de  egentliga problemen. Ert område hanteras idag på överbefälsnivå av en minister som kallas landsbygdsminister. CV deklarerar gymnasieexamen från ett yrkesgymnasium med sportinriktning. Häromdagen framträdde han i TV och deklarerade att han möjligen hört talas om lite pengar till kustfiskare.  I övrigt till synes endast erfarenhet av att nöta byxbak i sammanträdesrum. Landsbygdens parti C hade under 15 ? år en partiledare som visade sig inte ha ägnat sig år att bygga partiet. När hon klev av stod partiet utan identitet och  utan företrädare som utåt indikerade kunskap eller kompetens eller kändisskap i media eller ens i parti. Tyvärr gäller det hela den politiska sektorn. Partiledarna bygger inte partierna för kompetens. De löjlar sig istället som experter på alla möjliga plan och när de plötsligt skall bilda ministärer finns inte folk med kompetens. Därmed är inte bara lantbruket i ett kunskapsvakuum, där kofisen blir samtalsämnet.

Sture Larsson, Agronom.

Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

17 svar på Lantbruket och växthusgaserna

  1. Thomas skriver:

    För att förstå tidens gång så rekommenderar jag en bok av Carl Larsson i By, ”Åtta kvällar”, som beskriver situationen för bönderna fram till sekelskiftet 1900 (boken är skriven 1907, om jag minn rätt)
    Nästa källa torde bli Småbukarnas Riksförbunds Jubileumsskrift från 1948, som beskriver tiden mellan 1900 till just 1948… där särskilt agronom Valdemar Svenssons text är av intresse.
    Av mer samtida skrifter och är Johan Söderströms artiklar från sekelskiftet 2000 avslöjande om bedrägeriet angående behovet av kontrollen över livsmedelsproduktionen som egentligen är Henry Kissingers kända skröna..
    Den som behärskar maten behärskar folket…

    Förövrigt så har fe-halterna ökat runt fyra gånger i vattendragen i södra Sverige de senaste 25 åren och det tycks bero på att skogsmarkens pH ökar sakta genom att Fe frigörs tillsammans med Svavel som ligger bundet i skogsmarken…
    detta tycks påverka det biologiska livet på märkligt sätt…som inte diskuteras.
    Ålen dör och försvinner, skogens idisslare lider, med mera…
    Men eftersom detta är politiskt icke PK så gäller det inte, vilket innebär att SLU och LRF tiger och spelar med…
    Däremot är skrönan om Nitratet aktuell, som nu används som vapen mot hela bondekåren inom EU… men hur många inser den lögnen?

    • Thomas skriver:

      Själv så skrev jag av mig mina frustrationer år 2019 med boken ”Jordbruk – Delete” där jag försökt beskriva det som Leif Pagrotsky kort påpekade: ”Jordbruk är en gammal näring under avveckling”…
      Förövrigt så lämnade jag in några exemplar till kommunens bibliotek, som en gåva, men den finns inte tillgänglig och inte heller de efterföljande jag producerat, ”Spridda skurar”, som handlar om några bönders kamp mot den globala bolagsfunktionen som styr vår livsmedelsfunktion..
      men inte heller min sista bok ”Vårt jordnära tjugotal”, där jag använder Valdemar Svenssons text som bakgrund till min mors minnen från sin uppväxt på 1920-talet… Allt med min tanke angående den enorma skillnaden mellan vår tid och det jordnära 1920-talet…

    • Mats Jangdal skriver:

      Bönder är lätta måltavlor, för de har ingen annanstans att utöva sitt yrke.

      Jag brukar referera till Kurosawas De Sju Samurajerna. Där finns en samuraj som heter Kikuchiyo, som vid ett tillfälle säger att bönder kan man råna hur mycket som helst. De svälter inte ihjäl, för de har ändå alltid mat undastoppad som andra inte hittar.
      Det visar sig att Kikuchiyo egentligen är son till en bonde och att hans samurajattiraljer kommer från en samuraj bönderna i hans by slog ihjäl.

      Här finns kärnan i filmen, som jag ser det. Ska bönder lita till främmande knektar, eller ska de bli sina egna och försvara sig själva?

      • Thomas skriver:

        Jo, så är det…
        Men aldrig har det efter att jordbrukssamhället uppfanns, funnits ett samhälle utan jordbruk…
        Tron på att det alltid finns några bönder att pina är faktiskt väldigt vanlig, ja, dominerande, även i vår tid…
        Vilket kan bli jobbigt framöver när sanningen uppenbarar sig…

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Sture, vad är det välgörande att få återbesök av medborgare som vet de talar om.
    Mats “Frihetsportalen” är fantastisk i alla avseenden och framför allt det svenska språket.
    Varför måste socialisterna FÖRVRÄNGA, VINKLA innehållet i det mesta de publicerar med avsikt att FÖRSTÖRA allt och alla som kommer i deras väg
    Har frågat i alla VÄDERSTRÄCK om vilka de är som skall producera framtida generationers LIVSMEDEL men den frågan blir lika obesvarad som den om VÄXTHUSGASEN.
    Under tiden som socialisterna lyckats fördriva flera medborgare i nuvarande generation så har de glömt allt om framtiden. Mina ungdomar har bara intresse av att mattemplen är välfylld och priserna näst intill GRATIS.
    Det som stör mig mest är förfallet av PRODUKTIONSAPPARATEN som sker genom direkt sabotage inte så mycket av s k vänsterfolk men av “folkvalda” och av dem små okunniga icke folkvalda BYRÅKRATER. Omfattningen av denna destruktion är mycket svår att beskriva men erfarna bönder och skogsägare har det ganska klart för sig och den generationen finns snart inte mer. De blir naturligtvis aldrig frågade till råds.
    Vi har snart stängt möjligheterna till saklig bekräftad kunskap om hur vi skall ändra på det men det måste börja hos 0 till 2 åringar. Låt familjen och ungdomarna få en uppväxt och korrekt yrkesorientering bort från skatte utplundring och akademiker vansinnet.
    Hela systemet med att man skall kunna leva på enbart bidrag utan att arbeta med förtjänst måste stoppas innan nöd och elände kommer över oss. Ett naturligt inflations befriat SPARANDE är enda vägen till framgång.
    Tack Sture och Mats!

  3. Göran skriver:

    Allt välstånd kommer från bönder. Fria bönders förmåga att producera mer än de själva behöver är grunden till ett civiliserat samhälle.

    Gör bönderna mer eller mindre livegna med regler, skatter, bidrag m.m. gör även alla andra i samhället livegna på ett eller annat sätt.

    Ingen djävel ska ha kontroll över maten. Den enda kontrollen är bönder i samförstånd med konsumenterna. Framförallt ska all matproduktion som sker i Sverige vara helt befriad från skatt.

    • Niklas skriver:

      Kultur betyder odling. För en högkultur, fordras helt enkelt en tillräckligt effektiv livsmedelsproduktion, så att tillräckligt många kan frigöras till annat än ren livsmedelsproduktion.

    • Glenn skriver:

      Precis. Och ett stort omtänk i statens roll att inkassera och fördela skattepengarna måste till. Utvecklingen är inte att staten är din vän – tvärtom.
      Ju mindre stat, desto mer välkommet.

      • Niklas skriver:

        Ju mindre lagar och regler, ju större personlig valfrihet och ju mer utrymme för personlig utveckling.

        Man kan inte växa som människa om storebror staten/EU/FN…hela tiden ska göra, tycka och tänka!

  4. Hasse Larsson skriver:

    Tack för denna suveräna genomgång

  5. Jan Andersson skriver:

    Min hustrus farfars farfar kom från Ekshärad i Värmland, och fick 33 överlevande barnbarn, som förmodligen alla ägnade sig åt lantbruk i vuxen ålder, som hemmansägare, åbo eller torpare.

    Ekshärad med Klarälven i mitten har varit befolkat i 9000 år, och kunde tidigt föda folket i flera hundra gårdar. Anledningen var troligen kopplad till vårfloden från de norska Trysilfjällen, som ofta svämnade över befintliga jordar och tillförde ny näring.

    Ekshäringar är nära besläktade med Älvdalingar i västra Dalarna och stannade i sin hembygd livet ut. För en släktforskare är det positivt, om de inte hade varit så förtvivlat många…

  6. Glenn skriver:

    Kanske tillbaka till gammal kunskap. Finns bloggar och grupper på nätet – Electroculture. Varning ; udda info.

    https://blurt.blog/electroculture/@samstonehill/electroculture-a-synthesis-of-free-energy-and-agriculture-how-to-grow-massive-vegetables?fbclid=iwar2zt1aqubsac_lagnaxw20l_h8lg4qwt_bdhxypug-blwehjhuydwy50bi

    Ovan länk, dess tänk i modern form finns i bruk hos kreativa producenter på lokal nivå. Googla.

    Dags å inse att multijättarna tagit stenhårt grepp om vår allas matproduktion och att detta är symbios i med staten(erna). Vad vill man med detta ?

  7. Jan Andersson skriver:

    Inom alla grundläggande näringar i det svenska samhället sjunker den grundläggande baskonskapen, medan den stiger i egentligen umbärliga områden som digitalisering och ännu mer digitalisering (som för övrigt hittills mest har gått ut på att flytta jobbet från producenten till konsumenten). Utan dator och mobiltelefon är man snart passé. Det kommer aldrig att hålla i längden, det är bara en modefluga just nu, och det lär finnas en miljard bilder på ”världens gulligaste katt” på Facebook.

    Förr gick yrken i arv från far till son och sonson. Kunskapen ökade med stigande konsumentkrav. Men nu har vi avskaffat lärlingssystemet, alla ska gå på gymnasiet. Jag skulle mycket hellre blivit lärling någonstans, jag har alltid avskytt att sitta på ett kontor utan kontakt med verkligheten utanför fönstret. Så småningom fick jag som jag ville och upptäckte att de enda som kunde något var de som ägde problemen, dvs. hade det konkreta ansvaret för tillverkning eller underhåll. Men undantag av säljarna, men de fanns mest ute hos kunderna och kunde inte tillföra så mycket till fotfolket, vilket hade varit nyttigt; de företag som ändå hade systematiserat denna kunskapsåterföring har mycket riktigt också blivit världsledande inom sina respektive branscher. Nu gäller AI, Artificiell Intelligens. Undrar var den ska komma ifrån i en värld av allt mer allmän okunskap om livets grundläggande behov? Det finns de som på allvar tror att vi ska kunna flytta till en ny planet bara fyrahundra ljusår bort.

    • Mats Jangdal skriver:

      Bra funderingar om skola och kunskap!
      Om säljare har jag motsatt uppfattning. De vet inte hur produktionen går till, kommer skamset smygande och frågande om man kan göra si eller så. När man säger att det kan gå, men vi har aldrig gjort det förr, då säger de bra, jag lovade leverans imorgon.
      Sedan går hela provisionen för ökad försäljning till säljaren, inte till produktionen.

      • Glenn skriver:

        I ett säljarliv är det ultimata (min erfarenhet) att först ha arbetat i produktionen och sen bli säljare. Att förstå varje processteg från första momentet till logistik ut till kund. Att dessutom ha utmärkt teknisk backup med på kundmöten eller snabbt tillgänglig sådan – då gör en bra säljare underverk. Teamwork. I industri är det ofta relationsbaserad försäljning som gäller. Bra möte mellan kund och leverantör ger där oftas många års merförsäljning. Jag är själv teknisk säljare 🙂 Icke pålästa säljare gör ingen glad.Så de så.

        • Jan Andersson skriver:

          Man måste komma ihåg att varje producerande företag behöver råvaror, material, komponenter, fästelement, förpackningar och emballage i nästan exakta mängder varje dag, även när deras egen försäljning varierar. Det brukar kallas logistik och måste klaffa varje dag på året. Företag som köper mer än de behöver och lägger på eget lager får två logistiksystem att hantera, till ökade kostnader och mer osäkerhet.

          Därför har begrppet just-in-time lanserats, underleverantörerna kommer med sina varor på bestämda klockslag och allt går direkt in till produktionen och inte till ett mellanlager.

          Det är därför man ofta ser lastbilar av alla storlekar som framförs med maxhastighet på våra riksvägar, de har en tid att passa. När inte snöröjningen fungerar som förr eller färjor ställs in, eller oannonserade vägarbeten skapar köer skapas problem i flera led.

          Många miljövänner vill gärna se ökad tågtrafik, men vårt järnvägsnät är mest enkelspårigt och exakt leveranstimme eller ens leveransdag kan inte utlovas. Dessutom krävs flera omlastningar lastbil–tåg och tåg–lastbil med stor risk för transportskador när personalen inte vet vad emballagen innehåller. Då blir det lastbil hela vägen istället.

          Släpp fram dessa lastbilar! De har alltid mer bråttom än du har. Landet tjänar på det!

      • Jan Andersson skriver:

        Jag har träffat på alla sorters säljare i min yrkesutövning, från katalogföretag med säljare som mest gör pliktskyldiga rutinbesök och slösar bort både sin och kundens tid, till tålmodiga experter som kan hjälpa till att lösa ”olösliga” problem (nya även för säljaren) med fantastiska resultat som följd. Det finns säljföretag som blivit av med sina stjärnsäljare, fått problem och där VD:n och ekonomichefen tvingas ut på turné för att rädda sin försäljning. Eller de som anställt generella säljare utan särskilda kunskaper och som bjuder på lunch och snackar sport istället och som ger hela yrkeskåren dåligt rykte.

        Men vi måste alltid komma ihåg att så snart det finns en kund måste det också finnas en säljare. Bra kunder och bra säljare är en grundförutsättning för ett effektivt näringsliv vilket i förlängningen gynnar hela samhället.

        Om du är rak och tydlig mot en säljare möts du av kunskap och intresse. Men motsatsen är nog vanligare, åtminstone i konsumentledet. Och staten bryr sig aldrig om du kan köpa det du eller ett företag måste ha för att överleva på en viss plats. De gör allt för att försvåra istället för att underlätta.

        Den här bloggsajten är viktig för att dra upp alla problem och anvisa lösningar, och jag vet att den blir läst av makthavarna. Det är bara de som kan gå från ord till handling när det gäller våra möjligheter att bo och leva i subarktiskt klimat i Sverige. EU, FN och NATO kan inte bidra med något, de är bara usla säljare av usla idéer som inte fungerar i praktiken.

Kommentarer är stängda.