Dagens gästskribent är Sture Larsson
Hur många slaktsvin eller morötter måste du producera och sälja för att tjäna åtminstone som en lokalvårdare! Vem skall odla betan, mata grisen?
I SDS 230303 publicerades löner inom vården. Höga redan innan sociala påslag (>30 %). Högsta lön till chef över chef, trots att de inte torkar golvet eller byter blöjan. Lönerna sägs ändå vara så låga att folk slutar! Den kommentaren bör leda till viss eftertanke. Inte ens låglönerna i industrialiserat och urbaniserat land kan nås av världens livsmedelsarbetare, av den som vårdar djur, odlar morötter, skördar kålen, lagrar, paketerar etc. Det gröna folket lever högt på att påstå att jorden inte kan försörja oss. Det är inte sant! Inte ens problemet! Problemet är: ”Vem skall producera livsmedel om den som förväntas göra detta inte kan nå ens i närheten av t.ex. en lokalvårdares lön, leva normalt eller skicka sina barn till skola?”
Alla köpta livsmedel i världen produceras av jämfört med andra grupper underbetalda. USA:s livsmedelsproduktion, världens kornbod inte minst för frukt och grönt, bygger t.ex. på ”olagliga” immigranter med svältlön utan normala förmåner. Politiken döljer sanningen genom att efterlysa höga murar mot Mexiko. Om inte folk tar sig förbi kommer inte USA;s befolkning eller ens vi att ha god tillgång på livsmedel. Samma gäller i högsta grad i Europa. Så även i Sverige. Våra lantbrukare producerar också med hjälp av underbetalda immigranter. Inte ett avsalubär i Sverige plockas sannolikt av en svensk hand eller av någon som når upp till lokalvårdarlön. Orealistisk lönesättning i icke livsmedelsproducerande värld hotar vår tillvaro! Vi skulle inte ha råd att äta om livsmedlen skulle produceras av normalt avlönat folk.
Frågan är: ”Kommer någon att producera vår mat?”
Problemet illustreras kanske just nu bäst av Kina. Kina gick på en generation från fattigt bondesamhälle, där barnafödandet i ett arbetskrävande lantbruk nådde ohanterliga nivåer, till världens kanske mest industrialiserade samhälle. Dess viktigaste resultat blev att kvinnan urbaniserades. Hon lämnade lantbruket. I Kina betydde det att barnafödandet nästan upphörde. Man föder inte gärna i ett könssegregerat boende i kaserner intill fabrik. Kvinnan står dess utom nu fri från de manliga religioner som gjorde henne till mannens egendom, slav, köksarbetare, beklädare, tvätterska, sexslav etc. En välutbildad kvinna söker knappast längre männens religioner. Även om Kina inte tidigare infört enbarnspolitiken hade befolkningsökningen ändå genom industrialisering och urbanisering avstannat och börjat retardera. Den urbaniserade kvinnan skaffar inte fler barn än i hennes värld nödvändigt och beroendet av en man har i princip upphört. Att föda många barn är inte heller naturligt för de bortklemade prinsarna och prinsessorna ur enbarnsfamiljen som nu skall hålla Kina vid liv. Enbarnspolitiken prioriterade inte flickor. De aborterades. Kvinnorna är underskott både i Kina och i Indien, framtida områden för livmedelsunderskott. Kina står inför en demografisk katastrof. På en generation befaras Kina halvera sin befolkning.
För Kina är produktion av livsmedel en nyckelfråga. När kvinnan lämnade lantlivet försvann den billiga och mest pålitliga arbetskraften. För Kina är detta ren katastrof. Hankineserna som anser sig styra är de mest urbaniserade och de kommer snabbt i underläge. Det tycks redan ha lett till att partiet försöker undertrycka andra folkgrupper för att finna arbetskraft, vilket i sin tur leder till produktionsstörningar. Kinastyrd landgrabbing antyds t.ex. i Afrika, men slaven är inte pålitlig! Till detta kommer att Kinas egna produktionsförutsättningar för livsmedel är urusla. 25 % av landytan är öken och då är sannolikt minst ytterligare 20 % lågproducerande i ökenlandskapets utkant. I övrigt är Kina ett bergsland. Stor del av livsmedelsproduktionen sker i ett småskaligt och terrasserat odlingslandskap som fungerar endast om tillgången på manuell arbetskraft är god. Underhålls t.ex. inte en terrassvall går snart hela ”odlingsberget” till hävderna. Underhållet är handarbete. Vem skall sköta vallarna? Stor del av det etablerade odlingslandskapet försvann under vatten för elkraftsdammen Tre raviner och med dammen försvann de sediment som skall bygga land nedströms. Nu finns inte arbetskraften eller ytan för produktion av livsmedel längre. Arbetskraften går snart åt till vårdkrävande föräldrar. Lönerna i urbaniserad del går snabbt mot västerländsk nivå. Landet har inte längre låglönefördelar och det ligger långt från marknaderna. På Youtube visas redan hamnar fulla av tomma containrar, eftersom marknadens aktörer söker billigare och närmare produktion. Men framför allt, lönen i urbaniserad del av landet är långt över vad som kan erbjudas i livsmedelsproduktionen.
Till detta kommer att stor del av Östasien sitter i en rävsax. Livsmedelsmarken är Mekongflodens deltan. Nu blockerar dammbyggnader för el Mekongflodens sedimenttransporter, vilket betyder att deltaområdena upphör, försvinner eller i varje fall försumpas. Kina och Ostasien sitter i värsta knipa. Livsmedel måste importeras från områden på andra sidan klotet. Urbaniseringen förbrukar livsmedelsarbetare! Landgrabbbing i fullbefolkade områden är inte lösningen. Nu raseras medvetet i ett försök till landgrabbing t.ex. Ukrainas spannmålsarealer som med vete och annan spannmål skall täcka behovet i delar av Asien och Afrika. Ytorna strösslas med minor och vårsådden hindras av krig. Världens ledare är till synes de dummaste av de dumma, intresserade av konstgjorda konflikter som inte har med livsuppehälle att göra. Vi kan inte äta ammunition för kanon och döingar köper inga varor.
I ett realistiskt ljus har Kina inget som helst intresse av ett starkt Ryssland.
Världens återstående ”obefolkade” områden för industrialiserat lantbruk är Sibirien som i ett varmare klimat kan vara goda spannmålsområden. För något årtusende sedan, ett geologiskt ögonblick, såg mammutar en grässtäpp. Kina har dess utom en med Ryssland oplockad gås, Manchuriet. Livsmedelsbrist skapad av brist på villiga livsmedelsarbetare skapar intresse för landgrabbing. Kortnäsorna blir inte populärare än långnäsorna om de försöker stjäla eller köpa land i t.ex. Afrika. Kinesgetton i Afrika är inte populära. Återstår Sibiriens slättland runt Amur och Argun som ju faktiskt befolkas av östasiatiska folk mera besläktade med kineser än med de ryssar, långnäsorna från Väst, som nu gör sina sibiriska folk till kanonmat i Ukraina. I Sibirien finns resursen för Kinas och Östasiens ”dynastier” om de inte vill utplånas av livsmedelsbrist, som sannolikt inte längre kan överbryggas med partitvång. Kambodjas agrara experiment blev katastrof. Sibiriens slättland är i ett varmare klimat det enda stora, lågbefolkade området som lämpar sig för industrialiserat lantbruk, lämpar sig för landgrabbing. Industrialiserat lantbruk söker plan mark som kan använda en skördetröska på 20 fot.
Östasien har i ett realistiskt ljus inte minsta intresse av ett strakt Ryssland. Kina har allt att vinna på att Ukraina snabbt kan återgå till ett ostört livsmedelsproducerande område och att marknaderna kan arbeta ostörda av krig. Ryssland av idag är inte en köpstark marknad som kan rädda Kinas säljbehov. Kina har också fördelen av att Väst sannolikt inte har något att vinna på att stödja Ryssland i ett krig med Kina, Nordkorea och Vietnam. Det kriget handlar inte om ideologier utan om mat.
Mat kommer alltid att finnas för de penningstarka. Och det kommer alltid att finnas bönder som odlar för att mätta sig själva och sälja överskottet. Även under WWII fanns varor att köpa utan ransoneringskupong. Den lilla människan är påhittig när det behövs.
För mig handlar det inte om att odla för odlandets skulle, vilket jag vill påstå är exakt vad som förekommer i världen idag. Vi behöver titta på vad vi ska odla i matväg vad gäller vilken näring maten ger oss. Kornbod hit och kornbod dit. Dessa kornbodar är mer eller mindre totalt meningslösa ur näringssynpunkt för en människa.
Det som ger oss den näring vi behöver är kött. Kött är överlägset allt annat vad gäller näring. Så, med andra ord, skulle jag gärna vilja se en artikeln som tar upp hur många djur vi skulle behöva föda upp, hur mycket land som går åt för det.
Själv äter jag på 10 år upp 1.950 ägg, 7,5 grisar och 7,5 kossor. Grisarna och kossorna är baserade på en ungefärlig slaktvikt (varierar lite beroende på källa).
Det är ganska så ”osvensk” tanke du har….
Svensk livsmedelsproduktion är fokuserad på lägsta pris för att hålla nere kostnaderna för ”arbetarnas bränslebehov”…
Det har varit jordbrukspolitikens mål helt klart sedan det Jordbrukspolitiska beslutet från år 1947, då man gick ifrån en balanserad odling med genomtänkta växtföljder och djurhållning med flera husdjursarter och återinförde ett medeltida, men kemikaliserat, ensädebruk med industrialiserad djurhållning, där hönsen var först, sedan kom grisen på 1970-talet och sedan mjölkkon… Kvar finns då amkon, som sköter sin kalv på betet, men dessa djurslag är idag byråkratins största problem, där man använder alla moment som finns för att utplåna dessa djur, allt från ”galna kosjukan” till djurskyddskontroller och nitratproblem i betesmarken…
Om konsumenten fortsätter att tro på alla skrönor så är snart allt enligt Kissingers tankar.. ” Den som behärskar maten behärskar folket”…(Agenda 2030)
Hur många av de grönsaker som säljs i de flesta livsmedelshallar är verkligen värda sitt pris om man bara betraktar dessas näringsinnehåll? Kålväxter är OK, likaså ärtväxter. Men alla smaklösa tomater och slanggurka, innehåller de verkligen något vi behöver och i så fall fall måste plåga i oss ibland för nyttighetets skull? Där är jag ytterst tveksam. Rotfrukter har dömts ut som grupp. Sedan finns det olika salladsväxter av vilka flera liknar och smakar som vanligt ogräs. Nyttligt i den form vi kan köpa och konsumera? Tveksamt.
Det är möjligt att vi äter dessa av tradition och för att de förr (femtiotal) smakade intensivt och fräscht, men idag smakar hela slanggurkan beskt och obehagligt som gurksnartarna gjorde förr, de som man skar bort och kastade. Och det var flera år sedan jag åt en tomat som smakade – tomat, och det var inte i Sverige utan Syditalien.
Kött är ett problem eftersom friskt hälsosamt svenskt kött inte smakar något alls, utan att man har spetsat med kryddor och såser i riklig mängd. Brasiliansk kött smakar fantastiskt som det är, utan kryddor.
Fisk ska vara vildfångad och pinfärsk och har då en helt annan fantastisk smak än den som säljs som ”färsk” efter 1-3 dagar. För att inte tala om all djupfryst och annan konserverad dito som smakar som pappersmassa. Samt skall vara tillagad med strikt hänsyn till förskriven maxtemperatur för olika fiskarter, vilket utesluter stekning och grillning. Det gäller också många typer av kött och fågel.
För inte så länge sedan åt man riktigt gott åtminstone ett par gånger i veckan. Nu i princip aldrig, åtminstone inte i Sverige. Skolmat, sjukhusmat. Bläää.
Jag har inte lyckats köpa något brasiliansk importerat kött som smakar vidare gott. Jag har varit i Argentina och Uruguay och där smakar köttet fantastisk gott.
Vill man äta gott som lite extra skulle jag föredra älgfile eller renfile.
Vad gäller växer som mat. Den näring som finns i växter upptar en mänsklig kropp väldigt lite av. Till det kommer att alla växer skyddar sig genom att tillverka gifter. En del av dessa gifter är designade att förhindra näringsupptag.
Så rent biologiskt kan vi omvandla väldigt lite av näring i en växt samtidigt som näringsupptaget begränsas av motverkande gifter.
Lite skrattretande kanske, men vi får nog i oss mer näring via kosttillskott än genom växter och pillren blir nog billigare till och med.
Vitt ris som konsumeras av alla i sydoostasien saknar i princip all näring. Råris är däremot näringsrikt. Varför då allt detta raffinerade vita ris? Jag upptäckte den hårda vägen att riset äts för att hålla igång magen. Nästan inget annat de äter innehåler fibrer, vilket göra att tarmarnas peristaltik upphör helt Matbröd i alla former saknas. Därför äter japner ris, endera som ingrediens typ sushi, eller separat efter en annan måltid, vilket verkar helt omotiverat för en västerlänning. Men magen funkar igen.
Det finns inget behov av att äta fibrer. Det är bara en myt från matindustrin, som naturligtvis vill sälja totalt onödiga produkter.
”Vem skall producera livsmedel om den som förväntas göra detta inte kan nå ens i närheten av t.ex. en lokalvårdares lön, leva normalt eller skicka sina barn till skola?”
Det har många frågat sig redan från 1950 talets början när socialisterna tillsammans med LRF började fördrivning genom utplundring av landsbygdsbefolkningen, skatteutplundring och HATET och AVUNDSJUKAN. (Göran St Torp Persson)
Problemet som Sture nämner är inte att vi inte har möjligheter att producera livsmedel utan hela ”BIDRAGSPARASITISMEN”. Dagligen läser vi hur ”folk” hellre ”går” på BIDRAG än utför förtjänstfullt arbete. Varför tillåts socialister dela ut ”köttben” till alla lant och skogsbrukare, varför tvingas de att föraktfullt och förnedrande att ta emot utplundrade skattepengar när de högst av allt vill bli lämnade ifred med det de kan bäst?
Idealist, inte alls men realist.
Som Daniel Sachs uttryckte det…
”Jag har regeringens uppdrag att säkra matimporten”….
I ett industrisamhälle kan bara bolagen tjäna pengar inom livsmedel…
Bonden står vägen för de vinster som ”Världens största marknad” innebär, alltså konsumentens mage, så politiken, byråkratin och bolagen samarbetar effektivt i att utplåna den frie bonden.
Det började med Haber-Boschmetoden där industrin fångade in luftkväve och gick förbi bondens yrkesskicklighet och gav makten över odlingen till bolagen, vilket var helt klart under 1940-talet med det ”gröna revolutionen”. Men att odla myten om den ”frie bonden” innebar att bonden kunde användas som dragspel utan att han förstod… ja, det pågår fortfarande, så att säga…
Kinas snabbt minskande befolkning, nu när den äldsta generationen faller för coronapandemier, så kommer Kina att tänka om…
Kinas religiösa tankar är fokuserade på förfädernas andar och den egna ekonomin.
Om trettio år är Kinas befolkning enbart hälften av dagens….
Detsamma gäller nog större delen av världens befolkning, även i Indien och Afrika, där modernismen redan börjat sätta sina spår…
Kanske lika gott det, då nästa istid kan börja slå till vilken dag som helst…för då måste vi alla emigrera mot ekvatorn..
Elefantdjurens (megafaunans) öde borde vara en tankeställare…
Hur lång tid tar det för ”moder jord” att skapa megafaunans elefantdjur, utöver de få arter som finns kvar idag? Hur många miljoner år…
Det som vi idag insett om vad som hänt de senaste 15000 åren är lika stort som dinosauriernas utplåning, men vi bör nog inte fortsätta att odla den hybris som vi påtagit oss som megafaunans utplånare. Om man säger så…när istiden återkommer.
Kinas befolkning hälften om 30 år? Nja, det förutsätter att ingen skaffar barn under den perioden vilket inte är sannolikt. Kina behöver minska sin befolkning men problemet är Indien, Afrika och Sydostasien där folk fortsätter att yngla av sig hejdlöst. Jorden klarar givetvis inte att föda 8 miljarder utan att miljön och andra arter tar stryk vilket vi ser hända i ökad takt! Samtidigt så lallar den s k miljörörelsen vidare om klimatbluffen och massor av pengar förslösas på detta vanvett när pengarna borde användas till riktiga miljöåtgärder som att bevara skogar och andra miljöer där djurlivet kan överleva.
Jag tror att vi kan få fram mat utan att förstöra miljön som vi gör idag. Än så länge är växtjordbruket det mest miljöförstörande som människan har hittat på.
Men, frågan är om vi verkligen vill producera mat utan att förstöra miljön?
Det behövs kunskap, men sådan kunskap saknas totalt hos politikerna och de lär aldrig få den heller.
Om man utgår från ekonomi, dvs. bestämmer att en bonde vill ha en nettolön på x antal kronor om året. Kan man då räkan baklänges för t.ex. köttproduktion?
Det vill säga, om nettoinkomsten ska vara x kronor, hur många kilo kött måste då produceras? Hur många kossor, grisar, får etc. måste födas upp och hur mycket mark behövs för att göra detta? Lägg till detta att köttet ska säljas direkt till konsument. Hur många konsumenter behövs det? Jag förutsätter att slakt och styckning kan ske på gården eller mobilt. Strunta i begränsande lagar. Vad är möjligt?
Är inte tillvaron för de allra flesta ungefär som att meta; en del har tur och får fisk, andra får vänta på napp i evigheter. De som är flitiga och byter plats och fiskemetod ofta får kanske mer fisk än den som aldrig byter taktik. En del får aldrig något, andra fångar jättegäddan.
Det finns ingen säker fiskemetod, och ingen korrelation mellan nedlagd tid och mängd fångad fisk. Och snart införs fiskekort, eller fiskeförbud. Sjön är en naturresurs som inte får skattas utan måste bevaras orörd. Tjuvfiskare åtalas.
Men lanthandeln säljer fiskbullar på burk.
En person hade följande uppfattning om fisk och kött: Industriproducerade fiskpinnar och köttbullar.