Jag har läst två böcker av Georg Henrik von Wright (1916 – 2003). Troligen hans två sista, nämligen Vetenskapen och förnuftet 1986 och Myten om framsteget 1992 (med texter från 1987-92). Jag saxar från båda böckerna. Han var finsk akademiker med matematik och vetenskapsfilosofi som ämnen. Svenska var hans modersmål.
Han var utan tvekan vaken för sin tids förändringar, men ofta märkligt vag i sina ställningstaganden. Kanske, är ett ord som vanligt förekommer när han ska bedöma betydelsen av det han berättat. Jag tolkar det som en anpassning till politiska och mediala tryck på politisk korrekthet som han låter den franske matematikern René Thom beskriva i ett tidningsklipp från Le Monde 1984.
”beskrivningen av verkligheten – in i minsta detalj – har inga andra gränser än de, som samhället utmäter i form av finansiella anslag. Detta sakernas tillstånd är inte utan allvarliga följder: för att berättiga sina krav på anslag tvingas vetenskapsmännen lova samhället mer och mer utbyte, antingen omedelbart eller i framtiden. För att få samhällets samtycke, tvingas de solidarisera sig med mycket oroande tendenser som hotar mänskligheten med självmord.”
Man kan ana att von Wrights text förr eller senare kommer att nämna miljö- och klimatfrågor. Större delen av första boken innehåller dock en vetenskapshistorisk resumé. Trots sin bakgrund i matematik och förnuftsbaserade resonemang uppvisar han en förvånansvärd faiblesse för vad jag själv utifrån vetenskaplig synpunkt skulle beteckna som flum!
Han visar uppenbart intresse för och instämmande i sådant som holism, postmodernism, marxism och hypotetisk-deduktion. Uttryck och begrepp som ni alla hört i samhällsdebatten. Holism är en religiös föreställning om alltings samband och att helheten är större än delarna, vilket inte nödvändigtvis är vetenskapligt sant. Postmodernismen är marxisten Habermas sätt att via kritisk teori (tex. kritisk rasteori) anpassa marxismen till välfärdsstatens diskurs. Hypotetisk-deduktion är den marxistiska Frankfurtskolans kärleksbarn. Dess främsta företrädare är Wittgenstein, som von Wright kände väl. Han var också betrodd att förvalta och redigera Wittgensteins efterlämnade skrifter.
Det märkliga är att von Wright inte med ett ord nämner den vetenskapsteoretiska konflikt som stod som hetast 1946 mellan två ex-österrikare i Cambridge, Wittgenstein och Karl Popper. Popper nämns inte med ett enda ord av von Wright, det är mer än en försummelse, det måste vara en avsiktlig förvrängning av vetenskapshistorien!
Kortfattat kan sägas att Popper krävde att en hypotes för att kunna inordnas under titeln vetenskap måste vara så uppställd att om den är falsk så kan den falsifieras av fakta som experiment och empiri. Detta kallas den induktiva metoden. Man kan bara bygga vidare på de vetenskapligt kända elementen. Medan Wittgenstein menade att det räckte med något slags sannolikhetskriterium för att den uppställda hypotesen skulle kunna godtas. Sannolikt, (häpp!) var det här matematikern von Wright gick fel? sannolikheter är ju ett av matematiker omhuldat verktyg. Historien har dock för alla ärliga människor gett Popper rätt.
När von Wright 1993 utsågs att erhålla Selma Lagerlöfs litteraturpris kan det inte ses på annat sätt än som en bekräftelse på hans anpassning till den socialistiska dogmen. Ett par år innan hade priset gått till Sara Lidman. Några år senare fick den tidigare landshövdingen i Värmland, socialdemokraten och miljökämpen Rolf Edberg priset. Karlstads Universitet har instiftat ett eget pris i Edbergs namn, till miljökämpar. Tidigare ordförande i Naturskyddsföreningen, Mikael Karlsson har varit tongivande i styrelsen. En annan socialdemokrat som kraftigt påverkat svensk miljöpolitik är socialdemokraten och nära vännen till Göran Persson, Stefan Edman.
År 1988 skrev von Wright:
”Motsatsen till framsteg är tillbakagång. Tillbakagång betyder försämring och förfall. Det om följer är inte lika gott som det som kom före. Precis som det finns ett åsiktsklimat som uttrycker tro på framsteg, finns det ett som tror på tillbakagång. Det första är optimistiskt, framåtblickande och välkomnar förändringar. Detta är vad vi kallar en progressiv attityd. Det andra lutar mer åt det pessimistiska, nostalgiska och konservativa. I sina extrema former är det vad vi kallar reaktionärt eller bakåtsträvande.”
Progressiv, är namnet på den socialistiska politiska rörelsen i USA vid förra sekelskiftet. Uttrycket valdes omsorgsfullt till den socialistiska musikrörelsen ”progg” runt 1970. Barack Obamas hela presidentkampanj hade ledordet ”change”, förändring, inget mer. Inte vilken förändring, från vad till vad, som om förändring för förändringens egen skull med självklarhet är av godo.
Den försiktiga utvecklingen som aktar att inte förlora det goda man har för det osäkra som kanske kan nås kallar von Wright alltså reaktionärt och bakåtsträvande.
Inte verkar det som en tillnyktring hos von Wright när han året efter skrev:
”I en social atmosfär av bigotteri och ohederlighet tenderar också språket att korrumperas. Det blir infiltrerat av eufemismer. Saker kallas inte längre vid sina enkla rättframma namn utan lindas in i undvikande omskrivningar eller refereras till med en uppfunnen teknisk terminologi. Stilen blir oklar, meningen grumlig. I det moderna samhället har denna förvrängning antagit groteska proportioner i förvaltningsspråket och mediajargongen.”
Insikten och orden finns där, men uppriktigheten verkar saknas. Hur kunde han glömma att han 1986 skrivit:
”Den typ av rationalitet, som förhärskar i ett från tidigare generationers religiösa och sociala fördomar frigjort och i enlighet med förnuftets krav inrättat samhälle, består framför allt i en behärskning av medlen för uppnående av olika målsättningar. … Den ”strömlinjeformar” våra liv. Däremot står den handfallen inför de värdepremisser, som skall legitimera målen för samhälleligt handlande. En följd härav är, att hänsynen för den mänskliga individen (”människovärdet”) minskar, och att nya former av förtryck och ofrihet blir möjliga i ett samhälle, där makten ligger i händerna på dem som ska styra ”statsapparaten” såsom den avslöjande benämningen lyder.”
RSS – inlägg
Kortfattat kan man väl påstå att de som ”förstår” ändå inte har lyckats stoppa alla knäppskallar som ser att det går lätt att få uppmärksamhet om man bara öppnar käften – vilket verkar vara det enda som betyder något för dessa individer, eftersom de ändå inte förstår konsekvenserna om de får genomslag för sina idéer. Men vilka är det som sprider dessa obekräftade fakta, fast de är fundamentalt korkade – jo alla nya och gamla media, som tacksamt publicerar allt men aldrig tar något ansvar för alla dumheter som varje dag publiceras. De som säger emot hotas omedelbart med språkets värsta okvädningsord, och att de har kränkt yttrandefriheten. Gråtfärdighet istället för eftertankens kranka blekhet.
Så har vi sådana som Elon Musk, som inte ser några hinder alls för sina storslagna idéer, nu ska han satsa på rymdfart, trots att Richard Branson ruinerat sig på samma bransch. Om en offentlig person säger tio vettiga saker, men en heltokig, så är han ohjälpligt heltokig eftersom man inte kan lita på hans omdöme. Det är så näringslivet sorterar bort sina blindskott.
Hellre Elon Musk och hans idéer än Hybrit.
Musk insåg att ska man sälja elbilar behövs en infrastruktur för laddning. Många av elbilstillverkarna kräver att någon annan (dvs du och jag) ska bekosta infrastrukturen till deras elbilar.
Hybrit behöver mycket el och vill att någon annan (dvs du och jag) ska bekosta havsbaserad vindkraft till Hybrit.
Det har du förstås alldeles rätt i. Var det inte i Norrland som man en gång skulle frälsa världen med plastcykeln Itera? Den ansågs som banbrytande men det fanns ingen efterfrågan. Sedan ca år 2000 är nästan alla cyklar som säljs i Sverige kinesiska, ännu en bransch där kineserna tagit över världsmarknaden.
von Wrights sista bok tror jag var ”Att förstå sin samtid” från 1994-95..
En seg och jobbig bok att traggla sig igenom, men helt avgörande för hur jag sett på tillvaron efter det…
Jag uppfattade boken som en sammanställning av tankar från 1940-talet och framåt, med två historikers resonemang om tillvaron och von Wrights jämförande mellan dem av deras åsikter…
I slutet börjar han redogöra för vad han själv trodde var möjligt kunde ske, utifrån de slutsatser som de båda (tre) historikerna kommit fram till, där han då införlivade sig själv..
Han hade litet tankar om EU, Ryssland och vad det kunde innebära..
Nu, idag, trettio år senare, så tror jag att han anade att det vi idag upplever skulle kunna ske, men förhoppningsvis inte då han menade att Norden skulle kunna bli en fungerande del av EU – om man kunde undvika att bli en ”råvarukoloni”..
Att Ryssland var Europas framtid stod däremot klart och tydligt som den finske akademiker han var så visste han hur Europas politik fungerat de senaste århundradena..
Förövrigt så är nog det sista citatet av von Wright här ovan, nog mest typiskt, då han inte skrev på näsan vad man skall tänka utan mer i Jordan Petersons anda – Lägg inte kraft på att förklara för de som inte vill lyssna…
Jo, han är inte alldeles enkel. en del av det han säger låter helt rätt, annat helt borti stoll.
Kommer snart med en betraktelse till från vad jag läst i dessa böcker. Denna gång mer specifikt om omiljö och klimat.
Jamenar… det sista citatet är en varnande uppmaning om en fascistisk framtid – om vi inte ser upp…
Det innebär också, som jag tolkar det, att om han levt nu och kunnat kommentera, hade ansett Putin vara en intellektuell rese vars like är svårt att hitta…
(men så får man väl inte uttrycka sig..?)
Vad man än anser om Ryssland, så är det en råvarukoloni idag och inget annat. Från USA har vi fått allting annat stort och smått som idag definierar välstånd i alla dess aspekter, utom möjligen introvert navelskådning…
Vi har även lätt annammat det som inte varit särskild bra för oss (eller för någon).
Det är svårt för EU att gå i USA:s fotspår även om det var ganska uppenbart från början. De har ett enda språk som alla medborgare förstår, men EU har 26…
Vad har vi fått från Ryssland? Inget annat än lättglömd kultur som ändå de flesta garna avstår ifrån.
Men det ovanstående innebär inte att jag nu förordar medlemskap i NATO, militärt bör varje nation som vill fortsätta att vara en unik nation se till sina egna gränser.
I boken ”Att förstå sin samtid” finns några rader där von Wright frågar sin läromästare Wittgenstein år 1939 om det krig…
”Europa behöver många krig”, svarar Wittgenstein…
Hur skall man tolka det?
Om jag minns rätt finns det med i en av dessa böcker med.
Jag tror att socialisten/kommunisten Wittgenstein ansåg Europa i behov av omdaning, i socialistisk riktning, med våld om det inte kan ske på annat sätt.
Förövrigt, angående Ryssland, så kan man hänvisa till Soltjenitsyn, som ansåg att kommunisteran som varade i 70 år sänkte landet så att det krävs 70 år att resa landet ur detta moras…
Egentligen så är frågan huruvida ett teknisk avancerat samhälle, som Västeuropa och USA – kan fungera en längre tid?!
Är inte ett haveri en självskriven ”utveckling”?
Förövrigt så är Rysslands historia, särskilt sena 1800-talet något märkligt…
Tsaren som var aktiv före den som strök med i revolutionen hade radikala sociala reformer på agendan, som om de genomförts gjort Ryssland hastigt till modern stat… men då kom det några ”revolutionärer” som stoppade den utvecklingen…
Så, frågan blir som alltid…
Vad är vad? Är allt vi lärt om tillvaron, särskilt politisk historia, de senaste 200 åren bara en lögn, en propagandalögn…?
Är det kanske så att det tsaren funderade på att ändra på för 150 år sedan, som stoppades av några ”revolutionärer” kanske hade bromsat kommunisterna och som nu efter Sovjets fall, WEF och Schwab nu försöker återskapa via sina ”moderna” idéer..?
Stor likhet med hur företagar-Tyskland verkade köpa socialistiska ideer under nazitiden, med hur företagsledare i världen idag verkar köpa World Economic Forums socialistiska ideer.
Berättar man aldrig om ryska produkter så finns det inga ryska produkter och vi har inte fått något från Ryssland, eller?
Ryssland är t.ex. ledande vad gäller bearbetning av titan. De flesta nyare flygplan har ryska komponenter av titan i sina motorer. I och för sig håller detta på att avvecklas, men det kommer att ta ett antal år innan väst blir lika skickliga på bearbetning av titan.
Ryssland säljer avancerad militär teknologi, teknologi som i vissa fall slår den teknologi som USA prånglar på andra länder, såsom Sverige.
Vissa säger att kriget i Ukraina är för att hindra Tyskland och Ryssland att slå sina kloka huvuden ihop inom industrin.
Donald Trump säger, att om dollarn upphör som världsvaluta är det som att förlora ett världskrig för USA. Pristagaren av Sveriges Riksbanks pris i ekonomi till Alfred Nobels minne, Paul Krugman, säger att dollarns uppbackning är USA:s krigsmakt.
Så, gissa vad ni vill om Ryssland.
Titan, koppar, olja, gas, timmer m.m. = råvaror.
Som vanligt ingen koll ”Jan Andersson”! Ryssland bara råvarukoloni? Har du anammat krigsförbrytaren Obamas syn på Ryssland? Det fick han snabbt käka upp i Syrien där Ryssland bombade bort USA och IS! Men det blir lätt så när man matas hela tiden av USA-styrd media, man får en helt skev världsbild där man tror att allt gott kommer från USA. ”Kultur” från USA är väl lättglömd och fylld med propaganda och ska helst konsumeras med det i åtanke. Nato som krigsorganisation måste vara den sämsta genom hela historien med tanke på de resurser som pumpats in i denna papperstiger. De klarar inte ens lättbeväpnade kamelkuskar från Afghanistan hur f-n ska de kunna rå på ordentligt beväpnade länder som Kina och Ryssland? Nu är väl Sverige i praktiken redan med i Nato och USA kommer att husera trupper här under lång tid framöver och lite i smyg i början. Du förstår har USA en gång fått in en fot i ett land är det omöjligt att bli av med dem efter det. Finns många länder som försöker bli av med USA-baserna på deras mark!
Bilar, flygplan, datorer, smartphones, läkemedel, vädersatelliter, GPS m.m. = USA.
Ryssland har nu inför hela världen bevisat att de är ett efterblivet primitivt land som endast lever på råvaruexport eftersom de saknar förmåga att förädla dessa till produkter som världsmarknaden vill ha. Jämför med Kina – båda var kommunistiska diktaturer för inte så länge sedan. Flera Volvomodeller tillverkas nu i Kina, men vem vill ha en rysk bil?
Redan för fyrtio år sedan var krigföring med fotsoldater och stridsvagnar en urmodig taktik, ville man hota en annan nation fanns redan då mycket effektivare metoder; mycket eftersom moderna samhällen är mycket mer sårbara. Gårdagens bondesamhällen hade till största delen självhushållning utan el, vatten eller avlopp. Häst, koförsörjning, julgris, höns och får för att tillverka familjens kläder av ull. Ett krig en mil hemifrån torpet påverkade dem knappast alls. Dagens storstadssamhällen kollapsar bara lokförarna strejkar några dagar.
Frågan är om Ukraina varit påverkat av en sådan modern ”krigföring” genom begränsningar i handel och påverkan av valutan. Minns att ungraren George Soros 1992 höll på att sänka Sverige genom sin spekulation i den svenska kronan, vilket orsakade en svårartad finanskris med låneräntor på 500 procent några dagar, och boräntor på 16 % procent på årsbasis och jag blev av med jobbet när vår största kund över en natt förlorade alla sina beställningar. Eller är Ukraina också så primitivt att en stängning av elförsörjningen i Kyiv skulle ha haft lika svåra konsekvenser som motsvarande elavbrott i Stockholm? En veckas elavbrott skulle spilla en del liv i Stockholm, men en meningslös masslakt på civilbefolkningen är endast terror som leder till än värre motsättningar utan att konfliktens grundorsaker klarläggs det minsta, utan bara ökar när motsättningarna förstärks hela tiden.
Faktum kvarstår, trots Ukrainas inbördeskrig i de ryska provinserna sedan 2014 är Rysslands primitiva angrepp på Ukraina ett monumentalt misstag från Rysslands sida. När kan vi börja betrakta Ryssland som en modern nation igen? Om hundra år? Tveksamt, minnet av de meningslöst fallna lever kvar i generationer, i båda länderna. De ryska medborgarna har återigen förlorat tron på att landet någonsin kommer att göra någonting rätt.
Rysslands ekonomi går som som på räls. Sveriges ekonomi går som ett urspårat tåg, trots högteknologi och uppfinningar.
Utifrån von Wrights något pessimistiska tankegång så uppkommer tanken, som en parallell till Michael Hudsons resonemang…
Går det att undvika en fascistisk samhällsutveckling?
Är inte WEF och Schwabs resonemang ofrånkomligt och dessutom en av befolkningen önskvärd utveckling?
Något som von Wright nog insåg, och kanske även Hudson…
Då jag åter blivit litet inblandad i kommunal politik, efter en paus på tjugofem år, så noterar jag att ”alla” eftersträvar ett fascistiskt samhälle utan att egentligen kalla det så…
Så, allt som är beskrivet i boken ”1984” är/blir verkligheten… till befolkningens förtjusning.