Sista året med stadigt ekonomiskt uppsving efter andra världskriget lär ha varit 1966. Då planade ekonomin ut. På 70-talet vände ekonomin nedåt. Enligt statistik jag såg för 35-40 år sedan. Sossarna dolde det med nya förmåner, och höjda skatter samt naturligtvis propaganda om hur alldeles utomförträffligt S skötte allting åt oss.
Sextiotalister och senare hade nästan inga möjligheter att se falskheten i propagandan. Av oss 50-talister kunde en del se den. Många 40-talister valde emellertid att bli en del av den.
I valrörelsen 1957 avslöjade Fp-ledaren Bertil Ohlin i debatter med Tage Erlander att den senare hade slut på idéer. Hela stora socialdemokratin nöjde sig med att Erlander efter det blev en tragikomisk historieberättare, en ståupp-komiker i Hylands hörna. Så etablerades också Public Service som socialdemokratins propagandakanal.
Palme hade alltså öppet mål att göra vad han ville med partiet. Vilket han väl kan sägas också gjorde, men det blev inte bra. Det gick inte bättre för Sverige, inte för S och inte heller för Palme. S försökte hålla honom höjd över all kritik, så som socialistiska ledare alltid ska vara bortom kritik och klander. Men Palme drog på sig mycket, även inom partiet. Samarbetet med Feldt var inte problemfritt.
Ingvar Carlsson var bara en politruk utan egna idéer. Mona Sahlin en katastrof som S medlemmar av någon underlig anledning inte insåg. Att hon blev blev stoppad i sista stund från att bli partiledare, men ändå fick en ny chans efter Persson är ofattbart.
Göran Persson var handlingskraftig som en buffel. Men han kunde inte heller finna en ny väg framåt för S. Det bestående resultatet av hans partiledargärning och statsministerinnehav blev en befäst partikorruption där kompisar som Sundström och Rosengren skaffade sig förmåner.
Håkan Juholt såg säkert Perssons korrupta ledarskap med motvilja. Men kunde inte rucka partiets väg från avgrunden, så han fick varken partiet eller väljarna med sig. In från LO kommer Stefan Löfven, sätter sig i baksätet och låter Magdalena Andersson, Morgan Johansson och Ardalan Shekarabi styra partitet.
Löfven sjappade och lät Magdalena Andersson bli statminister på lån innan hon förlorade valet och makten till moderaterna, vilket gjorde henne utomordentligt bitter. Så uppenbart bitter att många svenskar undrar om hon är riktigt frisk.
På dessa cirka sextio år som gått sedan socialdemokratin förlorat orientering och idéer har de bara utvecklat en enda förmåga, att på gamla meriter och ett väloljat maskineri i den djupa staten behålla makten, vem än folket försöker ge den till. Men det går obönhörligt mot sitt slut.
RSS – inlägg
1968 var det sista året som ”svenska företag hade normala vinster”… 20 år av goda tider var över.
Men 68-generationen, dvs de som styrt svensk opinion sedan dess, införde med Palme i spetsen (som var en 20-talist) en variant av DDRs politiska styrsystem.. alltså, enkammarriksdagen med vidhängande funktioner…
Resultatet, som blev en tydlig fasciststat (ett korporativt samhälle, som Bildt förklarade det en gång..)
Det innebär att politiken, demokratin, just bara blivit en fasad för en sammansmältning av samhällsbyråkratin och storfinansens bolagsfunktion…
jag undrar om inte Palme insåg vad det innebar när han började få problem med behovet av ”politiska” åtgärder för att stödja sådant som den indiska Boforsaffären med mutor. Numera är det väl tydligt att dylika affärer hanteras skickligare med SIDA som mellanhand..?
Det sista ”sprattlandet” hos maktlösa politiker kan varit historien om ”500%” och Soros ingripande som egentligen var en klar signal åt svensk politik att fascismen hade tagit över..
EU-medlemskapet var därmed klart och landets väg mot en genuin koloni var utstakad. Samtliga politiska partier, all politik idag är bara en fasad för att inte befolkningen skall inse verkligheten. Så politiken är inte lösningen utan.. vad gör vi åt allt detta? Är individen förlorad?
Jo, om man ser samtliga riksdagspartier som fascistvarianter så blir vissa politikers uppförande lättare att förstå…
det innebär att S inte alltid kan driva en tydlig fascistpolitik utan ”måste” överlåta vissa politiska moment åt andra politiska partier, som i nuvarande situation, åt en ”höger”-regering som lutar sig mot det mest ”extrema” partiet, så att säga..
Att vissa politiker offentligt måste driva en ”aggressiv” propaganda, för att skydda den egna fasaden, är då givet – och förklarligt.
Att myntet har två sidor borde alla se. Vad var och en även borde se är att alla sidor på myntet är dels destruktivt och dels emot Sverige och dess svenska befolkning.
Vid varje val förväntar sig väljarna att något nytt ska hända, trots att det aldrig hänt något vid tidigare val. Denna gång trodde alla på ett Tidöavtal, som aldrig har varit meningen ska hållas.
Vänstern ser de goda vinsterna (från en långvarig enveten uppbyggnad av svensk exportindustri) och vill har mer eftersom de alltid anser att det är tack vare jobbarna som vinsterna har kunnat skapas. Vilket är sant, men kan säjas om alla samverkande faktorer som möjliggjort tillverkningsprocessen och kvalitetsuppbyggnaden (idag ser vi hur brist på elström och snart bilbränsle kan sänka en hel bransch).
Olof Palme gav studentera en röst och en identitet, fast de inget kunde som industrin ännu kunde dra nytta av. Men de röstade förstås på S.
Så kom den borgerliga segern efter de katastrofala löntagarfonderna, mycket tack vare fenomenet Gösta Bohman, men han drog sig tillbaka i samma stund och lämnade över skutan till kvartsfigurerna i C och L men de kunde inte vända någon skuta och ingen höll i ratten.
I valet 1982 måste jag erkänna att jag faktiskt röstade på S, eftersom ett fortsatt borgerligt styre hade varit värre. Men jag ångrade mig när jag såg Olof Palmes förvirrade segertal efter att S lyckats återta makten med minsta möjliga marginal. Han var inte samma stridbara politiker längre som lämnade över 1978, mest verkade han som en viljelös zombie som de har dragit fram under någon sten, och åren fram till hans frånfälle 1986 kändes väl mest som en ekonomisk anarki utan någon politisk styrning alls.
Sedan följde en lång kaotisk tid som inte bröts förrän Göran Persson tog vid, en hårdför ganska uträknad herre som lyckades inbilla fackföreningarna att han var sosse och de gick med på att hålla igen på lönekraven några år, vilket räddade Sverige och investeringarna kom förvånande snabbt igång och det blev full fart på industrin igen.
Men efter hans tid har det knappast ett enda år funnits någon som kunnat regera och politiken har styrts alltmer av flummiga aktivister inom EU och de verkar också ha hjärntvättat en stor del av befolkningen i västländerna.
Min ovilja inför EU har också mycket att göra med att de promt skulle byta ut alla ofta utmärkt fungerande nationella normer inom olika teknikområden, vilket har lett till en ny anarki som fortfarande råder. Tidsglappet mellan de gamla och nya normerna var också katastrofalt långt, och gav bland annat Kina en lysande möjlighet att bryta in på de västerländska marknaderna och har i skrivande stund tagit över det mesta, inklusive hela västvärldens ”motor”, bilindustrin.
Vi har kört vilse så länge att vi knappast hittar tillbaka. Våra ungdomar som snart skall ta över kan inte och vill inte. Hur det ska gå med Sverige står skrivet i stjärnorna, men jag hoppas på Norrland och norrlänningarna, där flumkulturerna inte slagit rot så övergripande som söderut. Luleås tekniska skola har 19000 studenter, söderut kan man inte fylla studieplatserna mer än till hälften.
Var inte denna ”utveckling” ofrånkomlig – om man utgår från slutsatsen i avhandlingen ”Ett folk av mänsklig granit”?
jag vill lägga till att jag stötte på egendomlig information om just den indiska Boforsaffären, så om just den affären var en orsak till Palmemordet så blir åtminstone inte jag förvånad… Det är för mycket som inte syns som styr verkligheten så jag vidhåller att ”Politiken” bara är en fasad. (Möjligen att Persson var en politiker som beskrev detta – följd av sanningssägaren Reinfeldt.. att Steffe och Andersson nästan helt öppet visade hur läget är torde väl vem som helst se, om man vill..?)
Palme var så illasinnat konfrontatorisk, riktat mot bönder och landsbygd i valrörelsen -85, att jag inte uteslöt att någon bonde skulle få nog och mörda honom.
Han fortsatte i samma stil efter valet, helt i onödan. Min tro har hela tiden varit att en grupp partikamrater fick nog och beslöt att avveckla honom innan han sänkte partiet totalt.
Thomas,
”Så politiken är inte lösningen utan.. vad gör vi åt allt detta? Är individen förlorad”?
Hjälp oss att förstå, att utan uppenbara möjligheter att sparka, avsätta korrupta POLITIKER kommer ingen förändring att ske. Det är det enda språket en politiker tycks fatta. Efter ett avslutat s k FÖRTROENDEUPPDRAG skall en sådan medborgare högst åtnjuta behovsprövad GARANTIPENSION. Första steget är att avslöja och förhindra parasitismen. Hur kan det vara möjligt att en nation som Sverige accepterar att det är lättare att leva på BIDRAG (andras pengar) än att genom en arbetsinsats bidraga till vårt VÄLSTÅND?
Vi börjar där!
Jo, det är intressant…
CBDC är ju som mycket annat testat i Sverige..
Det kallas garantipension, men kombineras med bostadstillägg och annat…
det är en något komplicerat konstruktion som skapar en komplicerad byråkrati, men även det skapar ju arbetstillfällen inom byråkratin…
Funderar man på garantipensionen så halkar man in på Grundavdaget, som också har en unik svensk konstruktion, som är omöjligt för den enskilde att egentligen förstå, där man hänvisar till vårt superba socialförsäkringssystem..
I andra länder där man nu diskutera CBDC är folk ännu inte på det klara med hur genialt den svenska CBDC-varianten är konstruerad, utan där tror man att allt är ska enkelt som deras skattesystem.. Så, den svenska CBDC-varianten är ett föredöme för WEF, BIS,IMF och annat…
Tage Erlander handplockade Olof Palme som påläggskalv. Olof Palme förstod aldrig vad ekonomi är för något. När kommer boken ”Olof Palme – statsminister som förstörde Sverige”?
Min mamma nämnde ofta hur innehållet i plånboken blev tunnare i slutet av 1960-talet och sedan blev tunnare för varje år som gick. Märk väl, att på hennes tid, då sparade folk till vad de ville ha. De handlade inte genom att låna. Idag tror vi att vi har det så bra, men det mesta köps på lån.
Staten gillar skuldsatta människor; de är lydiga. Kanske är det låneekonomin som drar ned oss i skiten, för ingen har råd att bråka.
En reflektion jag gjort många gånger är att nödvändig ”justering” av det som skulle kunna justeras med god vilja inte sker, oavsett vänster, höger eller mittpolitik.
Politiker skiter helt enkelt i det för målet är tydligen inte att förvalta svenska samhället för allas bästa.
Våra förtroendevalda kan välja att spendera miljarder hit och dit men tar sällan nåt grepp i rätt riktning. Pengarna slösas men problemen består. Migrationen är typisk sådan fråga. Ordning och reda i skolan ett annat sådant. Äldreomsorgen är ett annat sorgebarn trots världens bästa statistik via SCB att planera inför framtiden. osv.
I den bästa av alla världar skall ju våra folkvalda arbeta FÖR OSS , inte emot oss. Så min tes är att statsmakten tyvärr inte har detta mål. Brist på skattepengar är det definitivt inte utan det är oviljan till att styra landet så att det gynnar dess invånare. Så, vem styr egentligen?
Visst borde skattepengarna räcka mer än väl men problemet är alla invandrade bidragstagare, låtsasjobb inom byråkratin och politiken, den skenande kriminaliteten m m som äter upp alla pengar. Mycket av skattepengarna går för övrigt till att via bidrag muta sossemaffians importerade valboskap.
Det tål att upprepas innan 68 var sverige ett lågskatteland i oecd.
Det stämmer kanska bra med ekonomiska nedgången. Efter det handlar det mest om nedläggning av tillverkning och ekonomiska klipp.
Att inte tro detta är vad S velat och vill är naivt. De är socialister och strävar mot ett socialistiskt samhälle.
Göran, mina föräldrar har också nämnt det där med att spara först gällde.