Dagens gästskribent är Sture Larsson
Sommartid är bästa tid för att förstå klimatpolitikens intellektuella sammanbrott.
Något som gemene man och kvinna som vill allas bästa bör förstå, anamma och lösa.
Första steg: Börja med att definiera ordet atmosfär relativt dess faktiska funktion. Atmosfären är planetens interstellära skalskydd, d.v.s. skyddet mot oönskad instrålning från rymden, prio 1 från solen. Det finns ingen anledning att tro på någon som medvetet via t.ex. utsläppsjakt på t.ex. koldioxid och svavel vill förtunna skalskyddet för att vid nästa rejäla solstorm förstöra alla elektroniska system, rasera all kommunikation, höja temperaturen p.g.a. ökad instrålning etc. Det är den sannolika anledningen till att ingen svensk, dansk, norsk, finsk eller någon av 5 tyska tillfrågade akademier på direkt fråga inte känner till någon som vill förtunna atmosfären eller någon växthusgas. Att vilja försämra planetens skalskydd! Va? Så inkompetent vill ingen akademiker offentligt framstå. Den är helt felinformerad som pratar växthusgaser! Likväl är detta det politiska och publika kollektivets mantra. Alla skolformer undervisar om växthusgaser som inte erkänns av akademi och välfärdens pengar läggs på direkt kontraproduktiv verksamhet. Man investerar enorma pengar i t.ex. vätgasprojekt som alla vet saknar energiförsörjning och som aldrig kan uppnå vettig verkningsgrad.
Andra steg: Inse att innehållet i molekylerna i livets byggstenar, t.ex. vitaminer, aminosyror och proteiner, är främst syre, väte, kväve, kol, fosfor och viktigast av allt svavel. Allt utom svavel är rikligt tillgängligt. Svavel är bristvaran i odlingsmiljön. De flesta har ingen aning om att tidjorden är den sannolika drivkraften bakom kontinentaldrift och global temperaturvariation bortom människans inflytande eller att svavel är en extremt viktig del av livets byggstenar. Fauna och flora kan inte producera t.ex. vissa B-vitaminer, vissa aminosyror och därmed proteiner om det inte finns lätt tillgängligt svavel. Det svavel som finns binds dess utom gärna i svårlösta föreningar i mark. Liv kräver tillgång till s.k. metabolt svavel = lätt tillgängligt upptagbart svavel. Klimatpolitiken hotar svaveltillgången och är alltså direkt kontraproduktiv. Se t.ex. molekylstrukturen i B1-vitamin. En svavelatom sluter ena ringen.
Tredje steg: Förstå att tillgång på svavel för nyproducerat liv beror av den s.k. svavelcirkulationen mark/atmosfär. Svavelcirkulationen beror av högtemperaturförbränning som frigör svavel för övergång från markens juvenila och adulta ”fossil” till atmosfär. Den biomassa alla pratar om för energi är tekniskt sett juvenilt fossil. Svavlet återgår till odlingsmiljön som nedfall buret främst av nederbörd. Nederbörden lämnar svavlet på stammar, blad och löv, eftersom lättare nederbörd oftast till minst 50 % stannar på ytan av växter. Metabolt svavel är därför för mikroorganismer, alger, insektslarver etc. fritt tillgängligt på ytan av blad och löv. Småfåglarnas reproduktion beror till större delen av insekter (larver, puppor och adulta ) som bildas genom födokedjans upptag av metabolt svavel från gröna ytor. En fungerande svavelcirkulation under tidig vår och försommar är helt avgörande för fortgående liv. Upphör svavelnedfallet upphör produktionen av t.ex. insekter och småfågel i den näringskedja vi är en del av. I Kina dog miljoner av svält, när Mao tvingade folk att jaga småfågel. Klimatpolitikernas enda effektiva åtgärd är stopp av förbränning = demontering av svavelcirkulationens drivkraft. Det är inte klokt!
Fjärde steg: Inse att alla klimatåtgärder nu är inriktade på utsläppsminskning, vilket innebär att förhindra förbränning i alla former. Inse att i det elektrifierade samhället med sol och vind, elbil, eltåg etc. upphör svavelcirkulationen. Ett maximalt sårbart samhälle skapas. Ett elfordonssamhälle kan t.ex. inte försvaras i krig. Vår del av världen kommer att drabbas av livsmedelsbrister p.g.a. utebliven pollination, bristsjukdomar, frånvaro av t.ex. skadedjursätande fåglar etc. I vår del av världen påstås redan 50 % av insektsfaunan vara borta. I ett tv-program påstods nyss att Danmark förlorat 90 % av insektsfaunan. I Sverige lärde vi läxan, när England slutade att bränna kol på 70-talet. Svavelnedfallet över Sverige från atlantvinden upphörde samtidigt som också Sverige slutade värma och att koka mat med ved, kol och olja. Sockerbetan berättade snabbt om svavelbrist. Kunskapsstyrda bönder räddade sitt skinn genom att öka svavelhalten i mineralgödsel. Odlingsjorden är hyggligt säkrad men övrig natur saknar nu kontinuerligt svavelnedfall och i synnerhet under den viktiga produktionsperioden maj – augusti. Nu finns inte erforderliga insekter. Östersjön lider sedan 70-talet av B-vitaminbrist (sjukdomen M74 på laxyngel var första indikation) och därmed svag eller undermålig produktion.
Femte steg: Avläs själv insektsförekomsten genom att observera vindruta och strålkastare på din bil i sommartrafik. Så kan alla bli forskare genom att enkelt avläsa mängden insekter i form av insektsklet. Insekter på bilrutan är inte längre ett problem som före 80-talet.
Sjätte steg: Sätt dig en stund på en stol framför en blommande rabatt. Om vi hade en normal insektsfauna skulle du då se ett flertal blomflugor hovra över rabattens blommor. Sommaren 2023 har jag hittills knappt sett en klassisk blomfluga, Eristalis tenax, i min trädgård. Insekterna finns inte i normala mängder och mina fruktträd har i år hyggligt räddats av två stora, arbetsamma humlor, Bombus terrestris. Orsaken är i min värld att söka i en klimatpolitik som blivit direkt farlig.
Kan vi rädda situationen? Svårligen! Det politiska och publika kollektivet består av i huvudsak humanister i medelålder, ca 40 år, som sannolikt saknar reflekterande medvetenhet före ca år 2000. De har ingen egen erfarenhet av traditionellt fungerande natur och de lever i hög grad i en kunskapsskugga, eftersom de naturvetare som ändå kanske vet, inte orkar informera de självgoda statsvetare, ekonomer etc. som styr men saknar grundkunskaper för enkelt kunskapsutbyte.
Som nu gammal agronom med reflekterande naturmedvetenhet från dagar ensam på skogen med korna redan som tioåring på 50-talet är det lätt att tappa tron, när man t.o.m. tvingas konstatera att ledande publika koldioxid- och svaveljägare är agronomer. 531 akademiker klargjorde nyss att våra akademier inte är hemma i verkligheten. Lingvister och andra med märkliga titlar i upprop om utsläpp klargjorde att svensk akademi inte längre är kunskapsbärare eller ens respekterar elementära krav på akademiker att under titel endast uttala sig inom sitt fack och inom validerad kunskap. Månne Svensson kan ryta till och lösa problemet?
Sture Larsson
Pensionerad agronom och konsult i luftkvalitet.
RSS – inlägg
Det Du presterat i ditt inlägg ovan kallar jag för ett ideellt arbete sådant SOCIALISTERNA för länge sedan övergivit och de nu praktiserar med rå makt.
Känner mig som amatör även om jag praktiserat i livsmedelsproduktionen under större delen av mitt långa liv men vilken fin repetition och påminnelse Du ger oss.
Sorgligt att befolkningen låtit sig vilseledas med hjälp av utplundrade skattepengar, minst lika allvarligt. Hur ändrar vi på det innan nöd och elände inställer sig?
Låt jämföra två olika politiska frågor.Ett är en vanlig skattefråga, t.ex. moms, det andra är då en politisk miljöfråga och hur dessa hanteras som politiska problem…
Momsen är enbart en skattefråga och politikens olika åsikter är då en sänkning eller höjning. Enbart en majoritetsfråga som ingen tycker är konstigt att man kanske ibland sänker/höjer något, ja eller tar bort helt.. Det accepteras som en politisk åtgärd som förändrar den ekonomiska situationen…
En miljöfråga har en hel annan politisk effekt. Låt säga en jordbruksfråga som kvävet. Allt detta började som ett resonemang om kväveflöde i en stillhavslagun för femtio år sedan, en teori som blev förkastad bara några år senare – men då hade man nappat på tanken inom politiken och det blev ”praktisk” politik. Vad gör man om man inför begränsningar för människors aktivitet utifrån felaktiga resonemang? Att dra tillbaka begränsningarna genom ursäkten att ”det var fel” innebär krav på ersättning av de som drabbats… till skillnad från skattefrågor. Så, vad gör då en pressad politik? Jo, man skärper kraven och driver frågan vidare till en dogmatisk miljöpolitik…så har man ”räddat skinnet” ytterligare en period.
Men så uppstår en ekonomisk koppling till miljöfrågan, som jordbrukets kvävefråga, som går att använda som en ekonomisk kontroll av hela näringen…
Så därmed smälter samhällsbyråkratin och storfinansens intressen samman med hjälp av hjälplösa politiker vars tillvaro skulle snabbt blivit krossat om de agerat utifrån insikten att man borde säga ”besluten har varit fel, så vi måste göra rätt”!
Det enda som kan ändra på utvecklingen i dessa frågor är katastrofala händelser i verkligheten, som t.ex. en global livsmedelsbrist som gör att importen av livsmedel blir omöjlig – då kan man snabb ändra på politiska beslut genom att byråkratin och finansmarknaden är i kris… tungt, ja…
Stämmer bra. Hur löser man en tung finanskris? Men något ännu värre: krig.
Hur länge finns det mat att äta med dagens klimatpolitik? Vi är helt beroende av fotosyntesen för att producera mat och fotosyntesen är beroende av koldioxid. Växthusodlare vet att det växer bättre med högre koldioxidhalt än dagens 420 ppm.
Tack för informativa texter här . Som ”pensionerad” bonde känns mycket av resonemangen igen från de styrande
. Dock i negativ bemärkelse . De har ingen förankring i verkligheten . Media är också ute ur verkligheten och rapar bara upp det som de är styrda att göra . Karbonskribenter är vad de är .
Mvh Sjöström
Pingback: klimatpolitikens intellektuella sammanbrott – Life, Death and all between
”Växthusgaser” har jag läst om i nu fyrtio år. De flesta är övertygade om att sådana finns men om man säger emot blir man snabbt idiotförklarad. Frågar man hur mycket koldioxid det finns i luft stirrar de bara på en och när man tillägger: ”Till exempel här i rummet” så svarar de allt mellan 3 till 30 procent.
Halten är drygt 400 ppm, parts per million, alltså fyra tiotusendelar, ungefär den yta av hela jorden som mänskligheten och alla bilar täcker.
Varför stiger halten CO2 i luft? Är det för att kompensera för t.ex. svavelbrist?
Troligaste orsak till ökad halt CO2 är utgasning ur haven (Henrys lag) till följd av en liten uppvärmning orsakad av ökad solaktivitet.
Mänsklig påverkan? Inte mätbar, inte märkbar.
I ett rum med flera människor är säkert halten koldioxid högre än 400 ppm.
Två saker att reflektera över. Först. Tänd en tändsticka i rummet ovan. Koldioxid avges när stickan brinner. Påverkar detta temperaturen eller klimatet i rummet? Knappast. I alla fall inte mätbart. Om rummet vore lika stort som jordens atmosfär, vad motsvarar då denna tändsticka? Svar. Alla jordens bilars utsläpp av koldioxid under 20 års tid.
Sak nummer två. Afrikas svedjejordbruk motsvarar varje år utsläppen av koldioxid från 6.000.000.000.000 stycken bilar under ett år.
Om ni var beslutsfattare, vilket av ovan skulle ni då välja att försöka bekämpa: petroleumbilar eller sättet att bedriva jordbruk i Afrika?
Är inte vulkanutbrott en käla till CO2 i atmosfären. Intensiteten av vulkanutbrott har minskat på lång sikt. Jag antar att liksom andra gaser vill co2 uppnå en jämvikt därav sker ett utbyte med den co2 som finns i världshaven.
Jodå, vulkanutbrott tillför CO2, liksom alla stokers i havens sprickzoner. Men dessa tillskott balanseras relativt snabbt upp av haven.
Utan tillskott skulle det mesta CO2 i haven över tid läggas fast via calcinering varvid halten i CO2 i atmosfären skulle bli för låg för fotosyntesen och livet dö ut.
Har vi 6.000 eller 60.000 aktiva vulkaner på havens botten, som förmodligen lämnar koldioxid till haven?
Dessa vulkaner värmer även våra världshav underifrån.
Skulle dessa vulkaners aktivitet var det som påverkar hur mycket koldioxid vi har i atmosfären?
På mindre än hundra år ökar koldioxiden i atmosfären med 100 ppm. På 200 år skulle den lika väl kunna minska med 250 ppm och livet på jorden börjar dö.
Vi människor ska således hejda något som kanske kan skapa lite problem som inte är värre än att de kan lösas, mot att få ett tillstånd som inte går att lösa.
Ja, det löser väl följande iakttagelse. Alla instrument på jorden som letar efter intelligent liv är riktade bort från jorden.
Tja, enligt riktiga forskare kommer ca 96% av all CO2 som tillförs från naturliga källor vi inte kan påverka som vulkaner, haven, träskmarker m.m. Men det är människans 4% som är ”farlig” och ska bekämpas med alla medel. Om folk fattade detta skulle klimathysterin vara över på mindre än ett dygn! CO2-bluffen måste vara tidernas största bedrägeri endast slagen av islam!
Jag ska ta mig tid att sätta mig in i alla Sture Larssons informationsfyllda steg.
Som det verkar vid en hastig skumläsning, kommer min lekmanna-ståndpunkt bara att stärkas: likt Larsson, ser jag ingen fara för det framtida klimatet:
– Då den geologiska historien visar att vår tid aldrig har varit så kall eller har haft så litet koldioxid i atmosfären som de senaste 100 miljoner åren (trenden är stadigt, 45°, nedåtgående), borde det inte finnas någon fara.
– Sveriges koldioxidbidrag är så litet att det inte har en mätbar effekt på det globala klimatet.
(Den enda anledningen till att Sverige skulle göra någonting över huvud är inte praktisk men moral-solidarisk.)
– Klimatet är en av naturens mest komplexa och kaosartade system, som vetenskapsvärlden fortfarande försöker förstå vilka parametrar som påverkar vad och hur mycket, varför jag tycker att det är vansinne att sjösätta genomgripande politiska åtgärder när vetenskapsvärlden ännu inte är helt säkra på hur klimatet fungerar eller hur utfallet kommer att bli av dessa (planerade) åtgärder.
– Effekten av dessa åtgärder ligger så långt in i framtiden att någon klimatförändring inte kommer att kunna skönjas förrän efter ett par tre decennier, om framtidens människor faktiskt kommer att kunna avgöra 1) om det har blivit en förändring; och 2) om det beror på människan/åtgärderna.
Då jag inte följer debatten noggrant, är jag inte säker på vad oroarna oroas för, men tror att de tror att det kommer att bli fler och fler stormar/orkaner, torka och översvämningar som kommer att försämra livsvillkoren för framtidens människor tillräckligt mycket för att motivera åtgärder idag.
PS
I ’Första steg’ hamnade bokstaven ’i’ utanför HTML-elementet ’strong’.
Tack för informationen om svavel, en nyhet för mig.
En sak som skaver: i stället för att eld upp ris grenar och kvistar i en brasa så tuggas materialet sönder med hjälp av Alla en motordriven flismaskin. Till och med trädstammar sågas klyvs och slutligen flisas med hjälp av diesel driven flismaskin. Flisen sprids och får långsamt förmultna. Mängden co2 blir det samma men svavlet hamnar inte i atmosfären och regnar inte ner och blir tillgängligt för insekter.
Dessutom används el och diesel för flisningen.
Alla dessa fina människor som gör allt rätt och tänker på sitt co2-avtryck.
:
I stället för att göra energi av fliset, så ska det förmultna och avge koldioxid.
Eftersom fliset inte används till energi så måste något annat generera den energin. Vilken energiproduktion vi än väljer, så kommer den att generera koldioxid.
Kan man säga, att när fliset inte används till energi, så skapar vi dubbel mängd koldioxid i princip?
Vi får väl kalla detta för klimataktivist-logik.
Rockström påstås också vara agronom men han verkar ha skolkat från lektionerna? Eller har han bara klimatbluffen som födkrok?