När man blir gammal, något som även jag tvingas erkänna är fallet för mig, funderar man av och till på hur saker och ting kunde bli som de blev. Som till exempel hur ett fritt folk i en demokrati med växande ekonomi och nära nog full sysselsättning kunde hamna så fullständigt i klorna på närmast totalitär socialism som vi gjort i Sverige.
Inte nog med att det är vad vi numera får när vi röstar på sossarna, det är också i huvudsak vad vi får när vi röstar borgerligt. Jodå, sossarna såg en fattigdom, eller åtminstone en eftersatt levnadsstandard som de borgerliga inte gärna ville se.
Men det var länge sedan, det mesta var innan jag föddes. Jag har dock sett det och upplevt det.
Människor som inte hade varmt vatten i kranen, kanske till och med bara pump på gården. Veckobadet, om de var renliga av sig, företogs på köksgolvet i en zinkbalja med vatten som värmts på köksspisen, utedass på gården eller som en holk ovan gödselstan.
De fanns både i stan och på landsbygden. Men de var inte många i min barndom på 50- eller 60-talet, även om den sista jag såg var i mitten av 80-talet, innan den gamle mannen jag arrenderade mark av dog i sviterna av en felbehandlad höft sedan hans sista ko sparkat honom.
I mina föräldrars barndom på 30-talet var det dock legio. Men folk klagade inte. De hade ju fått elektriskt, både till belysning, kylskåp, spis, vedkap och mjölkmaskin. Samt för somliga det viktigaste av allt, el till radion!
På 50-talet hade ungkarlar råd med motorcykel, de unga familjerna kunde få råd med en enkel bil, vanligen en begagnad engelsk eller fransk bil. Framåt 60-talet fick man även råd med TV-apparat. Den framgångsrika amerikanska livsstilen var drömmen för både raggare och affärsmän. Kvinnor med fokus på glamour drömde om Hollywood eller åtminstone livet som flygvärdinna.
Men med början 1968 förändrades allt på mindre än ett decennium. Vietnamkriget var fruktansvärt och de tidigare hyllade amerikanerna var angriparna på en främmande kontinent. De sökte stoppa kommunismens spridning över världen. Men kommunismen var ändå själsfrände med socialismen, den svenska ideologien.
Välsignelsen som elströmmen fört med sig, först radion och sedan TVn, hade gjort det möjligt att på ett effektivt sätt massindoktrinera ett helt folk. Nästan alla trodde att socialism var den enda ideologi som var förenlig med demokrati. Så folk gav upp sin frihet, gav den till socialismen och slutade bekymra sig om demokratin. Den skulle ju socialisterna ändå sköta på bästa sätt.
Så har det rullat på i 50 år. Ett framstegsvänligt folk som trodde att man kunde automatisera styrningen av livet och samhället släppte tömmarna, rodret och bolinerna. Försök har funnits att restituera demokratin. Fälldin och Bohman på 70-talet, Ny Demokrati på 90-talet och SD det senaste decenniet. Men det har inte fungerat, inte lyckats.
Jag kan förstå att man inledningsvis uppskattade att alla kunde få de moderna bekvämligheterna rinnande varmt och kallt vatten samt toalett inomhus och att sossarna fick en del uppskattning för det. Men när det var klart fanns inte så mycket mer civiliserad eller kultiverad utveckling kvar att ordna. Allt utöver det är strängt taget lyx och i flera fall mer dekadens än framåtskridande. Så varför folk har förtroende för S idag är och förblir en gåta. Det enda de har lyckats med sedan 1968 är att göra vanligt folk fattigare.
Med förhoppning att ni alla får en glad midsommar ändå!
Pingback: Välfärd? | ulsansblogg
Jag är inte enda gamlingen som minns och funderar vid midsommartid.
https://detgodasamhallet.com/2023/06/23/patrik-engellau-den-gamla-och-den-nya-kapitalismen/
Patriks reflektioner är intressanta och riktiga, även om det fortfarande finns många företagare av den gamla stammen kvar och som driver sina företag med de enklaste och mest utsprungliga affärsidéer sedan bytesekonomin: jag har något som du behöver, och du har något som jag behöver (pengar). Allt är mycket enkelt och ursprungligt och båda kan ställa krav på motparten att uppfylla sina löften genom skrivna avtal, så det gäller för båda att veta vad man håller på med. Om köparen inte uppfyller sina åtaganden, väntar i första hand avbrutna leveranser vilket kan vara mycket kännbart, och om säljaren inte uppfyller sina åtaganden väntar svartlistning och brännmärkning som kan vara betydligt värre. En missnöjd kund lär berätta för tretton andra om sina erfarenheter, en nöjd bara åtta. Så det gäller att lära känna sina handelskontakter och sortera ut alla skojare som vill åt ”snabba pengar”.
Detta beroende byggde Sverige. Det krävdes enorma mängder material och kunskap för att bygga våra städer, kommunikationsleder, fabriker och infrastrukturer, och alla inblandade strävade ständigt att förbättra sina kunskaper och volymer för att bli ännu mer attraktiva handelspartners.
Idag finns otaliga företag som helt och hållet bygger sin verksamhet på att komplettera statens vidlyftiga åtaganden på allt fler områden, inte minst inom skola, vård och omsorg, och helt baserat på skattepengar. Som kund hos någon av dessa, vem levererar egentligen, staten eller företaget? Kan du ställa samma krav på en helstatlig organisation som en privat aktör i samma bransch? De urgamla spelreglerna har satts ut spel, och förvirringen ökar hela tiden. Om en en privat aktör sköter sig utmärkt och jag som kund är nöjd, hur vet jag om företaget är nöjt med mig som kund? Hur vet jag hur den egentlige uppdragsgivaren staten uppfattar företaget, och att de får sina intäkter baserat på hur nöjd jag är som kund?
Man ska normalt akta sig noga för sådana tredjepartsavtal, eftersom det är så lätt att skylla på någon annan. Men när det gäller vården har vi inget val när vi väl blir sjuka, och skolan är en tvångsinstitution.
Märk väl, ett aldrig så välgjort affärsavtal är inte värt ett vitten om det inte finns en genuin vilja med personligt ansvar på båda sidor att uppfylla sin del i avtalet. Gör man inte det uppstår ett permanent ofta personkopplat misstroende men framförallt stora sekundära problem med tidplaner och andra leveranser som lätt kan ifrågasätta hela verksamheter och dess existens.
När det gäller verksamheter som helt baseras på skattepengar finns en annan hotbild; det är inte min personliga livsinsats som belönas (eller förkastas) utan drastiska förändringar kan ske genom politiska åsiktsbaserade beslut.
Dessa osäkerheter gör skattefinansierade verksamheter till attraktiva mål för skojare. Dels finns ingen tydlig motpart, dels är inte motparten en affärsdrivande person i egentlig mening, och därför ganska okunnig om hur man driver en verksamhet och det personliga ansvaret.
Vi kan se det på många plan, Förbifart Stockholm, Västlänken i Göteborg, projekt som varken håller budget eller tidplan. Sveriges första järnvägs-stambana mellan Stockholm och Göreborg byggdes av entreprenören Nils Ericsson, yngre bror till John Ericsson (han med propellern). Budget och tidplan innehölls, fast det var ett förstagångsprojekt. Tunneln i Hallandsåsen tog 23 år att färdigställa, samma tid gick åt för att bygga Bergensbanen i Norge, över Hardangervidda, med 109 tunnlar och flera spektakulära broförbindelser, invigd 1909.
Skillnad? Det personliga ansvaret.
Tänkvärt resonemang och inte minst åskådliga exempel!
Bra Jan, men vi har fråntagits rätten som FOLK att kunna sparka oduglingarna.
Om vi ser till den svenska ”elefantkyrkogården”. Dessa individer skulle inte åtnjuta annat än behovsprövad ”GARANTIPENSION”,
punkt slut. I stället dyker de upp i samma skepnad men ”promoverade” med livslång inkomstgaranti.
Vilket d****a skämt och förlöjligande av hela svenska folket.
Det är illa om en dålig livsinsats skall belönas med attraktiva titlar och tjänster, eller frikostiga pensioner.
Detta, vågar jag påstå, förkommer inte i äkta affärsverksamhet. Men en misslyckad arbetsinsats kan alltid bortförklaras med ett politiskt beslut eller att det bistande ansvaret berodde på förhållanden ”utanför den personliga kontrollen”. Och det kan man ju inte förutse eller ta ansvar för inom offentlig verksamhet. Det märkliga är att inom äkta verksamheter, som kräver nöjda betalande kunder så får man alltid ta personligt ansvar, även om man utsatts för skojare eller politiska tvärkast (!) som ställt till det för en.
Vi är nu alla medborgare överkörda med migrationspolitiken, klimatpolitiken och allianspolitien (EU, NATO) allt skapat av korttänkt ensidig konsekvensbefriad kravpolitik från vänster som trots kompetent kritik blint genomförs.
Alla likheter med den havererade ubåten vid Titanic är inte tillfälliga, utan tydliga exempel.
Det är så långt från seriös ansvartfull verksamhet man kan komma. Med personligt ansvarstagande försvinner alla aktivistiska karriärplaner fort.
Var det inte Skanska som byggde Ölandsbron på 1970-talet som ett gediget fuskbygge? Det märkliga är att Skanska sedan dess alltid fått kontraktet att reparera sitt ursprungliga fuskbygge för miljardbelopp? Luktar korruption lång väg…De håller väl på än idag med sina ”reparationer”?
Undrar hur länge socialisterna tror att de kan styra livsmedels produktionen genom att balansera BIDRAGEN för uteblivna intäkter och statens alla anspråk på
avgifter och skatter ur samma samhälls funktioner. En vacker dag blir ”fiatpengarna” värdelösa och vad händer då?
Historien lär oss tydligen ingenting.
Som Patrik säger eller menar, kapitalisterna är desamma men till de moderna ”källorna” har de anpassat sig dvs. utplundrade skattepengar.
Dagens västliga jordbrukspolitik är inte en socialistisk funktion utan en av amerikanska storbolag implementerad åtgärd för att dessa bolag skulle kunna erövra väldens största marknad – människors matbehov.
Att lantbrukare skulle få skattestöd för att klara skördevariationer utan att gå överstyr – så att de kunde fortsätta att driva sitt jordbruk med ökande insatser av – av storbolag ägda resurser – som maskiner, gödsel och kunna leverera skörd till låga priser till dessa internationella storbolag, spannmål, slakt, mejerier m.m…
Dessa tankar var troligen färdigformulerade före 1940, men drevs inte ens i amerikansk politik förrän efter 1970, trots en tydligt formulerad ambition på 1960-talet.
Med den internationella livsmedelskrisen på tidigt 1970-tal startade en skattefinansierad subventionspolitik, en snabb mekanisering, där det enda motståndet mot utvecklingen var europeiska politiker, typ Helmut Kohl, som fick ge sig i mitten av 1980-talet med Reagans ambition att knäcka EEG/EU.
Detta lyckades, särskilt med Sverige, som släppte alla nationella ambitioner från 1982, ungefär..
Avtalet mellan EU och USA som kallas WTO (AoA) blev världsledande i jordbrukspolitiken – fram till idag.
Det som nu sker tycks inte svenska politiker klara att ens närma sig – oavsett politisk grund. Så, uppmaningen till allmänheten från krigsutbrottet 1914 är mycket aktuellt, som löd – SÄTT POTATIS!
Välfärsdsutvecklingen gick väl ungeför lika snabbt i hela västeuropa, fast sossarna gjorde den till sin egen uppfinning och unik för Sverige. Jag gick i folkskola i en stadsdel i mellansverige med traditionellt fattig befolkning, och jag hade flera klasskamrater som bodde helt omodernt under mitten av femtiotalet med kallt vatten över en zinkdiskbänk i köket, kolkamin i ”rummet” och ett fallfärdigt utedass. Men deras mammor var ändå nöjda och glada, för de hade aldrig haft det annorlunda.
Ett par killar i klassen hade det uppenbarligen mycket bättre, och det märktes på ”allt”, deras självsäkra uppträdande, klädsel, frisyrer, sportintresse och – betyg, dvs. de reagerade på betygen som de fattigare eleverna aldrig gjorde; de brydde sig inte. Nu på ålderns höst kan man konstatera att alla fick det minst lika bra så småningom.
Det känner man ju igen…
Min mor (som änka) visste några saker.. alla måste gå i folkskolan.. realskolan var snäppet bättre för framtiden för sonen.. gymnasiet var ytterligare snäppet bättre.. Högskola.. hmm…
Idag noterar jag att man klagar på att 30% drygt av kommunens elever inte har godkänt i nian… politikerna anser att detta är ”föräldrarnas låga utbildning” som är orsaken… märkligt, hur tänker dom här?
Först… Det finns inget mer kostnadskrävande än vatten och avlopp…
En granne som köpte sitt torp som livsstilsprojekt hade under många år knappt vatten i bostaden. Toan var ett torrwc i lagården.. inget var egentligen annorlunda än på 1940-talet. Men så ställde kommunen kav på ”modern” avloppshantering.. och så är det nu, men inget skedde egentligen före sekelskiftet…
Den stora förändringen i svenskarnas tänkande var tv-serien ”Dallas”!
Det borde väl inte vara så svårt att inse?
Att köra en amerikansk såpa som amerikanarna själva betraktade som just en ”såpa”, men som de naiva svenskarna uppfattade som amerikansk livstilspresentation (vilket jag åtminstone såg runtomkring mig) blev förödande för det som traditionellt uppfattas som arbetarkultur/S/SD….
Alla traditionella värderingar utplånades på mindre än ett årtionde!!
I politiken, i socialt umgänge, inom byråkrati och affärslivet…
Att tro att en politisk förändring skulle kunna ändra på detta är…. ja, så vad har vi då framför oss? Jo, woke-kulturen, med dess mix av socialism, kapitalism, nazism, nyfeodalism, marxism – dvs. den fascism som lyfte fram Mussolini.
Det enda jag minns av Dallas mer eller mindre är att den först föregicks av en diskussion om dålig moral. När serien sedan började sändas och folk började kritisera rollfigurerna, fick jag en insikt, att de som kritiserade rollfigurerna var själva mest lika rollfigurerna.
jadu… en observant observation…
jag hade ett år som farmardräng i USA bakom mig och ett antal TV-såpor som erfarenhet…
Jag var allergisk mot all TV i närmare ett årtionde… så min reaktion var bara en förvåning när eländet visades i SVT..
Förresten, så har jag inte haft igång min TV sedan det blev betalt via skattsedeln..
Vi har fungerande TV men den är nästan aldrig igång, möjligen under ”Antikrundan” mest för att få höra äktsvenska dialekter. Radio har vi ingen i hemmet sedan tjugofem år, bara i bilen, men ingen av oss vet hur man får igång den.
De flesta gamlingar i Sverige som nu sitter i stora lägenheter med jätte-TV och en bag-in-box med rödvin tillhands skulle må mycket bättre om de flyttade ut till ett högst omodernt torp i skogen; med egen stor vedbod, vedspis i köket och öppen eldstad i finrummet (oftast tillbommat och oeldat vintertid) samt kallvatten i egen brunn. Utedasset fick dock gärna vara en norsk vakuumtoa med regnvattensuppsamling och solceller med batteri för spolning (2 sekunder).
Jag känner ett äldre par som frivilligt bor så här under sommarhalvåret, med egen skog för vedförsörjningen och de är märkbart mycket yngre till kropp och själ än vi andra. Att de inte bor så hela året beror mest på att de inte själva kan ploga tillfartsvägen vintertid; modern fyrhjulsdriven bil finns men traktor saknas.
Enda kontakten med civilsamhället är elförsörjningen och bredband, jag tror att gränsen går någonstans däremellan… men när strömmen går då och då ett par timmar varje gång rycker de bara på axlarna, inget större problem. Bara grannen som laddar sin nya elbil.
Det primära i tillvaron är mat , allt annat är sekundärt . Den som har makt över maten är härskare . Den dynasti , det rike , det välde , det imperium som tappar den makten faller och har så gjort i alla tider och så kommer att ske framledes . Vår resa till välfärd är folkets förtjänst , idogt arbete och en gemenskap i riket . Finns ej gemenskapen så splittras samhället vilket syns klart och tydligt nu . Jag har levt med kallt vatten ur kran , utedass , cyklat till arbetet i -30 grader en naturlig del av tillvaron . Varit bonde i 35 år så jag har varit med en del . Den bästa ”skolan” var när jag tävlade i Road Racing ute i Europa på 70 – 80-talen . Man fick klara alla vedermödor på egen hand . Se och uppleva olika skillnader i alla de länder man tävlade i öst som väst . Som jag upplevde det så var Sverige lite mer i alla avseenden till skillnad mot nu när vi halkar efter .
Mvh Sjöström
Det är litet märkligt det här med maten. Förr fanns vad som kallades ”svensk husmanskost” men det var längesen denna försvann från menyerna. Idag betraktar ungdomen pizza och hamburgare som husmanskost, dvs. svensk basmat. Jag betraktar dessa som nödmat som jag äter så sällan som möjligt eftersom det dessutom är undermålig föda. Det var däremot inte den gamla husmanskosten!
De livsmedelsråd som florerat från tid till annat och som långtgående styrt utbudet i våra butiker, har varit betingade av olika uppfattningar om vad som varit mest hälsobringande, och nu bevisats vara helt galna, eftersom folkhälsan inte blivit ett dugg bättre utan stadigt sämre, trots att vi minskade rökningen kraftigt redan på åttiotalet. Svenska Livsmedelsverket verkar vara en av de sista bastionerna för denna livshotande diet: inget fett för det innehåller kolesterol, men gärna obegränsat med ”nyttiga” kolhydrater.
Hjärtläkarna säger nu att detta är ett jättestort feltänk, det är socker som är boven i dramat och som skadar blodkärlen så att kolesterolet tillkallas som ”plåster” eller ”spackel” för att laga skadorna. Minskar vi kolesterolet men inte sockret gör vi alltså ont värre, vilket nu har bevisats. Mycket kolesterol = mycket socker i kosten, ler och långhalm.
Vi har också många allmän brist på flera andra livsviktiga spårämnen, som finns i ägg, rent oprocessat kött och mejeriprodukter. Alltså husmanskost.
Jag vet inte om jag är jävig i frågan eftersom jag var med innan alternativmaten fanns och uppväxt på husmanskost, men jag kan ibland längta svårt efter riktig mat som kalops, dillkött och färsk fisk typ kokt torsk eller gös eller stekt strömming. Fläsk med rikligt med löksås! Tillbehör helst kokt nypotatis. Stekt mat som pyttipanna var ett sätt att ta vara på rester, men gudnåde den som har annat än förstklassigt oxkött iblandat (nu vattnas det både i munnen och ögonen).
Hjärtläkarna vet nu att socker och dess svåra permanenta följdsjukdom som heter insulinresistens är huvudanledningen till de ledande sjukdomstalen. Och att köttet vi ska äta ska vara oprocessat och färskt, dvs. helst ”gårdskött” som inte ligger i plast under starka lampor i butikens kyldiskar i flera dagar och tappar en del av sin smak och sitt näringsvärde. Och att nötkött är livsnödvändigt eftersom det innehåller spårämnen som inte finns i annan mat. Speciellt viktigt för växande barn och gamlingar.
Neandertalmänniskan levde i 270000 år innan de troligen hade nått en civilisationsnivå att de blandade sig in den mera framgångsrika gruppen homo sapiens, och försvann som egen art. De levde på jakt, fiske, bär, nötter och frukter. Jordbruket började för 7000 år sedan, de har varit borta i 30000 år. Vi är fortfarande neandertalare, jag har en begynnande ”vikingasjuka” i båda händerna, bevis för mina neandertalgener.
Nu blir det kött för hela slanten, ingen mer pizza eller hamburgare om jag kan undvika dem.
Det är inte nödvändigt att äta gräsbetat kött för att uppnå hälsofördelarna med att äta kött. Även om annat kött skulle vara ”sämre” vinner det ändå över skräpmaten.
Levern tillverkar det mesta av det kolesterol som behövs. Levern tillverkar bara mindre om du äter kolesterol. Alla steroida hormoner tillverkas från kolesterol såsom testosteron eller östrogen, kortfattat. Statiner hämmar leverns tillverkning av kolesterol. Inse hur korkat det är att hämma tillverkningen av något som är livsviktigt.
Angående så kallade kostcirklar eller kostpyramider finns det flera teorier om hur de kom till. Senaste jag hört är att de uppfanns i Sverige där målet inte var hälsa utan ekonomi. Man ville lära svenskarna hur de kunde äta billigare mat helt enkelt.
En annan variant av uppkomsten är att två vegetarianer i USA satte ihop den första kostcirkeln.
Som kuriosa, så hade Titanics meny bara kötträtter.
Jag trodde som ung blint på den svenska kostcirkeln. Men så fick jag se en japansk dito, helt annorlunda. Japanerna var friskare än svenskar.
Glömde ”Sommarsoppa” på tisdagar; vit grönsakssoppa med mjölk. Kom gärna med fler sådanda matminnen från förr!
Jag minns att jag ofta sett ditt namn på en häftig transportbuss, eftersom jag var kollega på jobbet till Åke Grahn. Han intresserade mig långtgående för roadracing men jag var redan gift med barn och det var omöjligt att skaffa en hygglig MC ur familjebudgeten. Och det verkade inte helt ofarligt heller när han berättade om alla sina träningsvurpor… men det var förstås en del i lockelsen. Men det svider fortfarande i hjärttrakten när jag ser en fin MC idag…
jag hade en kompis som tävlade sidvagnsracing..han blev tyvärr sjuk och avled men hann göra ett par säsonger i SM..
Man var med på några av hans tävlingar och följde spänningen bland de tävlande..
Sidvagnsracingen ställde stora krav på föraren då det gällde att inte bara hålla koll på de medtävlande utan även på burkslaven..
ibland kunde det missa och burkslaven kunde trilla av ekipaget och även bli överkörd av ekipaget…
Att åka långt för att kolla tävlingar var inte det fråga om utan baa Anderstorp t.ex. Mike Hailwood var där en gång och då gick det undan..
Och.. den som inte varit egenföretagare i lantbruket tror gärna att den näringen befolkas av ”bondläppar” med låg intelligens, men med den fascistiska hanteringen av modernäringen så går det inte att vara en kreativ företagare utan att gå utanför regelverket.. Jag har i trettio år försökt att förklara detta för vanligt folk men utan framgång…
Någon förnuftig ung lantbrukare som själv stött på problemen har insett min förklaring och agerat därefter, men de flesta aktiva har fortfarande LRFs mantra ”att bonden har en uppgift att försörja folket med mat”, vilket är fullständigt fel.. det enda en människa kan begära av sig själv är att försörja sig själv.
Äntligen Thomas,
Att Du vågar säga det högt och tydligt.
Lantbrukaren har ingen plikt att försörja någon annan med livsmedel. Lika lite som att försöka tvinga en häst att dricka vatten.
Det är en myt socialisterna hävdat allt för länge.
Med dagens torka är det mer synd om de stackare socialisterna tvingat in i betong ghetton, inte lantbrukarna.
Det är klart att man undrar hur det skall sluta…
Jordbruket som näring har kommit helt fel…
Allt handlar om volym till låga priser, medan den kvalitet som fanns för hundra , hundrafemtio år sedan har försvunnit i volymkampen…en strid som styrts av politiska och ekonomiska krafter – som givetvis inte har haft ett dugg intresse av kvalitet eller hälsa – som nu dessutom vill minska den globala jordbruksproduktionen ur ”klimatsynpunkt”…
Man måste nog tänka igenom vad och vilka som håller på att ställa till det…!
Att ”gå utanför regelverket” är väl exakt det som invandrarungdomen gör för att få utlopp för sin oroliga kreativitet och som gör dem till gangsters med makt och snabba pengar i fickan.
En mildare variant har etaberats här i Strömstad sedan femtiotalet (!) när den lilla staden invaderas av upptill 50000 av norsk ”bilburen ungdom” på skärtorsdagen varje år (ledig dag i Norge) och under midsommarhelgen av dito svenska raggare i både pilsnerbilar och helrenoverade amerikanska femtiotalare.
Kvällstid gasas det på ordentligt på stadsgatorna med en klassisk ljudbild man väl känner igen från det sextiotal man själv körde sådana bilar ibland. Men man kan konstatera att av hela raggargänget på den tiden blev det nästan onödigt präktiga och hårt arbetade familjefäder, så det är nog bara nyttigt att låta ungdomen rasa av sig sin rastlöshet i unga år, utan att ett följe av sociologer som ska analysera allas beteenden och stämpla dem med bokstavskombinationer som begränsar deras livsval. Förr frågade man en arbetsgivare om jobb, svaret blev ”ja” eller ”nej” och det var enkelt och effektivt och det behövdes ingen mer diskussion när den unge inordnats i arbetsplatskulturen.
Det är faktiskt ganska förvånad hur många som faktiskt kan få jobb genom att bara knacka på dörren till ett företag. Jag känner flera unga som knackat på och sagt typ: ”Jag kan inget om detta, men jag kan lära mig och ni behöver inte ge mig någon lön tills ni anser att jag gör någon nytta.”
De flesta företag säger ja och ger lön från första dagen. De flesta företag vill ha folk som tar egna initiativ.
Jag känner en ungdom som efter gymnasieskola inom jordbruk flyttade ut i vildmarken mer eller mindre. I området fanns det en verkstadsindustri, ett litet familjeföretag. Utan att veta någonting om maskiner i verkstadsindustri lyckades han få jobb i detta företag och det visade sig att han var snabbare på att lära sig maskinerna och tillverkningsprocessen än annan personal som varit anställda i flera år och som genomgått statlig skola för verkstadsindustri.
Det finns ungdomar som anmält sig på Arbetsförmedlingen och sökt hundratals jobb på deras standardblankett utan att få ett enda napp. De vet förmodligen inte att en arbetsgivare aldrig läser deras ansökan eftersom ”Arbetsförmedlingen” är ett rött skynke för en företagare. Jag vet, jag har suttit med en halv meter tjocka buntar med ansökningar efter en liten annons i lokalpressen. Men det finns även motsatsen, personer med exakt rätt kvalifikationer och som vet sitt värde men som bara söker för att få reda på vilken lön som erbjuds hos en ny arbetsgivare för att kasta i ansiktet på sin nuvarande.
Mitt tips till de som är på väg att ge upp: sök reda på ett industriområde där du bor och knacka på hos det första företaget. Om du inte får napp där, gå till nästa och nästa – jag kan nästan garantera att du har en provanställning innan dagen är slut. Och skryt aldrig någonsin, det går aldrig hem hos någon. Ärlighet varar garanterat längst och är det enda som egentligen krävs. Det är inte ens säkert att dina utbildningar är det minsta intressanta heller.
Jag tror inte riktigt att du förstår hur illa det är i lantbruket….
den förste bonden jag jobbade hos, som sjuttonåring, var kreativ..
Han hade ofta besök av statliga byråkrater och annat från SLU, som funderade på hans tankegång. Han hade en glaskonstnär och en GD, som bröder… Tyvärr så trodde jag att kreativitet var något positivt inom lantbruket, men så var det inte… särskilt inte i dessa tider.
Jobbade du hos Pontus?
Jag var också kreativ och fick stuide besök med filmkamera från nämnden. Men när jag blev för kreativ och började med rundbal 1986 eller 7 blev jag för kreativ och förargade dem genom att inte vänta på maskinprovningarnas dom.