Människan som Naturens fiende

Dagens gästskribent är Tege Tornavall

Ogräs och ohyra. Så kan man kalla mycket av den ”biologiska mångfald” som EU-parlamentet den 11 juli med rösterna 324-312 ville bevara för framtiden. Röstningen gällde ”fortsatt och hållbar återställning av motståndskraftig natur med biologisk mångfald”.
 
Med drygt tre fjärdedelar av EU:s befolkning i städer och stadsmiljö blev röstningen en kamp mellan lands- och stadsbygd – med förvånande stort stöd för landsbygden. 
 
Enligt Eurostat har stadsbor högre utbildning och inkomst men bor mest i lägenhet, har högre boende- och levnadskostnader och är oftare utan arbete. Detta förstärks av rådande inflation och höga energipriser.
 
Det yttrar sig i ökande längtan från större städer till en lugnare livsmiljö. Men eftersom få faktiskt känner till landsbygdens livsvillkor, blir det en romantiserad längtan utan förståelse för hur beroende stadsbor är av landsbygden för sin försörjning.
 
Få av EU-parlamentets 751 ledamöter kommer från verklig landsbygd. Perspektivet är stadsbons med synen att landsbygden och dess befolkning tillhandahåller försörjning och resurser med landsbygden som ett slags museum för bevarande av gamla seder.
 
Men det som stadsbor ser som pittoreska miljöer är för landsbygdsbor ofta hinder och problem för boende och verksamhet. Inte bara för dem själva utan även för vad de producerar och uträttar för allas gemensamma försörjning.
 
För dem är livskraftiga växter, insekter och smådjur ofta just ogräs och ohyra. Den som efter några år återkommer till ett övergivet torp kan finna både torp och omgivning övervuxna. Hade Utvandrarnas Karl-Oskar och Kristina  med dagens regler fått bygga sitt hus som de gjorde?
 
Att lägga sig att sova på en oklippt sommaräng kan ge många obehagliga överraskningar. Allsköns växtlighet och småkryp dyker upp och stör och även bits och – om man ligger länge – förser sig av den riklighet som breder ut sig framför dem.
 
Naturens villkor är i korthet: äta eller ätas. Naturen är inte god. Den bara är. Det vägrar allt fler moderna människor inse eller erkänna. De ser naturen som fabrik och museum, oss till fromma. Man kan säga att dagens människa inte är riktigt livsduglig.
 
Nu upphöjs denna brist till officiell EU-politik med människan som Naturens fiende. Det bådar inte gott för Sveriges eller världens försörjning. För att genomdrivas och förverkligas kräver det sannolikt rent totalitär politik. Hur många inser det?
 
Tege Tornvall, Leksand
Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 svar på Människan som Naturens fiende

  1. Ivar Andersson skriver:

    Invasiva växter och djur ska bekämpas. Varför inte låta naturen ha sin gång i stället för att bekämpa den naturliga utvecklingen?

  2. Benny skriver:

    Klimathysterikerna fortsätter med sin desinformation i alla fulmedia som verkar gå på fullvarv just nu! Man ljuger så det står härliga till, betongen smälter i Aten, 50 grader väntar i vid medelhavet, folk flyr hettan trots att det är helt normala temperaturer för årstiden vid medelhavet. Folk fortsätter alltså envist att strunta i klimatlarmandet och åker till medelhavet för att få sol! Pascalidou borde ju i så fall semestra i Sverige i stället för att sitta och ljuga i fulmedia från Aten? Det är ca 4o grader i Aten vilket är väldigt vanligt där på sommaren. Det märkliga är att klimathysterikerna fortsätter med sin livsstil i stället för att leva som de lär? Varför tar de inte själva och börjar leva på den nivå de kräver av andra? Inga flygresor, ingen shopping, ingen bil, bara grönsaker, inga renoveringar, bo i små lägenheter m m! Undrar om Pascalidou cyklade ner till Grekland eller Greta till Ukraina? Hyckleriet grasserar…

  3. Thomas skriver:

    Hmm… det sägs att svensk spannmålsskörd blir ungefär det vanliga exportöverskottet mindre än vanligt… alltså, inget att exportera.. va, inte bestämmer väl Sverige om exporten?.. Nej, just det. Så är det… Så, blir priserna bättre på den ”fria” marknaden så är det köparen som bestämmer priset, inte svenska myndigheter, politiker eller konsumenter…
    Men så lämpligt.. Eller?
    Och livsmedelsförsörjningen är inte en svensk politisk fråga – då allt bestäms i Bryssel – utan hur man fixar sin mat är den enskilde medborgarens egen huvudvärk…
    Kanske värt att fundera på??

  4. Samuel af Ugglas skriver:

    Socialisterna har förstört för våra ungdomar att följa i fädernas spår, till sin hjälp har de haft avundsjuka och hat.
    Små illvilliga byråkrater skall förse svenska folket med livsmedel, tro det eller ej.
    Vi har ju redan en form av kolchoser i Sverige som de utövar sin makt över. Gå bara in på närmaste kommunala miljö kontor och upplevelsen blir total för att inte förglömma plan och byggavdelningar.
    Tack Tege.

  5. Jan Andersson skriver:

    Jag tillbringade igår en timme i ett bronsåldershus vid Vitlycke museum, någon eller några kilometer från Tanumshede kyrka i Bohuslän. En guide fanns på plats och berättade och svarade på alla frågor. Så här bodde folk i tusen år, men var långt ifrån passiva, mycken kunskap fanns om det mesta och kulturutbytet var livligt. Landet var tiotals meter lägre än nu, havet närmare, klimatet mycket varmare (som nu vid Medelhavet).

    Till sist överraskade man sig själv med en tyst undring: skulle jag kunna bo i detta hus, äta deras mat, klä mig i deras kläder, åtminstone under sommarhalvåret! Svaret var: ja, varför inte, medan min hustru svarade blankt nej!

    Men jag skulle knappast accepteras av de andra byborna eftersom jag är helt okunnig om det mesta av deras kulturtraditioner, språk, odlingar, textilberedning, mathållning och båtbyggnad och skulle troligen betraktas som en idiot och sättas till vedhuggning.

    Men jag skulle gärna smaka på deras havregröt, med bergsalt från Österrike och ett dussin olika kryddväxter, alla helt okända för mig idag. Och med ett rejält stycke späck tillsatt mot slutet före måltiden…

    Ett besök här rekommederas å det starkaste!

  6. Göran skriver:

    Det är snarare naturen som är människans fiende. Vi människor håller ständigt på med att hålla naturen på avstånd. En daglig syssla för mig är att knipsa av alla alskott som växt upp under natten.

    Är det omöjligt för naturmupparna att få in i huvudet att människan berikar naturen.

    Åk upp i ett högt hus i Stockholm. Vad kommer ni i stort se när ni blickar ut? En massa hus? Nä, en massa träd, det är vad du kommer att se. Och, allt du kan se blir pulver vid nästa istid.

    • Jan Andersson skriver:

      På svenska västkusten växer gräs, träd, buskar och skogens undervegetation tre gånger så snabbt som t. ex. i södra Värmland som jag också understundom vistas i. Klimatzonen är lika med Skånes, och på båda områdena är det havet som bestämmer och utjämnar alla snabba temperaturförändringar, under förutsättning att vinden kommer västerfrån. Kommer vinden från norr eller öster, vilket är vanligt vintertid, blir det rejält kallt även här.

      Har man en trädgård att sköta måste man tukta och klippa mer än i Värmland, och just nu efter några regniga dagar forsar vattnet fram i bräddfyllda diken och bäckar där berggrunden ligger ytligt. Betesmarker kan ha stora tillfälliga sjöar innan grundvattnet svalt undan överskottet. Vegetationen är frodigare än jag sett på längre, alla lövverk är fullt utvecklade nu och alla försommarens gröna nyanser börjar mörkna för att snart få samma mörkgröna nyans som barrskogen innan löven så småningom börjar gulna i höst.

      Om människan plöstligt försvann här skulle alla öppna ytor snabbt växa igen, en granplanta på tre decimeter blir på tio år en gran så grov att du kanske måste anlita en arborist om du missat att ta bort den i tid själv. Gissar att på trettio år är alla fält, åkrar, ängar och betesmarker helt igenväxta av tät fullväxt ungskog. Vägarna har blivit ofarbara av alla buskar och slyväxter som slagit rot i asfaltsprickorna, hustaken har på många ställen fallit in och snart ligger även väggarna på marken, gråvittrade med tomma fönster och dörröpningar. Vindkraftverken står fortfarande upprätt, men vädervingarna har fallit av eller reducerats till spruckna stumpar. I vikarna finns bara rester kvar av alla träbryggor, i några skyddade vikar sticker enstaka båttak och master upp ovanför ytan från sjunkna skrov, nästan oigenkännliga av fågelspillning från skarv och måsfåglar. Om ytterligare trettio år kommer nästan inget att erinra om det landskap som en gång fanns här. Sökaren kan säkert hitta stengrunden från mormors och morfars hus, och det kanske fortfarande finns ett hörn kvar av den murade sidan av den gamla ladugården.

      Geologiskt är hundra år en sekund, vår tid på jorden en kortfilm.
      Naturen bidar sin tid och väntar bara på rätt tillfälle och utnyttjar varje liten chans i samma ögonblick som förhållandena är de rätta. Vi kan bara existera så länge vi kan tukta naturen för våra behov, men den har alltid övertaget och kommer att överleva mänskligheten åtminstone den närmaste årmiljonen.

      Far fram försiktigt med alla radikala återställningsfantasier. Det är varken nödvändigt eller brådskande. Ingen människa gör mer åverkan på naturen än vad som är nödvändigt för att vi människor ska kunna leva här vår stund på jorden. Sedan är allt som vanligt igen.

      • Mats Jangdal skriver:

        Många kloka synpunkter i dina två senaste kommentarer.

        • Thomas skriver:

          Jo, det är alldeles rätt..
          Det hygge jag som nästan trettioårig minns har idag granar som är mer än halvmetern tjocka i brösthöjd.
          Den omdaning av sydsvensk natur som skett de senaste femtio-hundra åren enorm..
          fast jag tvivlar på att detta håller..
          föreningen ”Rädda Skogen” inser tydligen inte att det aldrig på hundra tusen år varit så mycket skog i Sverige som idag…men de kanske springer ”någons” ärenden..

          • Benny skriver:

            Om man läser Linnes resor i Sverige så kan han berätta hur avskogat det var i Småland på 1700-talet! Det var brist på skog då folk inte hade annat val än att hugga ner den för värme och matlagning. Här i söder fanns det som var kvar av skogen lövträd och den granskog som finns numera är planterad till största delen vilket försurat markerna och lett till en biologisk utarmning. Att dessa klimataktivister inte läser på i stället så hade de sluppit limma fast sig på gator och flygfält!

          • tompas skriver:

            ”…att det aldrig på hundra tusen år varit så mycket skog i Sverige som idag”
            Det beror ju på vad man menar med skog. Sanningen är att Sverige aldrig haft så lite skog som nu, om man med skog menar naturskog. Pratar vi skogsplanteringar, det vill säga industriskog, så stämmer påståendet jag citerade.

Kommentarer är stängda.