En av mina första vinylskivor var Rolling Stones The Last Time, 1965. Imponerande att en knappt 30-årig låtskrivare kan börja fundera i banor av om det han gör är för sista gången. Men det handlar förstås om huruvida det är sista gången han kysser en viss flicka, inte om det är sista kyssen över huvud taget. (Mick Jagger fyllde 80 år igår.)
Det där är snart 60 år sedan och jag finner allt oftare att jag redan har gjort vissa saker för sista gången, ofta utan att jag ens tänkte på det just då. Sålunda har jag för länge sedan redan ägt min sista båt. Troligen har jag turistat USA för sista gången. Det mesta av det Europa jag rest i har jag nog också sett för sista gången. Där blev covid ett slags stoppdatum som bröt en gammal vana.
I princip har jag beslutat att älgjakt har jag deltagit i för sista gången. Kanske har jag även bytt bil för sista gången. Där är den blandade förhoppningen att både jag och nuvarande bil håller oss tillräckligt fräscha för att vara i trafikdugligt skick i många år till.
Men så inser jag också att tiderna förändras så att man börjar undra, kommer privatbilism alls att tillåtas om tio år? Har jag flugit för sista gången? Inte för att jag inte vill eller inte orkar, utan för att myndigheter i sinnessjukt klimat- och och/eller smittskyddsnit förbjuder flygning för vanligt folk.
När äter jag min sista biff, eller blir det fläsket som först förbjuds? Jag har inte eldat upp någon koran, men svenska politiker verkar mycket engagerade i att förbjuda det. Man undrar varför de gör så mot sitt eget folk. Har de tillåtit att vi röstar för sista gången? För om de går emot en stor majoritet av folket, ansluter oss till Nato och lovar deltagande i krig utan att fråga folket, varför skulle de riskera att låta oss rösta igen?
Tänkvärda tankar Mats! Vi som är lite äldre minns en tid när Sverige fungerade åtskilligt bättre, en tid där forskning och vetenskap hade mer integritet från politiska påtryckningar. Angående bilism så har det alltid varit de ”grönas” och vänsterns hatobjekt dock av olika anledningar. Man ser västvärldens allt mer snabba väg mot stupet och vi som varnar kallas foliehattar, klimatskeptiker, landsförrädare, rasister och annat som PK-folket kan hitta på för invektiv när de saknar argument för sitt lallande.
Du kan alltid ångra dig utom när du tar sista andetaget.
Åh nej Mats, varför tillät vi SOCIALISTERNA vilseleda oss?
Du har varit en mästare i att försöka förhindra det.
Jag sätter mitt hopp till att våra ungdomar upptäcker vansinnigheterna och det gör jag inte för sista gången ännu. Hoppet överger mig inte.
Lyssna här:https://swebbtv.se/w/68K4cvukC4Wxw3rWriAWdU
Min första LP-skiva köpte jag 1966 och det var Rolling Stones Aftermath och den finns fortfarande efter 57 år kvar i min skivsamling. Bil hoppas jag slippa byta om nu min bil sedan 20 år tillbaka inte sviker mig. Bilen är en Volvo 745 av 1988-års modell och den är precis nybesiktigad med beröm från besiktningskvinnan – ”du har en jättefin bil”. Från besiktningen for jag för att handla lite och när jag kliver ur bilen så passerar ett par som just handlat och kommenterar – ”vilken fin bil”.
Den skivan köpte jag också , har för mig att det var en EP ? Har den inte kvar men LP – skivorna är kvar och de första var med Rolling Stones . Sista bilen ? svårt att sia om men jag har 3 st MB . En 300 TDT 4WD från 93 skattebefriad , en 600 CL från 00 och en Concord husbil med Sprinterchassie från 01 . 300:an har jag fått brev om ifall den är till salu och även blivit förföljd av bilister och fått frågan om den är till salu . 745-or väcker alltid intresset och är lite av en klassiker , ett leende när man ser dem efter vägarna . Har ägt en sådan några år på 90-talet . Har haft MB sedan 74 och är väldigt nöjd med med det . Så sista gången ?? När älskar man med sin kvinna för sista gången , låt det dröja !!
Mvh Sjöström
Pingback: Sista gången? | ulsansblogg
Sista gången man gör något man egentligen aldrig gillat och blivit klokare! Jag ser oändligt många turister här i min sommarstad, men inte alla ser ut att trivas med att strosa omkring på måfå och ta några pliktskyldiga foton av sitt sällskap utanför något kulturställe. De ser ut att längta till jobbet eller göra något annat som verkligen vore skönt om det blev klart före vintern. Typisk svenskt sedan utminnes tider att planera för vintern? Jag misstänker att det finns i våra gener; de som inte planerade frös eller svalt nämligen ihjäl…
Jag har nu en livlig dialog med flera av mina jämnåriga bekanta från förr som ofta frågar varför jag inte bara slår mig till ro nu på äldre dagar. Svaret jag alltid ger är att jag hoppas att mina yrkesuppdrag och hemmaprojekt aldrig tar slut, för då är det slut på riktigt och jag kommer att tyna bort på kort tid bara av meningslös sysslolöshet.
Jag minns hur det var på den tiden när något behövde göras men man bodde i hyresrätt och saknade varje form av verktyg. Jag dör förhoppningsvis med stövlarna på och hammaren i handen, inte framför en storbilds-TV med en halvt urdrucken bag-in-box med ”nyttigt” rödvin på soffbordet.
Men mina bekanta förstår inte att jag idag anser mig klokare och yrkeskunnigare än någonsin och jag kan se rakt igenom en person som säger en sak men menar något annat och om det finns något realistisk genomförbarhet i hans projekt.
Konstaterade förresten igår att nästan alla mina kollegor från förr fortfarande är yrkesverksamma som pensionärer, och var finner man en sådan överväldigande samlad kunskap idag när de yngre slösar bort sina liv med digitaliseringsprojekt och klimatåtgärder fast allt de eventuellt lärt sig på vägen kan vara utraderat på ett ögonblick av nästa politiska utspel?
Ett kul minne är när jag insåg att ”She loves you” med The Beatles faktiskt var ganska bra, trots att jag i stort sett dittills bara lyssnat på och samlat klassisk musik och lyssnat via min hembyggda förstärkare och dito hembyggada högtalare (och jag har efter sextio år ännu inte ägt någon bättre stereoanläggning värd namnet). Men så träffade jag i ett sällskap en tjej som hävdade att Rolling Stones var det enda hon lyssnade på. Jag hade aldrig hört talas om dem, men sedan blev de snabbt mina favoriter också fast jag aldrig såg henne igen…
På den tiden var det bara ”Tio i topp” på lördagarna som förmedlade ”popmusik” i Sverige (förutom ”Radio Luxemburg” på mellanvåg som på en vanlig radioapparat fadade något enormt utan specialantenn (fast de med en bra bilradio från Blaupunkt eller Becker hörde bättre) samt ”Bildjournalen” som visade hur artisterna såg ut, fast skivomslagen var förstås den viktigaste källan.
Nu ska jag strax åka tjugo mil för att se på renoveringsbehovet för en liten bostadsrättslägenhet. Livet leker, om bara alla begrep att lyckan inte finns förtöjd i båthamnen eller i ett fritidshus i Marbella, där man väntar förgäves på sina barn och barnbarn och ständigt har en halvt urdrucken flaska rödvin bredvid sig på frukostbordet och grunnar mest på om den spanske läkaren i huset intill begriper sig på hjärtarytmi…
Tack Jan Andersson för din text .Den förklarar på ett korrekt vis situationen för många av oss som fortfarande jobbar .Passar som hand i handske på många av oss något äldre .Beskrivningen av tristessen i Marabella med den halvt urdruckna boxen är målande .
Mvh Sjöström