Demokrati, vad är det?

Vid ett evenemang sistlidna helg kom jag i samspråk med en man något år äldre än jag själv. Det visade sig att vi båda hade en bakgrund i Norrbotten, men nu lever i Skåne. Som vanligt när jag talar med folk börjar de tala politik, lite trevande i början, för att som ordentlig svensk inte göra bort sig och väcka anstöt.
Men det stod snabbt klart att vi båda var missnöjda med dagens regering. Inte för att vi på något vis önskar en socialdemokratisk sådan åter. Nej, helt enkelt för att den moderatledda regeringen är till förvillelse lik en socialdemokratisk regering vilken som helst.

Ett av de områden vi omgående identifierade som väsentligt för att den svenska demokratin inte håller måttet, inte ger medborgarna det inflytande över vare sig sina egna liv eller rikets styrning som utlovats, är byråkratin. Det är framför allt alla oavsättliga tjänstemän, i synnerhet på chefsnivå, som är aktiva sossar eller allra minst helt lojala med SAP. Dessa anställer också underlydande av samma snitt.

Mannen berättade att i hans skånska kommun var de offentliganställda de högst avlönade, många med löner mer än dubbla medellönen. En intelligent människa inser direkt att en sådan tingens ordning inte kan bestå, skatteintäkterna skulle behöva växa exponentiellt. En omöjlighet att uppnå via beskattning av skatteavlönade människor.

Denna röta går inte att rösta bort med mindre att svenska folket i minst fyra på varandra följande val väljer ett radikalt borgerligt alternativ som rensar ut rötan, korruptionen, svågerpolitiken. Ett utslag som ter sig mindre troligt än att vi skulle få två torsdagar i veckan.

Jag drog mig då till minnes den chock jag upplevde när jag som ny i politiken mötte verkligheten i en liten svensk kommun. Efter att i många år slagit ifrån mig partipolitiskt engagemang lyckades goda vänner på 90-talet locka med mig i centern i Kil, Värmland. Där blev det nu borgerligt styre efter en tids socialdemokratiskt.

Jag var entusiastisk och ville göra flera förändringar. Det kan ni inte sa en av dessa kommunanställda chefspersoner frankt till mig. Vi är anställda för att bedriva socialdemokratisk politik, ni kan besluta vad ni vill men vi kommer att genomföra det socialdemokraterna vill!

När jag sedan kontrollerade mot ledamöterna fullmäktige visade det sig att nästan alla valda socialdemokrater var anställda på ledande positioner i kommunen. En av de chefer jag kom i kontakt med i en nämnd förklarade att vi politiker bara var till för att med en demokratisk stämpel godkänna vad den anställda personalen och då främst chefstjänstemannen föreslagit. När jag sa emot och hävdade att nu var det ny ordning och personalen, även cheferna, är så god och verkställer det vi politiker beslutat, sprang hon gråtande ut från sammanträdet!

Med mycket lirkande lyckades vi få sossarna med på en del nödvändiga beslut. Men det är inte hela sanningen. Olof Palme brukade berätta för svenska folket att sossarna var den enda räddningen, för ”de borgerliga är djupt splittrade”. Jag trodde honom inte då, men nu i kommunpolitiken insåg jag till min förfäran att han i stora drag haft helt rätt.

Demokratin är i Sverige så perverterad och svenskarna så indoktrinerade i rosa sossetyll (för att inte säga sossetull, där tull på norska och värmländska betyder lögn och svammel), att svenska folket inte är förmögna att inse sin egen belägenhet. Inte inser hur djup deras okunnighet om tillståndet är, och därför i psykiatrisk betydelse inte är tillräkneliga nog att betraktas som myndiga.

Jag upprepar min 50 år gamla insikt/åsikt. LAS kan inte tillåtas gälla offentligt anställda beslutsfattare!

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Demokrati, vad är det?

  1. Göran skriver:

    Kan det kanske vara billigare i längden att ge dessa korrupta byråkrater en fallskärm? Sedan får man funderar ut hur situationen inte kan uppstå igen.

    Ett sätt att göra sig av med korrupta byråkrater är att helt enkelt lägga ned den verksamhet de verkar i. På riksnivå kan vi skrota massor med myndigheter. Det kanske är lite krångligare på kommunal nivå, men borde vara ganska enkelt genom att fokusera den kommunala verksamheten på det minsta möjliga.

    • tompas skriver:

      Korrupta byråkrater ska väl för fan inte ha en fallskärm. Vad är detta för skruvad sosseåsikt? De ska ha en spark i ändan så de far rätt åt helvete! Fallskärm så fan heller!

  2. Göran skriver:

    Demokrati är enkelt. Demokrati bygger i princip på tre pelare.

    1. Alla medborgare får rösta i alla frågor.
    2. Alla medborgare får väcka en fråga om förtroende för någon annan medborgare.
    3. Medborgare som förlorar sitt förtroende straffas.

    Sedan är det en fråga om vem som är medborgare.

    Allt som avviker från ovan är inte längre demokrati. Begreppet demokrati ska inte användas om det styrelseskick som Sverige har.

    Det är patetisk att tro att en röst vart 1.460:onde dag på en gris i en säck är någon form av demokratin.

  3. Benny skriver:

    I partidiktaturens Sverige så styr sossarna oavsett valresultat vilket vi nu ser exempel på! Och sossarna i sin tur tar order från Wallenberg och USA vilket finansmannen Gardell avslöjade förra veckan. Ja, det är inte konstigt att det är samma politik oavsett regim i Stockholm och invandringen kommer enligt prognosen att bli ca 130.000 nya invällare i år. Ingen skillnad mot tidigare alltså! Det är mycket illa med demokratin i Sverige och sossarna har inte haft någon ledare som vågat säga mot Wallenberg och USA sedan Palme mördades. Man kan väl säga att det mordet var en sorts statskupp oavsett hur illa man tänkt och tyckt om Palmes politik.

  4. Gurra skriver:

    Tre rent administrativa reformer som inte skulle kosta något alls.:

    Först tydligt redovisa bruttolönen sedan med avdrag för löneskatter och så kallade arbetsgivaravgifter och sedan löneskatter på varje månadsbesked. ( Istället för att som nu definiera bruttolön som efter arbetsgivaravgifter.)

    Sedan avskaffa källskatten. ( som väl inte längre kan motiveras med simplicitet nu när vi kan betala med efakturor och liknande.)

    En tredje vore att alla priser i affärer mm anges före skatt. Sedan läggs moms energiskatter mm på i kassan. (Nu måste inkl moms anges till privatpersoner. )

    • Göran skriver:

      Lägga på moms i kassan tillämpas i USA och amerikanarna hatar det eftersom de inte direkt kan se vad en produkt kostar. Inkluderad moms är något som amerikanare som bor i Sverige tycker är bra.

      Däremot kan det vara bra att på prislappen ange att i priset ingår moms med x antal kronor.

      För företag är momsen totalt ointressant som kostnad eftersom de får tillbaka momsen från staten.

    • Benny skriver:

      På mitt lönebesked står alltid arbetsgivaravgifter, sjuk och pensionsavgifter med! Men av vad jag förstått så verkar det vara hemligt i många fall. I och för sig kan det skilja då jag är inhyrd konsult? I vilket fall som helst är skatterna i Sverige hårresande med tanke på det lilla man får för skatten numera.

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Svenska folket måste återta rätten att sparka KORRUPTA politiker.
    Politikerna har sedan länge brutit ”kontraktet” om skyddet av LIV och EGENDOM!
    Vi kan inte ens sparka dem i ALLMÄNNA val.
    Försök den som vågar.

    • Göran skriver:

      Warren Buffett, säger att det är enkelt att få politikerna att inte skuldsätta staten om man har en regel som säger att om skulden t.ex. överskrider 3 % av BNP så måste politikerna ställa sina platser till förfogande.

      Sedan är det bara att överföra samma princip till allt annat såsom skola, sjukvård m.m.

      • Mats Jangdal skriver:

        Känner till det, och det är en mycket sund princip, som aldrig kommer införas.

    • Göran skriver:

      Är det fel om jag antar att direktiv till myndigheter från regeringen bara består av vad myndigheten ska göra och inte vad myndigheten ska uppnå?

      • Mats Jangdal skriver:

        Det finns både och, men eftersom mål att uppnå är mätbara så undviker man dem i mesta mån, för att slippa pinsamheter.

        • Jan Andersson skriver:

          Det är mycket vanligt med garantiklausuler i kontaktskrivning i alla business-to-business-affärer. Köparen vill även ha full kompensation för uteblivna intäkter om maskiner strejkar eller leveranser försenas eller uteblir, men detta är förstås en utopi, skillnaden i omsättning säljare-köpare kan vara astronomisk.

          Men garantierna, ofta fleråriga, är inget värda av två skäl: dels bevakar sällan någon hos köparen sista-datum och samlar ihop status i god tid, dels är inte de vackra formuleringarna i kontraktet mätbara, i varje fall håller de inte i en domstol. Dessutom har köpare och säljare blivit beroende av varandra under åren och ingen vill bli ovän med den andre, och här spelar personligheterna in mycket starkt, när man kan lita till hundra på varandra har man hittat rätt, och ofta finns inte alternativ sedan.

          Tillit är en svensk specialitet, märk väl! Och som nu hastigt avvecklas till jubel från EU-parlamentet och S-maffian. Och vad ska media hetsa de okunniga med om affärslivet inte vore fullt med konflikter?

          Haha, ännu en stor konkurs! Rätt åt de snikna jävlarna!

  6. Jan Andersson skriver:

    Förr hade vi första och andra kammaren. Alla vanliga medborgare som med med stigande ålder och erfarenhet och helst hade nått höga positioner i samhället någon stans i Sverige kunde bli riksdagsmän i andra kammaren på två år. Blev man kallad var det inte läge att säga nej, fast det inte utgick någon lön. Man fick så småningom ersättning för resor och logi, men bara om andra kammarens förslag anammades i första kammaren. Innan någon kunde bli riksdagsmän skulle vederbörande träffa kungen för ett entimmes samtal på tu man hand. Gillades man inte av kungen blev man inte riksdagsman.

    Det fanns många småpartier även förr i tiden, och för att ingen röst eller åsikt skulle lämnas ohörd, tillsattes utredningar med avsikten att alla där skulle ha en röst och uttala sin åsikt i den aktuella frågan.

    Jag tror att vi hade bättre demokrati och klokare riskdagsmän för 100-150 år sedan. Hur förklarar man annars Sveriges osannolika tillväxt sedan bondesamhället?

    • Benny skriver:

      Jan, detta var innan politikerbroilers och korrupta riksdagsmäns tid och innan ”kärringmaffian” fick för stort inflytande! Sen gick det bara utför…

    • Göran skriver:

      Det var på den tiden då en människas renommé hade ett värde. Man tar ett hedersuppdrag och lämnar ett gott avtryck och rykte.

      Idag är det bara ett yrke för oduglingar och enda avtrycket räknas i sin egen plånbok.

Kommentarer är stängda.