Dagens gästksribent är Sture larsson, byggnadsagronom och ventilationsexpert.
Sammanfattning: Tillståndsgivande kommuner och inte minst försäkringsfolk bör ta tanken på stora trähus och särskilt flerfamiljshus av trä med en nypa salt och försöka att orientera med förnuft bland kontraproduktiva regelverk även i stenhus. Det är inte lätt. Boverket har redan talat om 750 000 fuktsjuka hus samtidigt som Boverket är den myndighet som tillsammans med MSB borde ha fixat fungerande regelverk som förhindrar fukstskadade hus. I slutänden är det ändå kommuner och försäkringsbolag (försäkringsköparna) som får ta smällen. Kommunerna betalar inte bara det sjuka huset i egen ägo utan också de stora hälsoproblem som sjuka hus åstadkommer bland medborgarna. I slutänden betalar du och jag via skatt och kanske bara självrisk.
Satsningen på stora trähus är endast möjlig om man förnekar kunskap.
Ett trähus är relativt ett stenhus ett mångdubbelt större lokalt energiförråd som inom naturens krav på återanvändning helst skall förintas genom förbränning eller mögel inom kort. Tillämpad byggteknik tycks förbereda för detta. Ett flerfamiljshus i tätort är jämfört med ett stenhus att se som en icke skalskyddad oljetank. Tar det väl eld, så är den lokalt frigjorda energimängden så stor att ingen orkar hantera den.
När man nu bygger stora hus i trä i tätort har man glömt t.ex. Umeås och Härnösands historia. Total och okontrollerbar nedbränning av Umeå omsattes i stora, breda gator med björkalléer och spaciösa tomter med säkerhetsavstånd. Umeå blev Björkarnas stad. Detta kommer inte att beaktas av många skäl, inte minst av kostnadsskäl, i framtida byggande av stora trähus. Allt är glömt och regelverken tenderar att vara kontraproduktiva. Ingen som ritar ett svenskt hus tänker idag i brandstormar som Umeå 1888, Härnösand 1710, 1714, 1721 eller för den delen Hollywood 2008 eller Hawaii 2023. Inte heller de som ritar dagens detaljplaner! Just i dagarna ser vi t.ex. att detaljplaner inte beaktat vattenflöden.
1. Ett trähus är ett oerhört lokalt energiförråd. Ingen tycks ens försöka att mer än skydda omgivning om olyckan är framme. Antändningen är nästan alltid någon form av ytantändning p.g.a. överhettning. Även när ett flerfamiljehus i trä byggs kommer man t.ex. inte att använda färger med självslocknande egenskaper som kan förhindra syretillförseln till underliggande trä. Nyss brann ett flerfamiljshus i Malmö. Där hade man inte ens brandvarnare i allmänutrymmen. De fanns inte i regelverket. Resterna av huset lär rivas. Ett av släckvatten genomdränkt trähus är en totalskada.
2. Det moderna huset är ett hus med massor av kanalisationer, inte minst för ventilation, som även med goda regelverk kommer att vara förbisedda som brandspridare. De som sköter planering och tillstånd kommer inte att klara av att förhindra brandspridande kanalisationer, som i stora trähus blir ohanterliga brandspridare. Regelverk för t.ex. ventilation förhindrar detta. Ett perfekt exempel på att regelverk blir kontraproduktiva är det faktum att flertalet svenska hus är hygieniskt riskabla återluftshus i strid med gällande lag, sannolikt därför att politiskt korrekta hus har värmeåtervinning, vilket sedan ca 1980 betyder återluft. En tanke som slår ut alla regelverk.
3. Hus byggda efter 1950 har t.ex. elkabelrör lagda inom vägg och trossbottnar helt inom gällande regelverk.De kablar som går i rören är inte tillåtna att vara våta eller att ligga i vatten. Problemet är att i subarktisk miljö som t.ex. i Svergie betyder detta inbyggd anordning för självantändning. Efter 20 – 30 år är risken hög att plasten runt tråden är sprödhärdad och sprucken. Elkabelrör i ytterväggar och trossbottnar passerar ofta olika temperaturzoner. I rören står eller pumpas nästan alltid rumsluft, som i kylt tillstånd sannolikt kondenserar. En sprödhärdad kabel i fuktig miljö skapar sannolikt en brand och eftersom branden då ligger dold i väggelement upptäcks inte branden i tid och den är svåråtkomlig. Alla svenska hus har i princip inbyggd självantändning via elkabelrör. Dessutom ligger i trähusen ofta rören i gul mineralull, som är den perfekta brandspridaren. Övervakande myndighet känner till problemet, men agerar inte. Eftersom vi lever i en internationell värld med gemensamma regelverk som tillåter elkabelrör i vägg anser sig inte svensk myndighet kunna agera, trots att subarktisk miljö med återkommande temperaurvariationer betyder kondens i elkabelör. Elkabelrör i ytterväggar och trossbottnar i stora trähus, särskilflerfamiljshus är i princip otänkbart ur säkerhetssynpunkt. Det är inte heller någon myndighet som agerar mot att roterande värmeväxlare av hygieniska skäl inte kan användas i human ventilation. All vet egentligen, men de offentliga regelverken släcker kunskap.
4. Byggande och förvaltning av byggnad är en kamp med vattenångans fysik och naturens grundprincip, nedbrytning. Trä är ett biologiskt material, i princip ett juventilt fossil, som egentligen bara väntar på sönderdelninng för återanvändning i nya molekylstrukturer. De som planerar, ger tillstånd, bygger och förvaltar klarar inte av att hantera det stora stenhusets ännu mindre trähusets relationer till vattenångans fysik och dess relation till nedbrytande biologi. Misslyckas man, så är huset snart ett rivningsobjekt p.g.a. mögel. Ett stenhus med mögel kanske kan saneras men knappast ett trähus. Etablerat mögel tenderar genom egen cellandning att bygga sin egen fuktiga miljö.
5. Regelverk slår ut kunskap. Flertalet svenska hus har efter 1980 försetts med till- och frånluftsfläktar, men alla i branschen från lagstiftare till byggare och förvaltare har i de flesta fall glömt att fläktarna måste tryckkontrolleras. Frånluftsfläkten går med smutsigare luft. Den tappar alltid kapacitet relativt tilluftsfläkten. Husen sätts därför ofelbart på övertryck om huset inte har en fungerande differanstryckskontroll ute/inne. Den oundvikliga följden är att huset kommer att mögla. Att riva en mögelvilla är en sak men att riva ett större möglande flerfamiljshus i trä är något helt annat. Eftersom regelverket inte kräver tryckkontroll och ventilationsfolket eller försäkringsfolket inte förstår behovet av differenstryckskontroll, så kommer träbyggnadsvågen att sannolikt bli ett praktfullt finans- och hälsofiasko. Jag skulle nog aldrig ens tänka tanken att flytta in i ett flerfamiljshus och särskilt inte av trä.
6. Regelverken slår ut tanke. På direkt fråga till Sveriges kommuner kan jag av svaren dra slutsatsen att 90 % av alla stora och i synnerhet publika hus har roterande värmeväxlare. De är olagliga återluftshus. Alla vet att de i princip är orimliga i hygieniska samanhang, men politikernas krav på återvinning efter ca 1980 slår ut varje kunskap. Den roterande värmeväxlaren är särskilt olämplig i stora trähus, eftersom värmeväxlarens särskilda egenskap är att återvinna och att återföra fukt och i fukten bunden smuts. En kvinna som fött ett retarderat barn efter att ha jobbat under graviditeten i t.ex. svensk skola med t.ex. intermittent drift kan sannolikt åtala arbetsgivaren för skadat foster och vinna bara genom att vifta med SP Rapport 1993:03. Svein H Ruud, Återföring av föroreningar i roterande värmeväxlare…!
Staten sitter riktigt pyrt till. Dess fastighetsbolag lär hyra ut till akademier som trots sin kunskap förbiser att fastighetsbolagen av kostnadsskäl älskar olaglig, intermittent ventilation. FTX är energikrävande. Landets kunskapsreserv arbetar i riktigt riskabel miljö. Eftersom Sverige inte har någon reell chefsutbildning agerar inte hyresgästen, univeristetet, för att skydda sin personal och sina adepter. Att skolsystemet inte ger eleverna förmåga att använda kunskap framgår särskilt av skolans miljöproblem. Skolans byggnader är den riktigt dåliga miljön, men trots att lärarna representerar alla naturvetenskapliga ämnen är de inte kapabla att omsätta kunskapen i analys ens av sin egen miljö. Hur skall de då kunna ge elever färdighet.
7. Det nya trähusbyggandet försöker man nu motivera som en klimatinsats. Problemet är att bakom påståendet finns ingen hållbar vetenskap. Alla som pratar klimat talar om växthusgaser. Frågar man akademierna om det finns växthusgaser eller om de vill försämra planetens interstellära skalskydd, så vill ingen ställa upp. Klart som korvspad! Växthusgasen är som begrepp inte möjlig inom känd termodynamik och ingen vill officiellt försämra planetens skalskydd. Regelverksfolket spanar efter klimat i skyn i de religiösas efterföljd, men de glömmer att de står med båda fötterna på en högst aktiv magmakula med + 6000 grader C i centrum skyddade bara av ett tunt och amorft skal av ”kakor”(kontinentalplattor) som två gånger per dag knådas av tidjordsvågen och formligen pyser av energi mellan kontinetalplattorna i mängd beroende av aktuell störning av det roterande gyrots interna balans. Klotet snurrar på storcirkeln med ca 470 m/sek. Lite viktförändring här och lite där så måste gyrot viktkorrigera, vilket sannolikt påverkar skalets lokala täthet avläsbart som klimatförändringar. Klimatpratet kan ses som det ultimata beviset på att kunskap inte alltid är byggstenar för regelverk.
8. För att förstå hur lätt regelverken slår ut kunskap kan vi studera regelverk för elsäkerhet förutom olagliga elkabelrör. En fristående elmotor i Sverige är normalt inom regelverk garanterad, klassad som IP54, en täthetsklass. Om man bara läser regelverket, så skall motorn vara så tät att den endast ventileras genom lagerbanorna. Väcker man en maskiningenjör i vargtimmen, så kommer han att säga att detta inte är möjligt. Motorn kommer att haverera p.g.a. lagerhaveri och fastrostad rotor. Förhoppningsvis tänder den inte omgivningen. Läser man däremot i instruktionen för provning av motor för täthetsklassificering, så finner man att motorn kan förses med nödvändig ventilation. På 80-talet ledsnade jag nämligen som entreprenör på dåliga motorer och gav aktuell myndighet chansen att inom 2 månader skriva om regelverket. Det man gjorde var att i provningsförfarandet för klassificering tillåta, inte föreskriva, Men vem läser den texten, när man köper och installerar en motor? I flera år ringde kollegor till mig för att förstå. En IP54-motor utan ventilationshål är ett tekniskt missfoster men inom gällande regelverk.
Plötsligt kom på 80-talet ett regelverk som tvingade fram avisolering av motorer i lantbruksbyggnader. Det ingen förstod eller ville erkänna var att åtgärden innebar livsfara för stallets personal och min servicepersonal vid elfel. En olycklig elinspektör avslutade en diskussion med mig med kommentaren: ”Jag skiter i personalen, den är inte nämd i föreskrifterna.” Efter det mentala haveriet hörde jag inget mer om detta krav.
Om vi skall utöka användning av trä i stora byggnader är åtminstone första krav att tillgänglig kunskap repekteras inte minst på tillsynsnivå. Så är idag inte fallet!
©Sture Larsson
Behövlig och nyttig uppdatering, tack Sture.
Många bönder hade virke på egen mark, hemma och kunde förädla, därav många trähus.
Hur många gånger familjen kört genom Strängnäs och blivit påminda om branden 1871 har försvunnit ur minnet. Min far kunde det mesta i den historien.
Karlstad brann (för fjärde eller femte gången) ner 1865. Sedan fick vi stenhus och framförallt bredare gator i innerstan. Det som byggs ut i en förtätningshysteri nuförtiden verkar sakna alla former av planering eller förutseende, framförallt finns inga som helst estetiska överväganden; allt är asfult. Man undrar ibland om brandkåren överhuvudtaget är tillfrågad.
Idag kan man smälla upp ett sexvåningshus på en månad med helt färdiginredda transportabla trämoduler som skickas på lastbilar just-in-time och hissas på plats inom 45 minuter. Bara att ansluta el, vatten och avlopp.
Den stora fördelen är att husen lätt kan monteras ner och sättas upp på annan plats när ingen vill bo där längre; de blir alltså aldrig värdelösa.
Jag gick i folkskolan i samma hus som min mormor gjorde 1904-1908 (folkskolan var fyraårig). Inte mycket hade ändrats sedan hennes tid; stentrapporna var hårt nedslitna. Ventilationen bestod i obligatorisk fönsteröppning på vid gavel alla raster, även vid åtskilliga minusgrader. Det skulle eleverna sköta. Glömde man väntade kroppsaga…
Väldigt informativt. Tack.
Som parentes så ”målar man” nu dessa nya trähus med sk flamskyddsfärg invändigt.
”Lacken – färgen” uppfyller nedan:
Brandtestat enligt EU Standard EN13501-1, EN13823 (2002 SBI) och EN11925-2 (2002 antändning).
Brandklassning B-s1,d0 används för att förhindra flamspridning.
Hur bra detta fungerar och hur kemin ser ut har jag inte försökt förstå. Flamskyddskemi är kanske något man bör undvika att exponera sig för.
// Glenn.
Har altid gillat utanpåliggande kuloledningar. Sedan får tanterna säga vad de vill om hur snyggt det är.
De brukar sitta i gipsskivorna med spikklammer – ett tag.
Man ska ha bättre boardmaterial än så i väggarna.
Det är rätt svårt att dra utanpåliggande kablar snyggt, men lätt (för en utbildad elektriker) att dra flexslang i väggarna när man bygger, speciellt när de olikfärgade innerledarna redan finns klara i slangarna. Numera finns effektiva låsklackar i alla slanganslutningar, och väggdosorna själva kan knackas på plats på sekunder. Att göra perfekt passande hål i väggskivorna är sedan också mycket lätt med rätta grejer.
Dessutom har våra elinstallationer tenderat att bli allt mer komplicerade med nya funktioner, i mitt fristående garage fanns ett enda enkelt eluttag 1980, med efter andra ombyggnaden 2011 satt det 28 eldosor i väggarna innan först tjock plywood 14-15 mm skuvades upp på de klena reglarna med minst femtio skruv per skiva och utanpå det glasfiberarmerad ”rotgips” 6 mm för att få en acceptabel innervägg att måla på (spackel är överflödigt på ett sådant ställe). Det blev stabilt, minst sagt.
Gips må vara olidlig att jobba med och fästa upp saker i, men till skillnad från i stort sett alla andra väggbeklädnader brinner den knappast alls och är okänslig för temperatur- och fuktrörelser. Den har också hög värmekapacitet, vilket betyder att det kan ta flera dagar att värma upp ett rum, men värmen finns sedan kvar lagrad i väggarna i lika länge. I mitt fritidshus sitter istället lika tjocka 12-13 mm ”boardskivor” av typ masonit, för att det ska gå snabbt att värma upp när man kommer dit på vintern. Det funkar verkligen, efter en halvtimme tar man av sig tröjan, och rumskomforten är sedan helt OK. Men den stora nackdelen är att det med tiden uppstår sprickor i alla skivskarvar (även bakom tapeter) eftersom boardskivorna rör sig vilket alltså inte gipsplattor gör. Och sedan finns brandrisken, i fritidshus vill gärna damerna mysa till det med tjugo levande ljus för att ”få det varmt snabbare” fast alla termostater slår av för tidigt sedan. Och mysfaktorn är klart noll när man vill ha full uppsikt över alla ljus överallt.
Drywall (gipsskivor) kommer från USA och där sätter särskilda firmor opp all gips i nybyggda hus på två dagar och städar efter sig med dammsugare som tål gipsdammet. Dyrt? Knappast, ett amerikanskt småhus kostar hälften av ett svenskt och värms med gasol, vilket inte tar någon större plats inne, något pannrum behövs inte. Gasoltanken ute på gården fylls på vid behov automatiskt av bränslebolaget. Inomhus finns inga fula element, bara smala ventilationsöppningar med varmluft.
Tack för intressant genomgång. Men frågan hänger i luften: hur ser Larssons drömhus ut? Ett stenhus/betong/leca, utan tätskikt, med utanpåliggande el och med självdrag?
Tätskiktet ska bestå av asfaltpapp och inte plast. Kommer fukt innanför plasten torkar det aldrig, medan asfaltpappen har en liten men viktig genomsläpplighet kvar. Observera att badrum nuförtiden måste ha ett hundraprocentigt tjockt tätskikt på insidan (under kaklet) vilket innebär att ett ytterligare tätskikt inte får finnas i ytterväggen utanför.
Fukt som ändå kommer in emellan tar sig aldrig ut.
Vill bara komplettera artikeln med följande nyhet:
https://sverigesradio.se/artikel/varldens-hogsta-trabyggnad-kan-hamna-i-karlstad-ratt
Vilket bara bevisar att Sture Larsson har rätt, men hur kan vi stoppa detta kompletta vansinne? För naturligtvis har Karlstads Brandförsvar idag inte en aning om hur de ska kunna släcka eländet… och när de har räknat ut vad som behövs så blir det för dyrt… (töckte stämma…).