Dagens gästskribent är Christer Nilsson, som läst debattören och författaren Hans Myrebro. Jag bifogar ett tillägg efter Christers text.
Hans Myrebro: De skapade ett blodigt 1900-tal. Del I och II. En kritisk granskning av sionistisk makt samt tysk skuldbefrielse. 176 sidor resp. 220. Förlag: Historiskt Korrekt
Vem är pseudonymen Hans Myrebro? Jag förställer mig en man i medelåldern, troligen lärare i historia som känt att hans budskap varit så kontroversiellt i MSM och i den akademiska historievetenskapen (av Myrebro kallad ”agendahistoriker”) att han snabbt hade blivit bannlyst och fått svårt att publicera sig. Jag har också kollat hans bidrag i NewsVoice där han medverkat en hel del. Är han själv jude? Kanske. Men det får ses som spekulationer. Han nämner sitt medlemskap i en stor judisk organisation Jewish Voice for Peace, som kraftigt fördömer det våld som i decennier har dirigerats av sionistiska kretsar. Dessa kretsars farliga agendor är det som huvudsakligen behandlas i Myrebros böcker och utmålas som utomordentligt politiskt effektiva, inflytelserika och pådrivna av stormrika judiska krigshetsare.
Myrebro kritiserar med rätta dagens historieundervisning i svenska skolor. Jag minns att inte ens i gymnasiets sista ring hade vi i historieundervisningen hunnit fram till de två världskrigen vilket gjorde mig svårt besviken. På universitetet, vid 1960-talets slut, gavs en ganska standardiserad framställning fram till 3-betygsnivån (60 poäng). Det var Palmers: Nya tidens världshistoria samt The Concise Encyclopaedia of World History. Båda verkens uppbyggnad vilar på samma sorts historieskrivning som kännetecknar även dagens historieböcker: varje författare står på en mängd andra författares axlar för att få någon sorts överblick, konsensus och balans, dvs. ett slags ständigt pågående tradering av samma stoff, i bästa fall spetsat med nya forskningskunskaper. Källhänvisningarna och referenserna är i stora stycken desamma över tiden. Nu måste det dock sägas att historievetenskapen inte är någon exakt vetenskap utan varje epok är en spegel av sin tidsanda och den rådande vetenskapssynen.
Även Myrebro drivs i sin framställning av en agenda- teori- hypotes som han försöker leda i bevis med en rikedom av källor och referenser. Kort sammanfattat i en mening: Roten till de båda världskrigen finns i en ondsint judaism-sionism härstammande från den judiska diasporan, möjliggjord och iscensatt av stenrika judiska familjer som är de verkliga krigshetsarna. Huvudspåret är följ pengarna och den makt dessa genererar. Det är ingen dålig historiemetod för att försöka förklara ett komplicerat skeende. Vad är då en jude och hur har den judiska diasporan så fenomenalt effektivt drivit fram den nu rådande världsordningen? Hela tiden använder Myrebro begreppet ”jude”. Det är ingen glasklar term; judar härstammar från Palestina och stamfadern Abraham och är ett semitiskt folk. Efter att romarna kört ut judarna ur Palestina under första århundradet e.Kr. har dessa befunnit sig i exil runtom i världen: sefarder i Spanien, ashkernazer i Mellan-och Östeuropa, och de khazariska judarna (ursprung Turkiet, Iran) som Myrebro huvudsakligen ägnar sig åt. Ett annat knepigt begrepp är ”sionismen”, dvs. upprättandet av staten Israel 1948, en judisk stat på palestinsk mark, med en ständigt pågående etnisk rensning av en muslimsk befolkning som måste ge plats till judarna.
Nu är detta ingen regelrätt recension av Myrebros böcker och jag har i stället valt att göra några nedslag som är värda att närmare syna. Myrebro pekar ut sionismen som ondskans imperium med det elitsällskap The Secret Society grundat i London med dess organisatör Alfred Milner och finansiellt uppbackad av familjerna Rothschild och Rockefeller. Deras mål var att krossa Tyskland, starta de båda världskrigen och även initiera den Ryska revolutionen. Det förefaller märkligt att alla trådar så ensidigt skulle leda dit och att Sällskapet skulle haft en sådan avgörande enorm makt; det känns som om Myrebro driver denna tes nästan in absurdum. På samma sätt känns det ensidigt och överdrivet att staten Israel sedan skulle ha en sådan makt och hållhake på USA:s presidenter och administration: att de skulle gå helt i Israels ledband. Jag håller med om att den judiska diasporan i Washington äger både makt, inflytande och pengar när det kommer till beslut om krigsinsatser och Nato-interventioner världen över. Ett bra exempel är att USA och de neokonservativa sionisterna har bekostat och låtit Israel skaffa en kärnvapenarsenal, vilket har förvånat omvärlden. Säkert finns det en dold agenda men att Israel skulle ha ett strupgrepp på USA finner jag starkt överdrivet.
Jag har själv forskat i min bok Sjuka statsmän om Wilson, Stalin, Hitler och Roosevelt. Att den senare pekas ut som en första rangens krigshetsare finner jag direkt felaktigt. Han ville ju till varje pris hålla USA utanför kriget fram till Pearl Harbor. Men det är riktigt att det är segrarna som skriver historien och Myrebro har helt rätt att Versaillesfreden 1919 bara var ett spel för galleriet med avsikten att straffa Tyskland som nation för gott och helst ville man utplåna landet.
Att den ryska revolutionen 1917, enligt Myrebro, skulle iscensatts av en judisk konspiration är starkt överdrivet. Det är sant att föregångaren Karl Marx hade judiska rötter men så var knappast fallet med den viktigaste initiativtagaren Lenin. Hans mormor var tysk och morfadern var jude och hette Israel Blank. Dennes mor var av svensk börd. Lenin själv döptes i den rysk-ortodoxa kyrkan men blev ateist vid ca 16 års ålder. Stalin som tog makten1929 var till skillnad från Hitler ingen biologistisk rasist. Han vurmade för det ryska folket som det sammanhållande kittet i Sovjetunionen. När Israel bildades 1948 och de ryska judarnas självmedvetenhet växte ökade hans ingrodda fördomar mot judarna och gjorde honom till en besatt och hätsk folkmördande antisemit. Inte minst gällde det konspirationen som gått under namnet ”De judiska läkarnas komplott” och som om han fått leva lite längre skulle ha lett till ett folkmord på judarna kanske med dimensioner som i Nazityskland.
Myrebro skrev sina båda böcker i maj 2019 och därför finns inget om Coronapandemins vaccinkatastrofer med WHO och Bill Gates i spetsen. Samma med Ukrainakrisens fortsättning med den ryska invasionen den 24 februari 2022. Inte heller den klimathysteri som blossat upp på 2020-talet. Det saknas också en analys om World Economic Forum och deras Young Global Leaders och på vad sätt dessa har infiltrerats av sionister à la Myrebrokonceptet. Dock tar han kort upp globalisternas New World Order samt Bilderberggruppens mål och agendor. Kanske författaren kan komplettera med detta i en ny reviderad upplaga? Dessutom måste han då se över både lay-out och korrekturläsningen som är så miserabel att varje läsare måste störa sig på alla stavfel och grodor– Lövén, Auswitch, 11/9 i Washington(!) osv. Samt inte minst ett antal tramsiga tilltal till läsaren som t.ex. ”Om du som läsare känner dig spyfärdig vid det här laget, så är det helt normalt”. Ett sakregister hade också underlättat läsningen. Till sist måste man också ge författaren cred för att han djärvt och tveklöst tar upp och kritiserar historiskt tabubelagda ämnen som förintelsen av Europas judar och flera andra förintelser. Det är modigt. Skulle historieprofessorerna Peter Englund och Dick Harrison ha vågat ta den risken?
Christer Nilsson
Tack Christer!
Jag har förberett Christer på att jag kommenterar hans artikel, för att den förtjänar att kommenteras mer utförligt här på Frihetsportalen.
Antagandena om vem Myrebro är, är intressanta, men ofullständiga. Jag hittar direkt denna länk, https://www.authorhouse.com/en-gb/bookstore/bookdetails/854406-nato-an-entity-set-on-disaster som blir en påminnelse om att Christers text rör en begränsad del av Myrebros författarskap. Man kan prova kontakta Myrebro på: HK-förlag, Stenängs skola, 52291 Tidaholm. Han skriver om sig själv på sin hemsida, Historiskt Korrekt, att han efter att ha varit historielärare började skriva böcker vid 73 års ålder och nu har skrivit sex stycken. Så han bör vara i åttioårsåldern.
Är inte Tidaholm känt för att det var ett starkt nazistfäste på 40-talet?
Av det Nilsson skriver tycker jag inte Myrebros resonemang är konstiga, om än inte mainstream. Något som tycks gått förlorat ur det allmänna medvetandet är att WWII inte startades med avsikt att mörda judar och inte handlade om det. Det är en del av allt tokigt som skedde under kriget, inte mer. Jag skulle också vilja veta mer om de svarta judarna från Afrika. Deras existens ogiltiggör synen på judar som en homogen folkgrupp och återför judendomen till gruppen religioner.
Inget tyder på att fascism och nazism åren innan WWII uppfattades som en ”mordisk” ideologi, varken av svenska medborgare eller partiföreträdare. Därom vittnar de täta band som samtliga partier, möjligen med undantag av kommunisterna, hade med dessa ideologiers företrädare i Tyskland och Italien. De var bråkiga för att komma till makten, men inte direkt mordiska. Svenska folket hade i mellankrigstiden vanligen inte särskilt starka känslor åt något håll vad gällde dessa ideologier.
Om det var någon ideologi som under denna tid uppfattades som mordisk så var det kommunismen, det vill säga sovjetkommunismen som vid denna tid var utan konkurrens som kommunismens företrädare. De var kända för att mörda såväl de egna som sina motståndare. Att den åsikten om kommunismen var spridd och lätt att anspela på vittnar det så kallad kosackvalet 1927 mycket tydligt om.
Kommunismen låg i flera avseenden nära den svenska socialismen och socialdemokraterna jobbade därför en bit in på 30-talet och efter andra världskriget skyndsamt och kraftfullt med att tona ner släktskapet för att undgå kritik. Istället hade förlorarna i kriget visat att man ostraffat kunde kritisera dem för precis vad som helst. Sossarna har därför ansträngt till det yttersta för att via guilt by association sammanlänka borgerligheten med nazismen.
Men på 60-talet började socialdemokraterna släppa på avståndstagandet mot kommunismen, mycket på grund av revolutionsromantik kommen från frihetsrörelser i Afrika och Latinamerika. En som var ledande i denna romantik var Olof Palme och han fick många följare inom partiet. Från 1968 och framåt var avståndstagandet till kommunsimen så svagt att socialdemokratin mer antog skepnaden av Östtysk kommunism än svensk socialdemokrati av Per-Albins snitt.
Det är i detta mycket grunda allmänna medvetande 1900-talets svenska historieskrivning tagit form. Även professorer och historielärare har rekryterats ur denna grunda kunskapsbas. Att de med den som grund gjort sina reflektioner om historien har inte hjälpt kunskapen om historien till några påtagligt höga höjder.
Man kan filosofera mycket över detta. Att göra först judarna oantastliga och judendomen immun för kritik och nu även islam, bådar inte gott för Europa och kristna eller ateister.