Jag fortsätter läsa mig igenom litteraturhistorien. Guldkorn av gammal men fortfarande användbar allmänbildning fortsätter dyka upp. Sålunda har jag läst Giovanni Boccaccios Decamerone om och från 1300-talets pestsamhälle och dess sviktande moral. Där förekommer en berättelse om en italienare vid namn Ciapperello i den svenska och vissa andra översättningar. I det italienska originalet skrevs det Cepparello och uttalas så det liknar uttalet för en liten Jakob. Denne Cepparello var en lågt stående man i såväl kroppsligt som moraliskt hänseende.
Av den senare anledningen blev han kontrakterad av en Musciatto Franzesi att indriva fordringar som denne hade i Frankrike, i Burgund (Bourgogne) närmare bestämt. Burgunderna voro kända för att vara usla betalare. Cepparello var den lägsta av de usla Franzesi kände till, därför erhöll han detta uppdrag och fria händer därtill.
Fransoserna var dock dåliga på italienskt uttal, så istället för liten Jakob blev Cepparello till Chapelet, liten hatt, vilket nöjaktigt täckte den allmänna uppfattningen om honom som person. Som Chapelet var han vida känd, men aldrig omtyckt.
Nu bar det sig inte bättre än han blev allvarligt sjuk vid ett indrivningsärende i en bättre familj. De lät honom få en sängplats där och tillkallade den frommaste munk de kunde få tag i för att låta den osedvanligt skrupelfria Chapelet bikta sig innan sitt frånfälle. Biktfaderns fromhet tänktes i någon mån uppväga biktarens synder.
Som man kunde förutse kände Chapelet ingen synd, men broderade gärna ut texten om fullständigt obetydliga brott mot Gud, för vilka han var djupt ångerfull. Munken var förstående och friade honom från hans ytterst ringa synder. Chapelet gillade fulspelet, naturligtvis som den skälm han var, och hittade på nya obetydliga synder av det fånigaste slag, för vilka munken närmast i avund för Chapelets fromhet gav honom absolution. Så from kom lögnaren att betraktas att när han avlidit kom han att kallas för Sankt Chapelet.
Innan jag ens läst så långt insåg jag att detta är en sedelärande berättelse även för vår tid. Som ni förstår tänker jag på Sankta Greta och hennes följe som på alla sätt och vis uppträder bedrägligt och fromt. I verkligheten står deras budskap i nära förbindelse Satan och en fullständig kapitulation för deras verklighetsfrämmande krav skulle bringa alla civiliserade samhällen, om inte direkt till Helvetet så åtminstone till dess förgårdar. Naturligtvis är media St Gretas biktmunk i våra dagars bedrägeri. Media som överförtjust söker kanonisera henne, deras egen lilla Chapelet rouge.
Pingback: Chapelet i klimatet | ulsansblogg