Trons historia

Med utgångspunkt i den senaste märkliga redovisningen i SVT av vad historiker och arkeologer tror om att folk trodde på, lanserar jag följande teori:

Från början hade människan ingen föreställning om gud. Hon såg sig själv som ett djur bland andra djur. Människan såg invärtes ut som djuren, födde barn som djuren, åt som djuren. Hon var ett djur prisgivet åt villkoren i den natur där hon levde. Naturen var ett överordnat sammanhang, men inget eget väsen i sig. Möjligen kan föreställningen om animism, att allt i naturen var levande ha uppstått här. Notera levande, inte gudomligt, men kanske värt vördnad.

Människan utvecklade en känsla av överlägsenhet gentemot djuren, för hon kunde överglänsa dem intellektuellt. Människan kunde förutspå djurens reaktioner, kunde förstå årstider, kunde styra djurens beteenden.

Sorg fanns naturligtvis över de avlidna anhöriga, men gravgåvorna behöver inte vara offergåvor till någon gud eller reskost till andra sidan. Det lika gärna vara så enkelt som en sista hälsning, eller det fenomen som finns än idag, att grannar kommer med mat till de sörjande. Ofta med det till intet förpliktande löfte att de sörjande när som helst kan begära hjälp. En del av denna mat kanske lika gärna kunde grävas ner.

Att den döde har med sig föremål och även husdjur bör i första hand, anser jag, tolkas som att dessa gravföremål var så intimt förknippade med den avlidne att det vore opassande om någon annan gjorde dem till sina.

Somliga människor skaffade sig makt över andra människor, blev sina grannars herrar. Först därifrån, därefter, kom föreställningar om gudar.

Sålunda var gudarna i såväl indiska gudaberättelser liksom i grekiska och i asatron ett stort antal människogestalter, var och en med specifik, arketypisk, karaktär. Denna karaktär behövdes för att hålla isär gudarna, men framför allt för att de sedelärande berättelserna skulle bli begripliga. Nu blev människan gud.

När allmänheten genomskådat att deras ledare inte var mer än människor ändå, inte var några gudar, då behövdes religiösa föreställningar om gudar som verkade genom de människorna. Slutligen samlades dessa gudar i treenighet och en enda allsmäktig gud. Som en rest av polyteismen fick Gud vid sin sida en del sagoväsen, änglar, demoner, djävlar.

Även denna gud och dess religion var nödvändig främst för härskarna för att motivera sin makt. Folket levde för det mesta fortsatt på naturens villkor. Religionen var mer som en skatt man betalade för att lämnas ifred av makten. Ja, just det, i Sverige fanns ingen skatt innan den kristna religionen kom.

Detta är som sagt min spekulation. Alla de lärda slutsatserna om religiös tro och mystik i forntiden är också spekulation, kan inte bli annat i brist på berättade redogörelser för tron. Föremålen och gravskicken i sig utgör inte ett entydigt bevis om det ena eller andra.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på Trons historia

  1. Benny skriver:

    Man påstår i serien att ursprungssvenskarna var mörka och blåögda? Vilket påhitt men PK-idioterna hittar på allt för att legalisera folkutbytet i Sverige, vi var ju alla ”mörka från början hävdas det”? Allt tyder i stället på att generna för ljus hy, blont hår och blåa ögon är något vi ärvt från sammanblandningen med Neandertal-människan vilket ju gett Europas folk dessa speciella attribut. Monoteismen föddes sannolikt i Egypten under farao Akhenatons styre då han införde att det bara fanns en gud Aton (solguden) och att de semitiska stammarna som invaderat Nildeltat inspirerades av denna tanke med bara en allsmäktig gud. Kristendomen ville inte släppa tanken på flera gudar så man hittade på Jesus, helgon och diverse andra smågudar man kunde dyrka bredvid den allsmäktiga.

  2. Ivar Andersson skriver:

    Som barn är föräldrarna tryggheten i tillvaron. När barnen växer upp behövs nya föräldrar och då blir det religionens figurer som man lutar sig mot.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Rent praktiskt.
    Måste man ”tro” för att leva enligt 10 GUDS BUD?
    Varför tror SOCIALISTEN att han kan sätta sig i GUDs eller Muhammeds ställe?
    Jag uppfattar den socialistiska svenska lagstiftning enbart är tillkommen för att kriminalisera medborgaren och skydda den s k MAKTEN. Den har inget med att skydda befolkningen mot övergrepp ifrån makten.
    Inbillar mig att Du Mats kan skriva böcker i ämnet?

    • Mats Jangdal skriver:

      Helt rätt, Samuel, man behöver inte ha en religiös tro för att leva efter de budorden, förutom hänvisningarna till gud då.
      Imorgon får du läsa MRRS tankar om hur folket via en grundlag måste skyddas mot den socialistiska statens övergrepp.

    • Benny skriver:

      De här tio guds bud tog israeliterna till sig från Hammurabis lagar under fångenskapen i Babylonien och har alls inget med bibelns gud att göra från början utan det är ett mänskligt påfund precis som all annan religion i övrigt. Om man kunde få dårarna nere i Mellanöstern att begripa och läsa historia skulle de kanske inse att religioner typ islam, judendom, kristendom bara är sagor som makthavare använder för att kuva och lura folk.

  4. Glenn skriver:

    Off topic.
    Digital valuta.
    Om ni inte har alltför stor aversion , allergi mot kyrka, å religion osv så finns en MKT sevärd intervju på Solari report som stämmer till stor eftertanke. Börja från 35 minuter så skippar ni sånt ni inte vill se och kommer direkt till intervjun – samtalet.

    https://tube2.solari.com/videos/pastor-allen-interviews-financial-expert-catherine-austin-fitts/

  5. Pingback: Trons historia | ulsansblogg

  6. Pingback: SVT:s svenska historia | Frihetsportalen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *