Dagens gästskribent är Bernd Stymer
Skolan Invandringen
När människor fick tid över från arbetet samlade sig på fritiden män som orkade att samtala om allmänna frågor om den upplevda vardagen. Så skapades skolor. Det skedde sedan i alla kulturer; i Babylon, Egypten, Kina, Indien, Grekland och Rom. I västvärldens Grekland kallades den fritidssysselsättningen Skola och syftade till att upplysa unga män om den kunskapen som en äldre lärare kunde förmedla.
I Europas rand misslyckade den nya stormakten Sverige att skapa en skola för alla ända till 1723 då föräldrar i lag blev skyldiga att lära barn läsa trots motstånd från kyrkan och adeln. En sexårig skolplikt fastställdes 1882, och sjuårig skolplikt infördes 1936. Så är staten Sveriges skola nu hela 87 år. Inget att skryta över i jämförelse med Atens tretusen åriga. Därför är det också lätt att inse att den skolan för kunskap avskaffades redan 1974, bara 38 år senare, av överklassyngel som hade tagit över kroppsarbetarnas parti och som nu befallde SIA-skolan, Skolans Inre Arbete, där eleverna inte skulle lära kunskap utan bara sysselsättas så mammorna kunde arbeta.
Naturligtvis informeras inte dagens svenskar om denna banala orsak till dagens urusla skolresultat enligt PISA-undersökningar. Naturligtvis vågar inte mainstream media med propagandakanalen SVT/SR i spetsen riskera politikens skattebidrag och informera allmänheten.
Naturligtvis är räddningen en återgång till kunskapsskolan.
Med invandringen
Efter det att några kloka ur kroppsarbetarpartiet höll Sverige ur Hitlers vansinneskrig, upplevde befolkningen en aldrig tidigare inträffad uppgång i levnadsstandard. Industrin som hade räddats från krig skrek bokstavligen efter villig arbetskraft och välkomnade folk från andra länder som var beredda att arbeta i Sverige. Efter kriget kom främst finländare. Kopparbergs Landsting skickade delegaten Merks till det besegrade Tyskland och köpte sig billigt en välutbildad tandläkare som hade fördrivits från sitt land, sitt hem, sitt arbete, på villkor att först ha arbete ordnat i Sverige och att ha genomgått en språkkurs.
Det så uppnådda svenska välståndet förledde politiken att blind tro på den egna skickligheten och de beslöt därför om Miljonprojektet, bygga en miljon moderna bostäder för alla fattiga. Som nygifta bodde vi i en alldeles ny välplanerad fin lägenhet i Storvreten i Tumba medan vi väntade på att köpa hus i Hallunda. Det visade sig att de allra flesta svenskar inte heller ville bo i miljonprogrammets ”statarlängor på högkant”.
När jag 1974 som fackligt ombud satt i Centrala Skyddskommitten i Södertälje med ordförande Hans Mattson, informerades vi om att kommunen stod inför konkurs genom sitt byggbolag Tälje Bygg som hade drabbats av 1200 tomma lägenheter utan hyra.
Kort tid senare kom en ny elev till min klass från den turkiska staden Midyat, Samir Ganno. Sen kom hemspråkslärare som berättade att analfabeterna i Midyat hade informerats om att de kunde komma till Sverige, bo i nya lägenheter där staten betalade hyran, få försörjningsstöd innan de fick arbete, barnbidrag, bostadsbidrag och alla andra bidrag. Naturligtvis fanns inga arbeten för analfabeter. Naturligtvis spreds den nyheten till hela Mellanöstern och Afrika och lockade bl.a. en miljon med en religion som nu motsätter sig svensk grundlag. Inför denna förändring av samhället står alla partier utom ett handfallna och låter hellre staten Sverige förfalla innan man övervinner den medfödda undfallenheten och säger ifrån.
Till slut
Kan det vara så pinsamt enkelt att dessa båda politiska katastrofer skapat dagens vanvårdade Sverige? Två felbeslut? Två förödande skitsaker?
Tro inte på svaret från de skyldiga. De erbjuder ingen räddning.
Om medborgare får veta, att främst dessa politiska felbeslut är grunden för nuvarande elände, upphävs kanske den fega uppgivenhet bakom vilken medborgaren nu gömmer sig i blundande stöd för alla partier, utom ett.
Min mormor och morfar fick avgångsbetyg i folioformat från en fyraårig folkskola i Karlstad, och med en varsin enkel blå ”betygsbok” med förtryckta sidor, där elevens framsteg betygsattes varje vecka, och där varje frånvaro redovisades. Betygsböckerna skulle attesteras av föräldrarna varje vecka med signatur, och orsaken till eventuell frånvaro skulle kryssas i. En av de förtrycka godtagbara orsakerna till frånvaro var klädbrist inklusive skor. Böckerna är märkligt väl bevarade med tanke på att de bars fram och tillbaka i skolväskan varje vecka.
Lördagen var en skoldag också. Helg var det bara ett dygn från helgmålsringningen kl. 18.00 på lördag kväll, till samma tid på söndag kväll.
Och attesterna är verkliga, de likadana signeringarna är något valhänt präntade i därför avsedd ruta med stålpenna och brunt sepiabläck, allt svagare vecka efter vecka tills plötsligt pigmenteringen är tydlig och skarp igen: föräldrarna hade köpt nytt bläck. Det gamla hade nog inte använts så ofta och torkat i bläckhornet, men fungerade för en signatur i betygsboken om man hade litet vatten i bläckhornet.
Och jag kan alltså idag se vilken vecka 1908 som familjen köpte nytt bläck till ”hemmakontoret” och att det måste ha varit mamman ensam som attesterade de sex syskonens betygsböcker efter att fadern, muraren, dött år 1900. Hon försörjde sedan familjen med matlagning och tvätt i finare hushåll, och det saknades ändå inte något i hemmet enligt min mormor som jag minns mycket väl.
Idag har vi 36 reklampennor i skrivbordslådan, och måste vi attestera något så fungerar de flesta inte. Fast vi slänger aldrig någon: skall de i så fall kastas i ”plast” eller ”metall” eller är det giftiga kemikalier i bläckröret, eller – vi får ta reda på det först, lägg tillbaka så länge! — Va, har du slängt en plastpenna i ”brännbart”? Den ska ju vara i ”metall”! —Nej, bläckröret är av plast. Jag skuvade isär den för att kolla. Och det är ingen ”förpackning”. — Men bläcket då, om det bränns kanske hela atmosfären går åt helvete! — Nej, jag ritade upp det på en bullpåse av papper, den går till återvinning. — Men den ska ändå ligga i ”metall” för själva kulan man skriver med är ju av metall! Du kan ju inte slänga den som ”brännbar” fattar du väl!
Och vi saknar hela tiden något i hemmet, direktreklamen avslöjar alla brister skoningslöst, fast alla skåp och lådor är överfulla, och allt är ”Made in China”.
Lördagen var en skoldag fram till 1968.
19 mars – Sveriges regering föreslår femdagarsveckor i Sveriges skola från höstterminen 1968, beslut fattas i Sveriges riksdag senare under året.
Det införandet av grundskolan som genomfördes olika över landet under minst en tioårsperiod. Vi fick lediga lördagar i Östersund 1965. I Luleå blev det först 1968.
Personer jag känner från andra delar av landet, som Värmlnad och Skåne har andra datum ända in på 70-talet för detta.
Vissa skolor var före sin tid.
God Jul
Var det inte Staten som betalade ”Miljonprogrammet”. Och byggföretagen byggde med alla resurser som kunde uppbringas. Blev det dyrare än budgeterat så spelade det ingen roll för Staten stod för mellanskilladen också utan frågor. Kallades ”indexhöjning” och blev vanligt i branchen senare även när privatköparna fick stå för för femprocentiga prisökningar på småhus utöver ”köpesumman” (med reservation för prisindex). Men jag vet ingen som fick en sänkning…
Det blev väl kommunala bostäder av miljonprogrammet, som inte ens behövdes. Korrekta namnet borde vara förslumningsprogrammet.
Med risk att bli portad återger jag följande på
FRIHETSPORTALEN.
Den 28 Februari vid pass midnatt väcks jag av mina ungdomar.
”Far, dom har skjutit Palme någonstans i Stockholm”.
Svarade dem kort och gott, ”ett verk av socialisterna” vände mig i sängen och somnade om.
Tack Berndt! Därför anser jag att politiker som ljuger eller bedrager folket som t. ex, Carl Bildt är de dummaste som går i ett par skor. Förr eller senare kommer sanning fram. Palme är inget undantag!
Ha! Jag väcktes av min yngste son vid 08:00-tiden med orden: ”Pappa, dom har skjutit Olof Palme” med rikssvenskt tydligt uttal. Jag satte mig käpprak upp i sängen med ett brett leende, men fick snabbt ordna anletsdragen för sonens skull. Han var sju år då, nu väntar vi att han snart ska komma hem från Stockholm och fira jul med oss; han borde vara halvvägs i skrivande stund.
Jag väcktes av ett knäpp i klockradion och en röst som rakt ut i det mörka rummet förkunnade att ”Sveriges statsminister Olof Palme är skjuten”.
Jag kunde snabbt konstatera att jag hade fullgott alibi, enär jag fyllt år på morddagen och haft gäster den aktuella tiden. Dessutom befann vi oss hundra mil från mordplatsen.
Fantastiskt alibi! Men varför skulle just du vara misstänkt?
När det gått några dagar och alla tecken på landssorg uppvisades på TV hela dagarna, sa en av de mest frispåkiga (och duktigaste) på jobbet: ”Jag tror fanimej att det pågår ett VM i sorg! Jag själv blev inte ett dugg ledsen, jag blev väl närmast glad! Och det var ingen som sa emot honom.
I valrörelsen 1985 var Palme så hatisk och oförskämd att jag trodde han skulle bli mördad redan då. Så jag bedömde att hela svenska folket skulle bli misstänkta.
Jag var i Österrike och åkte skidor. Någon i sällskapet ringde hem, några dagar efter att Palme blivit mördad och fick då veta att Palme var skjuten. Så jag levde flera dagar utan att känna till det hela. Jag tror inte ens att jag höjde på ett ögonbryn.
Är det elakt att säga att det var en demokratisk handling, att ta livet av Olof Palme, i och med att han förstörde så mycket av Sverige?
Socialisterna kanske tycke det?
God Jul
Det mest synd om de begåvade eleverna idag, de som vill göra något av sina liv och kunna använda sin påvingade tid i skolan till att lära sig det som behövs och skippa allt skitsnack om värdegrund och inte behöva sitta i olika ”grupparbeten” med obegåvade. Men det ingår i deras livsstil att inte klaga, vilket däremot deras mest obegåvade klasskamrater är bra på.
Att alla ske se varandra som ”klasskamrater” är en vacker tanke, med ack så fel, de som verkligen är kamrat på riktigt med någon annan har blivit det utanför skolan. Jag kan inte påminna mig att jag blivit ”kamrat” med någon under mina fjorton år i tre olika skolor. Min bänkgranne under fyra år brukade jag hålla vaken under de tråkigaste lektionerna med att rita fula gubbar i kollegieblocket.
När jag återsåg honom första gången efter trettio år, var det det första han frågade efter: ”Ritar du fortfarande på fri hand?“
Önskar ALLA en God Jul!!
Mvh,
Det kan säkert alla intsämma i, så God Jul tillbaka och till er andra!
”Naturligtvis är räddningen en återgång till kunskapsskolan.”
Vad är kunskapsskolan för något? Vad är det för kunskaper som efterlyses?
Av allt vi lär oss i skolan använder vi cirka 2 % i yrkeslivet.
Kan någon förklara för mig hur det kommer sig att en person som ska blanda en cafe latte, lägga några kakor på ett fat och slå in några belopp i en kassaapparat och vänta på att någon blippar sitt bankkort behöver en 12-årig utbildning för det?
Lång utbildning ska vara målinriktad och anpassad efter samhällets kommande behov. Eleverna ska veta exakt vad de utbildar sig till, och varför. De bästa i yrket utanför skolan inom varje gebit ska anmodas till ett antal motiverande lektioner varje. Studiebesök varannan vecka i yrkesmässig miljö med möjlighet till kompletterande frågor och handgripliga instruktioner. De färdiga eleverna ska gå direkt till jobb efter examen. Arbetet ska vara svårt, men sinnet lätt (Evert Taube).