Jag har skrivit om det förut, men ämnet tycks aldrig bli inaktuellt. Ja, jag hävdar att det pågår ett oupphörligt krig mot landsbygden och har så gjort under mycket lång tid. Jordbrukssamhället han inte trampa ur barnskorna innan makthungriga personer insåg att de skulle kunna ackumulera makt om de kunde skumma av lite från jordbruket och koncentrera det till ett storgods, en by eller stad. Sett över tid är det utan tvekan koncentrationen av makt och pengar till städer, oftast huvudstäder, varit vinnare i kriget mot landsbygden.
Sedan dess har processen fortgått med endast smärre avbrott under epidemier, krig eller naturkatastrofer. Nu tycks de som främjas av det önska påskynda landsbygdens utarmning och göra den mer djupgående. Närapå samtliga av de som torgför okunniga propåer om landsbygdens styrning bor i storstäder. Att de skulle begripa vad de ställer till med är inte att begära. Man kunde begära att om de vore redbara människor skulle de avstå från att lägga sig i sådant de inte begriper.
Men så funkar det inte i det stakeholdersamhälle vi begåvats med utan att efterfråga det och utan att det blivit föremål för demokratisk debatt och beslut. Schwab vill ha ett stakeholdersamhälle, utom räckhåll för demokratin och dess rättsväsende. Ett annat ord för stakeholder är insider. Som exempel på stakeholders som skapar sig makt genom att kidnappa en fråga som inte är deras, kan nämnas vargkramarna i städerna som inte drar sig för att mordhota statens tjänstemän om de tillåter jakt på varg. Att vi i Sverige skulle få se landsomfattande demonstrationer till stöd för jordbruket, så som vi nyligen sett i Tyskland är högst osannolikt.
Så kallade ursprungsbefolkningar, vilka är så kallade för att staten önskar ge dem särskild stakeholderstatus, i Sverige är det samer, kan bedriva kampanj mot andra medborgargrupper. Den intresserade kan se SVTs serie Kampen om fjället, med mycket stora varningsskyltar om osann eller ofullständig informtion. En annan möjlighet är att en gång till läsa Inger Almströms berättelse från 2020 och veta att idag har jag fått veta att hon är på väg att ge upp, hatad och hotad av aktivistiska stakeholders och myndighetspersoner som i sitt agerande kraftigt avviker från statens officiella tjänstemannanorm. Peter Wennblad, ledarskribent på SvD har granskat Sametinget och ämnar skriva tre artiklar i ämnet. När jag skriver detta är nr 1 publicerad. Han har bland annat läst Statskontorets granskning av sagda myndighet och med den svidande kritik Statskontoret lämnat.
Skogen är ständigt utsatt för försök till maktövertagande utan ersättning till markägarna. EU vill rädda arter, biotoper och klimatet genom att förbjuda skogsbruk, helt i tron att om inget görs eller rörs så förblir det oförändrat. Inget kunde vara mer fel. Naturen förändras ständigt och utan den mänskliga hand som i frihet skapat de skogar människor älskar skulle där endast finnas den urskog där djungelns lag råder oinskränkt. Darwins principer om överlevnad för den bäst lämpade och det naturliga urvalet skulle härska ostört.
Naturvårdsverket kräver att samtliga Sveriges dammbyggnader ska omprövas och i de flesta fall rivas. I en del fall gäller det dammar som funnits sedan medeltiden. De anses vara störande för den naturliga naturen. Då finns inget utrymme för den av SNV annars så omhuldade klyschan att naturen antagit ett nytt naturligt tillstånd. Sådana tillstånd uppstår dock alldeles magiskt om en bonde lagt två stenar tillsammans och de blivit liggande några dagar, eller om ett dike inte blivit hävdat i tid. När det inträffar får bonden inte åtgärda problemen utan att söka tillstånd (som avslås) för att sköta sin egendom. Information om detta är inget som SVT förmedlar när de berättar om tvister kring utrivning av dammar.
När dessa dammar rivs kommer vattendragen att bli mer utsatta för varierande vårflod i enlighet med vad varierande årsmån erbjuder. Nu är det plötslig bra och det enda rätta. Men det är inte ens tjugo år sedan det var av ondo att dikning eller restaurering av diken skulle medföra ”vårflodsliknande” effekter, med tänkbart stor skada på de ”naturliga” ekosystemen. Det är märkligt nog alltid rätt det byråkrater och aktivister vill göra och alltid fel det som de egentliga sakägarna vill göra.
Sportfiskarna är en av dessa stakeholders som påhejar utrivning av dammar. Stakeholder betyder som jag förklarat att några intressen som inte är egentliga sakägare kolletivt beslutar sig för att usurpera de egentliga sakägarnas rätt. Det görs i lönndom, alltså utan att informera sakägarna. När den kollektiva usurpatorn tycker sig ha förberett saken tillräckligt väl, det väl säga slipat sina lögner och fått sin propaganda att fästa, går de till politikerna och presenterar sig själva som de enda sakägarna och begär beslut som ska gynna dessa stakeholders. Det gäller skogen, jorden, vindkraften, allemansrätten, turistnäringen, mm.
För den oinvigde, i de flesta fall en stadsbo, syns inte detta krig mot landsbygden. Man ser inte de spår som berättar om konsekvensen av kriget mot landsbygden. Jag har beskrivit det bland annat här. Kontentan av denna misshandel av människor, natur och verksamheter på landsbygden är att landsbygdsborna blir undersåtar, inte bara till staten, utan även till stadsborna som är i majoritet och i någon mån kan sägas styr staten. Stadsborna är i majoritet och staten vill ha deras röster. Så det stadsborna antas gilla och förstå är det staten berättar för dem.
Till det kan vi lägga specifikt Stockholms bostadsmarknad och inflationen, som plågar landsbygden svårt. Det svarta hål i svensk ekonomi stockholmarna kallar ekonomins motor är de ständigt stigande bostadspriserna i huvudstaden. Det lär på vissa adresser vara möjligt att leva enbart på lån tagna på värdestegringen på den egna bostaden. Detta skapar en lokal inflation som inte finns på annat håll, men lika fullt urholkar penningvärdet för hela riket och relativt sett sänker värdet i andra delar av landet. Mest av allt på landsbygden.
Den inflation, i mina ögon avsiktliga sådan, som Magdalena Andersson frikostiga ökning av penningmängden innebar när hon lånade ut pengar till företag under 2020 för att mildra effekterna av samhällets isolering under covid, tjänar som ett extremt exempel. Men det är också ett varsel om prejudikat som kan komma att användas vid andra tillfällen för att straffa folket.
Återigen, EU lägger ett tvingande ansvar för hantering av än det ena och än det andra på landets förvaltning, och det är inte lätt att hitta folk att anställa i de nya myndigheter som krävs ute i landet (där ”problemen” finns) som vill driva en förändring enligt EU:s förenklade och generella syn på det hela.
Folk på plats vet att det finns en orsak till varför det är som det är, och inte lätt att andra på. Dessutom är det inget problem, men skulle skapa stora problem om EU:s direktiv genomfördes utan diskussion.
Ofta går det inte att överhuvud taget förstå poängen med alla nya direktiv, men om man bor mitt i en storstad och anser att det är det enda alternativet för sitt eget liv, så kanske man tar jobbet.
Vi som bor på landet har anpassat boende och arbete efter de möjliga förutsättningarna och med stor respekt för de som redan är etablerade och deras kunskaper och har inte försökt att omforma något för att skapa något nytt utan att noga beakta de konsekvenser det skulle dra med sig. Och framför allt: vi behöver inga direktiv från varken storstaden eller Bryssel!
Vi blir inte förvånade om vi snart får veta av EU:s ”experter” att vedeldning är det mest miljövänliga sättet att värma våra hus, eftersom vi behöver mer koldioxid i atmosfären (sant!) och att råvaran finns lokalt, behöver omsättas och att huvudsakligen de delar av träd som inte kan användas till annat används. Alltså som alltid gjorts, och som vi alltid vetat.
Att vedeldning är olämplig i ett tolvvåningshus i innerstan är ett undantag, inte tvärtom.
Jag vill bo i ett hus nära marken med fönster i alla väderstreck så att jag kan se vädret och solens läge dygnets alla timmar och ha en vedstapel och bilparkering högst tre meter utanför dörren.
Det finns nackdelar, men fördelarna inser man allt mer med stigande ålder. Lyckligtvis har man inte missat något, naturen utanför stugväggarna är likadan som i ungdomen, lyckligt ovetande om EU någonstans eller en pågående konflikt i Långtbortistan som inte rör mig det bittersta.
Angående vedeldning som Klimat-Greta vill förbjuda. Bor man i skogen eller i dess närhet så kan man iaktta att träd faller. Jag tar hand om dem och gör ved av dem. Detta vill de att jag inte ska kunna göra.
Jag konstatera då att trädet ska ligga kvar och avge koldioxid och metan under dess föruttnelseprocess, medan jag då måste ersätta vedens energi med energi från annat håll. Rent teoretisk skulle den energi jag får ta från annat håll också avge koldioxid.
Hur fasen tänker alla dessa så kallade håll-barhets-människor?
CO2 till och från växter är i balans. Samma mängd som trädet behöver för att växa avger det igen när det faller och multnar, eller används till ved och bränns, eller används till ett hus, vilket bara fördröjer multnandet eller förbränningen hundra år. Det går därför inte att använda den svenska skogen som ”kolsänka” även om man fraktar allt avverkat virke till andra sidan jordklotet.
Oljan långt nere under mark och havsbottnar är omvandlade växter som när den bränns nu avger samma mängd CO2 som de som multnade på jordytan gjorde för miljoner år sedan. Allt sötvatten som regnar ner har nyss avdunstat någonstans, men det är samma vatten. Endast solens intensitet kan påverka den mängd som blir moln och regnar ner nånstans. Det kanske tog några miljoner år att få allt på rätt ställe och sedan kom människan som en av många möjliga frilevande varelser i denna miljö.
Men vi har en liten men viktig långsiktig förändring ändå: CO2 binds i snäckskal och snäckskal blir till kalksten. Så småningom (om kanske två miljoner år) kommer allt tillgängligt CO2 att ta slut men det finns alltså bundet i kalksten och frigörs om man bränner den på ett eller annat vis (kalksten multnar tydligen inte naturligt som växter gör). Denna tidpunkt kan förflyttas åtskilligt framåt om vi tillåts fortsätta att bränna fossila bränslen som kol och olja. Vi har redan flyttat fram tidpunkten när vi måste börja bränna kalksten med fem miljoner år, hade vi inte gjort det hade jorden redan varit död, utom möjligen i haven. Redan före mänskligheten tände åskan eld på gräs, buskar och växter, sedan ordnade vi med brandkår men lärde oss också att använda elden.
CO2 är alltså utrotningshotad och vi ska göra allt för att behålla och öka nivåerna, och om det behövs, handgripligen täppa igen käften på alla klimatpolitiker som fått allt om bakfoten men inte kan sluta med sin fatala desinformation
Det är möjligt väster och koldioxid är i balans, men det gäller inte för mindre områden. Sverige påstås vara koldioxid neutralt eller koldioxidsänka.
Men, det är ingen som vet om det är så. Det finns ingen forskning som kan stödja ett sådant uttalande.
Det finns forskning på mindre skogsområden i Sverige och resultatet av det är: 1) Skogen avger lika mycket koldioxid som den tar in. 2) Skogen avger mer koldioxid än den tar in. 3) Skogen tar in mer koldioxid än den ger ut.
Teoretisk kan alla svenska skogar tillsammans ge resultatet 2 ovan. Det visar bara hur löjlig hela debatten om koldioxid är. Bygger på en massa antaganden som aldrig är bevisade.
En fantastisk artikel med dina livslånga iakttagelser som de flesta svenskar någon gång upplevt men aldrig funderat över konsekvenserna av.
Något som jag sällan ser nämnt är hur socialisterna tänker när det gäller landsbygdsbefolkningen och den hänsynslöshet man använder mot enskilda individer. Vad är det för tankar som surrar runt i deras huvuden och hur kommer de fram till att just den delen av befolkningen kan behandlas helt efter deras sina infall. Är det en form för inbyggd ”stöldbenägenhet” som driver dessa individer eller vad annars? Har det med avsaknad av en kristen religion eller annan form för MORAL att göra som t.ex 10 GUD´s bud. Är det för enkelt att ta dem till sig som fundamentala livsregler?
Svårt det där med att skilja på mitt, ditt och andras LIV och EGENDOM.
Svenska folket har nog missuppfattat hur deras ICKE FOLKVALDA politiker tillåtits att agera. Möjligheten att sparka de korrupta i ALLMÄNNA VAL har tagits ifrån oss.
Tack Samuel!
Jag tycker det är ganska enkelt att förklara hur socialister tänker.
”Allt ditt är mitt, och det som är mitt ska du skita i!”
Svårare än så är inte deras logik. Att försöka analysera den med moralglasögon är lönlöst. När de försöker klä sin politik i en gnutta filosofi säger de att privat egendom är omoraliskt och ett brott mot naturen. Då kan den som representerar majoriteten gör som den vill med egendom, även privat sådan, med statens vldsmonopol i ryggen.
Om det korrumperar socialisterna?
Ja, alldeles oerhört!
”Produktionsapparatens” dvs. LANDSBYGDENS totala förfall har socialisterna inte aning om. Förmodligen får alla redan deras barn och garanterat barnbarn uppleva nöd och elände.
Den kommer smygande tills dagen bölden fullständigt exploderar, då kommer socialistiska små byråkratiska ICKE FOLKVALDA vandaler att slå sig för bröstet och hävda, vi vann!!!
Tacksam att få upplevt den svenska landsbygden när den var som bäst i modern tid, omedelbart efter WWII.
Allt det som storstadsborna talar om landsbygden ser jag inte, trots att jag bor på landsbygden. Tvärtom, är jag mer fascinerad av hur snabbt naturen återställer en ”skada”.
Tänker man sedan i termer av årtionden eller århundraden, ser jag inga problem med någonting i princip. Storstadsborna tänker i årtal, men det är löjligt för även om jag gör en skada som tar 1.000 år att läka i naturen är den tiden ändå bara en nysning.
När jag var liten tillbringade jag sommarloven i Bergslagen. Det var gruvhål över allt mer eller mindre. Men det enda man såg av dem var hålet och ett staket runt hålet. Några andra spår av gruvbrytningen fanns inte. Träd växte ända till kanten av hålet.
När vi byggde vårt fritidshus använde vi oss av en hemgjord provisorisk ”duschkabin” gjord av en lastpall, några bräder och ett par billiga plastpresenningar, och bara ställd mitt i skogen på befintlig mark där det var hyggligt plant (den tjänstgjorde också som dass med en kemtoa av plast). ”Duschen” bestod av två hinkar med vatten som man hällde över sig (med stängt toalock). Det fungerade bra men när vi tog bort den efter två år var marken där den stått ingen vacker syn. Men efter ytterligare ett år kunde man inte se var den hade stått.
Angående artrikedom. Människans inverkan på naturen ökar artrikedomen. En totalt orörd natur minskar artrikedomen. Hälften av Norges flora är införd av människan och människans påverkan på naturen. Där jag bor tycker jag att mossan verkar ta över allt.
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/6827
Eric W Ronge lärde de skogsägande bönderna i Norrland att de fick bättre avkastning om de gallrade så att solvärmen nådde marken en större del av året (eller överhuvudtaget tog sig dit i gammelskogen). Men fortfarande kan man varje dag se helt ogallrad skog efter vägarna med beklämmande tätväxande smal spinkig barrskog, till inget värde.
Kanske växer det bra efter bilvägar på grund av möjligt högre halter koldioxid utefter vägarna.
Artrikedom och naturen. Kan inte hålla med. All produktionsskog i Sverige har bidragit med en enahanda natur , nästan sterilliknande. Att gå ut i skogen är förvisso hälsosamt men – artrikedom – nej.
Vi vår väl se när Sverige börjar kriga mot Ryssland, då vill nog alla bo på landsbygden.
När vi talar om att landsbygden styrs av städer. Har även ni känslan av att det inte behövs så mycket stad för att den ska bestämma över landsbygden?
Vilka bestämmer till exempel i Värmland. Karlstad? Skoghall? Grums? Forshaga? Arvika? Bestämmer de som bor i tätorten? Fast nu vet jag ju inte var gränsen för landsbygd går. Allt utanför Stockholm, Göteborg eller Malmö?
I Sverige kallas hålor som Stockholm, Göteborg och Malmö ”storstäder” men internationellt sett så är det förvuxna byar så några av mina utländska kollegor förstår inte alls den konstlade retoriken och motsättningen mellan stad och land som finns i Sverige när den ibland kommer till tals vid fikabordet! Alla är vi bönder ett par generationer bakåt och man kan gissa att många stadsbor, (framförallt Stockholmare?), i Sverige gärna vill identifiera sig med riktiga storstadsbor i London, Paris, Berlin etc? Kanske ett utslag av mindervärdskomplex eftersom man så gärna vill distansera sig från sitt lantliga ursprung? Ingen vill väl vara ”bonnläpp” hehe…
Allt utanför stadsplanelagd mark kallas för landsbygd i Sverige. Även mindre byar kan räknas som landsbygd. Glesbygd är när man har längre än 45 minuters bilresa till en tätort med över 3000 invånare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Glesbygd
Men definitionerna är inte spikade, bekvämt nog för byråkrater och andra.
Angående vem som bestämmer i en kommen eller ett land är det bara att räkna var de röstberättigade medborgarna bor. Idag bor cirka 87 % i en tätort.
Det sista är en högst berättigad fråga och jag kan bara konstatera att jag inte har en aning och har aldrig haft. Bara att resultatet av de olika samhällenas ledningsbeslut på kort och lång sikt ser helt olika ut och har i en del fall förändrat samhällena drastiskt på längre sikt, typ femtio år.
Att det på flera orter i Värmland finns världsledande industrier är inget som märks lokalt, eftersom deras vinster faller ut någon annanstans, ofta utanför Sverige. Och att automationen av processerna drastiskt har minskat antalet anställda (som betalade kommunalskatt) samt att de som nu handplockas till jobben ofta inte bor i samma kommun utan bilpendlar dit.
Underhållet sköts av specialistfirmor som har sin bas i de större kommunerna och som skickar ut servicepersonal i bil varje dag.
Den trevligaste kommunen att bo i är troligen den näst största staden efter Karstad: Arvika, men det är litet för långt till centralorten Karlstad via en alldeles för hastighetsbegränsad väg. Här behövs en fyrfilig motorväg med 110 km/h och inga knepiga avfarter.
Det samma gäller för övrigt alla vägar i Värmland – mitträckesvägar mellan de större orterna är en nödlösning. Det skylls på att det ofta saknas pengar men ändå byggs det hela tiden nytt och utan tanke, nya förtätade stadsdelar står plötsligt mitt i vägen för ens syn och med allt mer egendomliga trafiklösningar i sitt följe, där ingen vet hur de ska köra och nya farliga korsningar byggs med prioriterade bussfiler, till stor olägenhet för de många som måste pendla i bil enligt ovan. Jag överdriver inte det minsta, kom till Karlstad och försök att begripa hur makthavarna har tänkt!
Grönytor är föråldrade och behövs inte. Följden har blivit att man undviker i det längsta att besöka stadskärnan, vilket har lett till en förödande omstrukturering av handeln i centrum – där lär det nu finnas över trehundra restauranger, men inte så mycket annat. Univeritetet lär ha 13000 studerande men ligger knappast centralt dit ändå många söker sig på kvällarna (via buss, det är får långt att gå) för att slippa att sitta och stirra ut på en gudsförgäten invandrarförort på ledig tid.
Handeln har nästan helt flyttat ut till två stora köpcentra i utkanten av bebyggelsen på ömse sidor av staden, och bil är ett måste fast bilparkeringarna överallt är otillräckliga. Fast dit måste man då och då, alternativ saknas.
Under trettio år när jag bodde i stadens närhet besökte jag något av dessa köpcentra i stort sett varje dag, men i stadskärnan var jag ytterst sällan. Ett år besökte jag Fredrikshamn på Jylland fyra gånger, men Karlstads innerstad bara en gång. Det säger en del, men min födelse- och uppväxtstad är jag numera utled på och har flyttat därifrån till ett mycket mänskligare och väl så modernt samhälle – Strömstad.
Karlstad hade hyfsad trafikplanering fram till högertrafikomläggningen. Pga Klarälven och befintlig bebyggelse i stadskärnan har det blivit krångligt.
När jag kom till Värmland 1989 sa värmlänningarna att de hade flera stora och viktiga industrier. Jag insåg snabbt att det var osant, industrierna fanns kvar, men de var inte längre värmländska. Strukturrationalisering, storbolagens köpkaruseller och utflyttning hade förändrat Värmland från den tid Sven-Ingvars spelade in Fröken Fräken. Allt för många värmlänningar hade inte förstått det och många har inte förstått det än idag.
Pingback: Kriget mot landsbygden | ulsansblogg
Ett stort problem med skatterna för varje kommun är att företagens skatt i kommunen går till staten och inte till kommunen. På vilket sätt skapar det ett incitament för kommunen att främja företagande. Det har jag aldrig förstått. Att enbart se en företagsetablering som att det blir mer skattebetalare är bara ett önsketänkande. Som skrivet ovan, det finns inte ens någon garanti att de som ska jobb på det nya företaget ens bor i kommunen.
Till exempel. De flesta som jobbar på Stora Enso i Skoghall på Hammarö bor inte ens i Hammarö kommun. Mer eller mindre spelar det ingen roll för kommunen om pappersfabriken finns där eller inte.
Jag skulle vilja påstå att incitament är allt. Men, det har socialisterna totalt dödat mer eller mindre.
Åk bil genom Edsvalla i Värmland. Totalt dött. En gång i tiden Värmlands största arbetsgivare.
Tetra Paks grundare Ruben Rausing frågade Olof Palme:
”Räcker det om vi betalar 50 % i skatt?“
“NEJ!”
”Då måste vi flytta utomlands!”
”Gör det!”
Tetra Paks huvudkontor ligger i Schweiz.
IKEA (stiftelse, ej börsnoterad) ligger sedan 70-talet i Nederländerna.
Percy Barnevik slog ihop ASEA med Brown Boveri i Schweiz, nytt namn ABB, huvudkontor i Schweiz.
Om någon undrar varför schweizerfrancen är värderad tio gånger högre än svenska kronan idag…
Politikerns problem att se orsak och verkan. Samma sak med fackföreningarna. Lyckas fackföreningarna driva Tesla ut ur Sverige kan det orsaka att tusentals personer blir av med jobbet.
Tror någon att alla de arbetare som hjälper till med det kommer att fälla en endaste tår över alla som de fixat ut i arbetslöshet?
Troligen blir det tårtkalas och jublande folk över att de vann?
Risken blir kanske i stället att andra företag som vill etablera sig i Sverige inte gör det, eftersom denna konflikt lär bli så uppmärksammad även utanför Sverige gränser på ett sätt som inte skett tidigare.
I dag satsar staten gärna mycket pengar på nya brancher, kallade ”förhoppningsföretag” eftersom hela affärsidén bygger på klimathotet eller någon annan desinformationslögn.
Som en norsk framgångsrik investerare sa: ”I Norge har vi 100 % kompentens inom fiskodling men noll kompetens när det gäller batteritillverlning. Varför ska staten då satsa på batteritillverkning?”
Det verkar som den nya batterifabriken i Mo i Rana inte blir av, och de svenska batterierna från Skellefteå kostar försäljningspriset plus 31 miljoner per styck i förlust. Precis som alla belackare visste innan pengarna började rulla.
Norge har inte alls så mycket att välja på att göra industri av som Sverige. De har kommit på fötter och blivit rika på olje- och gasutvinning. Men det ska ju till varje pris stoppas av miljögalningarna som finns även där, fast varje vanlig norrman vet att det bara leder raka vägen till nyfattigdom.
When will they ever learn?
Jan, det är så att i miljödårarnas värld tror man att de kan fasa ut olja, naturgas och kol som står för 85% av världens energi utan vettiga alternativ? Sen har de gröna nissarna inte fattat att gödningsmedel görs också av s k ”fossila” energikällor. Fick de här tomtarna sin vilja fram skulle det bli katastrofer, krig och svält i enorm skala! Kanske det är deras agenda tillsammans med globalisterna som numera jobbar i ett team?
Det var nästan walk-over när miljöfantasterna i Norge nyligen hade lanserat en ny metod att värma asfalt med vätgas, utan att veta att asfalt är råolja också…