En enväldig härskare har bara en fiende, verkligheten. Så snart verkligheten ger ett annat utfall än vad den enväldige förutsett och lovat foket är risken för revolution överhängande. Ty enväldiga härskare har folket dåligt överseende med i en trängd situation. Historien har visat det med vikingakonungar, andra förkristna gudakonungar runt om i världen och till exempel Ludvig XVI.
Med demokratiskt vada ledare tycks förhållandet vara det motsatta, ju sämre de regerar och ju mindre ansvar de axlar, desto större förefaller möjligheterna att bli. Vi ser det just nu i hela västvärlden. Politikerna ljuger för fulla muggar om klimatet, virus, migration försvar och krigsrisker. Ju mer de ljuger och ju mer pengar de förstör för medborgarna, desto mer älskas de av folket och media. Verkligheten spelar ingen roll för detta styresskick.
Något ansvar kan inte folket utkräva. Statsfilosofin är sådan att folket inte har någon rätt kräva ansvar, för folket själva anses i en bumeranglogik själva vara ansvariga eftersom de fått rösta på förbestämda kandidater i allmänna val.
En viktig sak den enväldige kan göra, men de pseduovalda politikerna inte tycks kunna göra, är att hålla rikets byråkrati till ett minimum. Politikerna, särskilt på vänstersidan betraktar folkets pengar som sina. De tar gärna dessa pengar och kastar dem över byråkratin och så tycker sig politikern ha varit duktig.
När den enväldige däremot betraktar undersåtarnas pengar som sina, söker han behålla dem för sin egen nytta och nöje. En byråkrati som sväller riskerar att väcka undersåtarnas vrede både för de pengar de förlorar, liksom för den frihet byråkratin stjäl ifrån dem. För att slippa revolution har den enväldige allt intresse av att hålla byråkratin till ett minimum. Att låta undersåtarna tjäna pengar och verka i mesta möjliga frihet är en bra idé för den enväldige, men inte för den pseduvalda politikern.
Om valet står mellan ansvarslösa oavsättliga låtsasdemokratiskt valda ledare och ansvariga enväldiga härskare som vet att de kommer avsättas i en revolution om de inte sköter sig, så väljer jag det senare.
Det gäller att hitta en upplyst despot i så fall, typ Victor Orbán men inte som Tayyip Erdoğan. Javier Milei i Argentina är det för tidigt att utvärdera, men han kommer förmodligen att utmanövreras av vänstern snart, med god hjälp av USA. Och var ska man hitta en sådan utanför kretsen av små människor som aldrig törs göra något som inte behagar de mäktiga med okända tungviktarna i det enorma dödkött som i USA kallas ”The Deep State” eller de egentliga makthavarna i alla viktiga frågor; trekvartsfigurerna i EU som tycks kunna glida omkring på en räkmacka så länge de behagar utan att ta minsta ansvar.
Vi borde införa tjänstemannaansvaret fullt ut som som det var före Olof Palmes debaceltid som en markering och en första kraftfull åtgärd.
Nu när man också måste ge upp hoppet om SD som en frisk fläkt och realpolitiker bland alla försoffade ideologer finns ingenting kvar att luta sitt sig mot och ge sitt förtroende till.
Ändå finns mycket äktsvenskt förnuft kvar men når inte ytan: så här resonerade politiker förr i tiden, och det verkar som en saga idag när allt sådant mals ner i grottekvarnen av skälen att ”det går inte, det blir för dyrt”:
https://youtu.be/qVKAfxtdF5U?si=At98Bjq0mEQ5WIoD
Sveriges regeringar verkar ha fungerat bättre förr
Den enväldige behöver inte vara upplyst, det räcker om hen följer lagen och garanterar medborgarnas frihet.
I Sverige har politikerna skapat ett ”djävulskt” system där partierna via partistödet gjort sig oberoende av medlemmar vilket lett till den partidiktatur som nu är! Och folk i Sverige röstar enligt mallen för att makthavarna har lyckats lura i folket att rösta på partier utanför riksdagen är en bortkastad röst? Partierna har alltså själva cementerat maktstrukturen inom politiken precis som en del ”experter” inom ishockeyn som vill stänga SHL från att nya lag ska kunna ta sig in i högsta ligan.
Jag tycker att det är svårt att avgöra huruvida politiker faktiskt ljuger/ej återger hela sanningen. Eller, talar enligt sin övertygelse.
Till exempel att Europeiska unionen (EU) har ett parlament (och MEP:s/parlamentariker), vilket är fel, därför att det är bara nationer som kan ha ett parlament (och ett ishockeylag):
# Svenska Akademiens ordbok/lista (SO/SAOL):
-PARLAMENT: ’högsta beslutande församling i ett land, som representerar hela befolkningen och tänks uttrycka folkets vilja’.
-ÖVERSTATLIG: ’som står över enskilda stater’.
-STAT: ’rike, land’.
-NATION: ’politisk enhet som utgörs av ett sammanhållet folk’.
-DEMOKRATI: ’stat med folkvälde’.
OM DENNA sanning hade uttryckts under en kafferast på arbetsplatsen, hade kollegorna förmodligen skarattat, likt sina forna ’kollegor’ på 1500-talet, som lätt kunde vederlägga någons påstående om att Jorden kretsar runt solen (Ref. Nicolaus Copernicus, 1473–1543) genom att gå ut en molnfri dag eller natt och titta på skyn.
– Vilken sky tittar dagens folk på? Teven/handdatorn (s.k. ’mobil’)?
ANGÅENDE demokratin, håller jag med Jangdal om att den förstörs/försämras av att folket inte ser igenom (Ref. ”älskas”) lögnerna/halvsanningarna, men också av rädsla/oro för att ha ’fel’ — enligt Den Politiska, Kulturella och Mediala Eliten — tyckanden (spontana/MORAL) och åsikter (argument/POLITIK).
Till EXEMPEL (Skyn: så som verkligheten i sanning ser ut, för den som vill/vågar öppna ögonen och gå ut och titta) [mina versaler]:
(”Att bli kallad RASIST är att bli utskriven ur svenskheten”
— Tobias HÜBINETTE (en av EXPOs grundare), 2015-09-01 blogg)
(– ”Om rasismen är allestädes närvarande kan ingen svära sig fri, och eftersom RASIST är det värsta epitet någon kan få i Sverige skaffar sig den som slungar det ur sig ett MORALISERANDE ÖVERTAG.”
— Lars ÅBERG 2022-08-18 Göteborgs-Posten Gästledare: ”Hela verkligheten har blivit diskriminerande”)
1. 1988 — Sveriges Radio 2010-04-25 P3 dokumentär: ”Folkomröstningen i Sjöbo”:
–”På valdagen 1988 var det folkomröstning i Sjöbo om att ta emot flyktingar i kommunen. Nära 70% av kommuninvånarna röstade nej. DEN POLITISKA OCH KULTURELLA ELITEN tävlade om att ta avstånd från händelserna [Dvs. RASISTSTÄMPLA människorna, de knappt 10.000 kommuninvånarnas TYCKANDEN och ÅSIKTER, Min anm.] i Sjöbo.”
2. 1997-05-21 Riksdagen, invandringsminister Pierre SCHORI (S):
–”RASISM och främlingsfientlighet skall KRIMINALISERAS OCH JAGAS. Det går inte att i en DEMOKRATI hitta några ursäkter, till exempel att det är fel på invandrar- och flyktingpolitiken.”
3. 2014-12-06 Dagens Nyheter Debatt, fd. statsminister Stefan LÖFVEN (S):
– ”Sverigedemokraterna är ett NYFASCISTISKT enfrågeparti som vare sig respekterar människors olikheter eller Sveriges demokratiska institutioner.”
4. 2015, Fredrik REINFELDT (M), självbiografin ”Halvvägs”, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet:
– ”Hur kan man förstå att 800.000 väljare röstade på Sverigedemokraterna?”
(”[SD:s] kärna består av de flesta av landets RASISTER och kraftigt främlingsfientliga”)
5. 2015-02-12 Expressen Ledare, Ann-Charlotte MARTEUS (krönikör): ”Det är jag som är åsiktskorridoren”:
–”Så blir det när DISKUSSION om migration (POLITIK) helt likställs med rasism (MORAL).”)
6. 2016-01-27 Expressen Debatt, forskare vid Göteborg universitet:
”Om kvinnor VÅGAT ÅSIKTSRÖSTA som männen hade SD VARIT STÖRST”
7. 2. 2022-06-16 Uppsala universitet (www.uu.se): ”Politisk intolerans begränsar debatten i Sverige”:
– ”FOLK ÄR HELT ENKELT RÄDDA för att prata med okända om sina åsikter. Det kan vara svåra frågor, som immigration, integration, skolan och sjukvården.”
”PEKAS UT SOM RASISTER”
– ”I debatten om immigration och integration har till exempel olika debattörer pekats ut som rasister, eller fått kommentaren: ’Nu klev du över gränsen, nu är du på SD-sidan’. Sker det här alltför ofta så stannar debatten, menar Sten WIDMALM.”
– ”Då vill inte folk prata öppet om svåra politiska frågor längre.”
8. 2022-09-11 Expressen: ”Mer än hälften vågar inte stå för sina åsikter”
Sten WIDMALM (professor i statskunskap, Uppsala universitet och forskningsledare för ”Det öppna samhället”)
– ”Visst låter det som en klyscha – men DEMOKRATIN STÅR OCH FALLER MED VÅR SAMTALSFÖRMÅGA. Men det finns tyvärr allvarliga brister i just samtalsklimatet som tycks vara djupgående.”
(Ref. även Sjöbo ovan — 2017-03-06 SVT Nyheter: ”Modulbygget har delat Beckomberga i två läger” [planerat boende i Stockholm för personer med uppehållstillstånd]
– ”INGEN av de mest aktiva i motgruppen vill ställa upp på en bandad intervju, bland annat för att de inte litar på media och för att DE ÄR RÄDDA FÖR ATT BLI STÄMPLADE SOM RASISTER.”)
AVSLUTNINGSVIS, håller en ny lögn, eller sanning, på att formas av folk och fä/makthavare/Eliten, den om om digitaliseringen är förenlig med det demokratiska samhällssystemet:
# – ”Irene, 85, steg på stadsbussen för att åka mot stan fick hon inte betala med varken bankkort eller kontanter. När hon sedan bad busschauffören om hjälp att ladda ner appen för att köpa biljett den vägen så blev hon avslängd.”
(— 2021-11-18 Östersunds-Posten, ÖP)
I ’digikratin’ får den som inte har tillräckligt/uppdaterade datorkunskaper och ekonomi (och datorintresse)… skylla sig själv?
Tack, utmärkta stolpar och påminnelser. Behovet av dem ökar med åldern även i dessa (datortider).
För övrigt, GLÖMSKAN är socialistens effektivaste vapen för att tillskansa sig MAKT, enl min uppfattning.
Om en politiker ljuger efter eller emot sin egen övertygelse är det alltid beklagligt, men ännu värre om han/hon ljuger (eller underlåter att nämna relevanta fakta som tydligt sammanhör med ämnet) för att uttalandet skall passa partiets agenda (för att de ska få röster från godtrogna väljare) eller kunna regera ihop med ett större parti som inte så gärna vill ta i kontroversiella frågor själva).
En person som har ljugit bara en enda gång kan man ändå aldrig lita på sedan. Han/hon är förbrukad som förtroendevald eftersom de tydligt visat att förtroendet inte förpliktigar till något!
Bara den som behärskar ett ämne ska uttala sig, vet man inte ska man inte uttala sig alls utan be att få återkomma i frågan, eller skicka fram en som kan ämnet mycket bättre och som tydligt skall meddela lyssnarna varför man anlitats och vilken person man ersätter.
Jag är beredd idag att rösta på den svenske politiker som oavsett partifärg aldrig ljugit om någonting eller försökt att stötta något svenska folket hållit sig starkt frågande till och reserverat sig emot.
Men jag vet ingen. Snart hoppar grodorna ur käften om klimatmål, vindkraft, grönt stål, fossilfritt och arbetskrafträddarna från muslimska länder, allt bara aktivitist dravel.
Hur vet man att en socialdemokrat ljuger? Svaret på det gamla skämtet är att munnen rör sig.
Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss.
Magdalena Andersson träffade häromdagen samma nerv i samband med en föreläsning i Luleå. Hon gav rådet att tala sanning om man vill bli en bra ledare. Frågan, eller kanske frågorna, är snarare om Andersson är endera en bra ledare eller talar sanning?
För den som ryggar inför begreppet envälde vill jag påminna om några av de största och bästa organisatoriska förändringar som genomförts i Sverige gjorts under enväldiga konungar. Förändringar som samtidigt gynnat meritokrati.
Gustaf Vasa låt översätta bibeln till svenska, införa protestantism och låta prästerna sköta folkbokföring.
Gustav II Adolf lyfte fram Axel Oxenstierna som rikets högste tjänsteman, med krav på meritokrati och resultatansvar. Oxenstiernas son anställdes som tjänsteman, men nådde inga höjder, i brist på meritokratisk kvalitet och någon ”svågerutnämning kom inte på fråga.
Karl XI genomförde en reduktion och införde indelningsverket.
Adolf Fredrik lät 1766 införa världens första tryckfrihetsförordning.
Gustaf III befrämjade handel och införde akademierna.
Under sexton- och sjuttonhundratalen såg Sverige meritvärdiga personer som Polhem, Linné, Celsius, Scheele med flera.
Under Frihetstiden (1719–1772) blomstrade svensk kultur och handel men trycket ftån omvärden beaktades inte tillräckligt med misslyckade krig i Ryssland och Pommern. Gustaf III återinförde en oinskränkt kungamakt som ledde till att han blev skjuten av Johan Jakob Anckarström på Operan 1792. Hur långt Sverige kunde ha nått under en längre Frihetstid är en intressant fråga, men att omvärlden inte beaktades tillräckligt kan man dra tydliga paralleller till dagens Europa där BARA omvärlden beaktas; vad som händer i Sverige har ingen betydelse för – Sverige.
Protesterna den senaste tiden i Europa är mycket mer omfattande än vi svenskar har informerats om, och det är den tondöva ickedemokratin EU i Bryssel som attackeras. Deras idéer om klimatet har nått kokpunkten där alla berörda nu insett att det är en helt orimlig målsättning som är omöjlig att uppnå och det innebär en återgång till en medeltida ekonomi för den som ändå försöker. Nigel Farage i Storbritannien hävdar att protesterna mot EU redan har nått sitt mål, genom att de varit krafigast i Frankrike och att Macron kanske är den minst EU-trogne ledaren och skulle matlandet Frankrike bry sig om köttförbud och insektsdiet? Löjligt att ens tänka tanken.
Storbritannien är minst lika hårt toppstyrda av EU som Sverige, ändå har GB lämnat unionen, men är fortfarande lika insyltade som Norge eftersom våra politiker inte någonstans törs tänka själva och vi är lika dåligt informerade.
Och Donald Trump tar oss ur NATO-skammen på ett dramatiskt sätt; jag röstade på EG (senare EU) enbart därför att de lovade att kasta ut NATO och införa en egen europeisk motsvarighet, men vad blev det av det? Ändå pågick Balkankriget, och det var bara Frankrike som var beredda att stälka upp.
Anckarström var en adelsman som ansåg att G III gjorde för stora eftergifter för bönderna. Så om de upprorsmakarna hade lyckats hade det betraktats som en palatsrevolution.
Nu var det dock så olyckligt att GIII inte hade någon passande ersättare till den enväldiga makten och Sverige försvagades till den grad att Ryssland utan större ansträngning kunde stjäla Finland.
Det var kanske så att kungen under frihetstiden var sidsteppad och när han återtog makten var det svårt för många att acceptera detta. GIII rykte som fjomp var knappast berättigat, äver om han lämnade Sverige månader i sträck för att vistas i den tidens högkultur: Frankrike.
Mats, var det inte adeln och övrig maktelit i Finland som mer eller mindre frivilligt ”gav” bort Finland till Ryssland för att slippa vara med i flera svenska krig? Läste att det var någon typ av myteri i Finland mot Sverige och att Ryssland lät Finland bli ett eget storfurstendöme vilket senare ledde till frihet från både Sverige och Ryssland.
Det är väl inte bevisat att det var så, även förlusten av Sveaborg och fadäsen vid Virta bro skulle kunna vara indicier på sådant.
Det ryska ledarskapet uppfattades säkert som stabilare än det svenska, vilket kan ha varit populärt hos vissa.
Det tidigare slaget i Finska viken och det Viborgska gatloppet som endast ren och mycket stor tur slutade med svensk seger, reste omgående frågetecken kring det svenska ledarskapet.
Jag röstade nej till EU på grund av att jag ansåg att EU kommer att leda till ett krig mot Ryssland.
Dessutom ansåg jag att EU skulle vara en spärr mot nya bättre idéer om hur ett land ska styras.
Den som till äventyrs såg intervjun med Hallengren i SVT om El-Haj fick verkligen syn för sägen apropå Mats inlägg ovan, det socialistiska partiväldet i Sverige. I verkligheten, körde inte Hallengren kniven i ryggen på Anderssonskan med SVT’s hjälp?
Elsa Widding’s agerande nämndes knappt i sammanhanget.
Tänk om Sverige kunde få 349 ”politiska vildar” i lokalen man kallar RIKSDAG?
Det hade ju varit önskvärt med 349 från partipiskan fria riksdagsmän men partierna har sett till att detta leder till uteslutning från pengabingen efter mandatperiodens slut. Som sagt ett ”djävulsk” system för att partiledningarna ska kunna styra och ställa!
Desto större byråkratin blir desto svårare att överblicka den och ingen orkar göra det. En liten byråkrati skulle genomskådas direkt.
Det är väl ovan som Mats beskriver till viss del att enväldshärskaren har en sådan liten byråkrati att inget kan döljas.
Eftersom jag inte purung, funderar jag ibland på hur enkelt Sverige var tidigare, mot alla djävla regler och lagar som existerar idag. Är Sverige ett bättre land att leva i idag än tidigare? Nä, det anser jag inte, trots alla politiker påhitt.
Jag har inget som helst intresse av att tala om hur andra ska leva, hur de ska så sin gräsmatta eller vilka blommor som ska vara i rabatten. Jag vill bara att folk ska ha möjligheten att så sin gräsmatta som de vill och själv välja blommor till rabatten. Något mer behöver vi inte.
Vi hade något fint: ”frihet under ansvar” . Fri fart på vägarna, och ingen behövde böta 40000 SEK för att inte ha skrapat rutorna på vintern. Möjligen hjälpte polisen föraren att skrapa vindrutan för att visa hur man gjorde. Fartkamerorna är ett tydligt bevis på att vi inte längre har denna frihet utan istället pågår det ett lågintensivt krig mellan bilister och trafikpoliser. Ingen har den minsta respekt för dessa, men är istället ögontjänare. Listan kan göras lång…
Alla dessa påhitt är givetvis för att klå bilisterna på pengar! Ur trafiksäkerhetssynpunkt har pålagorna och övervakningen räddat marginellt med liv även om trafikbyråkraterna påstår annat för att rättfärdiga sina ”jobb”! Kriget mot bilismen styrs från Stockholm där finns tunnelbana och lokaltrafik så de begriper inget av problemen man har på landsbygden.
Jag är uppenbarligen inte ensam om att ha funderingar kring varför och hur allvarligt vår demokrati spårat ur.
Socialdemokraten Johan Westerholm gör det i stort sett dagligen på Ledarsidorna.
https://ledarsidorna.se/
Partikollegan Lotta Gröning gör det sedan länge och allt tydligare.
https://www.epochtimes.se/Lotta-Groning-Demokratin-kan-latt-missbrukas
Att mina läsare här på Frihetsportalen också gör det kan näppeligen förvåna någon.