Feminismens vänster

Vi tar det igen, med anledning av att vänsterfolk, även män buntar ihop Jordan B. Peterson, Harvey Weinstein och Andrew Tate, för att kalla dem misogyna och hävda att alla som inte hatar dem är högerextremister. Ofta kompletterat med den vanliga raddan invektiv som rasist, nazist, fascist. Ja, sins emellan olika avviker de på olika sätt från etablerad vänsterretorik. Vad är fel med det, i en värld med yttrandefrihet?

Argumentera emot dem då, om ni inte gillar dem. Men ansträngningarna att kasta dem i fängelse och att tysta dem genom deplattformering och annat för deras ord och åsikter hör inte hemma i ett frihetligt samhälle. Fast de som vill tysta dessa män vill inte ha ett frihetligt samhälle, de vill ha vänsterdiktatur!

De flesta som jobbar inom vården är kvinnor. De vill egentligen inte vara där. De vill vara hemma med sina barn. Men nu jobbar de utanför hemmet för att den socialistiska feminismen sagt att det är enda sättet för dem att bli fria. Men att inte få vara med sina barn blir de olyckliga av. Mer pengar i lön löser inte det.

Dessa kvinnor jobbar till mer än 90% i offentlig sektor. Där skyddas alla, oavsett prestation av LAS, vilket medför bland annat att dålig planering accepteras lika väl som god, också att de som jobbar bra belastas mer än de som jobbar dåligt, men utan extra ersättning. Så funkar det inte i privat sektor. Att privatisera mera kanske vore en lösning att prova?

Den humanitära stormakten kanske behöver fler kvinnliga poliser? Till exempel för att bekämpa den grova brottsligheten. Vänsterfeminismen hävdar ju att det är sociala orsaker som ligger bakom gängens framfart. Men så avslöjas att Sverige, som har kanske högre andel kvinnliga poliser, inkvoterade med lägre krav, än resten av världen. Dessa kvinnor är föremål för inte mindre än 514 anmälningar till polisens avdelning för Särskilda Utredningar, emedan de fångats av kriminella sol-o-vårare som pressar dem på information.

Ömhetstörstande snutar som lierar sig med slöddret, är det resultatet av jämställdhetspolicies och HBTQ-certifieringar? Kommer media väcka #MeToo till liv igen med bild på dessa poliskvinnor och intervjuer med explicita beskrivningar av vad de utsatts för?

Våra rättsvårdande myndigheter, inte minst NOA, Nationella Operativa Avdelningen, som bland annat har i särskilt uppdrag att verka mot gängkriminella, har i åratal varit mest intresserade av att jaga skötsamma svenska medborgare. Nya polischefen Petra Lundh är inget undantag. De har också gjort sig viktiga av att de riktar rekryteringsarbetet mot kvinnor och invandrare, precis den grupp som avslöjats som sängkriminella. Hur naiv kan man egentligen bli?

P.S. Förutom dessa sängkriminella poliser har vi de tre senaste åren fått veta att en kvinnlig polis stigit i graderna genom att ha sex med ett högre befäl samt med rikspolischefen och dessutom med ÖB.
Det först nämnda  befälet beordrades avsked och tog sitt liv.
En säpokvinna har haft sex med dåvarande justitieminster Morgan Johansson och samtidigt begått brott som hon endast kunde begå i kraft av sin anställning.
Det verkar vara något sexigt med poliser, som har undgått mig. Men framför allt, så här kan vi ine ha det!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

19 svar på Feminismens vänster

  1. Pingback: Feminismens vänster | ulsansblogg

  2. Jan Andersson skriver:

    Jag brukar i slutna sällskap fundera högt om hur Ukrainas befolkning en dag ska slippa kriget och hur de oundvikliga förhandlingarna ska kunna börja. Männen håller med och gissar på olika alternativ. Kvinnorna säger med en mun: ”Det är ingen idé, det går aldrig att snacka med Putin, han är en ond jävel, det syns på ögonen!

    Västvärlden vill att kriget sks pågå länge än eftersom det är all time high för krigsindustrin i repektive givarländer.

    I en fackföreningstidning ondgör man sig över att allt fler av den skattefinansierade sektorns chefer inte verkar gilla distansarbete och att många har kallats tillbaka till jobbet med stort men för deras livsmönster och frihet. Fattar inte cheferna hur bra det har varit sedan pandemin? Min reaktion är att de visst fattar, och därför kallar tillbaka många som inte producerar i förhållande till sin lön.

    Ett företag gör reklam för sin förmåga inom ”Employer Branding”, det vill säga metoder att göra ett företag mer attraktivt att jobba i för att locka bättre kompetentser. Det måste vara ren och skär ”woke” för jag har alltid utgått ifrån att det är de anställda som ansvarar inför kunderna att göra sitt företag attraktivt i kundernas ögon, och därmed skapa en bättre arbetskultur som kan locka bra kompetenser. Minns dock att det knappast är lönen som är det viktigaste lockbetet, utan annat som till exempel nöjda kunders uppskattning.

    Och varför gå på den stundande Internetmässan? Jo, för att det nrukar visst vara en kul stämning där.

    • Göran skriver:

      Det har blivit en slags omvänd kultur, vad kan företaget erbjuda de anställda i ställt för vad kan arbetaren erbjuda företaget. Kan arbetare erbjuda bra och hög produktion, då kan företaget få resurser att erbjuda arbetarna mer. Det är så utvecklingen har varit och inte att någon fackförening har gapat och skrikit om något.

      Bra arbetare som företagen vill ha kommer alltid att erbjudas högre lön och förmåner.

  3. Ivar Andersson skriver:

    sängkriminella
    Första gången jag har sett ordet. Bra beskrivning av ömhetstörstande snutar som lierar sig med slöddret

  4. Jan Andersson skriver:

    Finansmannen Mats Oviberg ondgör sig över hur Miljöpartiet får sin vilja fram när det gället att skapa en bilfri zon i Stockholm, vilket jagar ut alla företag som är beroende av transporter och kvar blir bara de som har råd, fast de naturligtvis inte röstar på Miljöpartiet.
    Mem vad han generellt missar är att övriga Sverige inte bryr sig det minsta om vad som händer i Stockholm; det är reda9n ett absurdum där egendomligheterna staplas på varandra, och en parentes för resten av landet. Nämner man Stockholm i Mellansverige, Västsverige eller Skåne så tittar ofelbart åhöraren åt sidan och rynkar på näsan. Ungdomar i karriären som bor i Göteborg vill till Köpenhamn, inte Stockholm. Stockholm är helt enkelt irrelevant och ointressant, mest en plats där den blinde leder den döve och ingenting förvånar längre; en lekstuga för folk med mer pengar än förstånd, där de mest befängda idéerna frodas sida vid sida med finanseliten och den politiska eliten som lärt sig att bara se vad de vill se.

    • Benny skriver:

      Stockholmare tror de bor i världens centrum och den humanitära stormaktens högborg där alla galna politiska hugskott har ett forum. Det lilla skitpartiet MP agerar som det var ett 50% parti och inte ett ynka 4% parti som hankar sig kvar med valfusk och taktikröstande. I västvärlden kallas det demokrati att majoriteten körs över av extrempartier!

  5. Christian H skriver:

    Feminismen har blivit en helig ko som inte får ifrågasättas. Mantrat är alla likas värde och att kvinnor kan göra allt minst lika bra som män. Utnämningen av en kvinnlig rikspolischef är ett exempel på det. Många är de poliser som klagar på att de tvingas tjänstgöra med en kvinnlig polis vid ingripande mot våldsamma kriminella En polis sa: ”Jobbar jag med en manlig kollega vet jag att han ställer upp och hjälper mig när det blir farligt. Har jag en kvinnlig kollega vet jag att hon inte kan det och dessutom får jag henne att ta hand om”. En sådan verklighetsbeskrivning tas det ingen hänsyn till av pk-fixerade beslutsfattare.
    Jag hävdar att fysiskt tunga och riskabla arbeten är mer lämpade för män än kvinnor av lätt insedda skäl. Vid fysiska test som mäter muskelstyrka får kvinnor alltid rabatt på krav som gäller styrka och snabbhet. Under en period när jag styrketränade kunde jag konstatera att kvinnors styrka i överkroppen var cirka 50% av männens, vilket man också räknade med i lokala tävlingssammanhang. Därför hävdar jag att yrken som polis, militär, brandman, dykare och fysiska tunga jobb inom industri, jord- och skogsbruk m.m. är mer lämpade för män. Det fåtal kvinnor som kan klara de manlig kraven kan förstås också komma ifråga. Har man olika krav på män och kvinnor innebär det att fysiskt kompetenta män blir utslagna av mindre kompetenta kvinnor. Detta är definitivt en diskriminering av män. Hela feministköret innebär att män helst inte skall vara som män är och att kvinnor inte skall vara som kvinnor är. Jag anser att vi får ett bättre samhälle om rätt person hamnar på rätt plats. Köns- och mångfaldsaspekter motverkar detta och är både korkat och destruktivt. Det är just dessa aspekter som fortsätter att styra rekryteringen till polisen trots att man nu övertydligt ser det negativa resultatet därav. Att framhärda med samma metod gång efter gång och förvänta sig ett annat resultat måste betecknas som höjden av dumhet.
    Slutligen måste jag påpeka att män som säger sig vara feminister knappast är riktiga män. De inger inget förtroende, bara avsmak.

    • Jan Andersson skriver:

      Det blir allt vanligare med kvinnliga beslutsfattare inom alla skattefinansierade sektorer, även SVT. De är otvivelaktigt målmedvetna med rätt utbildning med mera, men saknar något väsentligt: viljan att se sitt uppdrag i ett större sammanhang så långt att man ifrågasätter nyttan med sitt och sina underlydandes insatser i samhället överhuvudtaget, och följer därför bara sitt direktiv slaviskt. Män som kan se sitt uppdrag i ett större sammanhang blir oftast mer kreativa chefer och ger inspiration till yngre kollegor att fortsätta att jobba på det sättet när de en dag tar över. Man brukar säga att den bäste chefen är den som jobbar för att göra sig själv obehövlig.

      Jobbar man enligt en rad direktiv och instruktioner så måste man ändå inse att de var skrivna igår, som en lösning på de problem som fanns i förrgår. Men nu måste vi i morgon hitta lösningar på de problem som uppstår i övermorgon. Om vi inte klarar det blir vi bara en i raden av överflödiga myndigheter som egentligen inte gör någon nytta och därför inte behövs alls, alltså en del av problemet och inte en aktiv del av lösningen.

      ”Vi såg det inte komma” är ett övertydligt freudianskt bevis för att man inte sett alla samhällsproblem ännu, därför att ingen i förvaltningarna hade fått det uppdraget, och ingen av cheferna tittade ut genom fönstret utan ryckte på axlarna och ”gjorde som de sa enligt instruktionerna”.

      De inom näringslivet som tänker och jobbar så här vet att det snart är slut om man inte kan förutse morgondagens krav och tillfredsställa morgondagens kunder. En enda nöjd kund är beviset för att man gjort rätt i ett enstaka fall, men man måste nödvändigt sträva mot att göra alla kunder nöjda.

      Myndigheternas kunder är svenska medborgare.

      • Christian H skriver:

        Nog är ”Vi såg det inte komma” en vanlig ursäkt bland politiker och myndighetschefer, inte minst gäller det för rekryteringen inom polisen. Trots larm om kriminell infiltration framhärdar de med stolliga rekryteringar. Oförmågan att tänka om är slående.
        Hela samhällsdebatten styrs av önsketänkande och floskler som, ”Build back better”, klimatsmart, hållbart, grön omställning m.m. Jag saknar det intelligenta resonemanget, bland politiker och inom media, i vilket man väger vad som talar för och vad som talar mot en åtgärd. Det har ersatts med fanatisk tro, rättning i ledet och halsstarrigt fasthållande vid allehanda vanföreställningar, som inte får ifrågasättas. Historielösheten, avsaknaden av sinne för proportioner och det slaviska accepterandet av allt som kommer från EU. är det mest slående. Förr valde man in personer med vitt skilda yrkesbakgrunder till Riksdagen, vilket var berikande för debatten. Nu är det politiker med bakgrund i ungdomsförbunden och som saknar erfarenhet från riktigt arbete det som gäller. Vi har fått en kader av propagandister som okritiskt för ut ledarens budskap. I synnerhet gäller det alla gröna kacklande unghönor från Stockholm. Dagens politiker är styrda av sina föreställningar och är så besatta av att påtvinga andra sin enfaldiga tro. att de gärna ljuger på ett sätt som får hästhandlarna på Sjöbo hästmarknad att jämförelsevis framstå som mycket hederliga.

    • Göran skriver:

      Manliga brandmän tar sig igenom en dörr på 5-10 minuter vilket tar 20 minuter för kvinnor. Vilka föredrar du om du är instängd i en brinnande lägenhet eller hus?

  6. Mats Jangdal skriver:

    Saxar från en halvårsgammal artikel i Samnytt. Detta är djupa staten i form av kvinnomaffia, eftersom det sker i organiserad form, med statsmaktens godkännande.

    Samnytt har i denna artikel sammanställt en förteckning över medlemmarna i Anne Rambergs nätverk Hilda.
    Det rör sig om knappt 50 nuvarande och ett 30-tal tidigare medlemmar. Förteckningen avser kända medlemmar. Det är oklart om vissa av de tidigare medlemmarna fortfarande är aktiva i nätverket och om det även finns icke-officiella medlemmar.
    Nuvarande medlemmar i Hilda:
    Gudrun Antemar, lagman i Stockholms tingsrätt
    Eva Bergh, advokat
    Maria Billing, hovrättsråd i Svea hovrätt
    Lena Blixt, hovrättsråd i Svea hovrätt
    Malin Bonthron, justitieråd i Högsta domstolen
    Margareta Brattström, justitieråd i Högsta domstolen
    Charlotte Brokelind, hovrättspresident i Göta hovrätt
    Agneta Bäcklund, justitieråd i Högsta domstolen
    Maria Chambers, advokat
    Monica Dahlbom, kammarrättspresident i Kammarrätten i Jönköping
    Lena Egelin, lagman i Solna tingsrätt
    Maria Eka, tidigare chefsrådman för Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomtolen)
    Åsa Erlandsson, advokat
    Catharina Espmark (s), tidigare statssekreterare åt justititeminister Morgan Johansson (s)
    Charlotte von Essen, säkerhetspolischef på Säkerhetspolisen
    Lena Frylemo, polismästare och tillsynschef på Polismyndigheten
    Lena Frånstedt Lofalk, advokat
    Christina Gellerbrant Hagberg, generaldirektör för Arbetsgivarverket
    Carin Götblad, polismästare vid Nationella operativa avdelningen på Polismyndigheten
    Monica Hall, avdelningschef för utskottsavdelningen i Sveriges riksdag
    Mari Heidenborg, justitiekansler
    Ulrika Herbst, före detta regionpolischef för Polisregion öst
    Maria-Pia Hope, advokat
    Eva Hägg, advokat
    Mia Edwall Insulander, advokat och generalsekreterare Sveriges advokatsamfund
    Agneta Johansson, tidigare generalsekreterare för International Legal Assistance Consortium
    Helena Jäderblom, ordförande för Högsta förvaltningsdomstolen (Migrationsöverdomstolen)
    Cecilia Klebro, lagman i Nacka tingsrätt
    Petra Lundh, tidigare riksåklagare nu rikspolischef
    Helene Lövung, kanslichef för kammarrätten i Stockholm
    Therese Mattsson, tidigare generaldirektör och chef för Kustbevakningen
    Maria Mindhammar, generaldirektör för Migrationsverket
    Eva-Maj Mühlenbock, advokat
    Tone Myhre-Jensen, advokat
    Ylva Norling Jönsson, hovrättspresident för Hovrätten över Skåne och Blekinge
    Magdalena Persson, advokat
    Anne-Marie Pouteaux, advokat
    Anne Ramberg, advokat
    Christina Ramberg, jur. dr, professor
    Cecilia Renfors, justitieråd i Högsta domstolen
    Clea Sangborn, advokat
    Jessika van der Sluijs, professor i civilrätt
    Annika Stenberg, generaldirektör för Bolagsverket och ordförande i Tillväxtverkets styrelse
    Kristina Svahn Starrsjö, justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen
    Anna Ulfsdotter, advokat
    Emma Berglund Uväng, advokat
    Karin Åhman, professor och universitetslektor i statsrätt
    Annika Öster, tidigare generaldirektör för Brottsoffermyndigheten
    Tidigare medlemmar i Hilda:
    Louise Adelborg, tidigare vd för Jusek
    Britta Ahnmé Kågerman, tidigare ordförande och chef för Allmänna reklamationsnämnden
    Mari Andersson, tidigare tf. kammarrättspresident för Kammarrätten i Stockholm.
    Catharina Bergqvist Levin, tidigare vice riksåklagare
    Margareta Bergström, tidigare hovrättspresident i Hovrätten för Övre Norrland
    Lena Berke, tidigare lagman i Stockholms tingsrätt
    Agneta Blidberg, tidigare vice riksåklagare
    Agneta Broberg, tidigare diskrimineringsombudsman
    Kathrin Flossing, tidigare riksdagsdirektör och hovrättspresident i Göta hovrätt
    Elisabet Fura, tidigare domare i Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter
    Marie Hafström, tidigare generaldirektören för Försvarsmakten
    Petra Hedengran, tidigare direktör och chefsjurist Investor AB
    Gunilla Hedesten Nordin, tidigare lagman i Förvaltningsrätten i Malmö
    Doris Högne Rydheim, tidigare rektor för Polishögskolan
    Lena Isaksson, advokat
    Maarit Jänterä-Jareborg, professor i internationell privaträtt och internationell processrätt
    Cecilia Klerbro, tidigare lagman i Nacka tingsrätt
    Eva Liedström Adler, tidigare generaldirektör för Arbetsgivarverket
    Karin Lindell, tidigare riksrevisor
    Hanne Mannheimer, advokat
    Elisabeth Massi Fritz, advokat
    Lisbeth Molander, tidigare kanslichef på Högsta förvaltningsdomstolen
    Katarina Nordblom Åhlberg, advokat
    Anna Skarhed, tidigare justitiekanslet
    Kerstin Skarp, tidigare vice riksåklagare
    Anna Sundberg, advokat
    Inger Söderholm, före detta lagman Attunda tingsrätt
    Barbro Thorblad, tidigare generaldirektör för Domstolsverket
    Carita Wallgren-Lindholm, advokat
    Eva Wendel Rosberg, före detta hovrättslagman för Hovrätten över Skåne och Blekinge
    Margareta Åberg, tidigare riksrevisor

    • Göran skriver:

      Alla lever på skattepengar. De producerar i princip ingenting.

      En lustig sak. Om det vore en arbetsplats där det är 95 % kvinnor och 5 % män, så kommer de 5 % männen i princip vara de som kommer med nya idéer och förbättringar.

  7. Christian H skriver:

    Mycket intressant lista, Mats! Eftersom jag har tre advokater i bekantsfären visste jag sedan tidigare att kvinnorna dominerar inom rättsväsendet. Dock kände jag inte till denna lista. Tack så mycket för den!

    • Jan Andersson skriver:

      Frågan alla ställer sig är: vad snackar de om på mötena? Behövs det en speciell kvinnlig juridik i Sverige, och hur skiljer den sig i så fall från den allmänna med juridiska termer och aspekter med rötterna i det romerska riket?

  8. Benny skriver:

    Såg att Arga-Lena Andersson tyckte att bara ”demokratiska” stater ska få vara kvar i EU? Ja, den kärringen är bra korkad då skulle ju alla sparkas ut och Bryssel-högkvarteret som är mest odemokratiskt av alla stängas ner för gott! Vem skulle bestämma vilka länder som är demokratiska? Är det sossarna och Sverige som är ledstjärnan för hur ”demokrati” ska se ut med små skitpartier vid spakarna? Den svenska maktelitens hybris är svårslagen det är väl bara Bidens galenskaper som är värre och han kan i alla fall skylla på att han är senil och över 80. När man tror att idiotin nått botten så kommer alltid någon stolle och motbevisar den tesen. Häpnadsväckande!

    • Jan Andersson skriver:

      När jag fick klart för mig (bara för ett par år sedan) att svenska riksdagsval bara är rådgivande förstod jag plötsligt varför det ser ut som det gör där framme. Talmannen gör upp med partierna vem som ska bli statsminister, och eftersom vi inte har personval heller sker hela processen långt över våra huvuden och vi ska inte lägga oss i. När hade vi en statsman i ledningen senast? Alla? Någon? Ingen?

  9. Göran skriver:

    Jag undrar hur det är med med de kvinnliga soldaterna? Finns det sängkriminella även där?

  10. Jan Andersson skriver:

    De klagar i alla fall på att kronans trosor skaver. De ska nog vara väldigt glada om det är det enda problemet de får som frontsoldater i öppen strid…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *