Professor Jan Jörnmark, forskare och utredare om bland annat glesbygden utveckling, gästar Lotta Gröning och Jan Blomgren i en pod på Epochtimes för att tala om glesbygdens framtid. Han är enligt vad han själv säger, en inbiten storstadsbo som föredrar innerstan. Det visar sig också att han är full av fördomar mot Norrland och allmänt saknar förståelse för vad som lockar de människor som bor kvar i glesbygd eller flyttar ut. Med andra ord ser han glesbygden i huvudsak med storstadsbons ögon. Detta reducerar hans forskning och slutsatsers värde till nära noll.
Några exempel. Han har i sin forskning totalt missat ägandestrukturens betydelse för allt som sker på landsbygden. Jag har tidigare skrivit om den dödens hand statens markägande utgör på landsbygden, dels i Sverige och dels i USA. Vad jag där iakttagit gäller fortfarande, möjligen ännu tydligare.
Jörnmark berättar om sina observationer av Värmland andra halvan av 90-talet. Det han talar om är tomma hyreshus i centrala delarna av centralorterna i Filipstad, Hällefors och Karlskoga. Men det är ju inte glesbygd, centralorterna är inte glesbygd! Att hyreshusen i centralorterna är gamla och omoderna har ingen betydelse för landsbygd och glesbygd i samma kommun. Möjligen med undantag för skattebelastningen.
Jag kom till Värmland 1989 och såg genast att värmlänningarnas självbild var falsk. De betraktade sig själva som en framgångsrik provins med internationella företag grundade i den värmländska skogen, vilket också gett upphov till en levande och unik kultur. Men det var ju sant hundra år tidigare. När George Soros spekulerade sönder kronan och riksbankschefen Bengt Dennis höjde räntan till 500% kom kallduschen. Det visade sig att värmlänningarna var utfattiga. De ägde ingenting. Alla större industrier ägdes i bästa fall av bolag med säte i Stockholm. I Värmland kunde man inte självständigt bestämma nånting alls om det lokala. Skogen och vattenkraftens ägande fanns inte kvar i länet, inte ens kraftledningarna ägde man längre.
Jörnmark verkar tro att småstäder på något sätt är ekonomisk motor för den omgivande landsbygden. Verkligheten är den precis omvända. När de areella näringarna i vid mening (jord, skog, fiske, jakt, vattenkraft, gruvor och annan industri) har goda villkor, då får de en lönsamhet som gör det möjligt att etablera service till dessa näringar i små och medelstora städer. Det är landsbygden som föder dessa städer och det kan de göra endast om ägandet och makten över marken finns kvar lokalt.
Turistforskaren Klas Sandell, som jag också skrivit om tidigare, anser att resten av världen utanför den svenska glesbygden, måste ges bättre förutsättningar att gratis nyttja allemansrätten för att skjutsa turister in och ut ur landskapet för upplevelser som företag i Stockholm eller någon europeisk storstad kan tjäna pengar på. Att det på intet sätt gynnar glesbygden kan nog alla förstå.
En väsentlig fråga, ett annorlunda perspektiv som han inte redovisat, är vad kräver de som idag bor på landet för att kunna bo kvar? Vad krävs för att ytterligare ett antal personer, max samma antal skulle kunna flytta ut? Här har han ett svar, men han redovisar det endast som en byråkrats frustration över diffus ordergivning. Nämligen konflikten mellan Plan- och bygglagen samt Miljöbalken. Över 17.000 lagar och regler som står i vägen för lokala och självständiga beslut talar sitt tydliga språk.
Så vad behöver man på landsbygd och glesbygd? Först och främst behöver man få rå sig själv. Det betyder att få behålla sina inkomster, att själv, på varje egendom – inte kollektivt, få bestämma om det egna brukandet. Man behöver goda kommunikationer. Det betyder till 99% goda vägar samt enkelt och billigt ägande av bil. Det betyder idag oftare civilflyg eller ambulanshelikopter än järnväg. Man behöver internet, vårdcentral med läkare, skola och lanthandel.
Väldigt lite, om alls något av detta måste bekostas med skattemedel. I ett lantligt samhälle där invånarna själva äger marken och produktionsmedlen har de råd att lokalt bekosta allt de behöver och de har även insikten om både vad de behöver och inte behöver. Internationellt är kanske amish-samhällena det bästa beviset på att jag har rätt.
Stort tack för en lysande analys av läget i Värmland och andra platser, som mycket väl kan vara ännu värre ute! Det finns många orter som står och faller med en enda flitig ICA-handlare, som förutom en vanlig livsmedelsbutik är diversehandel, postkontor, apotek, systembolag och har ortens enda bankomat.
Många gånger har det diskuterats om Värmland ska anslutas till Örebro eller Göteborg när det gäller regiontillhörighet. Intresset från värmlänningarna är svalt, eftersom vi ändå hamnar sist i båda regionernas prioriteringslistor. När jag frågade 30+ glesbygdsbor om detta, fick jag bara tummen upp för Oslo, som vi ligger närmast och som badar i oljepengar, men behöver ett långt mer diversifierat näringsliv än det som är möjligt i dess nuvarande geografi och bristande kommunikationsnät. Tänk er själva ett Storoslo som inte stendör på den svenska sidan av gränsen, som nu.
Värmlands ekonomi är faktiskt ganska positiv på grund av de nämnda storindustrierna, men bara om pengarna stannade här. Nu hamnar mycket av vinsterna i typ Österrike, Schweiz, Nederländerna, Kina, alla med en rimligare beskattning.
Värmlänningarna vill minska restiden med tåg mellan Karlstad och Oslo. Privat finansiering finns redan, men politikerna säger nej. Näringslivet i Värmland har mer utbyte med Norge än med Stockholm.
Vi har samma folklynne i Värmland, Bohuslän och Östfold. I Skee socken i nordligaste Bohuslän talar man fortfarande samma dialekt som man förr gjorde även i Halden på norska sidan, och som den är ganska lik värmländska och dalsländska. Värmland gränsar bara till Västergötland en kort sträcka i Gullspångstrakten, men det finns åtminstone en hel del likheter även mellan värmländska och västgötska. Men det finns få likheter, kulturellt och dialektalt med varken Dalarna eller Närke.
https://youtu.be/W2V1iH3VvbA?si=DpDkRZ9KAXVT1vOK
Jag jobbade en liten kort period med några norrlänningar i Stockholm. De tyckte Stockholm var en hemsk plats. De jämförde Stockholm med ett krondike. ”Det enda man ser är himlen”, sade de.
Jag skulle vilja säga att landsortsborna kämpar som galningar medan politikerna hela tiden hittar på nya saker för att göra livet surt för landsortsborna och det gäller alla politiker från kommunal nivå till riksdagsnivå.
En ska jag inte förstår med beskattningen i en kommun. Företagen betalar ingen skatt till kommunen, mer än indirekt via arbetarnas löner. Det innebär dock inte att arbetaren råkar bo i kommunen där arbetaren arbetar.
Vad finns det då för incitament för en kommun att gynna företagen i kommunen?
Hela politiken i Sverige har under lång tid gått ut på att företag är onda och det bäste vore om de försvann.
Det är värrre än så! Om du som företagare vill betala skatt i din kommun istället för till staten, då kan du välja F-skatt. Men det betyder dels högre personlig risk än vad ett AB har och dels högre beskattning.
Helt klart en konstruktion för att göda centralmakten och svälta lokalsamhället.
Men det gäller väl bara om jag är enskild företagare. Är det aktiebolag då går väl bolagsskatten till staten och inte till kommunen?
Ja, självklart!
Till detta kan jag bara säga: amen! Väl tänkt och formulerat. Tyvärr ger det få röster i val.
Tack Mats,
Lyssnade till intervjun med Jörnmark och jag förstår inte iden med att se på landsbygdsborna med en stadsbos ÖGON. Tycker han kan titta på varuhyllorna i ICA´n och vara nöjd så länge det finns något att titta på.
Det finns två anledningar till att svenska folket har hamnat i eländet vi befinner oss.
OMBUDS ideologin omhuldat av socialisterna, kollektivet framför allt. Såg en ögonblicksbild från valet i Ryssland senast, en väljare, vanlig medborgare som FICK LOV ATT STOPPA VALSEDELN I URNAN själv. Fullständigt otänkbart i OMBUDSSVERIGE.
Den s k ALLEMANSRÄTTEN, den har orsakat fler katastrofer än något KRIG, det sker bara näst intill osynligt. Med landsbygden i förfall blir det i det långa loppet synliga bevis med svält och elände ett givet resultat.
Jag har via ”OMBUD” rekommenderat Jörnmark och andra att läsa och förstå Frederic Bastiats ”Lagen”. Hyser för all del inte särskilt stort hopp.
Alldeles utmärkt sammanfattning Mats.
Pingback: Landsbygden | ulsansblogg
Stora delar av jordbruksmarken och skogen skall enligt globalisteliten tas ifrån folket och de skall sedan bo i 15-minutersstäder istället där de är lättare att kontrollera. Detta är regering och riksdag helt med på och med andra ord så vill de avfolka landsbygden helt i enlighet med klimatagendan!!!!
Och du ska bara få lämna din 15-minuters-stad om du får tillstånd till det.
Stockholm är som en jättelik parasit på resten av landet och nu är vi i det läget att Bryssel och Washington tagit över mycket av parasiterandet på Sverige. Frågan är hur långt det ska gå innan svenska folket förstår vad som håller på att hända? Allt säljs ut och snart är landsbygden förstörd av vindsnurror, gruvor och utländska oligarker som tar över alltmer mark i Sverige i takt med att småjordbruken slås ut med nya skatter, klimatparagrafer, dyr energi m m en helt medveten politik styrd utifrån där lakejerna i riksdagen bara ska ge legitimitet åt röveriet.
Eftersom jordens befolkning ska minskas till 500 miljoner, så undrar jag hur många som får bo på landytan Sverige? Blir det bara gruvarbetarna, eller?
Om du de verkliga makthavarna en enda gång sa någonting vettogt så kunde man ju lyssna, Men nu är det bara vanvettiga teorier och önskemål som framförs, stick i stäv med alla vanliga medborgares intressen. Hur bär vi oss åt för att ta tillbaka initiativet?
Igår hörde jag någon bestämt hävda att koldioxiden skapar partiklar i de övre luftlagren som lagrar värme… hur förklarar man då att det blivit kallare på nordkalotten sen milennieskiftet? Mindre antal partiklar? Då har vi något att lära resten av värlsen där jorden kokar snart.
Läste nyss att ”EU förbjder majbrasor. Tja, hemma hos oss har vi nu ska förbjudir EU, vad det nu kommer att leda till. Jag är svensk, och vet var riksgränsen går. HIt men inte längre.
Ja sedan 1:a januari har EU bestämt att det är förbjudet att elda ris, kvistar och löv i den egna trädgården. Med viss tvekan kan du istället få kompostera
materialet, men allra helst ska du köra det till återvinningen. Förbjuda EU är jag helt och fullt med på!
Landsbygden kanske får ett uppsving nu när NATO kväver bättre bilvägar, järnvägar och flygplatser i Sverige.
Å andra sidan skrattar jag åt vad detta kommer innebära för kommuner som nu kommer få ökade kostnader. Vem ska betala för flygplatser som måste bli större, när de redan går på knäna och ständigt får brottas med hotet om konkurs?
Det är inte bara att en kostnad att bygga, utan det kommer bli stora underhållskostnader också.
Ack Värmeland du sköna . När man växte upp så ”ägdes ” Värmland av bolaget . Bolaget var UHB dvs Uddeholmsbolaget , pappersbruk , järnverk , kraftverksbolag , bolagsskogen , huggarbostäder och kemifabrik mm mm . Billerud var också ett stort skogsbolag . Sedan styckades all verksamhet upp . Men Värmland är kvar och vi värmlänningar också . Vi får se vart det slutar, ser ju vart åt det lutar i hela riket ?
Mvh Sjöström
Det före detta bruket i Edsvalla var en gång i tiden Värmlands största arbetsgivare.
Värmland var sena med sin järnhantering men när de väl fick fart på den som blev den störst i Sverige. Kanske beroende på att järnmalmen från Petsberg rankades som näst bäst efter Dannemora i Uppland. ”Hertig Karl” kung Karl IX som även grundade Karlstad byggde två mönstersmedjor (en i Kristinehamn) för att visa värmlänningatna hur man gjorde. De såldes så småningom, men är intressanta eftersom de var statliga och hade en noggrann bokföring på allt, och den är bevarad. De odlade spannmål, men det var bara för boskapens behov – människor åt inte sådant, människor åt kött, punkt.
Det fanns inte så mycket skog som nu, men behovet var stort för att tillverka träkol, som behövdes både för första malmsmälningen till tackjärn i masugnar, och för den senare omsmältningen till användbart smidesjärn. Kungliga Joernkontoret bildades i Stockholm, och som utfärdade tillstånd för en viss mängd järn om året, mätt i skålpund. Statliga lantmätare åkte ut för inspektion av skogstillgången 0innan en brukspatron fick tillstånd. Smälthyttorna och smideshyttorna fick dessutom inte ligga för nära varandra, bara för att skogen skulle fördelas bättre för att räcka till (minst två mil). Därför ligger smideshyttorna förtfarande i en ring runt gruvorna i Persberg: Hagfors, Munkfors, Degerfors, man var ju tvungen att hitta en fors också för att kunna bygga ett vattenhjul. Allt smidesjärn skulle dessutom alltid kvalitetskontrolleras innan export från Värmland fick ske, kontrollstället kallades Järnvågen och det låg där Stadshotellet nu ligger, vid Klarälvens strand. Utskeppning av både prima stål och det som ratades skedde via dussintals båtar som alltid låg och väntade utanför. Det ratade järnet fick inte exporteras men såldes som ballast. Från Göteborg skeppades primajärnet senare vidare ut i Världen, där Storbritannien var storkund.
Allt varade från 1570 till ca 1870 då engelsmännen lärt sig att smälta järn med egen stenkol med en indirekt metod. Då fick den värmländska järnindustrin snabbt byta fot till papper och massa i stället, och det fanns så småningom femtiotre produktionsställen, bland annat världens första sulfatkokare.
Detta var nästan ett mirakel, men kan eventuellt förklaras med att det fanns gott om norska pengar också, Sverige och Norge var en union fram till 1906.
Förr var de statliga myndigheterna pådrivande när det gällde näringslivets utveckling – nu ska det helst bort. Det stora gåtan som hänger i luften är bara: ”Vad ska vi leva på?“1
De hade en policy att om man inte slutade självmant, så blev man aldrig uppsagt av bolaget. Idag måste man jobba på ”Järnverk'” i Hagfors i två år först, sedan kan man aldrig sägas upp. De tillverkar förresten några av världens mest avancerade stålkvaliteter, fast det knappt finns farbar väg dit.