Knappt hade en första rapport om snökaoset på E22 i Skåne i december landat, så kom det ett nytt oväder, denna gång i Mellansverige. Åsikterna svallar högt om det är Trafikverkets eller trafikantens ansvar att det inte blir stopp i trafiken. Som jag ser det är ansvaret delat.
Trafikverket måste ansvara för att bedöma information från SMHI och omsätta det till dels egen beredskap, dels trafikantinformation. Dessutom ska Trafikverket vara rätt koordinator för kommuner och regioner. Jag förutsätter att dessa har egna organisationer att samarbeta med.
Trafikanterna har ett ansvar att ha rätt utrustade fordon om de ger sig ut i trafiken vid svåra förhållanden. Det gäller inte bara däcken, det kan vara snökedjor, bogserlina, snöskyffel, vinterkläder, mat och dryck, telefon. Men även ansvaret att bedöma om de alls måste ut.
Till detta kan ny lagstiftning eller förtydligande av befintlig lag ges av politiken. Som exempel kan jag se en uttalad rätt för Trafikverket att stänga av betydande vägavsnitt i förebyggande syfte och att polisen då är skyldig att bistå. Det är nämligen omöjligt att ploga vägar som redan är blockerade av fordon. Ett komplement kan vara att endast tillåta konvojkörning bakom plogbil, men det kan inte ske i hela trafiksystemet och inte lösa allt.
Vidare måste Trafikverket ha budget eller vad som krävs för att kommendera ut bärgare. Det räcker inte att enskilda förare och fordonsägare sköter det som ett försäkringsärende när hela trafiksystemet är hotat.
Slutligen och absolut nödvändigt att inse och erkänna är att årsmån är en faktor att räkna med oavsett vi talar om klimat eller väder. Det enda vi kan göra åt årsmån är att vara redo för variationerna och försöka hantera dem som de kommer.
Ansvar är en bristvara.
Konvojkörning kan vara ett alternativ vid besvärligt väglag i stället för att bara stänga av vägen. Sjöfarten är ett bra exempel.
Även kompetens är en bristvara.
Vem är ansvarig för att kompetensen är en bristvara?
De som inte ser till att kompetenta personer anställs utan i stället anställer sina korkade vänner.
Jag fick mitt körkort 1964 när det var fri fart på landsvägarna och dubbdäck inte var uppfunna än. Körde man bakhjulsdrivet så fick man parera sladdar med bakvagnen i de flesta svängar i stan, och man blev till sist så driven att man provocerade fram ett litet bakvagnssläpp i alla svängar, eftersom man då hade full koll på hur halkigt det var överallt.
Framhjulsdrivet var kanske snäppet bättre, med när det släppte så gick bilen rakt fram istället och det var svårade att följa ideallinjen i svängarna. Det ansågs ”gubbigt” att köra framhjulsdrivet, men ”släppen” blev färre därför att bilen var tyngre över framhjulen när även motorn satt fram.
Satt motorn bak över bakaxeln så blev bilen tolv resor värre i halka, så man får beundra alla de som körde folkvagn på den tiden, även om tyngden öven bakhjulen var positiv för väggreppet i måttlig fart. Och folkvagnar gick inte speciellt fort..
Jag kan inte minnas att någon körde fast på vägbanan någon gång. Bilarna var mycket lättare än i dag, och det behövdes bara att en eller två personer gick ut och skjöv på litet.
Idag är bilarna betydligt tyngre och nästan omöjliga att få loss med handkraft. Jag har en bil som väger snudd på två ton och är fyrhjulsdriven. Den är fenomenal på att ta sig fram även i djup snö, men man vet inte vilken ände som kommer att släppa först om det blir så halkigt att ingenting hjälper (inte ens nya dubbdäck fäster på blankis om det ligger ett snöskikt ovanpå). Så jag har fyra-fem gånger haft god nytta av mina intränade reflexer från ungdomåren när bilen plötsligt ställer sig i vinkel mot körriktningen och vägbanan!
Jag körde i tio år bakhjulsdrivna bilar som enligt reklamen hade 50/50 viktfördelning fram och bak. De var utmärkta vägbilar på de flesta sätt men man visste inte då heller om fram- eller bakvagnen skulle släppa först.
Idag är min drömbil framhjulsdriven, med en vridmomentstark motor med fler än fyra cylindrar och större än två liters cylindervolym, gärna en diesel som då alltid har en ”turbo”. En bensinmotor bör vara så stor att den inte behöver någon ”turbo” . Mycket viktigt är att bilen inte vill gira ens det minsta åt det håll vägbanan lutar. Har man en gång kört bilar som alltid ”går rakt” så söker man alltid efter den egenskapen innan man bestämmer sig för en ny bil. Risken är dock stor att ingen förstår vad du menar – vadå, det finns väl ratt?
Elbilar vet jag som de flesta absolut inget om. Jag har åkt som passagerare en stund i en sådan, och upptäckte att det var en vanlig bil med en stressad förare som fick tvinga sig att titta på vägbanan framför sig och pratade om återstående körsträcka oavbrutet.
Det var någon som påpekade att ett stort problem är att utländska lastbilar kör fast eller av vägen när det blir lite för mycket snö på vägen. Dessa orsaker då problem. Vanliga svenska förare har inte stå stora problem med den inte speciellt stora snömängd som kom dessa två gånger.
Jag har själv lagt märke till i Stockholm och omnejd att när det har kommit mycket snö, så har det övervägande antalet bilar i diket varit taxibilar. Vi kör taxibilar i stor utsträckning i Stockholm?
Samma i Värmland, står det en bil i diket så är det en taxi med en svarthårig förare som väntar på bärgning,
Min gamle bekanting busschauffören fnyser och säger att förr när alla hade med sig snökedjor så blev det aldrig stopp. Tvingande lag i Norge, vsrför inte i Sverige. Nu har även Trafikverket vaknat och förstått att det alla eländes masskaos beror på att en enda lastbil kört fast på olämpligt ställe. Om han kan komma loss med snökedjorna så bildas inga större köer och det blir inga feta rubriker i media över en högst trivial vardagssituation vintertid. Och inte myndighetschef behöver ondgöra sig över oansvariga privatbilisters däckval och ändra ”reglerna” som det är en skam att de överhuvudtaget finns alls.
Söder om Stockholm ner till Nynäshamn kommer det då och då riktiga snöoväder om det blåser från Ryssland som brukar stoppa upp all trafik mer eller mindre.
Varje gång detta händer står de snöröjande myndigheterna som stora fån och vet mer eller mindre inte vad de ska göra.
Normalt begåvade människor hade lärt sig för varje gång ett sådant oväder inträffat och tagit den erfarenheten för att bygga upp en handlingsplan för nästa gång och nästa gång osv. Detta tycks aldrig ske. Jag tror inte ens att det finns någon vilja.
Jag tror de flesta av er kan se att så kallad myndighetsservice bara blir sämre och sämre. Och, vi får fan betala mer och mer hela tiden.
Vintervädret 1979 – 80 blev vi insnöade på ”sydslätten” under 6 veckor och rörde bilen endast tre gånger. Om det blev nödvändigt använde vi de till buds stående medlen vi hade, traktor med kedjor och slunga, skidor och ordentligt på fötterna. Vi skidade åtskilliga gånger över fälten och hade när första sophämtningen kom 6 välfyllda påsar. Vi klarade oss alldeles utmärkt och skyllde inte på någon. Klimathysteriet hade inte brutit ut ännu.
Däremot upptäckte vi att ”pileträden” som stod på ÖSTRA SIDAN av N &S infarten måste bort på grund av den förhärskande drivbildningen. 2 år senare kom det ”biotopskydd” på pilarna längs vägarna och pilarna var lyckligtvis borta. Hade konsulterat hustrun vad hon tyckte om att sitta fast i snödrivor. En totalkonfrontation med en socialist undveks.
Lite oenig med Mats. Det är inte de små socialistbyråkraterna som orsakar kaos i trafiken och inte heller lite snö, det är sådana som Bildt, Carlsson, Reinfeldt, Löfven. Dessa personer har vi inte kunnat avsätta i ALLMÄNNA VAL. Det är dessa i första hand som importerat främmande människor helt okunniga om vad som krävs för att övervintra i VÅRT SVERIGE verkar det som.
Den utplundrade delen av den svenska landsbygdsbefolkningen som socialisterna fördrivit är på utdöende och bryr sig för övrigt inte längre.
Socialistens överlevnadsförmåga är helt beroende av vår GLÖMSKA!!!
Jag skulle säga, att en bra karl gillar lite strapatser. Bara att spotta i näven och göra det bästa av situationen.
Skulle vilja säga ganska naturligt och inga problem så länge vi får vara ifred.
Pingback: Snökaos | ulsansblogg
Skulle också vilja säga att Sverige är ett vinterland och så kommer att förbli väldigt länge, och om en busschaufför som kört omkring med passagerare på småvägar i Värmland i 50+ år säger att problemet med snö på vägarna löses en gång för alla med snökedjor, och att det då aldrig bildas några köer så är det inget problem alls att hetsa upp sig för. Men det är klart, de lägger inte på sig själva om chauffören sitter med armarna i kors eller går och lägger sig (”tvingas övernatta”) i lastbilshytten, och väntar på bärgning. Alla i branchen inser naturligtvis detta, och man kan fundera på om det skulle ha uppstått något ”snökaos” med kilometerlånga köer om snökedjor fanns från fabrik i lastbilar och la på sig automatiskt när man trycker på en knapp på instrumentpanelen (fast det blir problem med förare som föredrar röstkommando eller lastbilen är självkörande.