Dagens gästskribent är DanAhlmark
Vad vet människan ?
I Del 3 behandlades språkets fundamentala roll för PMs kunskapsteori. Man hävdar i denna sådana brister i tal och skrift, att människan inte kan rätt inse och förstå innebörden av observationer av verkligheten och däribland vetenskapliga resultat. Samma brister gör också, att kunskapen inte kan förmedlas korrekt till andra utan blir skev och missvisande. Den omvärldsinformation, som vi människor uppfattar eller får del av, är alltså inte korrekt.
Dessa påstådda egenskaper är grunden för PMs teori om kunskap. Det innebär, att objektiv kunskap inte finns. Och även om en postmodernist händelsevis tror på att en objektiv verklighet existerar, är hon skild från den genom denna språkbarriär.
PMs syn är då, att kunskap skapas främst av människor. Om det lokala språket bestämmer innebörden av observationer och fakta, innebär det att det styrs av den lokala kulturen. Denna sägs i mycket vara påverkad av där rådande maktförhållanden, vilka då också influerar vad som anses sant i det samhället. Någon empirisk grund för olika påståenden om ”fakta” kan enligt PM inte finnas beroende på osäkerheten och förvanskningen via språket.
Innehållet i människans kommunikation påstås därför vara bestämd av den speciella kulturen och inte speciellt av verkligheten, eftersom denna ju inte kan konstateras. Man kan alltså inte fastställa några utslagsgivande faktorer för att avgöra till exempel samhälleliga och politiska frågor. Allt är ju subjektivt. Men i så fall blir ersättningen dominerande åsikter i den lokala kulturen, ren ideologi, känslor eller rent oförnuft.
Att objektivitet och logik inte respekteras, kan man hålla med om gällande delar av media. Men detta påstås alltså gälla all kunskap inklusive sådan som baseras på forskning. Den vetenskapliga metoden påstås inte vara bättre än andra metoder att skaffa kunskap. Enligt Foucault styr ett patriarkat samhället, och dess beslut och agerande på olika sätt bestämmer olika teman, som anger vad som anses sant i samhället och som de flesta är överens om (se DEL 5). Dessa teman och därmed i samhället accepterade föreställningar, som patriarkatet alltså bestämt eller accepterat, påstås styra både allmän kunskap och forskningen och dess resultat.
Vetenskapens slutsatser avseende något område anses därför främst representera den där rådande maktens intressen (1). Då utnyttjade teman bestämmer vad som är sant och/eller sunt förnuft, leder det också till, att deras legitimitet överförs till den kunskap de inspirerar till. Sådan kunskap ses då också som sann.
Kunskap sägs kunna skapas på många sätt. Dessa är exempelvis knutna till grupper och deras situation och erfarenheter i samhället. Det innebär en kunskapsteori beroende på lokala personers/gruppers ståndpunkter, och den kunskapen är skapad i någon social/kulturell process. Särskilt marginaliserade grupper, som har en gemensam erfarenhet av något område, anses skapa god kunskap. Människor i olika länder anses ha helt olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt, vilket omöjliggör all universell kunskap.
Men denna del av kunskapsteorin är – lyckligtvis – inte heller korrekt. Sanningsvärdet av ovan skapad kunskap i grupper är sakligt sett okänd. Och den generella åsikten, att objektiv kunskap om omvärlden inte är möjlig, är som sagt helt felaktig. Otaliga vittnesbörd om förmågan att upprepa och bekräfta olika människors observationer och forskningsresultat (genomförda med olika metoder) gällande verkligheten, bekräftar detta. Precisionen och samstämmigheten i exempelvis vetenskapliga beskrivningar på högsta detaljnivå av olika företeelser visar sig – vid korrekt utförande i skilda kulturkretsar och länder och av helt fristående personer – vara fullständig. Och kunskapen ä r kommunicerbar. Språk kan beskriva världen och dess egenskaper med tillräcklig precision, och korrespondensteorin gäller.
Om man ser på PMs inflytande i akademisk forskning har den heller inte lyckats göra några nämnvärda intrång på naturvetenskapens och teknologins områden. Det är ett vittnesbörd om hur man där i verkligheten betraktar de postmodernistiska teserna om kunskap. Inom humaniora och samhällsvetenskaper, där i Sverige maktförhållanden inom akademin gör att befattningshavare utsedda på diskutabelt vis, kan dock postmodernistiska åsikter, teorier och ”forskning” prioriteras inom vissa fakulteter.
Om västerländsk konventionell kunskapsteori inte gällt, skulle basen för upplysningens genomgripande modernisering av det mänskliga samhället inte existera. Den revolution på otaliga områden, som ligger till grund just för utvecklingen i Väst (och senare i resten av världen), kunde inte ha inträffat. Den postmoderna filosofins kunskapsteori är därigenom en av dess Akilleshälar, som i sig dömer ut mycket av PM både i dess ursprungliga och tillämpade form. Väldigt många komponenter och slutsatser i tillämpad postmodernism – ideologierna gällande skilda samhällsområden – vilar på en tro, nämligen förnuftets ringa förmåga att fastställa korrekta fakta om världen. Men om den föreställningen är nonsens, faller också mycket av slutsatserna i PM och dess samhällsideologier.
Reifikation
Medan den inledande fasen av postmodernismen med dess något osystematiska syften inträffade under 1960-80talet, skedde utvecklingen av kulturmarxismen dvs de mera konkreta och handlingsinriktade tillämpningsideologierna på olika samhällsområden under en del av 80- till början av 2000-talet. Detta är den andra fasen av PM, och den följdes av den tredje, som anses ha börjat mot slutet av 2000-talets första decennium (2). Då inträffade en reifikation av PMs olika synsätt och slutsatser (3) :
Under 2000-talet inträffade… en reifikation (abstrakta förhållanden
ses som verkliga, reella företeelser), vilket innebar att de aktiva….
utan påtagbara skäl började behandla filosofin och dess tillämpade
former som fundamental och reell sanning. Precis som i totalitära
stater betraktar man då sin ideologi som helt bekräftad och agerade
mot omgivningen med utgångspunkt från detta.
Reifikation (reified PM= förtingligad PM) innebar alltså den märkliga omvandling, som inträffade, när postmodernister i många länder plötsligt började offentligt hävda, att PM och anknytande ideologier var verkliga, bekräftade och sanna. Åtgärden var så pass fräck och överraskande, att många accepterade den och fortsätter med det, eftersom man inte kan föreställa sig att något dylikt annars kan hända i en rationell värld.
Misstaget är dock, att samhället inte längre är i huvudsak rationellt. Men förtingligandet av PM och dess ideologier kan naturligtvis aldrig accepteras, eftersom processen bedräglig och de aktuella åsikterna är felaktiga. T ex PMs människosyn, kunskapsteori och samhällsteori (se nedan) är inte bevisade eller korrekta.
De huvudsakliga teoretiska konsekvenserna av de två sistnämnda obekräftade teorierna/hypoteserna bildar en del av innehållet i Teorin för Social Rättvisa, som blivit paraplybegreppet för de kritiska teorierna och därmed idag är den aktivistiska huvudfåran för mycket av kulturmarxismens praktiska reformarbete på olika samhällsområden. En uppgift för frihetligt sinnade är därför att i detalj beträffande varje område behandlat i den kritiska teorin precis fastlägga vad som kvarstår, när delarna, som strider mot vetenskap och empiriskt kunnande tagits bort. Troligen är det inte mera än vad som återstod av marxismen efter murens fall.
- https://nyadagbladet.se/kronikor/ar-postmodernismens-samhallsteori-trovardig/
- Pluckrose, Helen & Lindsay, James (2020). Cynical critical theories, s. 45-66, 207-209. Swift Press, London.
- https://nyadagbladet.se/kronikor/varfor-postmodernismen-har-fel-i-det-mesta/
RSS – inlägg
Tack för att du belyser hur dessa krav på rättvisa blandas med abstrakt och konkret, utan hänsyn till vad som är vad! Det är ett sätt att alltid kunna hävda att man har rätt och motståndaren har fel och är ond.
Det är allstå ovetenskapligt på ett sätt som fått Popper att svimma!
Det ännu mer abstrakta och förmodligen än mer spridda är väl slagorden om klimaträttvisa, som en del i kravet på social rättvisa.
Ja, jag vill också ha karibiskt klimat året om, utom när de har orkaner. De kan gärna få svensk vinter, om de vill ha mer kyla.
Av ren självbevarelsedrift tittade jag på partiledardebatten igår. Det som slog mig just en mest var den låga nivån på debatten; inget av det som debatteras i internationell media berördes överhuvudtaget. Det framkom ett överväldigande stöd för Ukraina och klimatmålen som vi båda ”måste” satsa alla resurser på. Ett löjeväckande intensiv debatt om friskolor tog upp tid utan att något vettigt sakskäl togs upp, att friskolor existerar därför att vanliga skolor är så pinsamt dåliga, och har varit så i femtio år nu. Det är direkt plågsamt att se dessa kvartsfigurer käbbla om lögner och skitsaker och uppleva deras tillgivenhet mot den nytotalitära regimen EU, som kämpar fåfängt för sin trovärdighet; idag kom följriktigt kravet på hastighetslarm på alla nya bilar; ytterligare en helt meningslös regel.
Ja partiledardebatten var som en repris på den förra och den förra och…
Det är väl då för väl att man äger en 36 år gammal bil så man slipper dessa meningslösa regler som EU kräks ut.
Walter Röhrl säger att det enda som behövs är en hastighetsmätare, varvräknare, motortempmätare och oljetrycksmätare. Bilen ska vara så lätt som möjligt och ha tillräckligt krafig motor. Något annat behövs inte, och man kan hålla full koncentration på körningen. Om helljuset är kass kan man behöva en blå kontrollampa (i siktfältet) också.
Varvräknare behövs inte men ett instrument som har koll på laddningen är bra att ha samt kontrollampor för blinkers.
OK, men svårt att avvara varvräknaren när man hör dåligt, som jag. Går motorn? Hustrun hör men inte jag.
OK vi kör med varvräknare då för bilar med manuell låda. Jag har själv nedsatt hörsel och en besvärlig tinnitus. Fågelsång och spelande syrsor är för mig ett okänt begrepp.
Ja, det är av flera skäl märkligt att anordna en patiledardebatt inför ett EU-val.
1. Inget av riksdagspartierna har någon EU-politik att tala om.
2. Ingen av partiledarna står på valedeln och är alltså inte valbara.
3. De som väljs till EU-parl får enligt EUs regler inte ta instruktioner från sina repsektive hemländer.
4. De som hittills suttit i EU-parl har med ytterst få undantag tillvaratagit Sveriges intressen.
Jag röstade nej till EU då det begav sig och har aldrig ångrat detta beslut. Har sedan dess inte röstat i något av dessa EU-val som förekommit. Den bästa protesten mot EU är att inte rösta i dessa återkommande EU-val, ty de valbara sätter inte Sveriges intressen i första rummet, bara sin egen ekonomi.
Det postmodernistiska filosofin är inget annat än dravel, då de förnekar det vetenskapliga sättet att betrakta världen. Hela vår utveckling inom teknik och naturvetenskap grundar sig just på ett vetenskapligt synsätt och utan detta skulle vi fortfarande leva kvar i ett stenålderssamhälle, med svält, ihållande farsoter, skyhög barnadödlighet och en förväntad livslängd på under 30 år.
Inom postmodernismen finns inte objektiv kunskap och den vetenskapliga metoden är därför inte bättre än andra sätt att skaffa kunskap, anser de. Detta är en lögnaktig, farlig och för samhället en förödande inställning, menar jag. De tror att språket och vilka andra föreställningar som helst är lika viktiga, eftersom de betraktar all kunskap som subjektiv. I och med att dessa vanföreställningar har fått ett stort inflytande över hur politiker och media ser på världen, har kunniga och förnuftiga människor fått allt svårare att få sin röst hörd i det närmast kompakta motstånd som indoktrinerade politiker och huvudfåran av journalister och kulturpersonligheter visar upp. De har dessutom fått för sig att all kunskap är politisk och ett maktinstrument som tjänar ledningarna för hierarkierna, deras maktutövning och privilegier. Precis som i totalitära stater betraktar man då sin ideologi som helt bekräftad och agerade mot omgivningen med utgångspunkt från detta. Det är detta stolliga synsätt som ligger bakom klimatalarmismen, covidhysterin och synsättet att vi själva kan bestämma vårt kön.
Dessa idéer har anammats av den högsta ekonomiska och politiska eliten i världen, som här ser en metod att medels skrämsel få inte ont anade undersåtar att underkasta sig orimliga diktat i syfte att avskaffa demokratin och ge eliten all kontroll över individen. De vill avskaffa nationalstaterna och införa en FN-ledd diktatur, där de ytterligare stärker sin maktposition på alla andra människors bekostnad. Det är hög tid att ett uppvaknande sker inom de breda befolkningslagren, så att dessa as kan ställas inför rätta och fråntas sina befogenheter.
Denna globala konsensus är tillfällig eftersom både de som driver agendan och vanliga medborgare sakta blir klokare och börjar så småningom ifrågasatta teserna. När inget av det som påståtts visar sig vara med sanningen överensstämmande börjar man sig närma sig belackarna. Minns talesättet: ”När Fan blir gammal blir han religiös”.
Men det tar tid, och det är dubbelt tragiskt eftersom den tid vi hade tillgänglig för normal sund utveckling av teknik och samhällen, har gått förlorad på meningslösheter. Hela generationers liv och livsinsatser har gått förlorade. Vi som alltid haft munnen full ser hur våra barn svälter. Det är fördjävligt, men vad ska vi göra?
Man trodde ju att de värsta regimernas förtryck av befolkningen tillhörde historien, men det finns fortfarande aktiva marxister, drivna endast av en fatal avundsjuka mot de som tjänat pengar i näringslivet och som på fullt allvar anser att dessa pengar är stulna från arbetarna. Men lyssnar inte alls på statistiken som säger att det tar i genomsnitt tio år av förluster innan vinsterna kommer.
En känd entreprenör i glesbygden invaldes så småningom i kommunfullmäktige. Inför ett möte kom han att sitta ensam med kommunisten, som vräkte ur sig: ”Sådana som du borde utrotas!“.
Entreprenören som aldrig brukade tappa fattningen, svarade lugnt:”Ja, du kan få alla pengar jag har idag, men jag har ändå mer pengar än du i morgon!”
Jag hoppas du har rätt i att beslutsfattarna sakteligen blir klokare vartefter verkligheten gör sig påmind. De är pinsamt okunniga om realiteter och som de flesta dumma människor förlitar de sig på auktoriteter, då de saknar vilja och/eller förmåga att förstå vad de ställer till med. Det värsta är att de inte kan avgöra vilka auktoriteter som har kunskap, vilket resulterar i att de följer de charlataner som skriker högst. I synnerhet gäller det när energifrågor debatteras med deras naiva vurm för sol- och vindkraft. De fattar inte att vi inte får någon energi när det inte blåser och att energin från solpaneler är noll om natten och nära noll under vintern, då vi behöver som mest energi. Dessutom kan de i regel inte skilja på begreppen effekt och energi, vilket lärs ut redan i grundskolans högstadium. De verkar tyvärr helt i enlighet med de Orwellska deviserna:”Okunnighet är styrka”, ”Lögn är sanning” och ”Frihet är slaveri”.
Nyckelordet är sakta. Det kanske inte ens är samma beslutsfattare som ändrar åsikt. Hur länge varade häxprocesserna? När man har personval kan man snabba på ombytesprocesserna, vilket alla tjänar på, inte minst de som har visat sig odugliga.
Beslutsfattarna verkar aldrig förstå att konkurrens om herraväldet är allestädes närvarande, som i näringslivet där ett bra företag som utsätts för kostnader genom nya pålagor som måste hanteras av någon som måste ha betalt, fördyrar slutprodukten så mycket att en konkurrent i ett annat land med lägre kostnadsnivå kan ta över och får leverera i stället. En viktig tanke bakom EU är väl att införa samma regelverk för alla, men vad hjälper det när kostnads- och lönenivån är en femtedel? Istället för att jämna ut marknaden ökar man utslagningen i högkostnadsländerna som oftast är de som tillverkar de bästa produkterna. Snart finns kunskapen bara kvar i ett lågprisland, och de som ”alltid” varit bäst på något kan aldrig ta tillbaka stafettpinnen eftersom ingen där längre ens förstår frågan.
Allt detta är övertydligt inom den tyska bil- och vitvaruindustrin som nu flyttar till lågprisländer i takt med den ökande kunskaps där. Bortåt sjuttio procent av världens industriproduktion sker nu i Kina. Vi köper där det är billigast, men alla verkar inte förstå varför den gamla etablerade fabriken i hembyn har lagts ner. Vi hade för inte så längesen en högklassig produktion av rostfria industrirör i norden, nu finns nästan inget kvar, och kunskapen är förlorad. Om allt skulle vända tillbaka skulle det ändå ta en generation, bortåt trettio år.
Föreställningen om livslängden på stenåldern var extremt kort efter ett brutalt liv i sjukdom och svält är felaktig! Det har visats flera gånger av arkeologer. På stenåldern levde man i små grupper och flera av de skelett man funnit visar de begravda uppnått en ålder liknande vad många gör idag.
Födsel och förlossningvar naturligtvis ”flaskhalsar” för överlevnaden på ett sätt som det inte är idag. Krig, då som nu alltid förödande.
Uppfattningen om kort livslängd på stenåldern kommer troligen från upplysningstiden, när man gjorde framsteg och livslängden ökade jämfört med medeltiden. Men historien är inte linjär och medeltiden var ett särfall då man började trängas i stora städer, klimatet försämrades och epidemier härjade, med kort medellivslängd som följd.